27 juni 2010

And you give, and you give, and you give yourself away

.
Sedan senaste inlägget så har jag dödat tiden med U2.
U2 360 at The Rose Bowl på dvd. Inspelad oktober 2009.

Jag ska väl lägga mig inom någon timmes tid.
11 nya timmar att döda på jobbet under söndagen.

Men först, innan jag stänger ner för att läsa, två klipp.

1:55 och framåt i det här klippet kommer gåshuden.
Som alltid, när The Edges gitarrer exploderar i den låten.






Älskar låten. U2. Ännu levererar de.
Och jag bara älskar Bonos mikrofon här.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Fint! U2 är bra! Ett av Biancas favoritband faktiskt =)

Skönt att åter vara hemma och kunna konversera med dig <3

ida sa...

vilka bra klipp och versioner. jag ryser fortfarande även efter att klippen tog slut.

/M sa...

Nämen, två positiva kommentarer om U2. Det trodde jag inte på förhand. Resterande tystnad tolkar jag som att folk tog mitt inlägg med en stor nypa salt och humoristiskt. Men icke då.

Och yes Linda, välkommen hem <3

P sa...

U2 är inte min typ av musik. Tycker de är fåniga och gud så trista (i varje fall de senaste tjugo åren på skiva, live vet jag inte men tror inte på lovorden från Fjunstedt och kompani). Scenen var dock rätt kul i dessa klipp, lite tråkigt dock för de som står bakom scenen. Eller tråkigt vete tusan, de är nog lyckligt lottade om sanningen ska fram...