En gång i tiden kändes det som att det där med musiklistor, musikpriser, Grammis och Rockbjörnen fyllde en funktion. Att det var lite status, prestige och exklusivt. Nu är det mest flickfavoriter som gäller och att de som det rings och röstas flitigast på vinner, som om musikindustrin går hand i hand, och ner i graven, med Idol och liknande program.
The Ark blev årets livegrupp i aftonens Rockbjörnengala, men skam vore det annars. De slogs mot Takida, Roxette, Maskinen och Hoffmaestro. Med facit i hand kunde det väl emellertid ha gått hur som helst om man ser till de nominerade och att folket hade makten. I övrigt slökollade jag bara galan på nätet. Eller slöhörde, om man så vill. I bakgrunden. Det påminde mer om konserter än utdelning av musikpriser. Konserter med Danny och Ison & Fille dessutom. Giljotinhanden ryckte stup i kvarten och jag verkade mest påminnas om att det där med musikpriser och galor numera bara är mer renodlad promotion än prisutdelning av det gångna årets musikaliska insatser. Till slut dissade jag galan helt och ringde ett samtal istället.
Jag minns då jag och en klasskamrat satt och skrev ner Trackslistan i P3 varje lördag. Vi gjorde egna listor i en tid då Tracks betydde något. Listans 20 placeringar, bubblarna och utmanarna. Till vilken nytta? Det var trevligt och spännande, om inte annat. I dag klickar tonårstjejerna vidare sina Saade, Danny, Tokio Hotel och fan och hans moster i alla möjliga TV-program och musikgalor sju dagar i veckan. Känns det som.
Var sak har sin tid, musikgalornas tid är i alla fall för min del en svunnen tid.
På tal om sådant, sommaren är ett minne blott. September och hösten är här. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar