Kyte

Kyte är på gång med ett nytt album.
Release i april och här är singeln Ihnfsa.

Kungarna från Broadway

Så sjung med oss, världen är vår.
Det här är kvällen vi väntat på.

Inte för att jag varken är speciellt musikalisk eller nyttjar/nyttjat droger någon gång, men jag spillde rödbetssallad på mina jenas för en stund sedan. Inte för att rödbetssallad har något med droger eller musikalitet att göra, men...

Av med jeansen, sedan stod jag i t-shirt och boxerkalsonger och fixade klart mina mackor med rödbetssallad, köttbullar och ost. Musik på. Öl i ett glas och vin i ett annat. Det var bara Mauro Scocco och några inbjudna som fattades.

Där stod jag, inte fullt påklädd, fixandes lite mat och med alkohol vid min sida, som vore jag Plura i TV8's kockprogram. Hoppas förresten inte att ni har missat det programmet. De tre första avsnitten finns på TV8 Play annars.

Det är vi. Jag och Plura.
Kungarna från Broadway.

- Är Milton hemma?

Det ringde på dörren nyss, bara stunden innan jag ska bege mig iväg för öl och quiz. Jag tittade i titthålet i dörren, det såg ut som en luffare och/eller tiggare. Efter en andra påringning så öppnade jag dörren. Liraren på utsidan frågade kort och gott: Är Milton hemma?

- Milton? (frågade jag förvånat)
- Ja, en tjock och långhårig jävel.

Eftersom det inte finns någon annan än jag i min bostad, allra minst någon tjock och långhårig Milton, så tackade han snällt för sig och fortsatte att ringa på andras dörrar. Utvalda lite på måfå, verkade det som. Men inget napp där heller, antar jag.

När han var på väg ner för trapporna så tittade jag i mitt titthål igen. Han öppnade entrédörren, men bara för att återkomma. Han stannade till i trapphuset och tog sedan tag i en pulka, vilken han tog med sig ut. Utomhus började han skrika efter Milton.

Pulkan? Ja, det vandrade han iväg med under armen. Det stod både en cykel och barnvagn där också, om jag minns rätt, men det kanske hade varit lite för odiskreta saker att plocka med sig för kleptomanen. Mer diskret med en barnpulka då, när man ser ut som en 30-årig luffare. Hm, eller inte.

.

Jag hoppas att snön har smält undan imorgon.
Annars kommer någon liten unge att gråta floder.

Nog om det, nu blir det öl och quiz.

Team Jarvis Cocker

Ikväll ska originaluppsättningen av Team Jarvis Cocker (jag och Patrik) göra comeback på musikquizet på Harrys. Bättre lycka då. Sänka några kalla öl, quiza diverse årtal, artister, filmer, länder och fan och hans moster som aldrig förr. Blir det 80-talstema igen, då kommer jag personligen att gå medeltid på quizchefen och jaga honom längs torget med blåslampa och tång.

Snubben ovanför mig, jag antar att det var han, skrek några sekunder i natt. Tillräckligt högt och länge för att jag skulle vakna vid 04-tiden utan att riktigt kunna somna om sedan. För hans egen skull hoppas jag verkligen att det gick åt helvete i ett datorspel, var en mardröm eller liknande. Annars får han banne mig se till att ta eventuell medicin eller lugnande i tid om kvällarna.

Nu ska jag strax cykla till jobbet. Gäääsp.

Städer och kläder.

Två ganska intressanta diskussioner på ett Internetforum ikväll. Först om mindre städer kontra större städer (läs: Stockholm). Stockholm. Denna "storstad", denna otroliga världsmetropol, detta storebrorskomplex. Bli, någon, vara någon, förbli någon. Eller menaliteten, kylan och ensamheten som kan råda i en sådan stad.

Sedan en diskussion om H&M's herravdelning i allmänhet och kläder i synnerhet. Den enda som ville försvara H&M's herravdelning (och dess fula jävla jeans) var förresten... inte av manligt kön. Och som avslutning (för min del i debatten) dök den upp. En Fråga med stort F. Frågan om man låter någon annan köpa en kläder. Har någon t.ex. en flickvän som handlar allt sådant åt en?

Mitt slutinlägg nyss skrev jag i ett stadie av trötthet.
Därmed inte mindre fyndigt för det. Läsa det? Varsågoda:

Jag hade hellre använt valfri slips som snara, än låtit någon klä upp mig som en jävla skyltdocka med kläder som jag inte fått välja själv. Ord och inga visor, men någon måtta får det vara.

Nå?

Så vänder allt igen.

Allt vänder om igen...

Jag var ju en pessimist i sitt livs form då jag bloggade efter Kents turnépremiär i slutet av februari. Gammalt material fick stryka på foten, låtlistan var suspekt, säkert lite premiärnerver från Kent innan de skulle bli varma i kläderna o.s.v. Men det var då. Nu är det nu. Och nu var jag själv på plats med nedtonade förväntningar.

Mot slutet av det inlägget skrev jag:
Och begrava Kräkleken väntar. Deal?

Dessvärre hade Kärleken väntar spelats under 8 av de 9 föregående konserterna innan Malmö, men vilken lättnad då att Kent valde att peta den just igår. Annars var detta samma lista som Köpenhamn kvällen innan, sånär som på några interna platsbyten och att Kärleken väntar fick lämna skutan och Saker man ser plockades in.

Dessutom var Köpenhamn bästa spelningen och låtlistan hittills enligt några som kuskat runt en del under våren. Med dessa förutsättningar så var det inte mycket att klaga på igår. Visst, de kunde väl ha fått peta in OWC, den har ju spelats tidigare under våren. Eller bjudit på Frank eller Thinner, vilka de bevisligen har repat in inför turnén.

Klart över förväntan annars, jag skulle dra till med betyget 4 av 5, sett till omständigheterna (alltså skita i att sakna låtar som ändå inte skulle komma). Nyare låtar som Vals för Satan, Sjukhus och Idioter i grymma versioner. Blytunga versioner av Romeo återvänder ensam och LSD, någon?. Kul också att den gratis julklappssingeln från 2008 På drift? sitter som cement i låtlistorna.

Sist men inte minst, precis som under Depeche Mode, ett sjuhelvetes bra ljud i Malmö Arena. Tack gode Gud att det äntligen har byggts en stor arena i Sverige med lika mycket omtanke för konserter som för idrottsevenemang. Ljudet. Det där ljudet. Fy för helvete. Pricken över i'et. Hatten av!

Vi ses naturligtvis på Sofiero Slott i Helsingborg i sommar.
Sofiero, medhavd alkohol, picknick och Kent. Precis som 2008.

Tåg för Satan

(din ovän pessimisten)

kent i Malmö Arena ikväll.

Att hinna eller inte hinna, det är frågan. Alltså att hinna med sista tåget hem kl 23.28 eller bli fast i Malmö. Kl 0.53 har alltid funkat hittills, men det går bara måndag-lördag. Inte söndag. Hur tänkte Skånetrafiken i det läget? Just sex av sju dagar. Fail!

Hur är oddsen nu? Vad sätter ni en slant på? Det är ju en jävla bit mellan Malmö Arena och Malmö C. Bussen ska ta ca 25 minuter, lär väl bli knökafulla, verkar ha en del hållplatser på vägen och avgångstiden är något diffus (ca 15 min efter konsertens slut).

.

Wish me luck!

jónsi – go

Nu rullar det på. Tredje blogginlägget på ungefär ett halvt dygn. Så kan det gå ibland. Inte hunnit med att att läsa de föregående två? ingen panik, de finns lagrade här under. De handlar om telefonförsäljare och musikquiz. Ganska vardagliga bestyr, med andra ord.

Efter att ha varit trött på Sigur Ros i ett antal år så lyssnade jag igenom kommande soloalbumet (release 5 april) med sångaren Jónsi för några dagar sedan. Nu sjungs det även på engelska och den externa producenten som plockats in är Peter Katis, som tidigare har producerat bl.a. Mercury Rev och en hel del åt Interpol.

Klart att jag under dessa rådande omständigheter (engelska texter och såväl Mercury Rev- som Interpolanknytning) åter blir lite nyfiken på, om inte Sigur Ros så, i alla fall Jónsi. Klart att jag då införskaffar albumet i förväg för en och annan lyssning. Klart att jag slölyssnar på det även nu i skrivande stund.

Hur det låter? Jovars, inte så tokigt.

Mercury Rev-vibbarna går att spåra. Interpol? Inte i musiken, men kanske lite i ljudbilden. Lite hur ljudmattorna, eller vad det nu kallas, ligger. Påminner förvisso ännu mer om MEW och Geneva på den punkten. Dessutom är det inte riktigt lika slött och segt som Sigur Ros, så man tröttnar nog inte lika fort vid en stunds lyssning.

Telefonförsäljare

Minuterna innan jag skulle gå hemifrån idag för att åka till Malmö så ringde telefonen. Skyddat nummer, jag trodde att det var jobbet. Jag möts av frasen "Hej, jag heter Patricia", varpå det blir total tystnad i flera sekunder. Hörde jag en knappnål falla till golvet? Var det någon från jobbet som skämtade med mig? Men, nej. Icke då.

Patricia sade heller inte vilket företag eller organisation som hon ringde ifrån, bara att hon stödjer forskning inom cancer och diabetes. Och det ville så klart jag också göra? Inte sant? Varningsklockorna ringde såväl genast som högt. Patricia lät faktiskt som en mix av otroligt osäker, socialt inkompetent och smått efterbliven. Och nej, jag överdriver inte.

- Nej, då får du skicka hem info om detta.
- Det räcker med ett engångsbidrag på 500 kr.
- Jag tar inte sådant per telefon, skicka papper.
- Går det bra med 365 kronor då?

Smaka på den där repliken igen.
Går det bra med 365 kronor då?

Hon prutar nu ner det från 500 till 365 kr. Det lät som improviserad panik, som om hon desperat grep efter ett sista halmstrå. Varför just 365 kr?! Säkert bara en siffra framtagen i ren panik. Som om jag skulle tro att jag kom undan billigare än andra. Ja, jo, här kan jag nu plötsligt spara in 135 kr jämfört med andra lättlurade jävlar, så det kanske är lika bra att slå till? INTE!

- Inte per telefon, skicka papper om din organisation.
- Okej. Jaha. Nej! Hejdå! *klick*

Hon var snabb med att avrunda.
Det ska hon i alla fall ha lite cred för.

Annars ska försäljare tas i sann Seinfeldanda.
Jag har faktiskt gjort det en gång. Det gick bra.

Alltid detta satans 80-tal.

Musikquiz igår med två arbetskamrater. När vi anländer Harrys, efter en italiensk plånbok med öl på Infinity (fullbokat för ätande på Harrys), så infinner sig ett litet hopp. Det är inte den ordinarie liraren som ska hålla i quizet, utan den lite kaftigare snubben. Han har haft en del indie, pop och rock innan då han praoat där.

Innan quizet frågade jag om det fanns hopp för indiefrågor. Jodå, i alla fall en. Åh, det verkade lovande. När quizet drog igång kom slaget i magen. Kniven i ryggen. Ikväll blir det 80-talstema! Jaha, som omväxling från alla andra gånger de haft det temat senaste tiden? Indiepop från 80-talet, undrar ni? Morrissey / The Smiths.

Annars var det en del jag kunde bidra med till laget ändå. Jason Donovan, Grannar, George Orwell, Kevin Bacon, Alphaville och Tyskland m.m. Annat som dök upp var t.ex. Aretha Franklin, Hannover, Madonnas ungar och annat blandat. Jag skulle tro att vi kom fyra, med tanke på vad de övriga lagen hade för poäng.

Trevliga tjejer, de där båda vi snackade med under och efter quizet. Nästa gång ville de ha med mig i sitt lag. Vi får väl se hur det blir med det, ju fler kockar... desto mindre i presentkortet. Haha. Skämt åsido. Den ena tjejen drack en drink utan namn. Bagar-Leif i baren, vem annars, hade visst rört ihop den på måfå.

Nu ska jag strax till Malmö.
Ni får ha en trevlig fredag! Ciao!