ICA Kvantum, kl 09.19.
Torsdagen den 20 mars.
Klick, så fastnade hon på bild.
Jag var i morse ute på en skön promenad, med alldeles för lite sömn i kroppen. Jag avslutade promenaden med att handla, tänkte bl.a. köpa mig några goda och nybakade frukostbullar. Kvinnan på bilden stod glatt och valde ut sina frukostbullar, men tappade plötsligt en av dem på golvet. Sådant som händer. Det kan hända mig eller dig. MEN! Vad gör hon sedan? Lägger den åt sidan? Ger den till den personal som står vid andra sidan bröddisken? Nej och nej.
Istället får hon syn på mig, men verkar inte veta huruvida jag sett hennes ofrivilliga tappande av en frukostbulle. Hon klev åt sidan. Jag plockar ihop mina, men kan inte låta bli att ställa mig en bit bort för att iaktta kvinnan med den tappade fruksotbullen i sin hand. Det är nu, utan att se mig, som hon hastigt ser sig omkring. Kusten ser klar ut, varpå hon verkar låtsas intresserad av att plocka ytterligare någon bulle. In med handen (och därmed den tappade bullen) bland de andra.
Vad händer? Jo, kvinnar "råkar" naturligtvis lägga tillbaka golvbullen. Sedan ser hon sig omkring för en sekund. Det är då hon får se mig. Jag bara står och stirrar rakt på henne. Utan ett ord. Utan att röra en min. Jag bara står och stirrar ut henne. För en kort stund (kanske 2-3 sekunder i min värld, men 10 minuter i hennes) så flackar hennes blick så in i helvete. Ansiktet börjar dessutom att rycka lite okontrollerat, så att jag undrar om hon ska få någon slags plötsligt anfall eller liknande.
Det är nu hon samlar sig. Samlar ihop sig. Spillrorna av sitt forna jag. På 2-3 sekunder. Och därefter ger hon mig den där blicken. Den där lite överlägsna översittarblicken, ungefär som: Vem tror du att du är? Tror du på fullt allvar att någon skulle tro dig om du berättade?
Försvarsmekanism, någon?
10 sekunder senare fotade jag henne. Bakifrån.
Icke identifierbar. För jag är trots allt inte som hon.
Glad påsk, din lilla häxa.
Hoppas att du når Blåkulla.
Och må du aldrig komma åter...
5 kommentarer:
Ueee!
Jeg skulle ikke brydd meg katta om jeg mista en vare i gulvet. Det er bare å la den ligge, skaden er jo alt skjedd. Men om det er et søppelspann går det an å hive den.
Men å legge den tilbake? Hva er galt med folk??
Kanskje du skulle ha søkt om jobb som butikkdektektiv? :P
Du skulle gått fram och frågat: Vilken väg är det till Blåkulla?
Om inte hon hade lagt tillbaka bullen så hade nog personalen gjort det. Skit samma tänkte hon nog.
Oj, så tidigt har jag nog aldrig varit på Kvantum nån gång. Var Ragnar där då?
Asch "Lite skit rensar magen" heter det ju..;)
Inte så konstigt att samhället ser ut som det gör el?
"Barn gör inte som vuxna säger,Barn gör som vuxna gör" har jag sett en reklampelare nån gång.
Inte alltid som reklamen ljuger!
Glad påsk!!.:)
P-->
Nej, men jag såg Ragnar gå dit i eftermiddags. Jag glömde fråga huruvida han redan hade varit där en runda, men det hade han nog. Jag ser honom fan alltid lomma till eller från Kvantum, då jag ränner ut genom porten, hehe...
Jag får ändå sympati för tanten av någon anledning. Visst är det äckligt att lägga tillbaka bullen, men på något sätt är det rörande att hon gör så.
Det vittnar om äldre människors sparsamhet och tankar om att ingenting får förfaras.
Tankegångarna är inte alltid logiska. Vad är det värsta som kunde ha hänt om hon uppmärksammat personalen på att hon tappat en frukostbulle på golvet? Ur ekonomiskt hänseende: att hon fått betala en krona för en bulle som sedan skulle ha förpassats till soptunnan.
Ur ett psykologiskt perspektiv: att hon framstått som en slarver som tappade en bulle på golvet.
Inget av detta var tydligen värt att riskera. Bättre att diskret försöka lägga tillbaka bullen och låtsas som att det regnar.
Skicka en kommentar