Is this still life all I'm good for too?

.



This still life is all I ever do
There by the window, quietly killed for you
In the glass house my insect life
Crawling the walls under electric lights
I'll go into the night into the night
She and I into the night

Is this still life all I'm good for too?
There by the window, quietly killed for you
And they drive by like insects do
They think they don't know me
They hired a car for you

To go into the night, into the night
She and I into the night

And this still life is all I ever do
There by the window, quietly killed for you
And this still life is all I ever do
But it's still, still life
But it's still, still life
But it's still, still life

Where Damage Isn't Already Done

Då är såväl SiESTA! som ett nattpass avklarat. Tillbaka till vardagslunken, för det kommer alltid den där vardagslunken och tristessen igen så fort något trevligt är avklarat. Som att man kryper in i en annan värld för en stund, en dag, några dagar eller vad det nu må vara. Sedan är det arbete och vardag igen. Upp som en sol och ner som en pannkaka.

.

Nu är det härnäst lördag-söndag som jag blickar fram emot mest den här veckan. Och går det åt helvete med den saken, då får jag se fram emot... efter lite bläddrande i min kalender... vecka 28. Nu är det vecka 22. Vecka 28 är det såväl The Ark och The Sounds (samma kväll) följt av Tivolirock några dagar senare. Däremellan, ca sex veckor, är det i dagsläget mer eller mindre bara en enda lång transportsträcka i min kalender. Lång dags färd mot natt, så att säga.

.

Lyssnar på The Radio Dept. Önskar mig ånyo en smak av helgen. Om än blott för en liten stund.

The Girl And The Robot

Idag har jag, ytterst otippat och väldigt spontant, ätit langos med Conny Nimmersjö från bob hund. Vi pratade förutom om musik även bl.a. om Hässleholms gamla stationshus. På något sätt glider alltid samtalen iväg från musiken, då jag pratar med musiker. Ganska skönt och uppsluppet, verkar musikerna tycka. Nu kan jag lägga stationshus till andra genom åren otippade samtalsämnen som statyer/skulpturer, biljard, motorvägar, poesi/lyrik och Franz Kafka.

Jag ger er ovan en bild på Conny och bilden är tagen med min inte fullt så sexiga mobiltelefon, vilken dessutom har några år på nacken. Jag tror att just denna modell av Sony Ericsson som jag har lanserades vid tiden för Gustav II Adolf och Lützendimman 1632.

Jag tyckte lite synd om de killar som dansade, viftade med skorna i luften och stundtals kastade hö/halm för glatta livet omkring sig under konserten med Monty. En funktionär kom fram och satte snopet stopp för glädjeyttringarna. Samtidigt satt en annan funktionär, inte lika vaken, och näst intill slumrade till på en stol i sin ensamhet. Dessutom otroligt malplacerad och isolerad, många meter från scenen och publiken. Monty var inte sen att kontra, hans relativt nyutkomna soloalbum skulle säljas för endast 50 spänn efter giget. Det, mina vänner, är sann generositet.

Stefan och Krister, buskisgubbarna från Västkusten, är naturligtvis inte på plats på SiESTA! Slag-under-bältet-humor slipper man visst inte undan ändå. Jag passerade Mustasch (hårdrock från Göteborg) och sångaren hann bara under dessa minuter med några oneliners som: "Nygift, men inte nyknullad". "Ursäkta mitt beteende, men jag älskar alkohol". "Stopp! (avbryter ett gitarrintro) Är det jag som är bakis eller går det där för fort?". En huvudroll i en buskisrevy sommaren 2011 nästa?

Nu är det snart dags för popmusik, electronica och dans tills vi stupar. Mew, Familjen, Röyksopp och The Radio Dept. får avsluta SiESTA! 2010. Och det är kanske lite för mycket att begära, men dyker Robyn upp på scen under Röyksopps framträdande (finns två låtar de borde spela tillsammans då) så önskar jag att jag, med ett leende på läpparna, kan få stanna tiden där och då. För alltid.

Raindrops Keep Falling On My Head

Det regnade då jag vaknade i morse. Det regnade hela förmiddagen, lunchen och en bit in på eftermiddagen. Vid 14.45-tiden trotsade jag och en polare regnet. Det var trots allt Babian kl 15, sedan Timo på det. Under cykelturen upp till festivalområdet började regnet avta och minuterna innan Babian gick på så var regnet borta och solen tittade fram. Självklart skulle Babian-sångaren nämna något om att regnet upphörde precis då de skulle till att börja. Cirka en timme senare drog Timo samma klyscha om regn, uppehåll och lagom till att konserten började.

.

När Sophie Rimheden, the swedish queen of electronica, går på vid midnatt ikväll, vad är oddsen för att hon tackar vädergudarna för att det preciiiiiis slutade regna? (kl 14.55). Precis som bob hund, The Hives och fan och hans moster säkert lär göra innan dess. Och vad händer om det mot förmodan är omvända förhållanden? Soligt och inte ett moln, sedan öppnar himlen sig lagom till att en artist går på. Säger de då: Vi är så dåliga att t.o.m. himlen öppnade sig? Nej, skulle inte tro det. Då biter de väl istället ihop och önskar sig till en soligare plats långt, långt därifrån.

.

Men den stora frågan för dagen är, hur tänkte man då Hästpojken får starttiden 01.00? Som om det inte kan vara illa nog ändå, då låter man liraren bak micken hålla till på ett backstageområde fullt med alkohol fram till 01-snåret. Ett lotteri utan dess like. Detta tenderar att sluta med att bandets roddare får köra upp Martin i en skottkärra och tippa av honom på scen. Och sedan får de nog helt enkelt be till högre makter (då pratar vi inte vädergudarna) och hoppas på det bästa.

It began in Hässleholm-holm-holm-holm

Per Sinding-Larsen i egen hög person (eller låg, PSL är förvånansvärt kort) intervjuade Johan "Familjen" Karlsson för typ 37'e gången på 2 år. Denna gång på SiESTA-festivalen tidigare idag. Självklart var Hessleholmsbloggen på plats (om än av misstag) för att föreviga detta med en medelmåttig mobilbild, men bättre än inget. Familjen fick göra intervjuer för bl.a. PSL, en kommande dokumentär på SVT om SiESTA och Kulturnyheterna (SVT ikväll kl 19, sades det).

Hessleholmsbloggen fick loss Johan för en exklusiv pratstund efter att PSL pratat med honom i vad som kändes som 45 timmar, men då handlade det mest om hemmaplan, Stockholm, Newcastle-öl och Stone Roses. Till Johans stora lättnad. Och en önskan om att få höra Man Ser Det Från Månen under lördagens konsert. Till Johans stora förvåning. Vi får väl se om han ger mig den låten eller inte. Jag hotade med att våldgästa hans föräldrar annars. Jag känner dem förvisso, så det hotet biter kanske inte. Jag får tänka ut något nytt, det är trots allt två dagar till Familjen ska upp på scen.

.

Hög tid att sänka en Staropramen och ett glas rött.

Och leta upp den där jackan jag kom hem för att hämta...

Gimme gimme gimme a man after midnight

Won't somebody help me chase the shadows away

.

Idag gick Robin Söderling likt en ångvält fram till den tredje omgången av Franska Öppna, där han faktiskt nådde final förra året. Dagens match, den tog Söderling bara 77 minuter, vann han med 6-0, 6-1, 6-1. Hemligheten bakom detta? Det stavas karaoke. För några dagar sedan gick Söderling loss på ABBA framför franska TV-kameror. Det gjorde uppenbarligen susen även för tennisen.

1:08 in i klippet för er latmaskar, vi andra ryser oss igenom även Federers presentation följt av Tsonga, Murray och slutligen Söderling. Och vem hade på fullaste allvar kunnat förutspå detta för några år sedan? Dels att den tidigare labile Söderling såväl skulle ligga topp 10 under ett års tid som att han skulle dra på sig blond peruk, solglasögon och tralla lite ABBA för fransk television.

Dancing with tears in my eyes,

weeping for the memory of a life gone by...

FOREVER YOUNG 2010

Ultravox
Alphaville
The Human League
Reeperbahn
Jakob Hellman
Lustans Lakejer

Jag hade gärna bytt ut Lustans Lakejer mot t.ex. Indochine.
Jag hade nästan kunnat ge mig högra hand för det bytet, men men...

Vi ses väl i Helsingborg den 14 augusti och/eller Kalmar den 21 augusti?

I'm right over here, why can't you see me?

Nu är den officiella videon här sedan några dagar. Första videon från kommande albumet.
Förvisso väldigt sönderspelad låt från ett förhållandevis sönderspelat album, men varsågoda!

Kort Biografi Med Litet Testamente

Om en stund läggs en vecka till handlingen, till förmån för en helt ny.

.

Arbete får såväl inleda (månd-tisd) som avsluta (söndag) den stundande veckan. Därmellan (läs: onsdag) får jag väl ta mig tid att tvätta och städa så att det kan bli lite ordning och reda, eftersom SiESTA-festivalen tar vid torsd-lörd. Då krävs rena kläder och finns ingen tid för finputsning.

.

Det lär väl bli såväl hektiskt som trevligt emellanåt, att varva konserter med lite mat och dryck. En chans att få några avkopplande dagar under helgen, om inte annat. En chans att skingra tankarna, kanske t.o.m. koppla bort dem. Mer kan jag nog inte begära i dagsläget. Och det vore ändå gott så.

.

God natt!

Ingenting är vettigt 03:30

Markus Krunegård - Ingenting är vettigt 03:30
Snart är vi där, 03:30. En torsdag natt / fredag morgon.

Ingenting är vettigt 03:30. Det har du rätt i, men det struntar jag i.
Jag svär, jag såg den, den där glimten bakom hårt sminkade ögon.

Önskar att jag kunde se glimten nu. Den där glimten.
Snart är klockan 03:30. Alldeles snart. Och här sitter jag.

For Those Who Dream With Open Eyes

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Färdigjobbat för denna vecka. Musikquiz ikväll. Fick ett fint brev igår. Lite smolk i glädjebägaren p.g.a. sjukdom i familjen, men, ja... om jag inte uppdaterar så mycket under helgen så vet ni i alla fall varför. Innan musikquizet så ska jag droppa några rader om den musik som strömmar ur högtalarna för studen.

The Fine Arts Showcase. Ett favoritband. Eller artist, snarare. Gustaf Kjellvander från Lund har räddat många stunder sedan debuten 2004, även om det främst var uppföljaren som jag fastnade för under 2006. Ytterligare två skivsläpp, däribland en cover-cd, har det blivit sedan dess. Har tipsat om honom förut i bloggen, jag vet.

Så otroligt trevlig och ödmjuk kille, den där Gustaf. Man kan inget annat än att älska honom. Oförskämt okända i Sverige. Det är bara att hoppas att den för våren nya låten/singeln "This is the day" följs upp av ett nytt album, vilket ger honom den uppmärsamhet han förtjänar. I alla fall i mina ögon. Jag tänkte försöka välja ut fem favoriter, utan inbördes ordning, för er som har Spotify.

"This is the day". Senaste singeln. Den kom i mars, utan förvarning.
http://open.spotify.com/track/5wYOd6rmhTiAWAbxYGgDPw

"For those who dream with open eyes". En plågsamt vacker låt.
http://open.spotify.com/track/0YZVvPM9MJNBJtXMjfAhNv

"London, my town". Londonabstinens deluxe. Två minuter av hatkärlek.
http://open.spotify.com/track/2f8KfWGAb3CIByOQEyzOIF

"Chemical Girl". En av hans hits. I alla fall på P3 och popklubbar.
http://open.spotify.com/track/3hfv1zpS1WjN43xoAC250a

"Frida and I". Jag hade konstant gåshud av denna på en konsert 2006.
http://open.spotify.com/track/7B2E5EDOuHGix21hvSLCYB

"Modern Love". Rough Bunnies-cover. Bra band det också, Rough Bunnies.
http://open.spotify.com/track/5nwhvx9DuY9xYMgIC1xyXs

Det blev visst sex låtar, men det får ni leva med. Ändå lämnades många riktigt bra låtar därhän. Kolla gärna upp albumen också. "The Dolophine Smile", senaste skivan, kan ni börja med. Även "Radiola" hör till hans bästa. Tyvärr lär väl inte något av The Fine Arts Showcase dyka upp under kvällens musikquiz, men det gör inget. Då har vi honom för oss själva. Jag och ni.

And then I kissed her, with a kiss that could only mean goodbye

Jag tar det som ett tecken, ni ska få avnjuta en video med The Horrors. Vad fick mig då att komma till denna insikt? Först en bisarr dröm jag hade för några nätter sedan, där jag fick spela med dem live under en turné. Det slutade med att de insåg att jag inte hade svart hår, varpå de snedtände och jagade in mig i en mörk skog. Okej, det är kanske inte direkt det bästa tecknet på att det är läge att lyssna på dem, efter en så suspekt och illavarslande dröm. Vi tar tecken nummer två.

Idag är det städdag. Eller det var det, i fem minuter. Jag tänkte först röja lite på golvet i vardagsrummet och sedan dammsuga av lägenheten. Som vanligt så är planer till för att helt omedvetet rämna sönder och samman. Efter fem minuter av småplockande hittade jag låtlistan från The Horrors konsert på SiESTA! 2009. Det ena ledde till det andra och slutade med att nu lyssnar igenom senaste plattan från start till mål och dessutom slänger in videon Who Can Say åt er.



And when I told her, I didn't love her anymore. She cried.
And when I told her, her kisses were not like before. She cried.
And when I told her, another girl had caught my eye. She cried.
And then I kissed her, with a kiss that could only mean goodbye.

And though it's hard for me to say, maybe you're better off this way.

And though it's hard for me to say, I know you're better off this way.

Bjuder på en livelåt också, bara för att...

Walk in silence. Don't walk away, in silence.

Idag, den 18 maj, är det 30 år sedan Ian Curtis tog livet av sig.
Jag tyckte att det kunde vara värt att uppmärksamma i bild och ljud.

Efter mycket om och men och noga övervägande så får ni njuta av Atmosphere, vilken i mitt tycke är Joy Divisions absoluta höjdpunkt. Min absoluta favoritversion av den är dock Chance, som låten hette under bandets Picadilly Radio Session. Och jag har en kusin som träffade Ian Curtis & co under en spelning i Tyskland (vill jag minnas) i samband med någon av de sista turnéerna. Den där inramade och signerade vinylsingeln som han har på sin ena vägg, den ska bli min efter hans död. Eller när han har sett den till leda där i hemmet. Det har jag hans ord på sedan länge. Gott så!

10 minuter (för mig själv)

Klicka för större bild.

.

Den föreställer tre personer som lommar iväg med massa saker.

Eller, ja, männen bär. Första vändan, fler skulle de tvingas att göra.

.

Jag beställde tre pocketböcker och tre dvd-filmer på CDON innan helgen. Det gick i iväg i två paket. Det ena innehöll de tre filmerna och en pocket, det lyckades brevbäraren trixa in genom brevinkastet i förmiddags. Det andra paketet innehöll således två pocketböcker. Det uteblev. Några timmar senare fick jag ett sms att det fanns redo att hämtas ut i en tobaksbutik i centrum.

.

Några meter framför mig hinner tre lirare in i tobaksbutiken. De sade till killen bak disken att de bara skulle hämta ut några små paket, följt av ett oroväckande skratt. Jag anade oråd. Dessutom är killens kollega iväg ett annat ärende, så han är ensam kvar. Ännu mer oråd. En av de tre lirarna börjar rabbla sms-koder för paket i en hastighet som får de mest fanatiska sportkommentatorer att framstå som amatörer. Min anade oro var befogad. Jag är fortfarande, någon halvtimme efteråt, förvånad över hur tobakaffärens förråd räckte till för alla saker som jag skulle få se lastas ut.

.

Jag stod först kön, efter lirarna som verkade hämta ut ett nytt hem på plats. Det var ett par mattor, ett antal paket med kläder och stora jävla lådor som mest påminde om flyttkartonger. Tio minuter för mig själv och femhundra paket senare (kändes det som) var det äntligen min tur. Jag fick i min hand ett litet paket innehållandes mina båda pocketböcker. Jag lämnade samtidigt som de tre lirarna gick iväg med en bråkdel av sina saker. De skulle visst strax komma tillbaka för resten av lådorna och mattorna. Någon flyttbil såg jag dock inte till, hehe.

.
En pocketbok och tre filmer lyckades brevbäraren pressa in i inkastet, men inte två pocketböcker. Naturligtvis var jag inte sämre än att jag tvunget skulle prova att få in paketet genom inkastet då jag kom hem igen. Det kändes både lättare och såg mindre ut. Självklart var det inga större problem att få in det genom inkastet. Lite våld löser det mesta. Antagligen var väl brevbäraren bara lagom frustrerad efter att med nöd och näppe ha lyckats med det första, därav att paket nummer två antagligen fick stanna kvar i väskan. Jag borde kanske bli brevbärare i nästa liv?

My soul brings tears to angelic eyes

Maten står i ugnen, tvätten rullar som den ska och här slappar jag med en bok och lite musik i soffan. Tänkte bara delge er vad som ekar ur högtalarna i denna stund. AFI. Jag hade ingen direkt koll på dem tidigare, men fick ett tips från en vän i höstas. Tips är till för att följas upp, för att ges en chans eller två, vilket jag gjorde där och då.

.

Idag kändes det som en AFI-dag, hur de nu känns, och God called in sick today (här får ni den live) är en av mina favoriter med bandet. Efter ca 3:40 är gåshuden inte långt borta, då fansen bokstavligt talat bär upp sin sångare och kameran sakta zoomar ut. Mäktigt att skåda. Han är inte bara musiker, den gode Davey Havok, utan även balanskonstnär.

Qui dormit non peccat (Den som sover syndar icke)

Lördag har nu blivit söndag sedan någon timme. De flesta har väl förhoppningsvis ganska trevligt i just denna stund. Några skålar, dansar och skrattar på en klubb. En del ser säkert en film och dricker läsk hemma i soffan. Kanske lyssnar någon på musik, kostar på sig ett leende och dricker ett glas vin. Andra har säkert redan mött John Blund och drömmer de vackraste av drömmar. Vissa drömmer kanske drömmar om en annan tid, en annan plats och ett annat jag. Vad vet jag.

En annan, undertecknad alltså, har avverkat elva timmars arbete under lördagen. Lyssnar nu på musik och läser i en bok i min ensamhet. Vill inte sova. Kan nog ändå inte sova om jag ens försökte. Borde dock ge det ett försök eller två. Imorgon är det söndag och elva nya timmar står på agendan. Men jag ska inte klaga. Jag är vid liv. Jag har ett jobb. Musiken jag lyssnar på i skrivande stund är bra. Boken är onekligen intressant. Gott så! Vem är jag då att klaga? Fy på mig, fy!

Dum spiro, spero. [Cicero]
(Så länge jag andas, hoppas jag.)

I gotta go to work, then hurry home.

Otrolig kommentarsuccé till mitt förra inlägg, inte ett enda avtryck. Men jag klandrar er inte. Drängarna, Bumbibjörnarna och "Hej hej Monika". The båtten is nådd, eller hur Timbuktu nu uttryckte det en gång i tiden. Jag hade inte heller lämnat något avtryck om jag läst det där, utan snarare överräckt en febertermometer till mig själv. Här, ta tempen, för något fel måste det nog vara. Men hey, skyll inte på mig. Skyll på musikquizet.

Några snäpp i rätt riktning är det däremot nu, för Le Manoir med franska Indochine ekar ur högtalarna i skrivande stund. Nyss var det den akustiska Justine. Minns att Judo-Peter, en gammal klasskompis som gillade att prova diverse judogrepp på mig, gillade Indochine en gång i tiden. Bara därför gav jag dem inte någon chans under X antal år. Vill nu minnas att jag t.o.m. ogillade dem bara för att Judo-Peter gillade dem och det utan att jag ens hade hört dem. Dumt, mycket dumt. Återupptäckte dem härom veckan av en ren tillfällighet, efter några år i skymundan.

.

Men nu blir det Enter Shikari, flödande adrenalin och "ladda" inför de båda stundande och långa arbetspassen lördag och söndag. Ett nödvändigt ont, eller hur man ska beskriva det på bästa sätt.

.

Le Manoir. Upp med volymen, lyssna, njut och fäll en tår.

Hej hej Monika, hej på dig Monika

Synd att man inte har koll på saker som Drängarna och Bumbibjörnarna. På ett sätt är det kanske tur, men när det kommer till musikquiz så är det lite synd. Förra gången blev det en tredjeplats (vi borde ha vunnit den gången) och 100 kr. Idag hamnade vi precis utanför topp 3. Vi hade behövt en poäng till för att vara med och fightas, men nejdå...

Aftonens roligaste händelse var annars de båda killarna till höger om oss. En fråga gällde den monotona slagdängan "Hej hej Monika", som ekade i högtalarna. Vad heter sångaren/bandet? Nic and the Family var det så klart, det finns väl inte en människa i hela universum som har kunnat undgå varken det bandet eller den låten. Men de till höger om oss funderade tokigt och länge:

- Det var han som hade sommar-TV.
- Ja, Krunegård... eller vad han heter?

Ridå! Å andra sidan kanske de kunde Drängarna, vem vet?

Mest känd i mina ögon är Nic Schröder från filmen Hata Göteborg!
Här går han loss på Rogge. Och det utan att nämna Monika en enda gång.

The Doll Master

Jag köpte filmen The Doll Master på en Discshop-rea för ett tag sedan och såg den nyss. En ren chansning, jag gav inte många tior för den. Importversion. Koreanskt tal. Engelsk text. Det kräver en viss koncentration, men det var inga större problem. Engelskspråkiga filmer ser jag lika gärna utan svensk text, och asiatiska med engelsk undertext är heller inga större problem.

.

Helt okej rulle faktiskt. Koreaner och japaner kan ofta det där med rysare/skräck. Inte lika tillrättalagt som amerikanerna. Man får tänka till lite, inte bara få allt övertydligt serverat på silverbricka. Dessutom slipper man gravskändning (läs: usla remakes) om man håller sig till asiatiska original och inte faller för USA's ofta taffliga försök att mata omvärlden med sina egna versioner.

.

Det finns alltid undantag. The Ring-filmerna (Ringu) är usla i de amerikanska nyinspelningarna, men inte ens de japanska originalen var några höjdare. Mest tråkiga sömnpiller. Halva Sverige verkar ha blivit rädda. Rädda för vad, det är för mig en gåta. Mest bara tråkiga och sega filmer, men jag borde kanske se om dem (originalen) någon gång. Det var en del år sedan jag såg dem.

Trailern. Utan text dessutom, så ni får väl mest se och lyssna.

So Take My Hand And Sleep Well Tonight

Det går nog inte att beskriva i ord hur trött jag är. Helt slut i huvudet och kroppen. Att somna går helt okej, att somna om efter att ha vaknat? Nja. Hur mycket man än vill tvinga sig till sömns igen så ligger man allt som oftast bara där och vrider och vänder på sig. Det borde inte vara några problem med tanke på all utebliven sömn, men vänder man väl på dygnet en vecka, så...

.

Jag är glad att jag inte har någon natt på jobbet varken denna eller nästa vecka, då hade jag klättrat på väggarna. I natt låg jag vaken ca kl 04-06 och läste Franz Kafka, förvisso trevligt i sig, innan jag gick upp och tog en dusch. Här sitter jag nu med en kopp te och en skål yoghurt med skivad banan. Börjar jobba kl 07. Detta blir en lång dags färd mot natt. Sanna mina ord.

.

Au revoir!

After Every Party I Die

Smile, smile, smile, smile
Smile, smile, smile, smile
Smile, smile, smile, smile

After every party I die
- I die after every party
After every party I die
- I die after every party

Absolute Beginners

Note to self: Byt ALDRIG kassa då jag står i kö. Ställ mig sist och spela glad, vad som än händer.

.

Antingen tröttnar man, får nog och byter kassa, bara för att inse att den kön man ställde sig i genast segar värre än både kola och sirap. Då står man där som ett fån och ser sin ursprungliga kö plötsligt rusa förbi som om den vore Usain Bolt på jakt mot ännu ett världsrekord och ännu en guldmedalj. Eller så blir det som idag. Jag gick inom ICA Kvantum då jag ändå var ute på en skön promenad i solen. Två kassor. Två köer. Ungefär lika långa. Plötsligt ska en tredje kassa öppna och jag hamnade först i kön. Inte illa, om det inte vore för kassörskan. För mig ett obekant ansikte.

.

Hon inleder med ett högt och hysteriskt skratt, varpå hon säger några dödens ord följt av ännu mer skrattande: Jag har inte fått med mig nyckeln. Hahaha. Skitkul, verkligen. Ekvationen: Ingen nyckel + okontrollerat och hysteriska skratt = borde jag strypa henne? Sedan försvann hon utan ett ord. Först flera minuter senare, fem kanske, återkommer hon. De andra köerna är över sedan länge, butiken är väl i det närmaste redo att stänga för kvällen. Nej, så illa var det inte, men jag ska aldrig mer byta kö. Jag ska bita mig hårt och länge i tungan, bara jag tänker tanken nästa gång.

.

Även om jag aldrig mer väljer hennes kassa, så kommer skrattet ändå att eka i mitt huvud.

Framför TV'n blir vem som helst ful. Jag hatar dig, du är...

Klicka för större bild.

.

Billig timpenning har man hört talas om, men billig tumpenning? 60" för 24 spänn, inte illa. Det tål onekligen att tänkas på, inte minst med mina 32". Helt ok, jag ska inte klaga, men får man chans att nästan dubbla det för 24 spänn (plus ca 600 kr i leveransavgift) så borde man slå till direkt.

.

Jag tog en rövare, går det så går det, som Johan Glans körde med i Räkfrossa. De kan inte mer än att makullera ordern. Och vad är 24 spänn? Knappt en halv Staropramen på Harrys. Och innebär det att självaste Bagar-Leffe serverar den, då köper jag gladeligen två TV-apparater snarare än öl.

Oh! You Pretty Things

Förresten så är ovanstående dubbelskiva ett mästerverk, ett av mitt livs absolut finaste skivköp. Två skivor och 37 spår. "Bowie at The Beeb". Jag slogs av detta när jag sorterade lite bland mina skivor en stund vid 02-03-tiden i natt, parallellt med en fantastisk fotosession (dock inte min). Rått, skitigt, naket och alldeles, alldeles underbart. "Bowie at Thee Beeb" alltså, är väl bäst att tillägga.

Eftermiddagen är därmed räddad, då ska det knarkas Bowie. Lite konstigt uttryck kanske, att knarka något (alltså ej bokstavligt talat), när det kommer från någon som aldrig ens har rökt en vanlig cigg. Lite som om en gudsförnekare skulle utropa: Herregud! Fast det gör de kanske ibland, vad vet jag. Nu bär det emellertid av för en uppiggande promenad och en förhoppningsvis god kycklingsallad.

Jag har nyss deklarerat. Deadline 3 maj, kom jag på i natt.

Det tar sig, som pyromanen sade. Au revoir, mes amis!

I Won't Come Home Tonight

Ja, vad ska jag skriva? Jag har så mycket att skriva om att jag inte vet var jag ska börja. Fast där ljög jag. Tyvärr. 1 maj (okej, 2 maj om man så vill) och en ny månad har inletts. Inte utan att man undrar var vintern tog vägen. Och våren. Inte för att det hann bli någon direkt vår och snart är det SiESTA och sommar. Så kan det gå.

Fredag natt, vid 03.30-snåret, lyssnade jag på Joy Division och det är inget fel med det. Tvärtom, men tyvärr vet man aldrig i förväg hur det ska sluta. Ultravox, The Human League och Roxy Music blev det också igår kväll/natt och nu ikväll/natt är det bl.a. Depeche Mode, Erasure, Front 242 och Nitzer Ebb. Hej 80-tal! Och välkommen tillbaka igen!

Klockan och natten är bara barnet, 02.30-tiden. Nu blir det Cinemascape och ”Scenario”. Därefter "Blood & Vision"? Varför inte "I won't come home tonight (botox version)" efter det? Haha, känns lite... konstigt... att skriva det med tanke på att några medlemmar har hittat hit. Kom jag på nu. Men det får jag bjuda på.

http://www.cinemascape.se/category/music/

Där finns de tre låtarna gratis, ihop med massa andra fina låtar.
Vet att jag tipsade om dem i januari, men hellre en gång för mycket.

"Blood & Vision"

Tonight
You’re acting out your life
A public tragedy
There’s blood and vision here
For everyone to see