En vän med en bil.

Ni har säkert undrat var jag har hållit hus.
Den bittre mannen i huset mittemot vet ni däremot.
Eller ni trodde rättare sagt att ni visste var han huserade.

Här är dock bildbevis på att han kan göra annat än att bara stå ute på balkongen i en rödaktig tröja och vara bitter, mumla, skrika och fan och hans moster. Mannen kan till och med packa in saker i en bil. Gud vet vad, men det spelar mindre roll. Chocken är total, den lamslår mig uppifrån och ner, från vänster till höger, oavsett vad det är han packar in.

Mannen kan inte bara lämna lägenheten för att packa in saker i en bil. Han verkar dessutom, hör och häpna, ha packat in saker i sin egen bil. Sedan kör han därifrån. Herregud, jag var beredd att stämpla honom som... jag vet inte vad. Nu visar det sig att han till och med lämnar lägenheten för lite bilkörning. Utan en skylt om Övningskör dessutom.



Igår kväll, vid 22-tiden hörde hela Hässleholm mannen.
Eller borde ha gjort det i alla fall. Han skrek loss inomhus.
Kanske uteblivet LOST som tog fick en reaktion 1 h i efterhand.
Under säkert 10 minuter skrek (jag menar då SKREK) han oavbrutet.

I övrigt så är jag dålig på att uppdatera bloggen.
Mest för att jag har upptäckt detta med bilddagbok.
Det är ett mellanting mellan fotoalbum och blogg. 2 i 1.

Och vem vill inte göra två flugor på smällen, så att säga...

Till vi hörs igen, ha det underbart och se nu upp i trafiken.
Inte så mycket för min cykel, som för mannen bakom ratten.

P.S. Ikväll håller vi tummarna för Rögle BK. TV4 Sport. Ses där!

I huset mittemot...

Här ovan ser ni en bitter man.

Alltid rökandes ute på sin balkong.
Alltid iklädd samma vinröda tröja.
Alltid muttrandes och svärandes.

Jävla tradiga ni är.
Ett jävla tjatande på er.
Jävla spelande med fotbollen.

Alltid hackandes på allt han ser.
Och kanske även sådant han inte ser.

Döm av min förvåning tidigare idag. Mannen har dragit på sig mössa och jacka. Efter 5 månader chockerar han mig fullständigt. För första gången någonsin ser jag honom med andra kläder än den vinröda tröjan. Antagligen med den vinröda tröjan under jacken här på bilden, men ändå.

Vad blir nästa steg? Ser jag honom någon annanstans? På väg till eller från Kvantum? För jag kan tillägga att jag aldrig aldrig aldrig har sett honom någonstans, förutom ute på sin balkong. I annat än sin vinröda tröja. Fram tills idag. Halleljuah!

Tilläggas bör även hans enorma (får jag anta) bruk av elektricitet. Kanske något för P att kolla upp och hålla ögonen på fr.o.m. nu, haha. Taklampan i hans vardagsrumm är tänd 20-24 h / dygn. Kanske släckt högst 2-3 timmar runt lunch. Aldrig annars. Aldrig. Allra minst om natten...

ICA Kvantum, kl 09.19

ICA Kvantum, kl 09.19.
Torsdagen den 20 mars.

Klick, så fastnade hon på bild.

Jag var i morse ute på en skön promenad, med alldeles för lite sömn i kroppen. Jag avslutade promenaden med att handla, tänkte bl.a. köpa mig några goda och nybakade frukostbullar. Kvinnan på bilden stod glatt och valde ut sina frukostbullar, men tappade plötsligt en av dem på golvet. Sådant som händer. Det kan hända mig eller dig. MEN! Vad gör hon sedan? Lägger den åt sidan? Ger den till den personal som står vid andra sidan bröddisken? Nej och nej.

Istället får hon syn på mig, men verkar inte veta huruvida jag sett hennes ofrivilliga tappande av en frukostbulle. Hon klev åt sidan. Jag plockar ihop mina, men kan inte låta bli att ställa mig en bit bort för att iaktta kvinnan med den tappade fruksotbullen i sin hand. Det är nu, utan att se mig, som hon hastigt ser sig omkring. Kusten ser klar ut, varpå hon verkar låtsas intresserad av att plocka ytterligare någon bulle. In med handen (och därmed den tappade bullen) bland de andra.

Vad händer? Jo, kvinnar "råkar" naturligtvis lägga tillbaka golvbullen. Sedan ser hon sig omkring för en sekund. Det är då hon får se mig. Jag bara står och stirrar rakt på henne. Utan ett ord. Utan att röra en min. Jag bara står och stirrar ut henne. För en kort stund (kanske 2-3 sekunder i min värld, men 10 minuter i hennes) så flackar hennes blick så in i helvete. Ansiktet börjar dessutom att rycka lite okontrollerat, så att jag undrar om hon ska få någon slags plötsligt anfall eller liknande.

Det är nu hon samlar sig. Samlar ihop sig. Spillrorna av sitt forna jag. På 2-3 sekunder. Och därefter ger hon mig den där blicken. Den där lite överlägsna översittarblicken, ungefär som: Vem tror du att du är? Tror du på fullt allvar att någon skulle tro dig om du berättade?

Försvarsmekanism, någon?

10 sekunder senare fotade jag henne. Bakifrån.
Icke identifierbar. För jag är trots allt inte som hon.

Glad påsk, din lilla häxa.
Hoppas att du når Blåkulla.
Och må du aldrig komma åter...

100 minuter (för sig själva)

Fredag kväll:
"The Shining"








Lördag kväll:
Allas våra kentz orkester
bjöd upp till dans i Kristianstad







Söndag kväll:
"A Clockwork Orange"


Ja, ni bad om ytterligare bloggning här.
En smärre skandal att jag inte bloggar mer.
Så svårt är det inte att hålla traditionen vid liv.
Bara lite knappande på tangenterna nu - och - voila!

Vet inte vad jag ska skriva om kent igår kväll.
Det känns väl som om de brände krutet i höstas.
Våren 2008 är det förutsägbart, rutin & fantasilöst.

Visst bjöd de ånyo på "Elefanter",
efter att den varit ute på grönbete.

Visst bjöd de på "10 minuter (för mig själv)",
men Berg & co verkade ha 100 min (för sig själva).

I sin egen lilla värld. Utan mellansnack och utan glöd.

Nej, maken till antiklimax har jag inte sett sedan 2002.
Tacka vet jag tältet 2005. Tacka vet jag döden. Hallelujah!

Tills vi hörs... eller skrivs... igen!

/M.

gRattis, med skoRRande "R".

Idag fyller er Mästare år.

Kom igen mina söta lärljungar,
det är bara att gratulera mig nu!

Min födelsedag går dock i arbetets tecken,
ty jag har ett pass kl 13-20. Mm, jag längtar.

Tack & god natt!

Mamma är lik sin mamma

Ja, det var väl Siw Malmkvist,
som sjöng den gamla slagdängan.

Jag kom hem från jobbet efter kl 21 igår,
och bara fem minuter senare dök morsan upp.
I handen hade hon en fin glasskål med läckerheter.

Är det Alla Hjärtans Dag så är det, haha.

Japp och Geisha fick tillsammans utgöra chokladen,
sedan bl.a. jordgubbar, vindruvor och annan god frukt.

Mamma...

Mat, musik, film & lite TV

Gårdagen blev lite av ett antiklimax.
Vi skulle ut och äta med jobbet, men icke.
Sjukdom, vård av barn & lite sådant förstörde.

Nåväl, det är bara att bryta ihop & komma igen.

Idag börjar Melodifestivalen.
The Ark såg jag fram emot 2007.
2008 ser jag så fram emot två bidrag.
Eskobar och Lasse Lindh. Det går framåt.

Och om inte Eskobar går vidare från deltävling 3,
då kommer jag att gå loss på TV'n. Rock'n'roll star!

Eventuellt bowling eller biljard ikväll,
om bara P hittar hem från Jägersro i tid.

Nu ska jag se klart Chapter 27,
eftersom telefonen ringde igår.

Kaffet har precis runnit ner,
mazarin & cocsboll ska avnjutas.

Det är vackert, ibland!

Förresten, missa inte Nip/Tuck.
Söndagar på SVT2, runt 21.20-tiden.

Säsong 4 började äntligen visas förra söndagen,
nu är det alltså dags för avsnitt två imorgon kväll!
Nu såg jag säsong 4 redan 2007, men jag tänkte på er.

SiESTA 2008!

SiESTA 2008, ett icke bloggat ämne.
Ett annars sådant givet ämne för mig.
Minst lika givet som ett 'Amen' i kyrkan,
eller en Ragnar vid Kvantums kundkorgar.

Håkan Hellström. Familjen. Moto Boy. Vapnet.
Nephew. Florence Valentin. First Floor Power.
Hästpojken. Jonas Game. Christian Kjellvander.
Billie the vision & the dancers. Those Dancing Days.

Fler headliners skulle väl släppas redan i veckan,
så jag hoppas på en riktig smällkaramell inom kort.

Sedan skulle även fler internationella tillkomma,
och dessa skulle vara i samma klass som de från 2007.
Då var det Jesse Malin & Ed Harcourt. Den glade & den sure.

http://www.markan.se/siesta/

Ketchupeffekten.

Ni är väl bekanta med den s.k. ketchupeffekten?
Här inne kan den likställas en del vid mitt bloggade.

Ett inlägg kan raskt bli både två och tre,
men sedan stannar det upp för ett litet tag.

Så som fallet har varit den senaste veckan.

Kornél Mundruczó's är en ungersk film.
Jag kände mig lite lagom kulturell på bibblan,
så jag slog på stort och lånade några filmer där.

Emir Kusturicas Crna Macka (Svart katt, vit katt)
var utlånad, men jag ska se om den då den inkommit.

Annars kan jag varmt rekommendera Krzysztof Kieslowski.
Hans fantastiska trilogi i de franska färgerna. Blå. Röd. Vit.
Finns inte på bibblan, så då får ni komma hem till mig och se!

Humorn, ironin och sarkasmen,
den är som helt bortblåst i detta inlägg.
Detta är den typ av inlägg jag älskar att hata.

Jag blev som Dom andra?
Nejdå, snart kommer jag tillbaka,
bara för att slå hårdare än någonsin!

bob hund sjöng väl något om Helgen vecka 48,
men för min del räcker det gott med helgen vecka 8.

Och nu ska jag fixa pasta med pastasås! =)

2008 års Guldbagge för bästa statist har tilldelats...

Man ska inte ta ut segern i förväg.

En vanlig klyscha inom bl.a. sportens värld.

'P' kände kanske dock på sig att just denna stöt skulle gå hem,
eller så ville han ändå bjuda mig (och nu er) på något spektakulärt.

Klippet är filmat samma kväll som det föregående,
och börjar med 'P' rullandes runt på ett biljardbord.
Får se om det blir Guldbagge för bästa statist nästa år!

Och på tag om Guldbaggarna för 2007 års svenska filminsatser,
så var det gött att Michael Segerström vann för sin huvudroll.

Synd bara att Nic Schröder inte vann någon bagge igår,
för sin eminenta insats i lågbudgetfilmen Hata Göteborg.

Lika kul (som det där var synd) var att Leo inte vann ett skit.

Och Roy Andersson vann tre stycken (för manus, regi och film).

Kanske det finns svenskt hopp även inför 2008. Trots allt.
Närmast Ping-pongkingen och Låt den rätte komma in.

www.pingpongkingen.se
för teaser, trailer och sex filmklipp.

Det är vackert, ibland.