Som alltid flyr jag till musiken.

Den enda plats där jag är jag.

Inte fan vet jag varför man ska va' lycklig, när man kan va' normal.

Kents dagsfärska singel, även om den tjuvades ut redan någon halvtimme innan midnatt, länkades i förra inlägget. I detta blir det ännu en svensk och dagsaktuell singel, 22, med föregående singel, debuten Sluta deppa mig, som en skön bonus.

Hurula (Robert Hurula från insomnade Masshysteri) håller fanan högt då Love Antell och hans Florence Valentin inte verkar ha något speciellt för sig på den musikaliska fronten.

kent - La belle epoque (lyric video)

Kantorn K.

Missa inte Kantorn på Youtube.
http://www.youtube.com/channel/UC0GC0Cwx9IYoadzPwKCcI2w/videos?flow=grid&view=0

Kantorn slaktar det mesta inom låtväg, eller kanske hyllar, vem vet, på sitt eget lilla vis. Snubben bakom kontot förekommer till vardags i diverse musikaler, barnprogram, tv-reklamer o.s.v. Högt och lågt, med andra ord. Han är tillika en skolkamrat från gymnasiet och en allmänt tokig jävel. Det räcker med att kolla in Kantorns Youtubekanal för att se det. Gott så!

Philip Seymour Hoffman (1967-2014)

Även av de minsta småroller kunde han uträtta de största dåd. Han var inte universums snyggaste eller smalaste snubbe (men vem fan är det?). En av anledningarna, enligt honom själv, till att han nästan uteslutande fick ägna sig åt biroller, vissa förvisso av det större slaget, istället för bärande huvudroller. Synd. Mycket synd. Ty Philip Seymour Hoffman var en fantastisk skådespelare och när han väl fick huvudroller visade han vad han gick för. T.ex. Capote, vilken gav honom Oscar, Golden Globe, BAFTA och fan och hans moster.

 

Jag ska inte skriva någon snyfthistoria. Snubben hade lagt drogerna åt sidan i si så där 23 år innan han för något år sedan trillade dit igen. Det började med smärtstillande på recept, gick vidare till heroin och slutade med ond bråd död och tre faderslösa barn.

 

Han gjorde Hunger Games-entré i andra delen Catching Fire nyligen. Den tredje, Mockingjay Part 1, är inspelad och den fjärde och sista, Mockingjay Part 2 (hans troligen allra sista filmprojekt), håller för tillfället på att spelas in. Vi får väl se hur filmmakarna tar sig an fortsättningen av den nu.

 

Det får bli till att se en binge rullar under våren, till hans ära och minne. Jag dammade av ett antal, runt 15 skulle jag tro, på dvd, men kompromissade ner det till en hög på åtta stycken (se bilden nedan) som ska ses om när andan faller på. Och som kan fungera som tips och inkörsport för er som är nyfikna, har missat honom eller liknande. Tre av de åtta är förresten regisserade av Paul Thomas Anderson. Jag har för mig att de hann göra fyra långfilmer ihop. Alldeles för få gemensamma projekt för två så pass skickliga yrkesutövare som passade varandra som handen i handsken. Synd på så rara ärtor.

 

 

Henric de la Cour

Namn: Henric de la Cour.

F.d. band: Yvonne och Strip Music.
Nu: Solokarriär.
Sjukdom: Cystisk Fibros - CF.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cystisk_fibros

Dokumentär av Jacob Frössén, tidigare En film om Olle Ljungström (2009).

Henric de la Cour, dokumentär:
http://www.svtplay.se/video/1680047/henric-de-la-cour

Bonusklipp (ej dokumentärrelaterat).
Henric de la Cour om Yvonne vs. Kent.
http://www.svtplay.se/klipp/1480407/webbexklusivt-henric-de-la-cour-om-tiden-med-yvonne-och-kent

Interstellar

Den här bloggen hade jag helt glömt bort. I alla fall inte tänkt på under ett bra tag. Kanske ibland, då man vill sprida något, men det går oftast att göra inom gränsen för 140 tecken ändå. Nåväl, får se om det comebackas på allvar vad det lider. I väntan på det svaret, här är trailern (i alla fall en teaser trailer) till Nolans kommande rulle Interstellar, vilken får biopremiär i november 2014.

Hype såhär ett år innan? Javisst!
Värd ett års väntan? Högst troligt!

 

Henric de la Cour (feat. Susanna Risberg) - Shark

Gustaf Kjellvander

Bloggens väcks till liv då tanken om ett annat liv, ett slocknat, slog mig nyss. I dag, den 18 juni, är det ju exakt två år sedan Gustaf Kjellvander (1980-2011) gick bort, alldeles för tidigt. Ljuset slocknade vid 31. Jag minns fortfarande chocken då jag läste dödsbudet på nätet och drog iväg ett sms till Patrik, som då befann sig i Italien och knappt trodde mig. Denna afton spelas The Fine Arts Showcase hela kvällen till hans ära. Vila i frid Gustaf. Saknad, men aldrig glömd.

Här återfinns mitt två år gamla inlägg kort efter beskedet:
http://hessleholm.blogspot.se/2011/06/for-those-who-dream-with-open-eyes.html

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

And I'm tired of digging this grave.
And I just love to misbehave.
And I swear I have much more to give.
Today is the day that we both shall live.
(2010)

Från sista låten/singeln (ses/hörs nedan) med The Fine Arts Showcase.

SiESTA! - Vila i frid.

I går eftermiddag, just som jag hade påbörjat ett arbetspass på 18 h, droppades bomben att SiESTA! ställs in. Festivalen, som skulle gått av stapeln under tre dagar med start nästa torsdag, hann fira tio år 2012 (innan dess var den Festival Blå), men 2013 blir det inget. Knappt 2.400 sålda biljetter i förköp är orsaken. Jag säger inget om det. En festival som försäljer drygt 2000 pass genererar inget överskott, tvärtom pekade prognoserna på 4.000 besökare och uppemot 4,5 miljoner i förlust om den hade fullföljts. Men beslutet skulle ha tagits tidigare. Den senaste månaden, sedan 22 april fram tills i går, hade det visst sålts ca 500 biljetter, då stod de med inte ens 2.000 sålda 22 april.

 

Där någonstans borde de ha fattat något av två följande beslut:

1) Detta håller inte, vi ställer in i god tid för allas bästa.

2) Inga goda förutsättningar, men vi kör. Bära eller brista.

 

Istället var det goda miner utåt. Så sent som i helgen hade tidningen Norra Skåne stor intervju där arrangören sade att biljettförsäljningen nu hade lossnat (500 st på en månad, jo men tjenare!). I dag, dagen efter att festivalen ställts in, är det stor intervju i Lokaltidningen Hässleholm. Gratistidning som dimper ner i brevlådan. Jag antar att de inte hann stoppa den. I intervjun (kanske gjord för några dagar sedan, inte vet jag) är det även där glada miner och snack om bästa startfältet någonsin och en förhoppning på 10.000 besökare. Att läsa detta i dag med tanke på gårdagen är mest... tragikomiskt? Bisarrt? En enda stor lögn och en bubbla av självförnekelse? 500 sålda på en månad, totalt 2.400, och en vecka innan festival står det svart på vitt om förhoppningar på 10.000 besökare. Vilkenvärld lever man i då, när man har krängt 500 biljetter på en månad och hoppas på att kränga 7.600+ på 1-2 veckor?!

 

För bara en vecka sedan gjordes det visst klart med den restaurang som skulle stått för servering av alkohol och mat. En vecka sedan?! De lovades, av samma arrangör som målat upp guld och gröna skogar i media senaste veckan, att prognoserna pekade på i alla fall lika mycket folk som förra året. Upp mot 8.000. Minst.

 

En vecka senare, i går, vet vi alla hur det slutade.

 

Biljettpengarna? Ingen som vet. I alla fall inte utåt sett. Jag hyser dock ingen förhoppning om att få tillbaka mina slantar. Inte ens om arrangörerna går ut i media och säger så, för vem vet hur det VERKLIGEN skulle kunna gå dagar senare. Ena dagen är man störst, bäst, vackrast och syns överallt... nästa dag är man oanträffbar. Någonstans däremellan finns bara förlorare. Festivalen, arrangörer, artister och besökare. All heder åt Kulturföreningen Markan som har marknadsfört SiESTA! och Hässleholm. De växte kanske bara helt enkelt för snabbt, för stort. Kostymen blev troligen för stor för deras eget bästa. Avslutet kunde dock ha skötts snyggare, just nu lämnar det bara en bitter eftersmak såhär dryga veckan innan festen skulle ha börjat...