Och där faller ännu ett år...

...sönder till små minnen. Alla dagar blir igår.

Gott nytt år till er alla! Nu bär det av och ut i skånekvällen!

Nu är det 11.45 denna nyårsdag. Jag redigerar in ett klipp från igår kväll, gissningsvis filmat vid 23-tiden efter en och annan välkyld öl. En tomtemask, en rollkaraktär förankrad i verkligheten (en treeevlig man från Tyringe) och lite spontan improvisation. Mer krävdes inte. Undertecknad bakom kameran och en kompis framför. Nyår för två år sedan filmades en dansant slipsversion till tonerna av Nordpolens "John Travolta", se denna som en fristående uppföljare. En treeevlig sådan :)

En höjdhoppande tjej med stav i hand?

Inte lika klockrent som när tidningen Norra Skåne (som enda svenska tidning vad jag vet) på sin nätsida 2007 gick ut med att Fidel Castro var död. EXTRA! EXTRA! slog de upp stort, för att sedan luta sig tillbaka på "Obekräftade rykten från källor på University of Miami". Hur Norra Skånes löp såg ut? Såhär: http://www.flickr.com/photos/ainudil/1222497824/

Nåväl, idag är det självaste Expressen Sport som har en rubriksättare med noll koll. Kolla här: http://bit.ly/goTRB3 Skulle de då ni ser detta ha korrigerat rubriken så tog jag självklart och använde mig av PrtSc och det är den ni ser överst i detta inlägg, för en större variant (om ni behöver det) så är det bara att klicka på bilden. Den föreställer en kvinnlig stavhoppare. Första ordet under rubriken lyder även "Stavhoppartalangen/.../". So far, so good. Rubriksättarens bedrift? "Höjdhoppstalangen/.../". Det är mer komiskt och dråpligt att se och läsa det själv, så spana in det. Visst, hjärnsläpp kan alla få, men när man har både en bild och ett inledande nyckelord till sin hjälp?! Och att det inte har upptäckts och åtgärdats, trots påpekanden i kommentarfält och av twittrande profiler inom SVT Sport, under de ca fyra timmar som hittills har förflutit?! Fantastiskt!

I had the craziest dream last night about a girl who has turned into a swan, but her prince falls for the wrong girl and she kills herself.

En av mina vänner hann före med att tipsa om en film som jag egentligen tänkte ha tipsat om för några dagar sedan. P.g.a. julaktiviteter, arbete och magsjuka så har jag dock inte hunnit/orkat se filmen ännu, utan det blir av först till helgen. Fransktextad är det till på köpet, men jag orkade inte leta vidare. Så länge det är bra bild och ljud och den inte är dubbad, så funkar det för min del.

.

Istället för att skriva ett renodlat inlägg om mina tankar och förväntningar inför den (måste vara otroligt tråkigt att läsa, lite som om jag skulle bjuda på godis och ni bara fick slicka på pappret) så länkar jag istället till min väns blogg där ni kan se trailer, läsa ett humoristiskt men ändå tämligen seriöst omdöme. Jag drar även iväg en länk till IMDb, där den i skrivande stund har premierats med fina 8,7 av 10 i snittbetyg. Filmen? "Black Swan" med alltid lika fina Natalie Portman i huvudrollen. Portman nämns lite varstans som en stekhet kandidat till en Oscar. Regissören Darren Aronofskys förra film "The Wrestler" med en enastående Mickey Rourke (han vann både Golden Globe och BAFTA, men föll på mållinjen till en Oscar) grep verkligen tag om mig, och då ska Gudarna veta att jag inte har något till övers för wrestling. Hoppas att "Black Swan" t.o.m. är snäppet vassare.

.

Sverigepremiär för "Black Swan"? Först den 4 mars, så det är ett tag till. Lever den upp till mina förväntningar så blir det kanske även ett besök på biografen i mars. Film sägs ju vara bäst på bio (om folk stänger mobiltelefoner och inte pratar och prasslar) och det kan mycket väl vara en biofilm, men samtidigt är det även bra att vara ute i god tid. Som t.ex. årsskiftet 2010/2011.

.

Låter det intressant? Mer info här: http://www.imdb.com/title/tt0947798/

Och här: http://patrikleanderson.blogg.se/2010/december/the-black-swan.html

.

Äh, vad tusan. Jag kan lika gärna också slänga upp trailern. Voila, mes amis!

Somewhere over the rainbow, way up high,

there's a land that I heard of once in a lullaby.

.

Så hur mycket gick ni upp i vikt under juldagarna? Som en kul grej så ställde jag mig på vägen morgonen den 23 december, därefter blev det julmat, gröt, godis och fan och hans moster under dagarna tre. 23, 24 och 25 december frossades det. Morgonen den 27 december så visade vågen två kilo mindre än fyra dagar tidigare. Orsak? Magsjuka den 26 december, inget jag unnar min värsta fiende. Hur som helst så var det visst en omedvetet effektiv bantningskur. Att gå ner såväl det som jag åt upp mig under julen som ytterligare två kilo. Intressant? Nej, men jag har nog tyvärr inte så mycket mer att komma med dagar som dessa. I brist på annat att orka göra så har jag sett en del filmer söndag-tisdag, bl.a. "This is England", "Inception" och "The Wizard of Oz" med fina Judy Garland. Många klipp från den sistnämnda filmen kan inte bäddas in, men jag bjuder på detta.

Hej mitt vinterland, nu är jag här

Detta P3-klipp hade jag helt glömt bort, men trillade av en händelse över det för en stund sedan igen. 2005 var året som P3 skojade till det om Håkan Hellström och en fiktiv julskiva av honom. Tyvärr är det inte Henke "Körvavisan" Henriksson som plojar, det hade varit den s.k. pricken över i'et. Lågt ljud, så ni får maxa volymen och få en dos nostalgisk humor denna juldagsförmiddag.

.

God jul till er alla! Igen!

It doesn't often snow at Christmas the way it's meant to do

Idag blir det såväl julfirande som arbete. Inte mindre än 202 stycken Metrotidningar ligger i tunnan/kärlet för tidningar, det är bara att komma hit och ta för sig den som vill. Se det som min julklapp till er, kära läsare. Hittills inga fallande snöflingor vad jag har sett denna julafton, så kanske Pet Shop Boys profetia i liveklippet från 2000 slår in för julafton 2010. It doesn't often snow at Christmas, men vi får se. Med den jullåten lämnar jag er för idag, så God Jul!

202 - bild

Har ni inte läst föregående inlägg så gör det, svaret till bilden finns där. Jag är pigg som en lärka nu, vid 02.10-tiden, så jag tänkte att jag lika gärna kunde slänga upp en bild på hur det kan se ut med 202 stycken Metrotidningar precis innanför dörren. De drog med sig en hel del snö in. Det blir jag nog varse imorgon med, Gud bevare mig när jag vaknar och synen av en vattenpöl från tidningarna möter mig i hallen. Den dagen, den sorgen. Tack och god natt.

202

202 stycken Metro från den 23 december 2010. Det ligger just nu vid min dörrmatta i hallen. Jag och Patrik sade hejdå till Martin efter aftonens musikquiz, sedan... ja, vad hände? Vi tog massa överblivna exemplar av gratistidningen Metro och styrde kosan mot mig. Så klart. Jag halkade på vägen och slog mig lite, jag borde ha investerat i ordentliga vinterskor inför denna vinter. Nåväl, jag slänger upp en bild på tidningarna imorgon, nu ska jag fixa lite jordgubbsthé och se över eventuella skrapsår och blessyrer. Ida gjorde nog rätt som stannade hemma, för idag halkade jag slutligen. Det var tur att hon missade, för jag håller mig på fötterna de gånger hon är med och promenerar.

P.S. Vi kom topp tre på quizet, 100 kr. Tyvärr satte Ulf Lundell stopp på utslagsfrågan.

D.S. Tyvärr verkar det ha kommit med massa snö och ett tomt paket cigg, får städa imorgon.

When you're gone you're always on my mind

Dan före dopparedan och dagen till ära så drar jag till med ett musiktips. Ikväll är det dags för musikquiz och detta är vad jag bl.a. ska ladda upp med inför det evenemanget. Tänk er band som Moldy Peaches, Raveonettes och Sonic Youth kört i en mixer. Intressant tanke? Javisst. Hur det kan komma att låta? Antagligen något i stil med Reading Rainbow, som precis har släppt sitt andra album "Prism Eyes". En angenäm upptäckt av ett band med två trevliga album i bagaget.

.
Länk till Spotify: Reading Rainbow – Prism Eyes
.
Här är deras video till låten "Always On My Mind".

Här kommer jag med hjärtat i handen.

Glöm det där jag sa om huvudet i sanden.

Här är jag med allt som är bra...

.

Jag är nyligen hemkommen från två riktigt trevliga dagar av bl.a. julgranspyntande och målande i Linköping. X2000 hemåt avgick på minuten och var framme endast fem minuter efter utsatt tid. Jag förmodar att jag kanske borde ha hjulat hela vägen hem av lycka trots snö och is, för jag har hört betydligt värre tågrelaterade skräckhistorier denna vinter. Så tack för det SJ, det var en trevlig överraskning idag! Väl hemma igen så såg jag att "Tille" (Andreas Tilliander, tillika Johan T. Karlssons sidekick) hade länkat detta liveklipp från Musikhjälpen i Malmö, där de uppträdde under gårdagen. Trots att "Tille" av någon förbannad anledning kallar mig Ola så länkar jag det. Jag är inte långsint när det kommer till det Familjära och lokalpatriotiska. Håll tillgodo!

...men strax efteråt så presenterades bandsläppet.

Just som jag var i färd med att publicera förra inlägget så kom naturligtvis första släppet till SiESTA! 2011 upp på hemsidan. Jag låter dock föregående inlägg ligga kvar, för testbilden var i ärlighetens namn trots allt lite småkul. The Ark och The Sounds ska bli riktigt trevligt att få se. Förmodligen sista gången någonsin som jag kommer att se The Ark, om jag inte också prickar in en senare konsert under sommaren. Och The Sounds är alltid The Sounds, med Queen Maja i täten. Även SMK, Linnros och Adams-Ray lär väl prickas in väl på plats den 2-4 juni 2011.

Jag skulle precis posta detta inlägg...

Site off-line
The site is currently not available due to technical problems.

Please try again later. Thank you for your understanding.

Thank you for your understanding?! Onsdag flyttades till torsdag som i sin tur flyttades till fredag. Men fredag kl 12.00, varken förr eller senare, var slutbudet. Första! Andra! Och treee... nej, vad möter mig kl 12.05? En testbild som vore det TV1 en söndag kl 23.00 år 1632. Humor? Tveksamt.

Leaping words, empty eyes. Impressions never last.

Det första bandsläppet till SiESTA 2011 låter dröja på sig. Igen. Jag hade hoppats på innan lunch, men icke då! Det kommer väl upp lite senare idag, när jag inte är i närheten. Får se om jag hinner blogga om det sent ikväll. Just nu fixar jag lunch, om än en tidig sådan p.g.a. efterföljande ärenden och arbete, men jag erhöll nyss en cd med posten. Debutalbumet från Cinemascape, ett band jag bloggat om ett par gånger tidigare. Debutalbumet släpptes officiellt i måndags.

.

http://www.cinemascape.se/ Där finns fortfarande gamla demos att finna, nya albumlåtar att lyssna på, albumet att beställa för 129 kr (inkl. porto) m.m. Nya låtar varvat med äldre favoriter på albumet, dessutom har de gamla pärlorna fräschats upp. Antingen helt eller delvis, men i alla fall på något sätt. Jag har nästan precis fått albumet i mina händer, så nyfikenheten är stor. Dock har jag rippat det till datorn, så jag tänkte försöka hinna med att få över det till telefonen. Och på så vis smyglyssna lite på jobbet, då tiden tillåter. Hur som helst så vet jag redan på förhand att jag kommer att älska dessa låtar minst lika mycket, om inte mer, som det tidigare materialet.

Oh baby please give a little respect to me

Jag kollade runt på en TV-tablå på nätet nyss och fastnade ofrivilligt för texten ovan, det gäller Grannfejden i TV3. Klicka på bilden om ni vill se den större. Synd att jag inte bor i detta kvarter, där lär det vara drag dygnet runt. Massa galna upptåg. Det hade varit fantastiskt, jag ska nog genast ansöka om en bostad där. Tutningar utanför huset, hota med pyromaner och stoppa bananer i avgasrören. Ärligt talat, vad fan är detta för trams? En sexårsverksamhet för svagbegåvade vuxna? Magnus och Brasse fast på riktigt? Programmet är halvvägs, men jag ska nog kicka igång TV'n ändå och kolla in slutspurten. Mest för fascinationens skull, ty människan upphör aldrig att förvåna mig.

I said look at him!

He ain't so hot now is he? Little punk!

Eftersom SiESTA! har valt att skjuta på första bandsläppet till imorgon så ska jag istället blogga om matematik. För musik vet i tusan om jag vill kalla det. Youtube. Justin Bieber - Baby ft. Ludacris. Ett klipp. Tio månader. 410.140.624 visningar. Det är nästan en halv miljard uppspelningar av videon, på inte ens ett års tid. WTF?! I runda slängar 950 visningar i minuten, efter att ha konsulterat min miniräknare. 950 visningar i minuten, dygnet runt, vecka efter vecka, i tio månader. Be mig inte räkna ut hur många visningar hans samlade videos har per minut på Youtube. Ytterligare fem av lillpojkens videos på Youtubekanalen klockar nämligen in på mellan 100.000.000 och 200.000.000 miljoner visningar vardera. Skrämmande eller fascinerande? Båda delarna.

.

Skyll denna värdelösa information på SiESTA!, för jag var inställd på att blogga om det idag.

I know these words may only serve to twist the knife

PSL (Per Sinding-Larsen) har en väldigt bra, intressant och informativ blogg. Bra artistintervjuer, en hel del exklusiva artistuppträdanden i de mest underliga miljöer o.s.v. PSL & co har även en av de jobbigaste intervjuare som jag någonsin har upplevt. Jag vet inte vad han heter och jag vill nog inte veta det heller. Två intervjuer för att exemplifiera, båda från Peace & Love 2010, där han får tittarnas puls att rusa och nerver att sättas på spel så fort han kommer till tals.

.

I morgon släpper SiESTA! sitt första artistsläpp inför 2011 års festival, jag lär återkomma i det ärendet. I detta inlägg tänkte jag bjuda på den där intervjuaren som säkerligen hade passat bättre som... något annat. Rappare eller spoken word om han nu tvunget måste dröja kvar i gamet. I annat fall, varför inte pantomimartist? Allt annat än att ge tittarna regelbundna nervsammanbrott.

.

"PSL på festival", SVT2, 22.45. Peace & Love i fokus. Oddset på att han får komma till tals?

Editering kl 23.15. Enbart Robyn respektive Jocke Berg kom till tals i hårt nerklippta versioner av intervjuerna ovan i kvällens "PSL på festival". Stilpoäng till PSL! Roky Erickson (amerikansk musiker) råkade däremot ut för en pratglad snubbe som kom till tals i programmet. Han pratade och pratade och... pratade. Roky ville nog bara mest därifrån stundtals, men det hindrade inte den pratglade skivbutiksägaren som t.o.m. stängde sin butik mitt på dagen för att vandra iväg och ta del av Rokys konsert. Och innan dess även en liten pratstund. För pratade gjorde han som sagt.

'Cos it's true what they say, it's better the devil you know.

Nyligen bloggade jag om regissören M. Night Shyamalans uppgång och fall. Han är för stunden aktuell på svenska biografer med två filmer. Som regissör till "The Last Airbender" (verkade inget vidare) och för att ha skrivit historien till "Devil" (verkade mer intressant). Jag hade trailers till de båda filmerna i det där inlägget och blev ni nyfikna på "Devil", som bara har varit uppe på svenska biografer i exakt två veckor (Sverigepremiär 26/11), så ber jag att få gratulera.

"Devil" i DVD rip, ca 700 MB. http://www.megaupload.com/?d=XHF6UVES
Bra bild, bra ljud, ingen text och en snabb nedladdning, ca 5 min tog det mig.

Institutio Christianae Religionis

Postkodmiljonären i TV4 nyss. 100.000 kronor stod på spel. Vem var Jean Calvin? Liraren valde att fråga publiken, vilket inte sällan är som att skjuta sig själv i foten. Så även denna gång. Oddsen är ibland t.o.m. bättre på att man skulle lyckas ta sig runt i en tät och snårig skog utan vare sig kompass eller karta och likväl hitta alla kontroller på orienteringsrundan, jämfört med att sätta sin tillit till en publik som verkar trycka på de där knapparna som vore det en leksak.

.

En fransk racerförare, det alternativet vann klart. Hur tänkte folket? Tänkte de alls? Vi tar det igen. En fransk racerförare. Jean Calvin. WTF?! En schweizisk reformator? Nej, inte om publiken själva får välja. Övriga alternativ? En belgisk deckarförfattare. En kanadensisk modeskapare.

.

Visst, kan man inte svaret på rak arm så kanske det inte är så lätt. Kalvinism/calvinism, reformationen, Martin Luther och fan och hans moster borde ändå höra till en viss allmänbildning eller i alla fall fått någon klocka från skoltiden att ringa i bakhuvudet. Och, för att komma med ett tips i all enkelhet, varför inte bara vädja till publiken att de som är det minsta osäkra helt enkelt ger fan i att trycka? Sålla agnarna från vetet. Det försämrar knappast de redan usla oddsen.

He doesn't need Saint Brigid. He has Father Dexter.

Den femte säsongen av Dexter går nu mot sitt slut i USA. Säsongsavslutning, avsnitt 12, på söndag kväll. Söndag natt svensk tid. I söndags fick jag tummen ur. Timmarna innan näst sista delen skulle visas i USA så tog jag mig an det första avsnittet. Nu har det gått några dagar. Onsdag och jag har hastigt och lustigt sett 10 av 12 avsnitt, parallellt med några dagar av arbete och två avklarade böcker. Hittade en trevlig sida som streamar inte bara säsong 5, utan samtliga säsonger. För den intresserade. Ja, även en hel del andra amerikanska serier. Håll tillgodo eller något.

.

.

Direktlänk till Dexter, andra serier ser ni till höger:
http://www.cucirca.com/2009/06/13/watch-dexter-online/

Den femte säsongen är ruggigt bra, det är egentligen bara säsong tre som stod och trampade vatten emellanåt. Jag tänkte se avsnitt 11 imorgon, sedan får jag snällt vänta till måndag morgon på upplösningen. Nu pausar jag Dexter för i dag genom att lyssna på soundtracket till... Dexter.

Michael C. Hall har inte bara övervunnit sin cancer nyligen, han har även varit med i två av världens bästa serier. Först Six Feet Under, som ägde allt och alla under sina fem säsonger, och nu Dexter. För detta har han för alltid en plats i mitt hjärta, den gode Michael C. Hall.

And I know how it was last time and how bitterly it always ends

I natt kom beskedet att The Ark lägger av. Det är inte ett av mina absoluta favoritband, men ändå ett riktigt bra band. Inte minst live. Jag såg dem första gången för snart elva år sedan och lär se dem en sista gång (eller två) under 2011. De ska nämligen släppa en samlingsskiva (18 hits och två nya låtar) i vår, sedan följs den upp av en klubbturné och en sommarturné. Det känns som ett värdigt avslut från ett band som trots allt har levererat gång på gång, år efter år, i drygt tio års tid. Som band firar de 20 år nästa år, jubiléet till ära så splittras alltså bandet efter en turné som förmodligen blir 2011 års Eriksgata i svensk musik.

.

De två nya låtarna? "Breaking up with God" och "The apocalypse is over". Ord och inga visor, the end of an era. Det är alltid tråkigt när trevliga saker når ett slut. Vare sig det gäller ett arbete man trivs med, en uppskattad artist som lägger av etc. Men det heter att var sak har sin tid, en klyscha som visar sig stämma gång efter annan. Var sak HAR sin tid och The Arks tid når sitt slut efter sommaren 2011. Trevliga snubbar i ett stundtals lysande band, med såväl riktigt bra låtar som jäkligt grymma konserter på sitt samvete. Och i mitt minne.

.

Det är bara för mig att i förväg lyfta på hatten och tacka för tiden 1999/2000 fram till 2011. Tanken på att artister så småningom lägger av, den har jag försonats med för länge sedan. Sådant kan man inte hänga upp sitt liv på, allt kommer och går. Beslutet är taget, omvärlden har informerats och jag sitter i skrivande stund med ett leende på läpparna och en längtan till att få se Ola Salo och hans mannar för en allra sista gång... en ljummen sommarkväll med en kall öl i min hand.

.

Många artister har någon låt som berör lite extra, ibland utan att man ens kan sätta fingret på det. Pulp har sitt anthem "Common People". Suede har den lite mer okända "Still Life", en låt som kan få mina ögon att tåras alla dagar i veckan. "It takes a fool to remain sane" i all ära, men The Ark har sin "Calleth You, Cometh I". Jag lägger in videon, för den syns alldeles för sällan. "Calleth You, Cometh I". Höj volymen, tryck på play och luta er tillbaka i soffan några minuter!

.

Äh, vad tusan. The Ark live at Fearless Music, NYC. Ett riktigt bra framträdande (de spelade tre låtar) som jag även rippade från Youtube till mp3 tidigare i år, då jag snöade in på att samla på mig The Arks TV-framträdanden som mp3'or. Det ska "firas" en dag som denna. Jag bjuder er på "It takes a fool to remain sane" live från Fearless som en liten bonus.

"Monster" (feat 50 Cent). Utan 50 Cent. A win-win situation.

Michael Jacksons album "Michael" släpps på fredag, 10 december.
Downloadlänkar: http://released.ws/michael-jackson-michael-2010-h3x/

Funkar de inte, kolla kommentarerna. Där fylls på. T.ex. denna (funkar för stunden)
http://www.duckload.com/download/1275329/Michael_Jackson-Michael-2010-H3X.rar

50 Cent (ni som inte känner till honom, stort grattis!) gästar på en låt. "Monster". Bra låt fram till det att 50 Cent gör entré och sänker den under 40 sekunder. Tack och lov så hittade jag även en version utan 50 Cent. Någon vänlig själ hade den goda smaken att klippa bort 50 Cents medverkan och bara låta en instrumental bakgrund komma till tals. Minns inte var jag fann den mp3'an, jag hade fullt upp med att ens hitta fungerande albumlänkar parallellt, så där får den intresserade söka själv. Men det är värt det, tro mig. Behöver jag tillägga att jag raderade versionen med 50 Cent i min "Michael (2010)"-mapp och genast ersatte den med den mer trevliga versionen utan 50 Cent? Nej, jag tänkte väl det. Långt om länge premiärlyssnar jag i alla fall albumet i skrivande stund.

.

Jag vågar nog inte räkna efter hur många gånger jag skrev 50 C**t i detta inlägg. Tack & förlåt.

All I Want For Christmas Is New Year's Day

Tredje december, det börjar lacka mot jul. Tre veckor till julafton och nu börjar diverse jullåtar trilla in överallt. Eller hela album för den delen, jag såg t.ex. en TV-reklam för ett julalbum med Sanna Nielsen och två av hennes minst lika tråkiga kollegor (har förträngt namnen, tack och lov) och en tidningsannons för Christer Sjögrens nya julskiva. Hans femtioandra julalbum på lika många år, känns det som. The more the merrier? Nej, det kan räcka gott med en enspårs julsingel, antingen gratis eller mot en ringa slant. I regel släpps de enstaka jullåtarna dessutom som downloads.

2009 års jullåt i min värld var Pet Shop Boys låt "It Doesn't Often Snow At Christmas", från en jul-EP som också bl.a. innehöll "Viva La Vida" / "Domino Dancing". Det var då, nu är nu. 2010. Mauro Scocco ger bort sin jullåt som gratis mp3'a medan andra tar betalt. Såhär i juletider ser jag dock samtliga intressanta jullåtar som en gratis julklapp. Härom dagen laddade jag ner nya julsingeln med Coldplay och idag, hemkommen efter 19 timmar på en arbetsplats där magsjuka härjar, så fann jag till min glädje att Hurts låt "All I Want For Christmas Is New Year’s Day" släppts dagen till ära. Fler jullåtar lär trilla in, men Hurts får nog bli min förhandsfavorit inför den stundande julen 2010.

.

Hurts julsingel som mp3'a: http://www.zona-musical.com/postt360905.html

.

Everybody waits for Christmas.

For me it's New Year's Day,

that's gonna come and take my blues away.

.

I'm wishing on the stars for Christmas.

And hoping for a better day,

when it doesn't hurt to feel this way
.

Streamar videon långsamt, bara pausa och ge den lite tid.

Verkar vara en förbannat seg kanal som Hurts har på Youtube.

M. Night Shyamalan

Regissören M. Night Shyamalan, en man vars filmer har gått i riktningen från riktigt bra till vad jag nu tror kan vara en slags barn- och ungdomsfilm helt i avsaknad av handling. Utöver några amatörmässiga "stridsscener". Fritt fall, med andra ord.

Hans genombrott "The Sixth Sense" (Det sjätte sinnet) var riktigt bra. Även den efterföljande "Unbreakable" var bra. Därefter följde "Signs" och "The Village", vilka gick att se. Mycket mer var det kanske inte, även om de bjöd på en del intressanta ämnen och aspekter. "Lady in the Water" var riktig katastrof (minns inte ens om jag såg klart den eller om jag somnade), så inför den förra filmen "The Happening" var förväntningarna riktigt låga. Den filmen började intressant, men sedan borde nog någon ha gått in och styrt upp manuset lite. Som vanligt. Okej hantverk, trots allt, och ett steg uppåt igen (svårt att sjunka lägre, förvisso).

M. Night Shyamalans senaste film "The Last Airbender" gick upp på svenska biografer tidigare i höst, men den verkar mest vara tramsig. Jag lämnar den därmed åt sitt öde, ty detta blir den första av hans filmer som regissör som jag inte lär se. Nickelodeon (den där barnkanalen) är också med på ett hörn. Vi firar detta med trailern, för mer än så vill nog inte ni heller se av denna film. Tack och hej till regissören M. Night Shyamalan, men läs gärna vidare under trailern nedan. Kanske han lyckas bättre då han skriver åt andra än sig själv?




Ingen aning, ty jag har inte svaret på den frågan ännu. Men om jag trots allt skulle tvingas välja en för Sverige bioaktuellfilm att se där M. Night Shyamalan är inblandad i (han har skrivit den, dock ej regisserat) under hösten 2010, då skulle jag se den nu bioaktuella "Devil". Se den kommer jag säkert att göra, men antagligen som hyr-dvd först under senvåren. "The Last Airbender" lär jag nog inte ens ödsla TV-tid på när TV3 (eller Barnkanalen) visar den om två-tre år.

.

Å andra sidan är "Devil" regisserad av John Erick Dowdle, som även regisserade "Quarantine". Den filmen var baserad på (remake) den spanska rysaren "[REC.]" och således också helt överflödig. Men här bjuder jag på trailern till den nu bioaktuella "Devil".

Ge dom ett finger och värm min hand. I ett iskallt IKEA-land.

Jag är precis inkommen efter en sen kvällspromenad med en arbetskamrat. Det var tänkt att bli en spontan och kort promenad, mest för att få lite syre och frisk luft innan sovdags. Det gick... sådär. Ungefär en timme senare kommer jag hem igen. Ingen känsel varken i tår eller fingrar. Nog fick jag syre och frisk luft alltid, garanterat tillräckligt för resten av 2010. Känns som att det har tagit två timmar bara att författa detta inlägg, med fingrar darrande likt asplöv, så imorgon har vi säkerligen lärt läxan och tar den inbokade och ordinarie promenaden något tidigare än kl 00-01. Jag måste nog tina upp mig själv med en kopp te nu, sedan blir det långt om länge god natt för min del!

Sunday, bloody Sunday

Fy fan vilken värdelös dag. Söndag. Den sjunde dagen. Vilodagen. Jag hatar, verkligen hatar, att genomlida en dag när jag känner att jag inte gör något konstruktivt och vettigt alls. Vissa dagar har man rätt att slappa med gott samvete, även om min hjärna tycks vilja säga (och säger, som idag) något annat. Sunday, bloody Sunday som Bono i U2 sjöng en gång i tiden. Morgondagen verkar för den delen inte gå ett bättre öde till mötes. Snart halvvägs i denna känsla av meningslöshet, bara att bita ihop ännu ett dygn. Mer än så har jag nog inte att komma med denna första advent.

.

Det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar.

/J. Berg

Deadmau5 @ SiESTA Festival 2011?

Deadmau5 (Dead Mouse) sägs vara högaktuell till SiESTA! 2011. I så fall blir det en väldigt exklusiv bokning får man förmoda. Vem som kontaktade vem? Deadmau5 med management sägs själva ha tagit kontakt med SiESTA, bara en sådan sak. Är det på detta vis och SiESTA inte tar tillfället i akt, då får de ha en bra motivering till att avstå. Jag är absolut inget hardcorefan av Deadmau5, tvärtom har jag bara snappat upp en låt här och en låt där. Hur som helst så hade det säkert kunnat bli ett intressant spektakel. Några öl i kroppen, kanske ett eller annat glas vin, och sedan står man där i sensommarkvällen och gungar i takt till en och annan pärla signerad Deadmau5.

.

Även Håkan Hellström sägs vara på gång, fast honom behöver jag nog inte presentera.

Om inte annat så kom det nu en längtan efter juni 2011 och SiESTA. Eskapism i höstmörkret.

Life is a mystery, everyone must stand alone

Hela grejen med covers, i alla fall om ni frågar mig, är att artisten som ska tolka någon annans låt även ska göra det hela till sin egen grej. Artisten ska tolka låten personligt och göra den till sin egen. Inte bara göra en plikttrogen version som är som en karbonkopia av originalet. Snyggt kanske det blir, men det tenderar även att bli förbannat tråkigt. Och överflödigt. Ty vad är då vitsen med att spela in en låt på nytt, om den bir exakt som originalet?

Idol är en covertävling, om man ska hårddra det. Eller så behöver vi inte hårddra det, för hela den där s.k. musiktävlingen bygger ju på att mer eller mindre okända personer framför andra artisters oftast i regel uttjatade låtar. Och gärna som en sådan där karbonkopia där originalversionen får hänga med, på sin höjd väääldigt lätt omarrangerad. Det verkar dock finnas undantag även i ett coverprogram som Idol. Som denna lirare nedan. Jay Smith från Helsingborg. Nu är jag ingen Idolexpert, men detta, från gårdagens program, måste banne mig vara en av de bästa stunderna som Idol har haft på sitt samvete. Kurt Cobain goes Madonna, eller något i den stilen.

.

På tal om Helsingborg, dit ska jag om bara någon timme.

Inte för att det har något med Jay Smith att göra, men ändå...

- I know every bit of Harry Potter trivia.

Att samla eller inte samla, det är frågan. Som Hamlet hade sagt. För Harry Potter, eller rättare sagt "Harry Potter", så är det inte frågan. Det är mer än så, det är livet. Denna samlare samlar utav bara hel*ete. Nog för att det kan vara trevligt med en hobby. Ett intresse. Att samla på något. Ibland går det dock överstyr. Som här. Jag förmodar att det anordnats en videotävling där USA's största Harry Potter-fan ska utses, jag snubblade över ett av inläggen under gårdagen. Jag nöjer mig med det, ty finns det än mer fanatiska Potters (jag ifrågasätter det inte) så lämnar jag dem därhän.

And if that wasn't enough for you, I can wear Harry Potter clothing every day for three months without wearing the same thing twice.

Good for you son, good for you!

Let them snitch, let them be, let them die. Let them hate.

Det svenska bandet jj, vilka bl.a. har turnérat med The xx, ger på skivbolaget Sincerely Yours hemsida bort en helt ny singel med två låtar. Första låten "Let Them" är en riktigt trevlig och angenäm bekantskap. Har ni några minuter över att döda, varför inte ge jj chansen? Om ni inte redan har koll på dem d.v.s. a jj 12", Nº 1, Nº 2 och Nº 3 är annars deras fyra tidigare släpp.

.

Det är nästan omöjligt att sitta helt stilla medan förstaspåret spelas. Gör som jag gör, alltså gunga, digga, smådansa, nynna med och glöm bort höstmörkret under cirka fyra och en halv minuts tid. Det är folk värda, både ni och jj. Närmare en radiohit än såhär har de kanske aldrig varit. I alla fall inte sedan "From Africa to Malaga", vilken fanns på bandets allra första släpp a jj 12".

.

Nedladdningslänk till nya singeln finnes här: http://www.sincerelyyours.se/yours0150.php

.

Nyfikna även på just ovan nämnda "From Africa to Malaga" från bandets debut-EP?

Gratis mp3: http://www.tram7.se/2009/06/24/yours0113-jj-from-africa-to-malaga-2/

What about all the dreams that you said was yours and mine?

De avsnitt som jag har sett från start till mål av The Oprah Winfrey Show kan nog räknas på den ena handens fem fingrar. Ändå har kvinnan och hennes talkshow, när hon gör sin sista säsong 2011, osannolika 25 år och ca 5.000 avsnitt på sitt samvete. Ja, jag erkänner, jag googlade fram den där statistiken nyss. Hur som helst, det jag ville delge er är ett avsnitt som visades i USA i måndags. Då sändes en lång intervju där Oprah gjorde ett "hemma hos" med Katherine Jackson (Michaels mamma). En öppen och ärlig intervju. Även MJ's pappa och barn intervjuas i programmet.

.

Tycka vad man vill om MJ, men detta är stundtals väldigt intressant (för att inte tala om exklusivt) även för den icke fullt så intresserade och insatte. Fast jag var väl någorlunda intressaerad en gång i tiden. Jag t.o.m. såg MJ en gång. Ullevi 1997-08-16. Vann en gratisbiljett och åkte upp. Visuell knockout, får man säga. TV3 sände den ett tag efteråt, jag har t.o.m. kvar vhs-bandet med konserten. Folk må tycka vad de vill om Neverland och diverse skvaller, men när MJ var som bäst så var han faktiskt riktigt bra. Och det var främst under 70-80-90-talen. Det kom ett comebackalbum 2001, någon som minns det? Nej, tänkte väl det. Vill minnas att det emellertid innehöll ett par ljusglimtar ändå, men vid det laget fick den musikaliska biten stå tillbaka för andra saker. Säkert var det musikaliskt inte på topp år 2007 heller, då det under några månader spelades in ett mer eller mindre (säkerligen mindre) färdigt album som snart ligger på skivdiskarna i zzzlutet av 2010.

.

Nåväl, Oprah var det.

Del 1 http://www.youtube.com/watch?v=rnPFQnJ6cp8
Del 2 http://www.youtube.com/watch?v=n_hDq7VSQNQ&feature=related
Del 3 http://www.youtube.com/watch?v=rRPaJjTTtC8&feature=related

Och den som inte berördes av detta, minnesceremonin 2009, är nog extremt känslolös.
Dottern Paris tal om sin avlidne far: http://www.youtube.com/watch?v=OT8h-XA2efo

You and me together, stars 4-ever (that's what we are)

Nu ska bloggen snart bli fri från Robyn, hon förekommer ju med jämna mellanrun under hösten, detta eftersom den tredje delen av "Body Talk" nådde mina öron (och min dator) för cirka två dagar sedan. Fem nya låtar och en mix (av "Dancehall Queen") inkluderas på "Body Talk Pt. 3". Jämnare och mer popig än de båda tidigare, visserligen också några spår kortare. Den lite tyngre discokänslan, med sina lite tyngre electronicainslag, har ersatts av ett mer pop/discosound Tuggummipop, om ni så vill. Både på gott och ont, mest ont så klart, för jag gillade verkligen den där lite tyngre Robyn de gånger det klaffade som allra bäst.

.

"Indestructible", som har funnits tillgänglig ett tag nu, "Get Myself Together" och Time Machince" får bli en trio av tips. "Call Your Girlfriend" är inte heller den helt oäven, alltså fyra trevliga inledningsspår, men det avslutande spåret (om man bortser från den där mixen) "Stars 4-ever" är kanske i lite väl lättviktigaste laget för min smak. Trallvänlig discopop. "You and me together, stars forever. That's what we are. Hey, we're superstars". Om och om igen, som vore det ett mantra från helvetet. Första tanken (textmässigt, sett till refrängen): The Ark, men hade inte Paris Hilton en sådan här typ av låt eller jag får bara flashbacks från en mardröm? Oh my.

.

Edit: Youtubade så klart Paris låt nyss, bara för det. Nyfikenheten blev tyvärr för stor. "Stars Are Blind". Vedervärdig reggaepop(!) minsann. Förlåt, Robyn, för att jag nämnde er i samma andetag. Men respektive refräng är ungefär lika enformigt tjatig, så faktumet om ett mantra får kvarstå.

Skrattvarning utfärdas med Grotesco och Spamalot

Jag vet inte hur länge första avsnittet har legat uppe på SVT Play, men jag har sett det i förväg där. Grotesco, säsong 2. TV-premiär på måndag i SVT, men avsnittet finns som sagt att beskåda på SVT Play. Säsong 1 från 2007 var lysande och denna andra säsong börjar lite i samma stil och anda. Ett bra avsnitt! http://svtplay.se/t/140137/grotesco Och imorgon fortsätter min humorhelg genom att jag förärar musikalen Spamalot, med Hipp Hipp-gänget, Johan Glans m.fl, med ett besök.

I press trigger, I don't press people button

En följetong med lika många ändringar och nya bud som rymden har stjärnor. Alltså oändligt.

.

Nu är visst Body Talk Pt. 3 på gång ändå, trots allt. En EP med de fem nya låtarna. Parallellt med Body Talk, samlingen med tio "gamla" och fem nya låtar, eller istället för? Ingen aning, men istället för verkar det nya budet vara. Detta efter ett tryck från fansens sida om en tredje del bestående endast av nytt material. Dessutom lär Robyn ha sagt, jag läste det på http://www.esau.se/ ikväll, att det troligtvis är ännu mer nytt material att vänta redan i januari.

För min del kunde gärna del tre ha skjutits fram till dec/jan i så fall, så att ytterligare tre låtar kunde ha fått halka med och därmed ha blivit åtta spår. Om det nu ändå ska levereras mer i januari. Och om det nu blir en EP som följer upp de båda minialbumen. Eller en EP och en samling. Hur som helst så är det inte helt och fullt konsekvent, om än en klen tröst med en "riktig" tredje del. Dock bara en EP. Intentionen var god, men hur det än blir så snavar Robyn till precis innan målsnöret.

Dream dream, even for a little while.

Dream dream, filling up an idle hour. Fade away, radiate.

"Dreaming" med Blondie. En sjuhelvetes stänkare. Här live från 1979.
Den är tillika en av mina favoriter, av de låtar jag har koll på, med bandet.





Två pärlor med Blondie i ett klipp. Top Of The Pops julen 1979.
"Dreaming" följer här efter "Sunday Girl", en annan angenäm låt.





Bonus:

Om ni föredrar "Sunday Girl" på franska, voila!
Spotifylänk: Blondie – Sunday Girl (French Version)

Och en "Dreaming" som inte gick att bädda in.
http://www.youtube.com/watch?v=-XNl67AL-AM

November, och vi avslutar sagan snart.

Har du några lögner kvar att pudra dina svar?

Och du får bli mitt spöke om du vill.
Snälla vänd inte ryggen till, igen.
Snälla möt min blick en allra sista gång,
innan du lämnar min kropp som blivit för trång.



Nu är det november, det firas med "December".
Kent. Ullevi. Sommaren 2011. Snacket går nu igen.

Frågan är i så fall, blir det som förband till Iron Maiden? :p

With such confusions don’t it make you wanna scream?

Scream var en angenäm bekantskap då det begav sig. Ett smart grepp av Wes Craven att förnya genren, och även att få skräckfilm att nå ut till en något yngre publik, utan att det för den sakens skull barkade käpprätt åt skogen. Jag kan fortfarande se om filmerna, men främst den första, med några års mellanrum. Det blev en trilogi av det, 1996-2000. Snacket om en fjärde film tog fart för några år sedan, några av skådespelarna från de första tre filmerna skrev slutligen på, inspelningarna satte igång, filmen verkar nu vara klippt och klar med premiär spikad till 15 april nästa år. En teaser trailer är ute, men jag blir ärligt talat inte speciellt sugen på ett fjärde kapitel i denna filmsvit.

.

Var sak har sin tid och det var bättre förr. I alla fall i fallet Scream, är jag rädd för.

A million thoughts and they're all about you

"A Million Thoughts and They're All About You" heter nya albumet med AiV (Alice in Videoland).

"Maiden Voyage" och "Outrageous!" är bandets två första album. Vid tiden för de albumen såg jag bandet live en del gånger. På skiva är de bra, stundtals riktigt bra, men live är det nog bara två konserter som riktigt har imponerat på mig. Det bör ha varit omkring 2003-2005 och det har varit inomhus på en mindre scen och med en cool ljusshow som förstärkt intrycken ytterligare. Live, där det kan halta betänkligt, lämnar vi därhän för nu. Fokus läggs på ett nytt album.

2008 års "She's a Machine", det tredje och föregående albumet, gick ganska spårlöst förbi. Jag införskaffade det på rea först något halvår efter release. Möjligtvis att nyhetens behag var över, var sak hade kanske sin tid? Albumet innehöll dock, bandets vana trogen, en del pärlor. Så även nya skivan. Electropunk benämner bandet helst själva sin musikstil i intervjuer, jag har inga problem att köpa det. Med ett par tre undantag så är det gasen mer eller mindre i botten på nya skivan.

Bandet har alltid varit ganska sparsmakade med låtar. Åtta-tio spår per skiva har det blivit. Nio låtar innehåller nya "A Million Thoughts...". Singeln "Psychobitch" som släpptes mellan förra och nya skivan är inte med här, men väl sommarhiten "Spaceship". En bagatell i sammanhanget, ett av albumets mer popiga, lättviktiga och tråkiga spår. På årets Arvikafestival presenterade AiV en del för publiken nytt material, bl.a. spelade de en cover av Neneh Cherrys gamla "Buffalo Stance".

I AiV's tappning avslutar "Buffalo Stance" albumet. Möjligtvis småkul på pappret, en lördagnatt kl 03. Ganska plikttrogen och småtråkig version, uppdaterad med ett soft och lugnt AiV-sound. Inte dålig, mest bara ganska onödig och överflödig. Stolpskottet med stort S är dock "Bender", inte ens som b-sida hade den varit önskvärd. Den är stundtals okej, men spårar ur p.g.a. tramsigt rappande. Utöver de tre låtar jag nämnt ovan så utgör övriga sex spår (ingen nämnd, ingen glömd) ett habilt hantverk. Så vi glömmer snedstegen och lägger in de övriga sex i spellistor, mobil etc. Två tredjedelar av materialet håller i alla fall måttet årgång 2010, det är gott så! SiESTA! 2011, kanske?

.

Bästa låt: "Take Me With You". En riktig pärla på ca tre minuter.

Låtens 30 sista sekunder rockar dessutom röven av det mesta 2010.

.

P.S. Vill ni lyssna på skivan (släpps digitalt 2/11) http://www.artoffact.com/releases.php

Låtarna sparas visst automatiskt på datorn efter att man har lyssnat. Kanske årets tabbe? :)

How can you expect to be taken seriously?

Vill man göra Robyns fans glada, då skriver man detta:

Del tre i Robyns Body Talk-trilogi når lyssnaren 22 november. Detta meddelade sångerskan via sin hemsida igår kväll. Samtidigt som "Body Talk Pt. 3" når gatorna släpper Robyn albumet "Body Talk". På den har hon samlat fem låtar från varje släpp, inklusive sista delen.

Källa: http://gaffa.se/nyhet/43992

Jaaa, tänker Robyns glada fans, det är precis som det borde vara. En tredje del, alltså åtta nya låtar. Och en samling på det, för den som så önskar. Men icke då. Något gick snett i Gaffas översättning. Vill man däremot som journalist säga som det är, alltså sanningen, så fungerar detta bättre:
.

Pt. 3 has five tracks from Pt. 1 and another five from Pt. 2-- including collabs with Snoop Dogg, Diplo, and Röyksopp, as well as the Playlisted singles "Dancing on My Own" and "Hang With Me". But it also has five new tracks, including the dance version of "Indestructible"/.../

Källa: http://pitchfork.com/news/40454-robyn-announces-ibody-talk-pt-3i-details/

Tyvärr verkar det strula med Robyns hemsida, i alla fall i min webbläsare. Jag kommer in på sidan, men kan inte se nyheten. Kanske lika bra det. Det räcker med att först ha läst Gaffa och därefter ha läst Pitchfork för att inse att man i skrivande stund känner sig som ett barn som blivit erbjuden en hel chokladkaka, bara för att få nöja sig med en rad eller två. Gott, men inte vad man tänkte sig.

Someone to hear your prayers, someone who cares

Några smakprov från Depeche Modes kommande live-dvd "Tour of the Universe : Barcelona 20/21.11.09" (release 8/11) finns på bandets hemsida. Jag såg dem i mäktiga Malmö Arena (sjuuukt bra ljud där) 25/1 i år och det var galet bra. Nio månader sedan, tiden går. Dave Gahan med en cancerbehandling i bagaget, ett pärlband av klassiker uppradade och de visade att gammal är äldst.

.

"Personal Jesus". Håll tillgodo!

Girl, don't ever let them put you down

Don't ever let them push you around

.

Melody Club hade ett flertal trevliga låtar på sitt samvete en gång i tiden. De senaste åren har jag ingen större koll på bandet, men de var att räkna med på mina blandskivor inte minst vid tiden för debuten. Bra live, ett bra album och några bra b-sidor. Vem dansade liksom inte loss till låtar som "Tiger love", "Let's kill the clockwork", "Electric" och "Palace Station" sommaren 2002? Vid den tiden så agerade dessutom sångaren Kristofer stundtals som Jarvis Cocker. Okej, långt ifrån lika cool som Cocker, men Jarvisgesterna fanns där, mikrofonsnurret fanns där och det var gott så.

.

Idag står det att läsa i Aftonbladet att bandet (jodå, de lever visst än) nu splittras p.g.a. Melodifestivalen. En bild på bandet och under den med en stor, svart krigsrubrik i storlek 120 (känns det som) står det: Bandet splittras – i protest mot Melodifestivalen. Lite längre ner står det att trummisen hoppar av och resten av bandet kör på. Hur Aftonbladet kan få detta till att gruppen splittras, det kan man fråga sig. Egentligen bryr jag mig inte nämnvärt om Melody Club årgång 2010/2011, men artikeln (med sin falska marknadsföring) blev snabbt ännu lite intressantare.

.

Trummisen, som inte ens var originaltrummisen från (i mitt tycke) glansdagarna, hoppar av med motiveringen att han vid ett deltagande i Melodifestivalen skulle "tvingats spela musik som jag inte står för". Har han ens hört låten de ska deltaga med? Är tanken att det ska låta mer som Lotta Engberg och Carola, snarare än Melody Club? Om Melody Club gör en Melody Club (kom igen drummer boy, Melody Club är väl alltid synth-pop-schlager?!) som vanligt, var i ligger då tvånget?

.

- Jag slutar i Melody Club för att vi vill olika saker musikaliskt och vi har inget gemensamt /.../ Det är skönt att slippa Melody Club, ett gäng med snåla smålänningar /.../ För dem verkar det inte ens spela någon roll om de själva spelar på skivorna ungefär. Det är den attityden det varit hela tiden.

.

Jag tycker snarare att det lutar åt att en bitter trumslagarpojke har fått kicken. Eller? Ny ersättare sägs vara Richard Ankers, originaltrummisen. Kanske finns det hopp för Melody Club årgång 2011 ändå, med Ankers bak trummorna? Ja, möjligtvis. Bara de tuffar till sig lite, då kanske t.o.m. jag kan dansa loss till en låt eller två igen. Nästan ett decennium efter debuten.

I'm gonna love you like I’ve never been hurt before

Veckans mp3'a är "Indestructible" med Robyn, låten som i akustisk version avlutade senaste albumet "Body Talk Pt. 2". I denna singelversion framstår låten efter ett tiotal lyssningar som en potentiell dansgolvsröjare, nästan i klass med "Dancing On My Own". Trenden fortsatte att låta det föregående albumets akustiska låt genomgå en musikalisk tvärvändning, precis som "Hang With Me", och sedan är det dans dans dans. Hösten är räddad i väntan på del tre i albumtrilogin.

.

"Indestructible EP" (åtta versioner av låten) finns lite varstans, men om ni vill ni lyssna:

http://soundcloud.com/robyn/sets/indestructible (Singelversionen samt en av mixarna)

SiESTA! 2011

Idag kl 18.00 släpptes de första biljetterna inför SiESTA! 2011 på festivalens hemsida, och jag hängde på låset. Festivalen äger rum 2-4 juni och försläppet av biljetter ligger på 555 kr (plus 10 kr i förköpsavgift) för en 3-dagars, samma förmånliga pris som inför 2010. Jag bugar och bockar.

.

http://www.siestafestivalen.se/ är hemsidan. Skulle jag mot förmodan vinna en festivalbiljett i någon av alla de tävlingar som dyker upp med jämna mellanrum (jag vann t.ex. min SiESTA-entré 2009) så säljer jag någon av mina båda biljetter för, låt oss säga, 300 kr. Win-win situation :)

"Du kan duka upp till långbord imorgon"

Tema 2000-tal under aftonens quiz, vi borde ha förvaltat det bättre!

17 av 20 rätt i aftonens musikquiz, men med lite tur kunde vi ha haft 19 av 20 och kanske en förstaplats. "Valerie" var inte mycket att göra åt, men Outcast (en grupp) och "Gimme gimme gimme" (låt av ABBA, stulen av Madonna) kunde vi ha klarat med lite tur.

När jag vaknar imorgon så lär jag kanske få uppleva en topp tre av mest förvånande uppvaknanden. Första plats innehas nog av den gång jag vaknade och sedan insåg att det låg ett antal biljardklot i jackfickan. Gud vet hur de kom dit, jag undrar det än idag. Absolut inget minne av det. Plats två lär vara den morgon då jag vaknade upp med Olle Ljungströms på scen (kvällen innan) medhavda A4-papper (säkert 30-40 stycken av hans egna låttexter) utspridda över hela mitt golv. Det är fortfarande en av mitt livs absolut bästa kvällar, den där vårdagen 2004 ihop med Olle Ljungström och min vän Anna. Jag är säker på att Anna håller med mig, right?

Jag hade, innan denna kväll började, endast IKEA-bestick i min bestickslåda. När jag vaknar så lär det vara lite mer gott och blandat i den lådan. Här kan man knyta rubriken på detta blogginlägg till detta, resten lämnar vi därhän. Så även övriga kommentarer. Plats tre på listan över mest förvånande uppvaknanden (och konstateranden) blir det, är jag hur som helst rädd för.

Det bör tilläggas att jag önskade Kent av DJ'n, han drog igång "747" (han hade inget alls med Pulp, WTF?!) och lämnade rummet. När den var slut så gick jag fram till hans utrustning och drog på "747" igen. När den var slut, "747" en tredje gång. Då sprang DJ'n raskt tillbaka till sin dator, avbröt "747" och bytte till eurodisco à la 90-tal. Vilken tråkmåns, inte ens samma låt tre gånger i rad...

DJ'n kunde inte ens musikhistoria.

"Dust in the wind" + "Blowing in the wind".

Kansas + Bob Dylan = DJ'n hade noll koll utan facit.

Jag önskade då något med Håkan Hellström. Han hade inte mycket att välja på, inte ens något Spotify alltså, så det blev "För en lång lång tid". Trodde vi. Han sade, då vi haffade honom, att han redan hade kört den via webbradio (jomen, tjenare?!) i andra rummet. Improviserad paniklögn. Inte ens att han unnade min bäste vän Håkan i födelsedagspresent innan han stängde butiken. Därför ska jag spela "För en lång lång tid" nu, sedan avsluta "747" en gång för alla. Amen to that!

Rasmus Seebachs "Natteravn" spelades inte på 2000-quizet.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det där, så skål på er!

P.S. Nu är det helg till onsdag eftermiddag, nu blir det vin och bok/MSN :D

.

Kærligheden kalder nu i nat, kalder du.

Jeg finder dig, jeg ser dig for mig selvom jeg ikk' kender dit navn.

Jeg kalder på dig, jeg kalder på dig. Ja, jeg kalder på dig, jeg kalder på dig.

It's about to get worse.

It's about to get worse, before it gets better.

I hope it gets better...

.

Jag har en ny mobil sedan härom dagen. Mer av en musikmobil. Touch. Knappar. Svart. SE Aino. Ca 8 GB minne, drygt till hälften fyllt med musik. Redan 4.000 MB musik överfört. I förrgår började jag även hårdplugga albumet "The Constant" med I Blame Coco. Det har jag lyssnat på om och om och om hela lördagen och söndagen och under natten i sängen och på dagen på jobbet. Och det fortsätter här hemma nu. Albumet finns nu dessutom på Spotify (och mp3boo) för er som är intresserade.

KIT(T)E

Jag loggade in på bloggen med intentionen att tipsa om Kite. Med Thåström i högtalarna så började jag istället skriva några rader om honom. Thåström i all ära, men jag raderade de där raderna och återgår nu istället till syftet med detta inlägg. Kite. Inte att förväxlas med Kyte, ett annat bra band. Tre EP's har det blivit, en om året sedan 2008. Den tredje kom i höstas och samtliga tre finns på Spotify. De ligger dock inte i rätt ordning, eftersom det finns mer än ett Kite. Det där med att sortera band/artister med samma namn i olika avdelningar/fack är inte Spotifys starka sida, så vi gör såhär istället. Jag är snäll och länkar samtliga tre EP's i tur och ordning:

I Kite – Kite

II Kite – 2

III Kite – III

Niklas Stenemo (tidigare The Mo och Melody Club) sjunger och med i duon är även Christian "Kitte" Berg (tidigare Yvonne och Strip Music). Om man nu kan hävda att han har varit med i Yvonne på riktigt allvar, men det kan man väl. Kitte tillkom nämligen under sista turnésvängen, redan efter att de hade släppt sin sista(?) skiva. Nåväl, vi släpper Yvonne och Strip Music för nu, i väntan på Henric de la Cours soloskiva. När den nu blir klar. Jag återkommer i det ärendet.

Kite är dansant pop. Ett något lättviktigt Strip Music korsbefruktat med ett mer dansant The Mo, för att ta ett var av deras respektive och före detta huvudprojekt. D.A.F. mixat med Kate Bush om förstå-sig-på-arna får komma till tals. Svänger gör det hur som helst. Vill minnas att jag föll redan för första EP'n, men den släpptes (om minnet inte sviker helt) enbart på vinyl. Å andra sidan finns det mesta som mp3-filer på Internet nu för tiden, så även deras tre EP's. Det skulle vara trevligt med ett album vad det lider, men nu har jag i alla fall 14 låtar i min mapp sedan en liten tid. Det går framåt, år för år. En samlingsskiva 2008-2010, får jag se det som. Nu tappade jag fokus lite till och från, vi får skylla "Pimme" Thåström och Henric de la Cour för det.

.

Ni får ha en trevlig lyssning en stund nu, vare sig redan hade koll på Kite eller ej!
Eller trevlig koll för den delen också, för här är deras genombrottslåt "Ways to dance".

Ser hela stan sjunka som Titanic, med alla ljusen tända.

Jag hade egentligen tänkt att vänta ytterligare någon dag med att leverera mitt spontana intryck av Håkan Hellströms album "2 steg till Paradise". Release den 13 oktober, exakt på dagen tio år efter solodebuten. Det var igår, vänta-lite-till-tanken, det var då. Nu är det nu och efter en öl till maten följt av några glas vin (helgen har börjat för min del och det är musikquiz ikväll, kan sägas till mitt försvar) och Håkan i högtalarna... tja, då kändes det plötsligt som ett smärre tjänstefel att inte droppa några rader här och nu. Håkan årgång 2010? Javisst.

.

"Jag vet vilken dy hon varit i" är en naggande god ballad, vilken i runda slängar klockar in på tre minuter. Tiden stannar där och då, för tre minuter. "Shelley", från vilken jag har tagit rubriken, är ta mig fan osannolikt bra. Där sjunger Håkan bl.a. om "fyllehuven", men det är inte specifikt därför den träffar hårt och direkt nu. Jag lovar. "Man måste dö några gånger innan man kan leva". Titeln lägger ribban och låten tar sig över ribban likt en Stefan Holm i jakt på en ännu en mästerskapsmedalj. Det var tre låtar, nu har jag inte tid med detta. Det är dags att än en gång avnjuta "Shelley" i sällskap med lite mer vin. Det, mina vänner, är en sällsynt vacker kombination.

På onsdag, om inte förr, så trillar ett fysiskt exemplar av "2 steg från Paradise" ner på dörrmattan, ty det exemplar jag har i min ägo nu är inte riktigt lika fysiskt. Men det är då, onsdag, om sex dagar. Nu är det torsdag och det stundar musikquiz ikväll. Helgen står för dörren! Au revoir!

Ser hela stan sjunka som Titanic, med alla ljusen tända.
En sådan där natt då vi behöver någonting som hjälper en över svarta vatten.

Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven.
Undanflykter och självanklagan, jag ser domen i dina ögon. Jag ser domen i dina ögon.

Oktober, och jag håller din hand för hårt...

.

Väldigt stiltje (en smärre underdrift) här de senaste dagarna, ny månad och allt, men det beror i första hand på att jag tillbringade 40+ timmar på arbetet under helgen. Där passade jag natten till måndag på att dra på mig höstens första riktiga förkylning, men som det sig bör i mitt fall (sällan långvarigt) så är den redan på väg bort. Jag kan i alla fall andas genom näsan igen.

Läget kunde, sett till faktorerna här ovan, ha varit bättre. Samtidigt är det gott nog i skrivande stund. Nu sitter jag här med Miles Davis och en kopp te. En fröjd för såväl öron som hals, med andra ord. Jag har kanske världens bästa jazzalbum alla kategorier i högtalarna just nu, "Kind of Blue" med Miles Davis. Definitivt det bästa om vi håller oss till instrumentaljazz.

Möjligtvis med "Somethin' Else" (Cannonball Adderley och Miles Davis) som största utmanare om den titeln. Eller möjligtvis något med Chet Baker. Sverige har annars fantastiska E.S.T. (Esbjörn Svensson Trio) att stoltsera med. Man får sina musikaliska ryck och svackor när man minst anar det. Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Ella Fitzgerald hör också till jazzartisterna som jag har återupptäckt under de senaste veckorna.

.
På Spotify: Miles Davis – Kind Of Blue - HD Re-Mastered 2010

.

Faraway, so close.

Så nära, men ändå så långt bort.

.

Inte ens när vi är inne i ett stim så får vi kamma hem första pris på musikquizet. Hur många skivor (album och singlar sammantaget) som Aqua lyckades sälja, det räknade vi med att missa. Utöver det så trodde vi oss spika de övriga 19 frågorna. Vinnarna hade mycket riktigt 19 rätt. Bingo! Trodde vi. Om det inte vore för en nitlott till.

.

Nu föll vi på en svensk grupp, vilken hade en riktigt stor hit under 90-talet. Gruppnamnet kan vi lämna därhän, men vi gissade på Melodie MC. Fast jag nämnde rätt svar ett tag, men, nej. Klart att vi skulle fumla bort det ändå. Detta misstag kostade oss en poäng till och därmed även segern. Istället inkasserade vi ett presentkort på 100 kr (inte 300 kr) att bränna vid ett annat tillfälle.

.
På tal om det där bandet som vi lämnade därhän nyss, alltså det korrekta svaret som vi föll på, så hade de en monsterhit då jag låg i lumpen. Stjärnan i bandet vägrade såväl mönstring som lumpen, så polisen fick slutligen hämta honom. Detta var en stor snackis på logementet, en stjärnartist hämtas av poliseskort. Förbannad var han, det skrek han ut i media kort därefter. Hade polis och militär inget vettigare för sig?! Nej, uppenbarligen inte. Det låg dessutom på mitt ansvar att ha hand om honom under två dagar. Han skulle precis ut på turné (de var ett av Sveriges största band just då och hade en hit utomlands) och artistens prioritet och fokus låg därefter.

.
När han anlände till regementet i polisbil så hade majoren redan utsett mig till snubbens hjälpreda/övervakare. Majoren fick sedan en hjärtinfarkt på Ölandsbron redan samma sommar, men det är en annan historia. Det började inte så jävla bra då jag mötte upp killen vid polisbilen, eftersom en av mina lumpenkolleger strax efteråt undrade om inte den sura musikern kunde framföra sin hit för plutonen under kvällen. Ridå! Och en satans uppförsbacke för mig.

.
Jag vallade runt liraren lite varstans, men han verkade inte speciellt intresserad. Med tanke på att hitlåten säkert låg högt på Trackslistan och halva Sverige och Tyskland dansade loss till den, så klandrar jag honom inte. Dagen efter hade han visst inkasserat en frisedel och åkte tillbaka till Malmö med den lumpenstämplade tågbiljett som jag gav till honom. Sedan sålde de visst ännu fler skivor i Sverige och utomlands den sommaren. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, mer än att han kostade oss 200 kr (mellanskillnaden på 300 och 100) i kvällens musikquiz.

.
Om du läser detta, dina förbannde one hit wonder (okej, de släppte visst 12 singlar enligt Wikipedia), så ta kontakt. Vi ska ha våra 200 kronor. I övrigt var detta mest ett roligt minne från en svunnen lumpentid som poppade upp då de råkade spela just den där monsterhiten i kvällens musikquiz. Men ändå, en bitter eftersmak. Vi var nära ikväll. Riktigt nära.
.
Faraway, so close. Så nära, men ändå så långt bort.

Dagens visdomsord.

Dagens kloka ord är signerade min vän Linda:

- Ifall jag har somnat, då sover jag.

Nähä?!

Nu blir det åka av, fort som attan. Om ca 15 minuter ska jag befinna mig i stan, redo för en ny omgång musikquiz. Temat för aftonen är 90-tal. Jag önskar massvis med indie, britpop, synth och liknande, men med min otur så lär det väl mest bli Melodifestival, DJ Bobo, Spice Girls, Aqua, Ace Of Base och Arvingarna. Precis som sig bör, så blir det väl också ett och annat billigt hjärnsläpp.

Det man inte har i huvudet får man ha någon annanstans.

Från en MSN-konversation nyss, med en när och kär arbetskamrat:

- har du bra minne?
- Ja. Vadå då?
- mm hade för mig det med haha
men tydligen har du inte det
- Huh, vadå? Vad menade du nu, med minnet?
- ja det du.. tänk lite
- Vad?
- du som inte skulle glömma
- Men......................vad?
Nej.
Fy.
- haha du har glömt det.. haha
- Kom på nu. 29 sept.
- yes
- GRATTIS SOM FAN PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!!!!!
-Thanks, men du hade glömt bort det

Det mest anmärkningsvärda är inte att jag glömde en födelsedag, mitt superminne till trots. Sådant kan hända även den bästa, bevisligen. Det är mänskligt att fela, som det heter. Nej, det mest anmärkningsvärda är det faktum att födesedagsbarnet, 23 år idag, kunde använda sig av engelska ord som "yes" och "thanks". Det, mina vänner, är nästan värt ett MVG i engelska.

- Detta var det i särklass dummaste ni gjort!

- Jag var också dummast i min särklass!

Jesper Rönndahl och Josefin Johansson (kända bl.a. från ett flertal program i P3) lade för någon månad sedan upp piloten till "Syskonen" (inspelad för ca två år sedan) på Jespers Youtube. Jag fann den av misstag, då jag där förgäves spanade efter nya "Dagens Tips" med honom. En småkul historia om två syskon som förlorar sitt hus och sedan ska samla på sig de saker som gick förlorade.

"Syskonen" (småavsnitt med sketcher som en del av ett slags barnprogram) visades visst på SVT Play förra hösten, läste jag efter att nyss ha sökt lite info om pilotavsnittet. Så dålig koll hade jag på det, men jag får väl kolla upp den i efterhand då. Jag kan ju alltid lägga upp piloten (visades visst inte i samband med serien) här i brist på annat att blogga om, ty sedan förra inlägget har det mest blivit ett musikquiz och en tripp till Linköping. Och någon direkt musik, film eller bok har jag nog heller inte att tipsa om i skrivande stund. Bästa inlägget någonsin, heja! :P

.

Pilotavsnittet: http://www.youtube.com/watch?v=1QnI13Ti6yc

.

Är ni intresserade av själva serien så varsågoda: http://svt.se/2.130202/syskonen

Där finns visst alla 22 korta avsnitt på SVT Play. Det blir väl till att se dem någon dag.

I want to write a message to you,

everyday at 10 o'clock in the evening

.

Belle and Sebastian, de gamla rävarna, spelade på Popaganda i Stockholm för knappt en månad sedan. I oktober är de tillbaka med nya albumet "Write About Love" och på hemsidan promotar de släppet på ett smart sätt med en snygg dokumentär, vilken jag även lagt in direkt här nedan. Under ungefär en halvtimmes tid varvar de intervjuer med musik, om än playback.

.

Redan efter dryga minuten drar underbara "I Want The World To Stop" igång (spår fyra på albumet) och jag inser att mina gamla 90-talshjältar trots allt har något att komma med drygt 13 år efter att jag mer eller mindre spontanköpte deras tre första EP's på ett bräde i någon av Londons otaliga skivaffärer. EP-omslagen var snygga, musiken lät bra och på den vägen var det. Kommande albumet, för de som vill lyssna i förväg, finns bl.a. att hitta via mp3boo.com