Idag har jag, ytterst otippat och väldigt spontant, ätit langos med Conny Nimmersjö från bob hund. Vi pratade förutom om musik även bl.a. om Hässleholms gamla stationshus. På något sätt glider alltid samtalen iväg från musiken, då jag pratar med musiker. Ganska skönt och uppsluppet, verkar musikerna tycka. Nu kan jag lägga stationshus till andra genom åren otippade samtalsämnen som statyer/skulpturer, biljard, motorvägar, poesi/lyrik och Franz Kafka.
Jag ger er ovan en bild på Conny och bilden är tagen med min inte fullt så sexiga mobiltelefon, vilken dessutom har några år på nacken. Jag tror att just denna modell av Sony Ericsson som jag har lanserades vid tiden för Gustav II Adolf och Lützendimman 1632.
Jag tyckte lite synd om de killar som dansade, viftade med skorna i luften och stundtals kastade hö/halm för glatta livet omkring sig under konserten med Monty. En funktionär kom fram och satte snopet stopp för glädjeyttringarna. Samtidigt satt en annan funktionär, inte lika vaken, och näst intill slumrade till på en stol i sin ensamhet. Dessutom otroligt malplacerad och isolerad, många meter från scenen och publiken. Monty var inte sen att kontra, hans relativt nyutkomna soloalbum skulle säljas för endast 50 spänn efter giget. Det, mina vänner, är sann generositet.
Stefan och Krister, buskisgubbarna från Västkusten, är naturligtvis inte på plats på SiESTA! Slag-under-bältet-humor slipper man visst inte undan ändå. Jag passerade Mustasch (hårdrock från Göteborg) och sångaren hann bara under dessa minuter med några oneliners som: "Nygift, men inte nyknullad". "Ursäkta mitt beteende, men jag älskar alkohol". "Stopp! (avbryter ett gitarrintro) Är det jag som är bakis eller går det där för fort?". En huvudroll i en buskisrevy sommaren 2011 nästa?
Nu är det snart dags för popmusik, electronica och dans tills vi stupar. Mew, Familjen, Röyksopp och The Radio Dept. får avsluta SiESTA! 2010. Och det är kanske lite för mycket att begära, men dyker Robyn upp på scen under Röyksopps framträdande (finns två låtar de borde spela tillsammans då) så önskar jag att jag, med ett leende på läpparna, kan få stanna tiden där och då. För alltid.
5 kommentarer:
Ingen Robyn, fast det hade jag väl förvisso inte väntat mig heller. Praoeleven, vem hon nu än var, skötte dock sången helt okej i "The girl and the robot".
Hon klädde ut sig till Karin Dreijer-Andersson-Olsson-Nilsson också. De som trodde det var hon anade nog oråd när hon började dansa. Tror hennes namn var Zillah El Perro Del Mar Wilson von Housewolf.
Ah, såväl Mew som Familjen och The Radio Dept hade varit lite kul att se! Mew var rätt bra live när jag såg dem senast, de brukar dessutom ha härliga projektioner med mystiska djur. Själv har jag inte varit på festival på flera år, men man blir allt lite lockad!
Tyvärr hade Mew inget bildspel alls, jag blev lite besviken där. Visuellt har det varit fint tidigare turnéer, men nu var det bara en ordinär scenshow med ljus.
Familjen levererade på hemmaplan. Den scen han stod på nu låg ca 10 meter från den källarlokal där han spelade in sin debut-EP med "Det snurrar i min skalle" (då under namnet "Ivanhoe o Rebecca") i spetsen.
The Radio Dept var som de brukar vara live. Över på drygt 35 minuter, fåordigt, lite lojt, men en av deras bättre konserter som jag har sett. Lysande på skiva, haltande live.
Och på tal om festival så har jag några minuter med cykel (och 10 om man vill ta en promenad) till området. Bekvämt så det förslår. Så jag slapp det där med 3-4 dagar av tältande i kyla/regn, jobbiga människor utan varken respekt eller hänsyn etc. Been there, done that.
Skicka en kommentar