14 augusti 2010

"Happiness is not always the best way to be happy."

- Will you keep out all the sadness?
- I have a sadness shield that keeps out all the sadness, and it's big enough for all of us.

Nu ska jag fixa lunch och sedan se denna lysande film som eftermiddagsmatiné.
Where The Wild Things Are. Jag såg den i våras, men idag är det dags igen.

5 kommentarer:

Sara sa...

åh är den bra? funderar på att hyra den nämligen...

/M sa...

Sagolikt vacker.
Vackert sagolik.

Har du läst boken? "Till vildingarnas land" på svenska. Relativt tunn bok, inte så mycket text och många bilder. Mamma läste sönder den för mig, då jag var liten. Jag älskade boken då och jag älskar filmen nu.

Jag har förresten bloggat om "Where The Wild Things Are" tidigare, precis innan jag skulle se den för första gången. Det var den 7 april och här är det inlägget:

http://hessleholm.blogspot.com/2010/04/where-wild-things-are.html

P sa...

En av de filmer jag inte sett klart, får kanske göra det, men tyckte den var lite tramsig/glyttig, kunde inte ta den på allvar. James Gandolfini dubbade väl nån röst. En sorts "Jim och piraterna Blom" i 3D-nyutgåva...

/M sa...

"tramsig/glyttig, kunde inte ta den på allvar"

Jag tyckte att filmen levde upp till de minnen jag hade från bokens värld som liten, och även infriade de förväntningar som jag hade inför en filmatisering. Sedan beror det väl även på hur man väljer att se på filmen/boken.

Väljer tittaren att se filmen (eller boken) som en ren barnfilm eller se den som en lite mer barn/vuxensaga med flera tankar, bottnar och budskap än att det endast ska vara en rolig barnfilm för 7-åringar, innehållandes en pojke, några jättar och deras lekande.

Ser man bortom det, och istället till termer av eskapism, existentialism, värdegrund, etik, moral o.s.v., då har du något helt annat än en renodlad barnfilm med roliga vildingar. Men det beror naturligtvis på hur du ser på boken/filmen.

Sébastien sa...

Jag borde nog se den där filmen snart, så jag kan bilda mig en egen uppfattning. Generellt sett är jag inte så förtjust i barnsliga filmer, men den verkar ha fler bottnar än så och Spike Jonze är ju en udda regissör som gissningsvis gör något mer än bara en Disneyhistoria av det hela.