And it hurts with every heartbeat

Kort bakgrundshistorik:

Januari 2007 släppte Kleerup & Robyn
den lysande singeln “With every heartbeat”.

Subjektiv tillbakablick i backspegeln:

Ca 1,5 år senare är den fortfarande en av de mest spelade låtarna.
För min del, alltså. Resten av mänskligheten skiter jag fullständigt i.

Uppdaterad nutidsfakta:

Maj 2008 släpper Kleerup äntligen sin platta.
”With every heartbeat”? Ja, den är så klart med.

Kleerupreklam:
Det finns fler guldkorn än bara låten med Robyn.
Marit Bergman, Titiyo och Neneh Cherry lyser fint.

Två sångerskor borde dock ha stannat hemma.

Eurythmicsförsöket med annars hyggliga Lisa Milberg,

är ett ordentligt stolpskott. Låten skjuter t.o.m. utanför mål.
Lykke Li står still och bara trampar vatten. Plask. Hörde ni? Plask.

Subjektivt fakta á la kontaktannons:

Så jävla fantastisk underbar är hon, den där Robyn!

Vi som vet bäst-fakta:

England, där singeln låg etta, vet det.
Kleerup vet det. Robyn vet det. Jag vet det.
Det är gott så. Bra så. De som inte vet det: RIDÅ!

Extramaterial på bloggutgåvan:

Som lök på laxen... som grädde på moset...

som pricken över i'et... här har ni även texten:

Maybe we can make it all right
We could make it better sometime
Maybe we can make it happen, baby
We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
Just a little, little bit better

Good enough to waste sometime
Tell me would it make you happy, baby
We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat...

.

Enda plumpen i protokollet skulle väl vara valet av bild,

men "Show me love" ägde världen för något årtionde sedan.
Vi kan väl nu härmed säga att cirkeln äntligen är sluten. Amen!

Dessutom är den mitt omslag. Signerat. Bara det är gott nog.

Skivbörsen i Osby 12/4.

I natt efterlyste P bilder:

Vi vill se dina foto på den där legendariska skivbutiksöppningen i Osby! Det var bara Henke Henriksson som saknades. Och Brandén, Jimmy och Papphammar...

Jag fotade dock bara LP-omslag.
Invigningen lämnade jag därhän.

Lika bra det, skulle det visa sig.
2008 års största antiklimax, någon?

En sexig bild bjuder jag dock på.
Bepers! - Blandat för dej Nr 3.

En kul liten utfärd till Osby och Skivbörsen den 12 april, men för att vara en invigning så sög det. T.o.m. med Osbys mått mätt. Tre lokalt förankrade artister spelade live där. Någon random USA-snubbe boendes i Osby, ett icke unisont uniformerat dansband från Osby och en annan kille som jag inte ens kommer ihåg namnet på.

Massa vinyl, knappt några cd och dvd fanns det.

- Det kommer, det kommer. Jag lovar,
lockade den vilseledda mannen i kassan med.

Synd då för honom att jag varit där för såväl första som sista gången i och med detta besök, hehe. Sedan lockade han med att han skulle plocka dit Kicki Danielsson (hon är från Osby) och Johannes Brost (han är också från Osby) någon gång i sommar.

Kicki ska visst sitta i en intervjupanel och frågas ut hur det känns att ventilera sig i Aftonbladet varje gång hon kört bil på fyllan med det traditionella gråta-ut-i-pressen-löpet dagen efter. Johannes "Joker" Brost ska damma av sin servitördräkt från Rederiet och blanda drinkar från Frejas drinkbok i den sporadiska baren. Alkoholfria, eftersom Kicki ska ta bilen till Osby!

Skivbörsen-mannen i kassan skulle t.o.m. jaga fatt på Ernst-Hugo Järegård, men då kände jag mig nödd och tvungen, likt en Hans Brask, att inflika att Ernst-Hugo faktiskt är på långvarigt besök uppe hos Sankte Per. Då ville Skivbörsen-mannen ha numret till Sankte Per, så jag gav honom numret till Träslöjds-Knasten i hopp om att Knasten ska få lite udda sällskap på gamla dagar och inte bara sitta och trycka ensam inne i Anna-Gretas förfallna hjälpelevsbarack på Västerskolan.

Annars var det väl bara Mick Jagger-mannen från 100 Höjdare som fattades. Den där sköna snubben i Dame Edna-glasögon, läppstift och Rolling Stones-tröja, om ni minns? Han som gick på tåget i Osby, till synes normalt klädd, för att svida om på dass likt en Clark Kent i en telefonkiosk. Måndag-fredag bär det av till Malmö för honom, sedan hem till Osby på kvällen.

Bertil Nilsson från Norra Skåne saknade vi också. Allt annat än en gänglig yngling, men han hade nog kunnat piffa upp spektaklet med några Fem snabba frågor eller lite tombola intill de få dvd-filmer de trots allt hade... för sisådär 239 kr / st. Vem vet, första pris i tombolan kanske är en biljett ut därifrån på direkten?! Jag satsar i så fall på inte mindre än alla nummer där finns. Ge mig dem redan nu. I förväg. Tack!

När det blåser i Skåne

Nu är det äntligen spikat.

Låtlistan till kents kommande cd.

Nyinspelningar av 15 hyggliga kentlåtar.

Gubbarna tar med sig rollatorerna in i studion,

där de under 2009 spelar in låtarna. Release 2010.

När det blåser i Skåne

Vy från ett Skåneslott

Våga vara Skåne

Stoppa mig Skåne (lilla ego)

Skåne & palmblad

Pojken med Skåne i hjärtat

Önskar att Skåne...

Skåne non stop

Skåne, någon?

Att presentera ett Skåne

Ensammast i Skåne

Ett Skåneland att dö för

10 minuter (för mitt Skåne)

Hur jag fick dig att älska Skåne

Mannen i det ljuva Skåne (16 år senare)

Turnén spänner över 10 skånska hålor,

däribland Vinslöv, Båstad, Arlöv och Tyringe.

Tyringe står för den storstilade turnépremiären,

ute på Förmedlingscentralens snygga grusparkering.

Veckohandling på Netto!

hessleholm har den stora äran att åter få presentera

gästbloggaren (tillika min gode vän) P från pilsnerklunk.

Här kommer en blogg signerad P:

Cyklar mot den danske livsmedelslågprisjätten Netto på min morsas damcykel i ilfart efter jobbet. Huvudet är fullt av mätvärden och orimliga mätarställningar när jag möter Norra Skånes stjärnfotograf Patric Berg en bit från affären, ett gäng gymnasieelever sitter i gräset, och Herr Berg har nog dem mer i sikte än en garvad lokalkonsertrecensent som hälsar. Nonchalant tänker jag men inser snabbt att han nog haft en ovanligt stressig dag utan vare sig Café Hörnan-besök eller Hardcore Superstar-lyssnande.

Inne på Netto är det full ruljans, flak av Coca-cola inhandlas av de lokala pizzabagarna, kärringar trängs vid grönsakerna och Lingonbrödet. Jag armbågar mig fram och roffar åt mig två 3-pack makrillburkar, som jag rent rutinmässigt lägger i min korg, går vidare och tar ett sexpack med ägg. Just i detta nu står tiden still och Hässleholms kanske näststörste rockstjärna enligt honom själv, Noel Smith, gör entré i affären. Efter att skrivit en handfull autografer vid utgången av kassorna tar han en kundkorg och rusar in bland kärringarna vid grönsakerna och Lingonbrödet.

Jag går vidare och greppar två stycken förpackningar av lättfil, tar sen sex stycken av de billigaste ölen och två Tuborg Grön 3,5. Går mot kassan, det är som vanligt en mil lång kö. En av de mer mulliga kassörskorna ser lite nervös ut och trycker på den obligatoriska knappen som gör att det kommer ut en anställd från det icke-befintliga lagret och sätter sig i kassa två eller är det tre, och motvilligt betjänar den som först hört signalen som betyder kassabyte. Noel Smith har vid det här läget inte kommit så långt in i affären utan skriver autografer ungefär vid Bostongurkan.

En äldre dam framför mig ställer ned sin korg och försvinner, jag är beredd att tränga mig men gör inte så då jag precis när jag försöker det ser henne skynda fram med tre chipspåsar i händerna som hon lägger i kundkorgen och föser framför sig en bit. Hon försvinner igen för en stund och kommer tillbaka med något nytt i handen som hon inte egentligen behöver. ”Jaså, är det så man gör när man handlar”, tänker jag. ”Man går mot kassan med en tom korg och sen gör man sina inköp”, smart tänker min hjärna igen och funderar på att följa den gamla damens inköpsmönster nästa gång jag gästar Netto.

– Vilken är den billigaste chipsförpackningen frågar Kärringen Som Sätter Kundvagnen Vid Kassan Och Går Och Handlar den bastanta kassörskan. - Det skiljer en femtioöring om du köper två, kontrar hon. – Ok jag köper två då, gormar den gamla chipsfetischistdamen och ser nöjd ut.

Två timmar och tjugo minuter senare framme vid kassan ber jag om en kasse, jag får givetvis den minsta, och just i det ögonblick då jag skyndar mig att få ned det otympliga sexpacket Pripps Blå ser jag Noel Smith skriva ännu en autograf borta vid Fyndhörnan samtidigt som han drar sin hand genom sitt långa gråa krylliga hårsvall.

Ps. Bilden ovanför till vänster föreställer inte stjärnfotograf och Lungoälskaren Patric Berg (som tyvärr inte finns att hitta på bild på Internet) utan Rune Gomér - min grannes son och tillika skicklig lokalreporter på Norra Skåne. Brukar även ha en egen frågehörna/träffa Rune Gomér-plats i Vinslöv på lördagar. Bilden ovanför till höger föreställer däremot Hässleholms näststörste rockstjärna Noel Smith tillsammans med sitt band, även om det inte syns. Ds.

//P

En vän med en bil.

Ni har säkert undrat var jag har hållit hus.
Den bittre mannen i huset mittemot vet ni däremot.
Eller ni trodde rättare sagt att ni visste var han huserade.

Här är dock bildbevis på att han kan göra annat än att bara stå ute på balkongen i en rödaktig tröja och vara bitter, mumla, skrika och fan och hans moster. Mannen kan till och med packa in saker i en bil. Gud vet vad, men det spelar mindre roll. Chocken är total, den lamslår mig uppifrån och ner, från vänster till höger, oavsett vad det är han packar in.

Mannen kan inte bara lämna lägenheten för att packa in saker i en bil. Han verkar dessutom, hör och häpna, ha packat in saker i sin egen bil. Sedan kör han därifrån. Herregud, jag var beredd att stämpla honom som... jag vet inte vad. Nu visar det sig att han till och med lämnar lägenheten för lite bilkörning. Utan en skylt om Övningskör dessutom.



Igår kväll, vid 22-tiden hörde hela Hässleholm mannen.
Eller borde ha gjort det i alla fall. Han skrek loss inomhus.
Kanske uteblivet LOST som tog fick en reaktion 1 h i efterhand.
Under säkert 10 minuter skrek (jag menar då SKREK) han oavbrutet.

I övrigt så är jag dålig på att uppdatera bloggen.
Mest för att jag har upptäckt detta med bilddagbok.
Det är ett mellanting mellan fotoalbum och blogg. 2 i 1.

Och vem vill inte göra två flugor på smällen, så att säga...

Till vi hörs igen, ha det underbart och se nu upp i trafiken.
Inte så mycket för min cykel, som för mannen bakom ratten.

P.S. Ikväll håller vi tummarna för Rögle BK. TV4 Sport. Ses där!

I huset mittemot...

Här ovan ser ni en bitter man.

Alltid rökandes ute på sin balkong.
Alltid iklädd samma vinröda tröja.
Alltid muttrandes och svärandes.

Jävla tradiga ni är.
Ett jävla tjatande på er.
Jävla spelande med fotbollen.

Alltid hackandes på allt han ser.
Och kanske även sådant han inte ser.

Döm av min förvåning tidigare idag. Mannen har dragit på sig mössa och jacka. Efter 5 månader chockerar han mig fullständigt. För första gången någonsin ser jag honom med andra kläder än den vinröda tröjan. Antagligen med den vinröda tröjan under jacken här på bilden, men ändå.

Vad blir nästa steg? Ser jag honom någon annanstans? På väg till eller från Kvantum? För jag kan tillägga att jag aldrig aldrig aldrig har sett honom någonstans, förutom ute på sin balkong. I annat än sin vinröda tröja. Fram tills idag. Halleljuah!

Tilläggas bör även hans enorma (får jag anta) bruk av elektricitet. Kanske något för P att kolla upp och hålla ögonen på fr.o.m. nu, haha. Taklampan i hans vardagsrumm är tänd 20-24 h / dygn. Kanske släckt högst 2-3 timmar runt lunch. Aldrig annars. Aldrig. Allra minst om natten...

ICA Kvantum, kl 09.19

ICA Kvantum, kl 09.19.
Torsdagen den 20 mars.

Klick, så fastnade hon på bild.

Jag var i morse ute på en skön promenad, med alldeles för lite sömn i kroppen. Jag avslutade promenaden med att handla, tänkte bl.a. köpa mig några goda och nybakade frukostbullar. Kvinnan på bilden stod glatt och valde ut sina frukostbullar, men tappade plötsligt en av dem på golvet. Sådant som händer. Det kan hända mig eller dig. MEN! Vad gör hon sedan? Lägger den åt sidan? Ger den till den personal som står vid andra sidan bröddisken? Nej och nej.

Istället får hon syn på mig, men verkar inte veta huruvida jag sett hennes ofrivilliga tappande av en frukostbulle. Hon klev åt sidan. Jag plockar ihop mina, men kan inte låta bli att ställa mig en bit bort för att iaktta kvinnan med den tappade fruksotbullen i sin hand. Det är nu, utan att se mig, som hon hastigt ser sig omkring. Kusten ser klar ut, varpå hon verkar låtsas intresserad av att plocka ytterligare någon bulle. In med handen (och därmed den tappade bullen) bland de andra.

Vad händer? Jo, kvinnar "råkar" naturligtvis lägga tillbaka golvbullen. Sedan ser hon sig omkring för en sekund. Det är då hon får se mig. Jag bara står och stirrar rakt på henne. Utan ett ord. Utan att röra en min. Jag bara står och stirrar ut henne. För en kort stund (kanske 2-3 sekunder i min värld, men 10 minuter i hennes) så flackar hennes blick så in i helvete. Ansiktet börjar dessutom att rycka lite okontrollerat, så att jag undrar om hon ska få någon slags plötsligt anfall eller liknande.

Det är nu hon samlar sig. Samlar ihop sig. Spillrorna av sitt forna jag. På 2-3 sekunder. Och därefter ger hon mig den där blicken. Den där lite överlägsna översittarblicken, ungefär som: Vem tror du att du är? Tror du på fullt allvar att någon skulle tro dig om du berättade?

Försvarsmekanism, någon?

10 sekunder senare fotade jag henne. Bakifrån.
Icke identifierbar. För jag är trots allt inte som hon.

Glad påsk, din lilla häxa.
Hoppas att du når Blåkulla.
Och må du aldrig komma åter...

100 minuter (för sig själva)

Fredag kväll:
"The Shining"








Lördag kväll:
Allas våra kentz orkester
bjöd upp till dans i Kristianstad







Söndag kväll:
"A Clockwork Orange"


Ja, ni bad om ytterligare bloggning här.
En smärre skandal att jag inte bloggar mer.
Så svårt är det inte att hålla traditionen vid liv.
Bara lite knappande på tangenterna nu - och - voila!

Vet inte vad jag ska skriva om kent igår kväll.
Det känns väl som om de brände krutet i höstas.
Våren 2008 är det förutsägbart, rutin & fantasilöst.

Visst bjöd de ånyo på "Elefanter",
efter att den varit ute på grönbete.

Visst bjöd de på "10 minuter (för mig själv)",
men Berg & co verkade ha 100 min (för sig själva).

I sin egen lilla värld. Utan mellansnack och utan glöd.

Nej, maken till antiklimax har jag inte sett sedan 2002.
Tacka vet jag tältet 2005. Tacka vet jag döden. Hallelujah!

Tills vi hörs... eller skrivs... igen!

/M.

gRattis, med skoRRande "R".

Idag fyller er Mästare år.

Kom igen mina söta lärljungar,
det är bara att gratulera mig nu!

Min födelsedag går dock i arbetets tecken,
ty jag har ett pass kl 13-20. Mm, jag längtar.

Tack & god natt!

Mamma är lik sin mamma

Ja, det var väl Siw Malmkvist,
som sjöng den gamla slagdängan.

Jag kom hem från jobbet efter kl 21 igår,
och bara fem minuter senare dök morsan upp.
I handen hade hon en fin glasskål med läckerheter.

Är det Alla Hjärtans Dag så är det, haha.

Japp och Geisha fick tillsammans utgöra chokladen,
sedan bl.a. jordgubbar, vindruvor och annan god frukt.

Mamma...