Marcus goes Seinfeld.

Seinfeld skakar av sig en telefonförsäljare på några sekunder. Ni har säkert sett klippet eller avsnittet av serien. En telefonförsäljare ringer hem till honom, men han säger sig inte ha tid att prata just då. Därför ber han försäljaren om dennes hemnummer, så att han (Jerry alltså) kan få ringa tillbaka senare. Aha, säljaren vill inte lämna ut sitt hemnummer och bli störd i hemmet? Nej, då vet du hur jag känner det, kontrar Jerry... och lägger helt sonika på luren.

Jag har kört det vid något tillfälle,
men försitter inte mina egna tillfällen.

Tre incidenter vilka alla ägde rum igår och idag.


1. Igår stod Telenor i entrén till ett ICA i Lund. Två personer, de verkade oroväckande trevliga. De hälsade ungefär: Heeeejsan! respektive: Nämen, tjenare! Så jag tittade glatt på dem och sade något i stil med: Nämen, tjenare på er grabbar! så som man hälsar två sekunder på någon på stan, men inte hinner stanna för kallprat just den dagen. Sedan gick jag bara vidare in i butiken. Kvar stod väl de där båda inställsamma smickrarna med snopet långa hakor, kan jag tänka.


2. Jag haffades även i Lund tidigare idag. Dock oklart vad mannen med pärmen ville, men antagligen fixa faddrar, bidrag eller andra ekonomiska åtaganden.

Han: Hejsan. Har du 10 sekunder över?

Jag: Javisst.

Han: Känner du till Zimbabwe?

Jag: Javisst. Södra Afrika. Huvudstaden är väl Harare.

Han: Ja, det är mycket möjl... (sedan avbryter jag honom)

Jag: Och nu är nog dina 10 sekunder förbrukade, men tack för en trevlig geografilektion.

Sedan stod han bara och stirrade på mig några sekunder, så jag passade på att önska honom en trevlig dag och gick iväg.


3. Greenpeace försökte värva potentiella medlemmar utanför ICA Kvantum i Hässleholm tidigare idag:

Han: Du där, har du tid en stund? Du kan nämligen bli miljöhjälte redan idag!

Jag: Och då kan jag bli arresterad för olaga intrång och sabotage redan imorgon.

Jag antar att han tog det rätt, alltså väldigt mycket ironi från min sida. Detta eftersom han bara log, gav upp och haffade nästa människa istället.

Kanske inte helt och fullt i klass med Jerry Seinfeld. Dock en väldigt spontan och ironisk Marcus. Som alltid. Men samtidigt har Seinfeld förskrivna manus. 1-0 till Marcus.

Team Jarvis Cocker

Team Jarvis Cocker består av Polaren P samt undertecknad. Torsdagen den 9 april gjorde vi såväl entré som succé under Kings Heads quizkväll. Musikkunskaperna ställdes på prov och vi sopade banan med övriga lag i takt med intaget av öl.

.

Vinnarbild (P till vänster och jag till höger) och resultat här:

http://www.jukebox.nu/products/torsdagen-9-april/

Nu på torsdag, den 14 maj, är det dags igen.

Först ska vi sätta sprätt på de 500 spänn vi vann förra gången, sedan ska vi tävla jävlar i det om de 500 nya kronorna som står på spel. Frågor om Kicki Danielsson, techno, Dr Alban, Tages, Britney Spears, det horribla 80-talet och fan & hans moster kan inte uteslutas.

Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar...

Saxat från Norra Skånes hemsida (nsk.se) nyss:

Klockan 17.30 på fredagskvällen gick larmet i Hässleholm om att en blottare var på väg längs Vallgatan. Mannen närmade sig kommunhuset söderifrån. Enligt polisen hade han då precis blottat sig för tre unga tjejer, 14-15 år gamla. Signalementet talade om en man mellan 50 och 60 år, något rundlagd och med skägg. Han var naken och hade kläderna i handen. Polispatrullerna beordrades till allmän efterspaning. Flera personer hade ringt till polisen om mannen.

Kejsarens nya kläder, måntro?
hessleholm belönar publicerade läsarbilder.

Och så svårt ska det inte vara att få tag i honom.
Äldre, tjock och skäggig. Naken, som lök på laxen.

En coca tack!

Idag drack jag Vanilla Coke för första gången.

Kanske även för sista gången. Helt okej, dock.

Oh Susie we ran out of time...

Vi minns Susan Boyle från Britain's got talent.
Nu närmare 100 miljoner visningar på Youtube,
om man ser till flera klipp av samma uppträdande.

Men 2009 var inte första gången Susan sökte lyckan.
Redan 1984, för 25 år sedan, sökte hon lyckan på pubarna.

1984 tog hon sig an Barbara Streisands "The way we were". Ca 1:40 in i klippet trollbinder hon dessutom en gammal hagga, som en försmak på vad som komma skulle 2009. Huruvida haggan 25 år senare fick en chans att åter se Susan på scen (nu i BGT) låter hessleholm vara osagt. Men håll utkik efter haggan, som så lyckligt likt en zombie håller Susans hand efter 1:40:
http://www.youtube.com/watch?v=XIYzQYnm9s8&annotation_id=annotation_142774&feature=iv


Och här är ett klipp á la "Jesus Christ Superstar":
http://www.youtube.com/watch?v=paHUToGP518&feature=related

Duett med Ola Salo härnäst måntro?


Och en talangtävling 1994, där värden stjäl showen redan efter 7 sekunder. Då fick han uppenbarligen nog och körde lite stand-up medan Sarah sjöng. Och snubben med kameran var naturligtvis inte sen att haka på:
http://www.youtube.com/watch?v=MlHr8z98VCI&feature=related


Fast bäst är ändå detta klipp, med hostningar och annat. Susan, 25 år, tar sig an att sjunga acapella under festen efter ett bröllop. Eller, ja, fest och fest. Folk ser mest uppgivna och trötta ut, och kameramannen (eller kvinnan) vet nog inte riktigt vad det ska fokuseras på. Eller när. Ty folk ser ut att prata, äta, sova och för en kort sekund kan man t.o.m. se en man som ser ut att fixa med en kalender, fotoalbum eller liknande i väntan på att sången ska sluta. Och det verkar den göra, gång på gång, men icke. Håll tillgodo:
http://www.youtube.com/watch?v=h7tyZw2RrZs&feature=related

2009-05-05

Nu skriver hessleholm från en ny dator.
Gamla Bettan från 2001 är nu ett minne blott.

En laptop med 4 GB internminne / RAM.
Inbyggd dvd-brännare, inbyggd webcam m.m.

Jaja, fint ska dé vá, som Johan Glans hade sagt.

Och deklarationen är inlämnad. Eller inlämnad och inlämnad, men jag ringde in den. Fanns Internet och SMS också, men det kändes som lite väl mycket slackervarning. Å andra sidan får jag bara tillbaka 225 kr eller vad det nu var. En smärre förmögenhet. Eller inte.

Andy - the crazy dancer

Klippet jag länkade i förra inlägget (det med Susan Boyle) har nu setts ca 13.000.000 gånger på 6 dagar. Jag tar inte åt mig av den äran, ty så många läsare har jag inte riktigt ännu. Samma kväll som Susan Boyle gjorde oanad succé så fick Andy Demetriou, 60 år, också applåder. Dock inte för att hans prestation var direkt lysande á la Susan, utan mer för att... ja, Gud vet. Kanske programledarnas förtjänst.

.

Andy "dansar" till tonerna av Michael Jackson.
Både en och två gånger. He never knows when to stop.

http://www.youtube.com/watch?v=AFvexsKbjiU

Det där gick som en dans. Eller inte.
Livet är som bekant ingen dans på rosor.

.

Är det förresten någon som vet hur man får in videoklipp från Youtube direkt in i Blogspotinlägg? Alltså så att man ser klippet i inlägget och bara klickar igång det direkt där, så som jag lyckats göra med mina egna mobilklipp / filmer. Skriv gärna en kommentar eller två i så fall. Eller kommentera för den delen ändå.

Susan Boyle

Britain's got talent 2009.

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related

In på scen kliver Susan Boyle.

Är det ett skämt, verkar alla undra.

Hon är 47 år. Arbetslös. Ogift.
Never been kissed, förklarar hon.

Inte heller mycket till frisyr eller klänning.

Hon vill bli sångerska i paritet med Elaine Paige.
Hon väljer en låt från Les Miserables. Självmord?

Publiken är naturligtvis med från början. Hånar. Skrattar.
Juryn ser sin chans. Odds för sågning? 1.00 gånger pengarna.

Ännu en askungesaga. Ännu en saga á la Hollywood som inte ens Steven Spielberg kunde ha regisserat bättre. För visst kan hon sjunga, den där Susan Boyle. Hon äger allt och alla under de där minuterna. Stående ovationer, gapande jurymedlemmar med klumpen i halsen och, inte minst, en publik som verkar skämmas.

Skämmes ta mig fan, för att dra till med ett gammalt och bevingat citat från Expedition Robinson. Ingen direkt skönhet eller MILF till det yttre kanske, men vad gör det? Hon har redan vunnit allas våra hjärtan och visar att insidan kan golva de som på förhand förväntat sig en förutsägbar och skrattretande freakshow.

Skrattar bäst som skrattar sist.

hessleholm önskar naturligtvis Susan all lycka.
Hoppas att hon vinner hela den där jävla skiten nu.

"I fought the law" [The Clash]

En enkel och rak fråga.

Är det rätt att flytta Annika Östberg till ett svenskt fängelse?

Svaret kan här utgöras av ett ja eller nej.
Kanske både ja och nej, och en liten utveckling.

Vet man inte vem Annika Östberg är så kan man kanske fråga reportern som gör dessa 5 svarar, Vi 5 och allt vad de nu heter. Eller så kan man som Imman Abdullah kanske gör... inte riktigt veta vad man gett sig in i när praoeleven på Norra Skåne närmat sig med raska steg.

Imman Abdullah svarade: Nej. Har hon varit delaktig tycker jag att hon ska dömas för det och inte smita ifrån straffet. Var hon i USA och gjorde det ska hon bestraffas för det där också.

Ett svar jag i praktiken håller med om. Om vi enbart fokuserar oss på svaret, inte frågan. Är man delaktig i någon brottsligt, självklart ska man dömas för det. Man ska inte smita. Och händer det i USA (eller annanstans) så borde man väl också stå till svars där.

Vad fröken Abdullah missar (eller uttrycker sig slarvigt? Okunnigt?) är att Annika Östberg:

1) Är dömd för denna gärning (medhjälp till mord).

2) Inte alls har smitit. Hon var fängslad i USA 1981-2009.

3) Stod till svars, dömdes och bestraffades för detta i USA.

Och om själva förflyttningen av Östberg, det säger inte Abdullah något egentligt om. Bara att Östberg ska dömas (sakfel, hon är dömd), inte smita (sakfel, hon har inte smitit under 28 års tid) och bestraffas i USA (möjligt sakfel, eftersom hon satt inlåst 28 år där).

Vare sig det anses rätt eller fel att sitta fängslad 28 år för medhjälp (laddat en pistol) eller anses rätt eller fel att förflyttas till sitt hemland och ett fängelse där, så kunde jag bara inte låta bli att störa mig något så in i helvete på det där svaret. Sådär, nu var det sagt (och skrivet).

Glad Påsk på er!

This could be your lucky day.

Dagens fråga i tidningen Norra Skåne löd:

Vad skulle du göra om du fick en bonus på 50 miljoner?

Dragit ifrån Hässleholm, säger James med ett bländande vitt leende. Klicka på bilden för en ännu större version av James, hans svar och hans leende. Ett leende så lyckligt, vitt och brett att bilden här ovan skulle kunna utgöra reklam för vilken tandkräm som helst. Ett leende som för om blott en endaste liten sekund får James ögon att tindra, hans leende att spricka upp och hans drömmar att passera revy. Vad har då denne James för drömmar om han hade haft 50 miljoner på sitt konto?

De flesta av de fem tillfrågade skulle resa, flytta utomlands eller liknande. Någon skulle t.o.m. köpa en egen bar / pub. James (arbetslös) nöjer sig med det lilla. 50 miljoner = flytta från staden. Siktet är inte inställt så högt, inga större drömmar och ambitioner, så kom igen James. Spela på Lotto. This could be your lucky day. Vad hindrar dig från att fly stan även om du inte drar in 50 miljoner? Inte jobbet i alla fall :p

Kom igen James. Bjud på ett Colgate-vitt leende. Satsa 100 spänn på dagens dubbel. Och du kan hamna i Perstorp, Tyringe eller Eslöv. Och Höör sen. Haha. Kul, faktiskt. Och hessleholm önskar naturligtvis James lycka till i jakten på ett startkapital i sin jakt på en enkel biljett från Hässleholm. Bostad i Tyringe och arbete på Förmedlingscentralen nästa för James? Go for it James, vi på hessleholm vet att du kan förverkliga din dröm, vare sig du har 50 miljoner eller ej.

Och skulle det ändå gå käpprätt åt helvete, då kan alltid James dra iväg ett mail till regissören M. Night Shyamalan (det kanske rentav är han på bilden?) och hävda att de är sedan många år borttappade tvillingbröder eller kusiner. T.o.m. syssling kanske kan ge James någon miljon på kontot för förlorade släktskapspengar och uteblivna filmroyalties. Eller i alla fall en lägenhet på 25 kvadrat i Tyringe och ett arbete som prao på FCT. Då är James i alla fall en liten bit på väg att förverkliga sin dröm. En dröm som nu hela Hässleholm håller tummarna för, ty vem vill inte se vår nya hjälte James lycklig? Det är gott så.