What have I done to deserve this?

I wouldn't normally do this kind of thing

.

Två låttitlar av Pet Shop Boys. Jag kom spontant att tänka på dem nyss.

Vad jag inte vanligtvis brukar göra? Bli långrandig av telefonförsäljare o.dyl.

.

Hjälpfonden ringde mig nämligen precis. Inget ont om organisationer som verkar för välgörenhet av olika slag, snarare en stor eloge och fjäder i hatten till dem. Jag kan lägga en slant till Rädda Barnen, Röda Korset eller liknande när andan faller på. Spontant. Utan påbackning. Mitt initiativ. Dock ringde det en varningsklocka då mannen i andra sidan av luren 1) tog kontakt per telefon 2) nämnde just Hjälpfonden. Pusselbitarna föll på plats. Hade jag inte läst om dem i något mindre smickrande sammanhang för några år sedan?

.

Kanske de kunde skicka information per post istället? Nej, det skulle kosta för mycket, bli för omständigt, om alla skulle få det så. Men, ja, jo, visst kunde han göra det. Om det skedde i samband med ett inbetalningskort. Jomenvisst, det låter ju kanon. Skicka gärna två eller tre inbetalningskort när du ändå är igång. Eller inte. Då fick det vara.

.

Han lät nu desperat. Jag fortsatte leka lite, utan att direkt vilja avrunda. Jag fick adressen till hemsidan av honom. Hans sista halmstrå. Han skulle återkomma en annan dag. Sade han. Jag googlade därefter runt på Hjälpfonden och nu ser jag genast fram emot att han ska återkomma. Eller så låter han bli att återkomma, eftersom han anade att jag inte bara skulle låta nöja mig med deras hemsida utan även googla dem. Jag förstår om han inte återkommer till mig.

.

Cancer och diabetes, det verkar vara två av Hjälpfondens hjärtefrågor. Både enligt telefonmannen och den undermåliga hemsidan. De samarbetar med både Karolinska Institutet och någon diabetesorganisation, enligt telefonmannen och hemsidan. Behjärtansvärt. So far, so good. Intressant då att deras länk till Karolinska inte fungerar. Och att såväl Karolinska som en framgooglad organisation kring diabetes tar avstånd från Hjälpfonden. Ett 90-konto då? Nej, inte det heller. Inte nu längre. Det har Hjälpfonden föga överraskande blivit av med. Dessutom lär bara ca 4% av de insamlade pengarna gå direkt till behövande organisationer, enligt en utredning. Resterande pengar går visst till bl.a. löner, administration och privatpersoner (oklart vilka). 90-konto bye bye.

.

Hjälpfondens hemsida: Hjälpfonden är en ideell organisation som arbetar utan vinstintressen. Vår målsättning är att ha minsta möjliga omkostnader, för att så mycket som möjligt av insamlade medel skall komma fram till de behövande.

.

4%, enligt vad jag läste i länkar till bl.a. DN, SvD och en extern utredning. Kommentar överflödig.

.

Folk har visst fått inbetalningskort efter att enbart ha begärt ytterligare information per post, efter att de inställsamma personerna ringt. Information och inbetalningskort på samma gång. Det läste jag då jag surfade runt. Strunta i att betala, då kommer det ett kravbrev om inkasso. Kanske lika bra att han nekade mig skriftlig information, att jag inte stod på mig. Han gav mig adressen till deras hemsida istället, där kunde jag läsa om dem. Desto bättre.

.

Och att använda sig av förnamnet till förbannelse i samtalen?! Han blir inte min kompis för det. Tvärtom, jag får nästan panik av sådant. Jag blir förbannad. Hej Marcus, nu är det såhär Marcus, vad tycker du Marcus, är du inte intresserad, Marcus, av att stödja, Marcus... JA, jag vet vad jag heter. Vad vill du robotjävel? Ta en kaffe ihop, eller? Eller bara på rent jävelskap dra det där förbannade namnmantrat gång på gång på gång på gång...?

.

Men jag vet hur den där biten fungerar. Telefonförsäljare. Tjenis och bundis. Missbrukandet av förnamn. Det psykologiska spelet. An offer you can't resist. Oh, well, try me. Jag är redo. Jag väntar nu ivrigt på att den där telefonmannen ska ringa tillbaka någon dag. Välkommen telefonmannen, jag väntar på dig. För jag har adresser till några Internetsidor som du säkert inte vill läsa...

.

Förresten. Inbetalningskortet, om någon undrade. Det var på 365 kr, en engångssumma. För visst hade jag råd att undvara en krona per dag? Visst ville inte jag att folk skulle drabbas av cancer och diabetes? Och om de gjorde det, visst ville jag att de skulle få så bra hjälp och vård som möjligt? När telefonmannen från blufforganisationen lade fram det så, genom att spela på mina känslor och mitt samvete på det sättet, då undrar man nästan vem som är i behov av lite hjälp och vård.

.

Och jag undrar förresten hur mycket 4% av en krona egentligen är?

Kanske han kan svara på det, handen på hjärtat, om han ringer tillbaka?