31 juli 2010

Från genombrott till sammanbrott, femton sekunder av allt

bob hund. Det bästa till sist. "Hörlurar".
Det låter så bra, bara bandet och jag.
Nyss hemkommen. Jag, en kebab och ensamheten.
Ett stort glas Loka, ska bli gott.
Hej. Nej. Aj. Oj. Loka överallt. Vått.
På bord, stol, golv och brev.
10 minuter (för mig själv) med en trasa.
Rädda det som räddas kan.
Festen är över, festen är över oss.
Allting är över, festen är över oss.
Ensamheten är här, så tack och god natt!

30 juli 2010

I don't want a holiday in the sun

I wanna go to the new Belsen

Nu är det äntligen dags för semester, långt om länge. Kl 09.00 i morse startade den efter inte alltför mycket sömn på jobbet och sedan var jag dessutom lite frusen och småförkyld då jag gick upp i morse. Jag kunde även ge mig tusan på att vädret skulle slå om i samma veva. Kyligaste dagen på länge, t.o.m. att det har regnat idag. Men ändå. Semester. Det tar sig, som pyromanen sade.
.
bob hund spelar på Helsingborgsfestivalen ikväll, fri entré. Lite segt att det är först kl 23.30-01.00, men tur i oturen att det går extrainsatta tåg hem både 1.16 och 2.16. Nu ska jag nog vila upp mig en stund, sedan ska jag fixa lite mat. Därefter är jag redo att möta upp en kompis för tågresa mot Helsingborg och bob hund. Väl där så möter eventuellt ytterligare någon bekantskap upp. Sedan får jag väl vila upp mig resten av helgen istället, ty nu är semestern här. Det är gott så!

28 juli 2010

What have I done to deserve this?

I wouldn't normally do this kind of thing
.
Två låttitlar av Pet Shop Boys. Jag kom spontant att tänka på dem nyss.
Vad jag inte vanligtvis brukar göra? Bli långrandig av telefonförsäljare o.dyl.
.
Hjälpfonden ringde mig nämligen precis. Inget ont om organisationer som verkar för välgörenhet av olika slag, snarare en stor eloge och fjäder i hatten till dem. Jag kan lägga en slant till Rädda Barnen, Röda Korset eller liknande när andan faller på. Spontant. Utan påbackning. Mitt initiativ. Dock ringde det en varningsklocka då mannen i andra sidan av luren 1) tog kontakt per telefon 2) nämnde just Hjälpfonden. Pusselbitarna föll på plats. Hade jag inte läst om dem i något mindre smickrande sammanhang för några år sedan?
.
Kanske de kunde skicka information per post istället? Nej, det skulle kosta för mycket, bli för omständigt, om alla skulle få det så. Men, ja, jo, visst kunde han göra det. Om det skedde i samband med ett inbetalningskort. Jomenvisst, det låter ju kanon. Skicka gärna två eller tre inbetalningskort när du ändå är igång. Eller inte. Då fick det vara.
.
Han lät nu desperat. Jag fortsatte leka lite, utan att direkt vilja avrunda. Jag fick adressen till hemsidan av honom. Hans sista halmstrå. Han skulle återkomma en annan dag. Sade han. Jag googlade därefter runt på Hjälpfonden och nu ser jag genast fram emot att han ska återkomma. Eller så låter han bli att återkomma, eftersom han anade att jag inte bara skulle låta nöja mig med deras hemsida utan även googla dem. Jag förstår om han inte återkommer till mig.
.
Cancer och diabetes, det verkar vara två av Hjälpfondens hjärtefrågor. Både enligt telefonmannen och den undermåliga hemsidan. De samarbetar med både Karolinska Institutet och någon diabetesorganisation, enligt telefonmannen och hemsidan. Behjärtansvärt. So far, so good. Intressant då att deras länk till Karolinska inte fungerar. Och att såväl Karolinska som en framgooglad organisation kring diabetes tar avstånd från Hjälpfonden. Ett 90-konto då? Nej, inte det heller. Inte nu längre. Det har Hjälpfonden föga överraskande blivit av med. Dessutom lär bara ca 4% av de insamlade pengarna gå direkt till behövande organisationer, enligt en utredning. Resterande pengar går visst till bl.a. löner, administration och privatpersoner (oklart vilka). 90-konto bye bye.
.
Hjälpfondens hemsida: Hjälpfonden är en ideell organisation som arbetar utan vinstintressen. Vår målsättning är att ha minsta möjliga omkostnader, för att så mycket som möjligt av insamlade medel skall komma fram till de behövande.
.
4%, enligt vad jag läste i länkar till bl.a. DN, SvD och en extern utredning. Kommentar överflödig.
.
Folk har visst fått inbetalningskort efter att enbart ha begärt ytterligare information per post, efter att de inställsamma personerna ringt. Information och inbetalningskort på samma gång. Det läste jag då jag surfade runt. Strunta i att betala, då kommer det ett kravbrev om inkasso. Kanske lika bra att han nekade mig skriftlig information, att jag inte stod på mig. Han gav mig adressen till deras hemsida istället, där kunde jag läsa om dem. Desto bättre.
.
Och att använda sig av förnamnet till förbannelse i samtalen?! Han blir inte min kompis för det. Tvärtom, jag får nästan panik av sådant. Jag blir förbannad. Hej Marcus, nu är det såhär Marcus, vad tycker du Marcus, är du inte intresserad, Marcus, av att stödja, Marcus... JA, jag vet vad jag heter. Vad vill du robotjävel? Ta en kaffe ihop, eller? Eller bara på rent jävelskap dra det där förbannade namnmantrat gång på gång på gång på gång...?
.
Men jag vet hur den där biten fungerar. Telefonförsäljare. Tjenis och bundis. Missbrukandet av förnamn. Det psykologiska spelet. An offer you can't resist. Oh, well, try me. Jag är redo. Jag väntar nu ivrigt på att den där telefonmannen ska ringa tillbaka någon dag. Välkommen telefonmannen, jag väntar på dig. För jag har adresser till några Internetsidor som du säkert inte vill läsa...
.
Förresten. Inbetalningskortet, om någon undrade. Det var på 365 kr, en engångssumma. För visst hade jag råd att undvara en krona per dag? Visst ville inte jag att folk skulle drabbas av cancer och diabetes? Och om de gjorde det, visst ville jag att de skulle få så bra hjälp och vård som möjligt? När telefonmannen från blufforganisationen lade fram det så, genom att spela på mina känslor och mitt samvete på det sättet, då undrar man nästan vem som är i behov av lite hjälp och vård.
.
Och jag undrar förresten hur mycket 4% av en krona egentligen är?
Kanske han kan svara på det, handen på hjärtat, om han ringer tillbaka?

27 juli 2010

Does his makeup in his room, douse himself with cheap perfume

När jag såg Placebo på SiESTA i maj 2009 så spelade de bara en låt ("Bionic") från debutalbumet. Hösten 2009 var det dags igen. Köpenhamn. Då spelade de inget alls från debuten. Ett tag övervägde jag en dansk festival nu i augusti, med bl.a. Placebo, Suede, Mew och Kent, men det blir inte så. Dessutom ett Placebo med en debutplatta förträngd och bortglömd. Trodde jag. Tji fick jag.
.
Bara för att det nu inte blir så, då passar naturligtvis de gamla busfröna på att damma av debuten. De spelade på en festival i Spanien i helgen. Där inledde de konserten med "Nancy Boy", den singel/video som fick upp mina ögon och öron för bandet. Sedan följde bl.a. "Teenage Angst" och "Bionic", även de från debutskivan. T.o.m. en Nirvana-cover petades in. Där ser man.
.
Jag bjuder på videon till "Nancy Boy", där det en gång startade. Musikaliskt. Innan dess hade jag faktiskt sett en bild i Melody Maker (engelsk musiktidning, R.I.P.) i samband med en intervju. Minns att jag läste den på biblioteket och tänkte: Hon var ju ganska söt, den där tjejen i rött läppstift. Sedan såg jag videon på MTV. Då insåg jag plötsligt att det var sångaren Brian jag hade sett.


25 juli 2010

You're smiling now, but I can sense vermillion in your eyes

Hemkommen från västkusten ikväll, jag har tillbringat helgen där. Därav att det inte har blivit något bloggande heller. Vet inte riktigt vad jag skulle ha bloggat om ändå, men där har man ändå inget val. Ingen dator och stundtals mindre bra mobiltäckning. En chans att lämna stad, jobb och omvärld därhän, om än blott för en helg. Vad göra? Läsa en bok (läste ca 300 sidor av "Lilla stjärna" igår), ta en skön promenad, se en bra film, brotta omkull världens finaste hund. Och det är gott så!
.
En arbetsvecka kvar, den som nu stundar, därefter följer några veckors semester.

21 juli 2010

Att vara eller inte vara, det är frågan.

Nyligen Hultsfredsfestivalen, snart kanske även Arvikafestivalen.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2010/article7499138.ab

Osäkert om ens alla artister, såväl svenska som utländska, får ut sina gager/pengar.

Att Hultsfredsfestivalen har dragits med stora ekonomiska problem de senaste åren har inte varit någon hemlighet, nu är den epoken tråkigt nog till ända. För Arvikafestivalens del så ringde mina varningsklockor efter förra årets festival. Depeche Mode, nytt publikrekord på 22.500 besökare och ändå gick festivalen back ekonomiskt. 2010 skulle de tvingas att toppa allt detta, men...
.
I år såldes det ca 15.000 biljetter, varav 3.000 av dessa endast var endagsbiljetter. Det krävdes inget geni för att inse att den där ekvationen lär ha gått käpprätt åt skogen och igår gick festivalen själva ut med det ansträngda ekonomiska läget. Alla betalningar (t.ex. till resterande artister) ställdes in i måndags. Presskonferans nu på tisdag. Att vara eller inte vara, det är frågan.
.
En sak lär väl vara klar. Skakar man inte loss kapital att betala samtliga artister, då är det kört. Vilken artist vill låta sig bokas till Arvikafestivalen 2011 när man vet hur det gick med de i så fall uteblivna artistgagerna 2010? Kanske ungefär lika många (eller få, alltså ingen) som de potentiella besökare som skulle våga köpa biljett till ett från de döda återupståndet Hultsfred 2011 (om de ens vågar tänka tanken) efter att ha blivit blåsta på sina dyra biljettpengar 2010. När artister och/eller besökare tvingas ta stora ekonomiska smällar, då är festivalens egen grav dessvärre grävd.

20 juli 2010

Fläktarna-värmen 1-0

Fr.o.m. idag blir det ordentligt med drag, och då menar jag inte After Dark & co.
Bordsfläkt var inte nog, idag inhandlades en ordentlig golvfläkt. Nu blir det åka av.

Annan slags drag:
http://www.queermusicheritage.us/DRAG/After%20Dark/AfterDarkCD1.jpg

19 juli 2010

- Må vi ha sex for å få barn?

Just som man trodde att man hade hört allt.

Huvudpersoner: Ett tyskt par.
Äktenskap: Sedan åtta år tillbaka.
Barn: Inga barn ännu, trots stor önskan.

När det kom fram under en rådgivning att paret inte hade idkat sexuellt umgänge under sina åtta år som äkta makar, och faktiskt behövde sexa för att få chans till ett barn, då fattade de plötsligt varför det inte hade poppat ut något barn. Och att vara gifta i åtta år, utan att ligga? Kanske är det nästan mer underligt än att de väntade sig en unge bara för att de ingått äktenskap.

http://www.nettavisen.no/skraablikk/article227638.ece

Det tyske ekteparet hadde et brennende ønske om å få barn. Men etter åtte år, var de like langt. Først da de gikk til rådgivning for å forsøke med kunstig befruktning, fant man årsaken. Årsaken til at konen aldri ble gravid, var nemlig såre enkel: De to hadde aldri hatt sex!

Ekteparet bor i den nordtyske byen Lübeck. Den 36 år gamle mannen og hans 30 år gamle kone har vært gift i åtte år. Men i løpet av disse årene har det åpenbart ikke altfor opplyste paret fra Einsteins eget fødeland ennå ikke hatt sex i noen form.

16 juli 2010

It takes a fool to remain sane

Nu verkar tack och lov den värsta värmen ha bedarrat, idag är t.o.m. solen stundtals i moln. Sol och värme i all ära, men den senaste tiden har det varit för bra. För mycket av det goda. Molnslöjor är väldigt välkommet några dagar nu. Därmed inte sagt att jag vill ha regn, inte alls. Jag önskar bara en något lägre temperatur. Istället för 35 grader så skulle kanske 25 (inte över 30) vara välkommet ett tag framöver. Soligt, men stundtals småmoln. Uppehåll.
.
Inte minst imorgon önskas den typ av väder jag nämnde ovan, då det vaknas en förhoppningsvis trevlig konsertdag. The Ark, Familjen, Deathstars, Timo Räisänen, Docenterna, Hästpojken, Johnossi m.fl. intar Tivoliparken i Kristianstad. Inga glasflaskor, men burkar, PET, tetra o.s.v. får medtagas in. Det brukar alltid vara en brokig skara människor där med sina picknickkorgar, tältstolar, filtar och Gud vet allt. Väl mött imorgon med lite alkohol, godis och frukt!

13 juli 2010

Jag är Nikl...jag är Martin Dahlins mamma.

Ledig idag. Nyligen gått en promenad. Tvätten rullar. Fläkten svalkar mig inomhus nu.
I väntan på att lunchen ska bli klar dödar jag tid med HippHipp! Ett av de bästa klippen.




Slänger in en klassiker, råkade trilla över den nyss.
Inte HippHipp! emellertid. Detta är istället 100 Höjdare.

- Jag är Nikl...jag är Martin Dahlins mamma.