Jag tar det som ett tecken, ni ska få avnjuta en video med The Horrors. Vad fick mig då att komma till denna insikt? Först en bisarr dröm jag hade för några nätter sedan, där jag fick spela med dem live under en turné. Det slutade med att de insåg att jag inte hade svart hår, varpå de snedtände och jagade in mig i en mörk skog. Okej, det är kanske inte direkt det bästa tecknet på att det är läge att lyssna på dem, efter en så suspekt och illavarslande dröm. Vi tar tecken nummer två.
Idag är det städdag. Eller det var det, i fem minuter. Jag tänkte först röja lite på golvet i vardagsrummet och sedan dammsuga av lägenheten. Som vanligt så är planer till för att helt omedvetet rämna sönder och samman. Efter fem minuter av småplockande hittade jag låtlistan från The Horrors konsert på SiESTA! 2009. Det ena ledde till det andra och slutade med att nu lyssnar igenom senaste plattan från start till mål och dessutom slänger in videon Who Can Say åt er.
And when I told her, I didn't love her anymore. She cried.
And when I told her, her kisses were not like before. She cried.
And when I told her, another girl had caught my eye. She cried.
And then I kissed her, with a kiss that could only mean goodbye.
Idag är det städdag. Eller det var det, i fem minuter. Jag tänkte först röja lite på golvet i vardagsrummet och sedan dammsuga av lägenheten. Som vanligt så är planer till för att helt omedvetet rämna sönder och samman. Efter fem minuter av småplockande hittade jag låtlistan från The Horrors konsert på SiESTA! 2009. Det ena ledde till det andra och slutade med att nu lyssnar igenom senaste plattan från start till mål och dessutom slänger in videon Who Can Say åt er.
And when I told her, I didn't love her anymore. She cried.
And when I told her, her kisses were not like before. She cried.
And when I told her, another girl had caught my eye. She cried.
And then I kissed her, with a kiss that could only mean goodbye.
And though it's hard for me to say, maybe you're better off this way.
And though it's hard for me to say, I know you're better off this way.
Bjuder på en livelåt också, bara för att...
8 kommentarer:
Var är röken någonstans? Bandets legendariska spelning på Siesta! förra året var snudd på Efterfestspelning. Högt ljud, rök på hela scenen så man knappt såg bandet, starkt ljus, låtar och taktbyten som den mest initierade kunde urskilja. Men oj så bra det var. Det var dock knappt några i publiken. Så inga extranummer, tyvärr trots att vi var tre som stod längst fram.
Ja, du, jag och "u" var några av de tappra längst fram, det var väl sista spelningen för festivalen och natten. Det var X antal öl och X antal klunkar av Sambuca senare. Tre dagar av musik och alkohol, sedan The Horrors som pricken över i'et.
Men fy för helvete vilken grym spelning det var. Ultimata låtlistan dessutom. De malde på med nya skivan först, sedan kom det bästa från debuten mot slutet. Rökmaskin, ljudmattor, vevande och en ljusshow och blinkande som aldrig förr.
Nåväl, god natt nu.
Revelj kl 05.40 imorgon.
Ja, det var en bra spelning. Lite enformig ljusshow dock med tanke på att de stod i motljus hela tiden. Kommer ihåg att jag störde mig lite på det, he he.
Och efter den spelningen blev det önskelåtar med körvatrubaduren...
http://www.youtube.com/watch?v=dl2STyo21AU
En klassiker. Underbart att du filmade! Synd bara att du inte filmade trubadur-Henrik mer. Jag träffade honom förresten på stan igår, men har ännu inte vågat nämna att du förevigade detta på film, hehe.
Det bästa var förresten när du, 'u', skulle önska "Nancy Boy" med Placebo. Synd att du inte spelade in hans "tolkning".
"Nancy Boy skulle köpa en körv..." :D
Var det de bandet som var så himla dåliga live förra året? Eller ja, jag och mina friends tycket nog det, har för mig det var the horrors..
Ja, du/ni stod väl lite längre bak under den konserten, klagade bl.a. på ljudet av någon anledning. Minns att du sade dig inte vara alltför imponerad av det du såg av dem, men innerst inne vet jag nog... ;-)
He he, hans tolkning av Nancy Boy var som sagt en klassiker.
Ja, det hade varit trevligt att få honom på bild, men jag tror faktiskt inte att det hade lyckats ens om jag stått närmare. Det var ju kolsvart.
Skicka en kommentar