Philip Seymour Hoffman (1967-2014)

Även av de minsta småroller kunde han uträtta de största dåd. Han var inte universums snyggaste eller smalaste snubbe (men vem fan är det?). En av anledningarna, enligt honom själv, till att han nästan uteslutande fick ägna sig åt biroller, vissa förvisso av det större slaget, istället för bärande huvudroller. Synd. Mycket synd. Ty Philip Seymour Hoffman var en fantastisk skådespelare och när han väl fick huvudroller visade han vad han gick för. T.ex. Capote, vilken gav honom Oscar, Golden Globe, BAFTA och fan och hans moster.

 

Jag ska inte skriva någon snyfthistoria. Snubben hade lagt drogerna åt sidan i si så där 23 år innan han för något år sedan trillade dit igen. Det började med smärtstillande på recept, gick vidare till heroin och slutade med ond bråd död och tre faderslösa barn.

 

Han gjorde Hunger Games-entré i andra delen Catching Fire nyligen. Den tredje, Mockingjay Part 1, är inspelad och den fjärde och sista, Mockingjay Part 2 (hans troligen allra sista filmprojekt), håller för tillfället på att spelas in. Vi får väl se hur filmmakarna tar sig an fortsättningen av den nu.

 

Det får bli till att se en binge rullar under våren, till hans ära och minne. Jag dammade av ett antal, runt 15 skulle jag tro, på dvd, men kompromissade ner det till en hög på åtta stycken (se bilden nedan) som ska ses om när andan faller på. Och som kan fungera som tips och inkörsport för er som är nyfikna, har missat honom eller liknande. Tre av de åtta är förresten regisserade av Paul Thomas Anderson. Jag har för mig att de hann göra fyra långfilmer ihop. Alldeles för få gemensamma projekt för två så pass skickliga yrkesutövare som passade varandra som handen i handsken. Synd på så rara ärtor.