And it hurts with every heartbeat

Kort bakgrundshistorik:

Januari 2007 släppte Kleerup & Robyn
den lysande singeln “With every heartbeat”.

Subjektiv tillbakablick i backspegeln:

Ca 1,5 år senare är den fortfarande en av de mest spelade låtarna.
För min del, alltså. Resten av mänskligheten skiter jag fullständigt i.

Uppdaterad nutidsfakta:

Maj 2008 släpper Kleerup äntligen sin platta.
”With every heartbeat”? Ja, den är så klart med.

Kleerupreklam:
Det finns fler guldkorn än bara låten med Robyn.
Marit Bergman, Titiyo och Neneh Cherry lyser fint.

Två sångerskor borde dock ha stannat hemma.

Eurythmicsförsöket med annars hyggliga Lisa Milberg,

är ett ordentligt stolpskott. Låten skjuter t.o.m. utanför mål.
Lykke Li står still och bara trampar vatten. Plask. Hörde ni? Plask.

Subjektivt fakta á la kontaktannons:

Så jävla fantastisk underbar är hon, den där Robyn!

Vi som vet bäst-fakta:

England, där singeln låg etta, vet det.
Kleerup vet det. Robyn vet det. Jag vet det.
Det är gott så. Bra så. De som inte vet det: RIDÅ!

Extramaterial på bloggutgåvan:

Som lök på laxen... som grädde på moset...

som pricken över i'et... här har ni även texten:

Maybe we can make it all right
We could make it better sometime
Maybe we can make it happen, baby
We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
Just a little, little bit better

Good enough to waste sometime
Tell me would it make you happy, baby
We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat...

.

Enda plumpen i protokollet skulle väl vara valet av bild,

men "Show me love" ägde världen för något årtionde sedan.
Vi kan väl nu härmed säga att cirkeln äntligen är sluten. Amen!

Dessutom är den mitt omslag. Signerat. Bara det är gott nog.

Skivbörsen i Osby 12/4.

I natt efterlyste P bilder:

Vi vill se dina foto på den där legendariska skivbutiksöppningen i Osby! Det var bara Henke Henriksson som saknades. Och Brandén, Jimmy och Papphammar...

Jag fotade dock bara LP-omslag.
Invigningen lämnade jag därhän.

Lika bra det, skulle det visa sig.
2008 års största antiklimax, någon?

En sexig bild bjuder jag dock på.
Bepers! - Blandat för dej Nr 3.

En kul liten utfärd till Osby och Skivbörsen den 12 april, men för att vara en invigning så sög det. T.o.m. med Osbys mått mätt. Tre lokalt förankrade artister spelade live där. Någon random USA-snubbe boendes i Osby, ett icke unisont uniformerat dansband från Osby och en annan kille som jag inte ens kommer ihåg namnet på.

Massa vinyl, knappt några cd och dvd fanns det.

- Det kommer, det kommer. Jag lovar,
lockade den vilseledda mannen i kassan med.

Synd då för honom att jag varit där för såväl första som sista gången i och med detta besök, hehe. Sedan lockade han med att han skulle plocka dit Kicki Danielsson (hon är från Osby) och Johannes Brost (han är också från Osby) någon gång i sommar.

Kicki ska visst sitta i en intervjupanel och frågas ut hur det känns att ventilera sig i Aftonbladet varje gång hon kört bil på fyllan med det traditionella gråta-ut-i-pressen-löpet dagen efter. Johannes "Joker" Brost ska damma av sin servitördräkt från Rederiet och blanda drinkar från Frejas drinkbok i den sporadiska baren. Alkoholfria, eftersom Kicki ska ta bilen till Osby!

Skivbörsen-mannen i kassan skulle t.o.m. jaga fatt på Ernst-Hugo Järegård, men då kände jag mig nödd och tvungen, likt en Hans Brask, att inflika att Ernst-Hugo faktiskt är på långvarigt besök uppe hos Sankte Per. Då ville Skivbörsen-mannen ha numret till Sankte Per, så jag gav honom numret till Träslöjds-Knasten i hopp om att Knasten ska få lite udda sällskap på gamla dagar och inte bara sitta och trycka ensam inne i Anna-Gretas förfallna hjälpelevsbarack på Västerskolan.

Annars var det väl bara Mick Jagger-mannen från 100 Höjdare som fattades. Den där sköna snubben i Dame Edna-glasögon, läppstift och Rolling Stones-tröja, om ni minns? Han som gick på tåget i Osby, till synes normalt klädd, för att svida om på dass likt en Clark Kent i en telefonkiosk. Måndag-fredag bär det av till Malmö för honom, sedan hem till Osby på kvällen.

Bertil Nilsson från Norra Skåne saknade vi också. Allt annat än en gänglig yngling, men han hade nog kunnat piffa upp spektaklet med några Fem snabba frågor eller lite tombola intill de få dvd-filmer de trots allt hade... för sisådär 239 kr / st. Vem vet, första pris i tombolan kanske är en biljett ut därifrån på direkten?! Jag satsar i så fall på inte mindre än alla nummer där finns. Ge mig dem redan nu. I förväg. Tack!

När det blåser i Skåne

Nu är det äntligen spikat.

Låtlistan till kents kommande cd.

Nyinspelningar av 15 hyggliga kentlåtar.

Gubbarna tar med sig rollatorerna in i studion,

där de under 2009 spelar in låtarna. Release 2010.

När det blåser i Skåne

Vy från ett Skåneslott

Våga vara Skåne

Stoppa mig Skåne (lilla ego)

Skåne & palmblad

Pojken med Skåne i hjärtat

Önskar att Skåne...

Skåne non stop

Skåne, någon?

Att presentera ett Skåne

Ensammast i Skåne

Ett Skåneland att dö för

10 minuter (för mitt Skåne)

Hur jag fick dig att älska Skåne

Mannen i det ljuva Skåne (16 år senare)

Turnén spänner över 10 skånska hålor,

däribland Vinslöv, Båstad, Arlöv och Tyringe.

Tyringe står för den storstilade turnépremiären,

ute på Förmedlingscentralens snygga grusparkering.

Veckohandling på Netto!

hessleholm har den stora äran att åter få presentera

gästbloggaren (tillika min gode vän) P från pilsnerklunk.

Här kommer en blogg signerad P:

Cyklar mot den danske livsmedelslågprisjätten Netto på min morsas damcykel i ilfart efter jobbet. Huvudet är fullt av mätvärden och orimliga mätarställningar när jag möter Norra Skånes stjärnfotograf Patric Berg en bit från affären, ett gäng gymnasieelever sitter i gräset, och Herr Berg har nog dem mer i sikte än en garvad lokalkonsertrecensent som hälsar. Nonchalant tänker jag men inser snabbt att han nog haft en ovanligt stressig dag utan vare sig Café Hörnan-besök eller Hardcore Superstar-lyssnande.

Inne på Netto är det full ruljans, flak av Coca-cola inhandlas av de lokala pizzabagarna, kärringar trängs vid grönsakerna och Lingonbrödet. Jag armbågar mig fram och roffar åt mig två 3-pack makrillburkar, som jag rent rutinmässigt lägger i min korg, går vidare och tar ett sexpack med ägg. Just i detta nu står tiden still och Hässleholms kanske näststörste rockstjärna enligt honom själv, Noel Smith, gör entré i affären. Efter att skrivit en handfull autografer vid utgången av kassorna tar han en kundkorg och rusar in bland kärringarna vid grönsakerna och Lingonbrödet.

Jag går vidare och greppar två stycken förpackningar av lättfil, tar sen sex stycken av de billigaste ölen och två Tuborg Grön 3,5. Går mot kassan, det är som vanligt en mil lång kö. En av de mer mulliga kassörskorna ser lite nervös ut och trycker på den obligatoriska knappen som gör att det kommer ut en anställd från det icke-befintliga lagret och sätter sig i kassa två eller är det tre, och motvilligt betjänar den som först hört signalen som betyder kassabyte. Noel Smith har vid det här läget inte kommit så långt in i affären utan skriver autografer ungefär vid Bostongurkan.

En äldre dam framför mig ställer ned sin korg och försvinner, jag är beredd att tränga mig men gör inte så då jag precis när jag försöker det ser henne skynda fram med tre chipspåsar i händerna som hon lägger i kundkorgen och föser framför sig en bit. Hon försvinner igen för en stund och kommer tillbaka med något nytt i handen som hon inte egentligen behöver. ”Jaså, är det så man gör när man handlar”, tänker jag. ”Man går mot kassan med en tom korg och sen gör man sina inköp”, smart tänker min hjärna igen och funderar på att följa den gamla damens inköpsmönster nästa gång jag gästar Netto.

– Vilken är den billigaste chipsförpackningen frågar Kärringen Som Sätter Kundvagnen Vid Kassan Och Går Och Handlar den bastanta kassörskan. - Det skiljer en femtioöring om du köper två, kontrar hon. – Ok jag köper två då, gormar den gamla chipsfetischistdamen och ser nöjd ut.

Två timmar och tjugo minuter senare framme vid kassan ber jag om en kasse, jag får givetvis den minsta, och just i det ögonblick då jag skyndar mig att få ned det otympliga sexpacket Pripps Blå ser jag Noel Smith skriva ännu en autograf borta vid Fyndhörnan samtidigt som han drar sin hand genom sitt långa gråa krylliga hårsvall.

Ps. Bilden ovanför till vänster föreställer inte stjärnfotograf och Lungoälskaren Patric Berg (som tyvärr inte finns att hitta på bild på Internet) utan Rune Gomér - min grannes son och tillika skicklig lokalreporter på Norra Skåne. Brukar även ha en egen frågehörna/träffa Rune Gomér-plats i Vinslöv på lördagar. Bilden ovanför till höger föreställer däremot Hässleholms näststörste rockstjärna Noel Smith tillsammans med sitt band, även om det inte syns. Ds.

//P