Nu går det snart inflation i antalet inlägg denna söndag, men jag kan helt enkelt inte undanhålla er detta klipp om ni inte redan har sett det. Patrik Ekwall är annars en dryg lirare och Olof Lundh brukar vara stel som en pinne, men under snacket om VM-tutan (en s.k. vuvuzela) blommade Lundh upp. Glad som ett barn på julafton, förmodligen mer än salongsberusad, berättar han om sina bravader och trubadurerfarenheter från restaurangen (läs: vinhaket) precis innan.
.
Lundh gjorde visst stor succé när han likt en jazzgosse svängde loss med den där förbannade VM-tutan inne i restaurangen ...efter att jag hade trimmat in lite Miles Davis, lite så experimentell jazz, enligt egen utsago. En stund senare haffar de Maradona. Eller inte riktigt, även de själva inte verkar vilja inse det. Han hade inte druckit hallonsaft, känner jag, säger Ekwall om den argentinske journalisten efteråt. Då var de i gott sällskap där, de båda herrarna Ekwall och Lundh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar