Jag kommer ihåg då jag såg The Radio Dept. som förband till Broder Daniel på KB i Malmö 2003. Första gången jag såg dem live tror jag t.o.m. De gick på efter utsatt tid och redan efter en låt eller två så smällde en sträng. Ofrivillig paus, blickarna ner i golvet och ett jävla trixande med gitarren under fem minuters total tystnad. Sedan, efter yterligare några låtar, var det något med medhörningen och monitorerna. Återigen en omedveten paus. Lite sådär har det fortsatt live för dem. Statyer på scen, med blickarna fästa på skorna och musiken får sköta snacket. Lite lagom försynt, lite tekniskt strul och inte minst väldigt ojämnt. Bandet i ett nötskal.
Den sanna magin infinner sig först och främst på skiva. Lika ojämna som de kan vara på scen, lika vackert är det hemma i högtalarna. Mp3-singeln Freddie and the Trojan Horse släpptes vår/sommar 2008, då snackades det om en dubbel-cd till den hösten. Bandets tredje album. Tiden gick. Och gick. De spelade in en skiva, men den kasserades. Tiden gick. Och gick. Så plötsligt låg ett omslag, en låtlista och "March 2010" uppe på hemsidan. Men The Radio Dept. vore inte The Radio Dept. om de inte flyttade fram releasen än en gång. 21 april är visst det senaste budet. Ärligt talas känns det som att det kvittar nu, för i skrivande stund så ekar den kommande plattan i mina högtalare.
Clinging To A Scheme är soundtracket till våren 2010. Precis sådär vackert som bara The Radio Dept. kan leverera, då saknaden har funnits där under dessa två år av rykten, hopp, förtvivlan och åter igen en gnutta hopp. En sjuhelvetes berg-och-dalbana som, efter en rekordlång åktur, nu äntligen verkar ha stannat till. Dags att öppna säkerhetshaspen, resa sig upp och... sätta sig ner och spänna fast sig igen. För nu blir det åka av. Gammal kärlek rostar aldrig. Inte när det kommer till bl.a. The Radio Dept. Det må ta en sjuhelvetes tid, en större dos tålamod och tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Men hoppet sägs vara det sista som överger människan.
Men visst, 10 spår 2010 när det snackades om en dubbel-cd 2008? Och hur lät egentligen den där kasserade skivan? Fast låt oss inte fastna vid sådana petitesser. Det blev trots allt ett tredje album, långt om länge, där mellan alla skrotade inspelningar, EP's och downloads. Det är gott nog så.
Den sanna magin infinner sig först och främst på skiva. Lika ojämna som de kan vara på scen, lika vackert är det hemma i högtalarna. Mp3-singeln Freddie and the Trojan Horse släpptes vår/sommar 2008, då snackades det om en dubbel-cd till den hösten. Bandets tredje album. Tiden gick. Och gick. De spelade in en skiva, men den kasserades. Tiden gick. Och gick. Så plötsligt låg ett omslag, en låtlista och "March 2010" uppe på hemsidan. Men The Radio Dept. vore inte The Radio Dept. om de inte flyttade fram releasen än en gång. 21 april är visst det senaste budet. Ärligt talas känns det som att det kvittar nu, för i skrivande stund så ekar den kommande plattan i mina högtalare.
Clinging To A Scheme är soundtracket till våren 2010. Precis sådär vackert som bara The Radio Dept. kan leverera, då saknaden har funnits där under dessa två år av rykten, hopp, förtvivlan och åter igen en gnutta hopp. En sjuhelvetes berg-och-dalbana som, efter en rekordlång åktur, nu äntligen verkar ha stannat till. Dags att öppna säkerhetshaspen, resa sig upp och... sätta sig ner och spänna fast sig igen. För nu blir det åka av. Gammal kärlek rostar aldrig. Inte när det kommer till bl.a. The Radio Dept. Det må ta en sjuhelvetes tid, en större dos tålamod och tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Men hoppet sägs vara det sista som överger människan.
Men visst, 10 spår 2010 när det snackades om en dubbel-cd 2008? Och hur lät egentligen den där kasserade skivan? Fast låt oss inte fastna vid sådana petitesser. Det blev trots allt ett tredje album, långt om länge, där mellan alla skrotade inspelningar, EP's och downloads. Det är gott nog så.
2 kommentarer:
Ja, den tonsatte resan till ARKelstorp i går och på jobbet. Man känner igen sitt Radio dept.! Den briljanta inledningstrippeln och lite Beats International-vibbar (Dub be good to me...) i fjärdelåten. Ska lyssna mer för att göra en jämförelse med deras andra två album som ju är fantastiska. Hela "Clinging..." avslutas med radioavdelningens egna "747"...
Jag har faktiskt sett en riktigt bra spelning med bandet, på hemmaplan i Lund. Resten har varit ganska "smärtsamma" att ta del av. Fantastiskt skivband, sämre liveband.
Fast spelningen på SiESTA 2008 var väl, om jag minns rätt, inte så jäkla tokig ändå? Vi får hålla tummarna för 2010 års SiESTA-gig, då har de både ett nytt album och en binge klassiker att blanda med.
Skicka en kommentar