- Detta var det i särklass dummaste ni gjort!

- Jag var också dummast i min särklass!

Jesper Rönndahl och Josefin Johansson (kända bl.a. från ett flertal program i P3) lade för någon månad sedan upp piloten till "Syskonen" (inspelad för ca två år sedan) på Jespers Youtube. Jag fann den av misstag, då jag där förgäves spanade efter nya "Dagens Tips" med honom. En småkul historia om två syskon som förlorar sitt hus och sedan ska samla på sig de saker som gick förlorade.

"Syskonen" (småavsnitt med sketcher som en del av ett slags barnprogram) visades visst på SVT Play förra hösten, läste jag efter att nyss ha sökt lite info om pilotavsnittet. Så dålig koll hade jag på det, men jag får väl kolla upp den i efterhand då. Jag kan ju alltid lägga upp piloten (visades visst inte i samband med serien) här i brist på annat att blogga om, ty sedan förra inlägget har det mest blivit ett musikquiz och en tripp till Linköping. Och någon direkt musik, film eller bok har jag nog heller inte att tipsa om i skrivande stund. Bästa inlägget någonsin, heja! :P

.

Pilotavsnittet: http://www.youtube.com/watch?v=1QnI13Ti6yc

.

Är ni intresserade av själva serien så varsågoda: http://svt.se/2.130202/syskonen

Där finns visst alla 22 korta avsnitt på SVT Play. Det blir väl till att se dem någon dag.

I want to write a message to you,

everyday at 10 o'clock in the evening

.

Belle and Sebastian, de gamla rävarna, spelade på Popaganda i Stockholm för knappt en månad sedan. I oktober är de tillbaka med nya albumet "Write About Love" och på hemsidan promotar de släppet på ett smart sätt med en snygg dokumentär, vilken jag även lagt in direkt här nedan. Under ungefär en halvtimmes tid varvar de intervjuer med musik, om än playback.

.

Redan efter dryga minuten drar underbara "I Want The World To Stop" igång (spår fyra på albumet) och jag inser att mina gamla 90-talshjältar trots allt har något att komma med drygt 13 år efter att jag mer eller mindre spontanköpte deras tre första EP's på ett bräde i någon av Londons otaliga skivaffärer. EP-omslagen var snygga, musiken lät bra och på den vägen var det. Kommande albumet, för de som vill lyssna i förväg, finns bl.a. att hitta via mp3boo.com

"Born in blood, both of us... Harry was right"

För en stund sedan avslutades säsong fyra av Dexter, en av världens bästa serier, på TV6. På söndag startar säsong fem i USA. Efter två mästerliga säsonger, så trampade den tredje lite vatten. Den var bra, men serien stod ändå vid ett vägskäl. Lite som Nip/Tuck gjorde efter ett par lysande säsonger, tre tror jag att det var där. Den serien återhämtade sig aldrig riktigt sedan, i alla fall nådde den aldrig samma klass igen, och den föll definitivt inte med flaggan i topp efter sex säsonger.

.

Den fjärde säsongen av Dexter gick inte samma öde till mötes som Nip/Tuck (en nedåtgående spiral) utan sköt ånyo ordentlig fart och tog serien ett snäpp upp igen. Och till helgen kickar alltså säsong fem igång. I USA, that is. Förhoppningsvis så hakar Sverige och TV6 på om inte alltför länge. Önsketänkande måhända, men den som väntar på något gott...

Trailern inför säsong fem här nedan. Har ni inte sett klart säsong fyra ännu, eller om ni tänker göra det så småningom, då kanske ni ska avvakta lite med denna trailer. I annat fall får ni här något att se fram emot i dessa höstdagar av regn och snålblåst, varsågoda!

Throw me tomorrow

Now that I've really got a chance

.

Jag lyssnar på David Bowie nu. "Thursday's child". För er som kände igen texten här ovan.

.

Musikquiz idag, nyss hemkommen. Jag och min musikaliska vän till ess kom på en tredje plats. Presentkort på 100 kr. Ofta skäms folk över sina kunskaper inom musik, men vissa gånger är de desto stoltare. Som idag. Jag och min vän. Intill oss, i ett annat lag, satt bl.a. en jobbarkompis. Nästa vecka bad han om en plats i vårt lag. Vi får se. Vi får se ;-)

Åter till ämnet. Musiken och frågorna. Namnen på systrarna i Ace Of Base och bröderna Rongedal, året Darin Idolade i TV-rutan, sångaren i Poodles o.s.v. Allt detta fixade jag och min vän. Vem som fixade vad låter vi vara osagt, därav slipper vi utstå skratt och gliringar, men jag vet i fan var jag fick Poodles-mannens namn ifrån. Och att jag inte fixade att Henrik VIII hade sex fruar (skrev sju stycken) grämer jag mig fortfarande över. Idol och Melodifestival behärskas, men inte längre historia. Dags att köpa duttpenna och Bingolotter snart? Eller biljett till dansbandsveckan i Malung?

Avslutningsvis, Mick Jagger-mannen från Filip och Fredriks "100 Höjdare". Det är några år sedan han var med där, men eftersom han bor i trakterna så slutar man inte att bli påmind om honom. Jag blev tipsad om detta klipp nyss. Vet inte om det har visats på TV, ska visas eller bara är ett webbklipp. Nåväl, Mick Jagger-mannen provar lyckan i "Idol". Låtval? Rolling Stones, så klart. Varför han rotar i fickorna? Därom tvista de lärde. Läppstiftet och solglasögonen lämnade han i alla fall därhän.

Now who holds the show will be Caesar

Coco Sumner (Eliot Pauline Sumner) går under namnet I Blame Coco då det ska göras musik och hon är dotter till "Sting" Sumner. Ja, just precis den där Sting, liraren från bl.a. The Police och "Every breath you take". Men låt inte detta skrämma bort er, Coco har lagt tankarna på att imitera pappas senare, lugna reggae-pop åt sidan år 2010. Efter ett antal demos de senaste åren, den ena mer Sting än den andra, så stundar debutalbumet "The Constant" (släpps 1/11) för denna 20-åring. Elektronisk synthpop kan det sägas vara, om vi nu tvunget måste sätta någon etikett på musiken.

.

Första singeln "Caesar", med Robyn som gäst, kom i början av året, sedan har det rullat på. Den tredje singeln "Quicker" har inte hunnit ut i butikerna (släpps om ca två veckor) innan en fjärde singel annonserats ut. Den har jag emellertid inte hunnit höra, release i slutet av oktober, men är den i samma klass som de tre första (den andra heter "Self Machine", även den en pärla) så kan det bli ett väldigt intressant album.

.

Låten "Please Rewind" släpptes dessutom nyligen som en gratis mp3'a för att promota det kommande albumet, något som inte alls är ovanligt bland artister nuförtiden. Artister ger bort en låt mot att man t.ex. prenumererar på ett nyhetsbrev. Och även den låten trissar upp förväntningarna ytterligare ett snäpp inför det stundande albumet.

.

Hur det låter? Det låter väldigt bra. Klas Åhlund (från bl.a. Teddybears, men låt er inte skrämmas bort av det heller) är med som både låtskrivare och producent. Robyn, som verkar ha patent på året 2010, gästar som sagt på en låt. Där har ni det på ett ungefär i ett nötskal, om jag ska göra en bedömning utifrån de fyra låtar som jag har från albumet. Därtill några i liveversioner, men de lämnar jag därhän. Jag bjuder er istället på de två hittills släppta singlarna.

INCEPTION

Christopher Nolan (regissör) har för mig varit intressant ända sedan genombrottet med "Memento" för tio år sedan. Den där baklängesfilmen, ni minns? Jag har sett den såväl baklänges (originalfilmen) som framlänges (kronologiskt), men kronologiskt tappade den sin charm. Sedan vill jag minnas att det även finns en tredje version på min dvd-utgåva, men den har jag i ärlighetens namn inte kollat upp. Eller jag minns i alla fall inte vad det var för något speciellt med den.

.
Tio år senare, 2010, och jag är precis hemkommen från att ha sett hans senaste film "Inception". Efter först "Batman Begins", sedan "The Prestige" och inte minst senast "The Dark Knight" så vet man vad som väntar. En väldigt bra och sjukt snygg film. Förväntningarna var uppskruvade och ofta kan det bli till en films nackdel. Dock inte i detta fall, det var den alldeles för stark för. På IMDB ligger filmens betyg i skrivande stund på 9,1 av 10. Inte helt oförtjänt, faktiskt.

.
Enda invändningen var kanske filmens två och en halv timme. Aningen för lång, men det är bara petitesser. Smart manus, trippla parallellvärldar i drömmarnas land, snyggt filmad och lysande skådespeleri. DiCaprio är minst lika lysande som i "Shutter Island". Likt ett fint årgångsvin blir han bevisligen bara bättre med åren. Och alltid lika vackra Ellen Page som pricken över i.

Taut on the outside, I'm crumpling and crawling.

Watching the day drag away. Sleepwalk! Sleepwalk! Sleepwalk! Sleepwalk!

.

Ville bara tala om att jag lever. Jag har tillbringat 36 av de 42 senaste timmarna på arbetet. I skrivande stund känner jag mig smått seg, för att dra till med en underdrift. Parallellt med detta, mest för att varva idiotpasset med något annat, så har jag läst nästan 350 sidor av Keplers "Paganinikontraktet". Lättsmält och snabbläst deckare. Det var mina två senaste dygn.

.

Överskottsenergin, istället för tröttheten, har slagit på. Då har man omedvetet piggnat till, är inte längre trött. Så istället för att ta igen mig på soffan idag, så ska jag åka tåg. Bestämde jag nyss. Kristianstad, Malmö eller någon annan spontan destination. Kolla affärer, leta vinterskor, äta lunch och känna mig som en zombie när jag kommer hem i eftermiddag. Den stunden, den sorgen.

- Jag har redan förhandsröstat, men återkom gärna 2014.

Det, mina vänner, måste ändå vara den ultimata undanflykten om någon från ett parti vill utbyta några ord med er såhär i valtider. Eftersom jag ska arbeta ett långt pass på valdagen, så förhandsröstade jag idag. Minuterna senare, då jag korsade Stortorget där alla valstugor står, så ville så klart både ett och två partier haffa mig för en dialog. Jag blev för dem helt ointressant på blott några sekunder genom att plocka fram repliken ovan, ty jag hade ju precis röstat.

.

Just det, jag läste ytterligare en bok igår. En om dagen där under några dagar. "Någon i din säng" var inte riktigt lika vass som "Mörkrädd", men gick ändå snabbare att läsa. Ca 320 sidor på under fyra och en halv timme. Om någon av er är intresserade av att läsa de båda böckena, läs dem då i samma ordning som jag gjorde. Det lönar sig. Cirkeln sluts. Och jag hoppas på en tredje. Idag går det lite trögare p.g.a. ryggont, men jag har ändå legat två timmar i soffan och läst halva "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg. Nu blir det te och "The Shining". Det är gott så.

"Snälla", viskade han.

"Lämna mig ifred. Snälla."

.

Författaren Andreas Roman har alltid verkat intressant, men jag har aldrig läst något av honom. Jag har dock införskaffat hans två senaste romaner, den sjunde respektive åttonde i ordningen, på pocketböcker nyligen. Idag var det dags att inviga "Mörkrädd". Jag tänkte även avsluta den idag, så att jag kan läsa (alltså påbörja och avsluta) "Någon i din säng" under morgondagen.
.

Att jag nappade på just hans två senaste romaner, och inte någon av hans sex första, är för att han i sina två senaste ger sig in i skräckgenren. Och någonstans ska man som bekant börja, efter att ha varit nyfiken på honom under några år. Spontant kommer jag att tänka på John Ajvide Lindqvist. Föga överraskande kanske, för Sverige har väl inte alltför många författare som skriver på ett för mig intressant sätt i just skräckfacket.

.
I skrivande stund så vilar "Mörkrädd" ungefär halvvägs in. Jag har precis ätit lunch, ska snart posta detta inlägg och därefter blir det till att återgå till boken och plöja andra halvan. Lunch efter 14-tiden? Skyll inte på mig, skyll på Andreas Roman. Det är han som har stulit de senaste två timmarna av mitt liv. Och även de följande två, kan jag tillägga redan nu.

.

David har varit extremt mörkrädd sedan nioårsåldern. När han nu som 32-åring, i sällskap med sin katt Trassel, flyr Stockholm för att hyra en ödslig stuga i Norrland och en gång för alla bli kvitt mörkrets skuggor och ljud samt de i huvud och fantasi ihopdiktade farhågorna, då vill jag så klart veta hur han lyckas med det. Om han lyckas med det. För inte är väl något av det där på riktigt?

.

Jag släpper inte in dig, tänkte han. Du är på väg ut härifrån. Du ska inte få komma in igen. Jag vill inte bli svart igen. Aldrig mer bli svart. Jag tänker inte ge mig. (nej kompis)

.

Plötsligt stannade Trassel. Hon stirrade ut mot köket. Orörlig. Framåtlutad, med ögonen nästan svarta av förstorade pupiller. Han tittade på henne. "Trassletjejen...". Hon hörde honom inte. Hon fortsatte bara stirra rakt fram. Hon rörde lite på huvudet, som om hon följde något med blicken.

Konsten att vid dörren bli kvitt påflugna partirepresentanter.

Har ni haft hembesök av representanter för de politiska partierna ännu? Annars kommer det nog att ske, ty det räcker visst inte med att de skickar ut valkuvert till samtliga hushåll och står i valstugor på torgen runt om i alla städer och byar. Nej, de ska visst dessutom bokstavligt talat hemsöka folk. När något parti ringde på under helgen, jag vet inte vilket parti, så orkade jag inte öppna dörren. Titthålet och ivriga röster utanför dörren om valet och fan och hans moster fick räcka.

.

Härom dagen så gjorde jag det däremot, jag tror nämligen att jag röjde mig vid titthålet då jag snubblade till i bästa Mr Bean-stil, så... Dessutom kunde jag inte riktigt se i titthålet vilka (två personer) som stod utanför min dörr. Vill ni inte att folk ska prata sönder er, oavsett deras partitillhörighet, så har jag ett tips. Det fungerade för mig just då. Vänsterpartiet var det, men jag kunde ha gjort det mot vilket parti som helst egentligen. Okej, i alla fall nästan vilket som helst.

.
Jag vet hur jag ska rösta och jag hade inte lust att tjöta en stund med deras representanter heller. Vill jag tjöta då söker jag upp dem, t.ex. i valstugorna i stan eller går på ett valmöte/torgmöte som de anordnar i stan. Jag söker upp dem, inte tvärtom. Låt gå för valkuvert med information och valsedlar, det kan man alltid ströläsa och döda tiden med till frukosten eller något.

.

Åter till mitt tips och de båda vänsterpartisterna. De var ganska påflugna redan från början, så jag svarade kort att jag redan visste hur jag kommer att rösta. Då började de fråga vad jag ansåg om Vänsterpartiet, så då sade jag tröttsamt och lite uppgivet att det var det sista parti som jag skulle kunna tänka mig att rösta på. Allt för att bli av med dem. Då kontrade de med att det finns massa partier, inte bara riksdagspartierna. Det finns ju t.ex. de farliga Sverigedemokraterna. Här insåg jag min taktik fr.o.m. nu, när partier ringer på framöver och man råkar öppna dörren, så jag satte jag spiken i kistan med ett glatt: Ja, det vet jag väl. Något mer ni har på hjärtat, eller?

.

Det fick önskad effekt, jag blev av med politikerna. De var inte sugna på att prata mer, så om ni råkar öppna dörren och inte vill prata (oavsett parti) så dra bara till med att just det parti de representerar är det sista parti som ni skulle överväga att lägga er röst på. Då kommer de garanterat, som i mitt fall, att inse slaget förlorat och gå vidare till någon som de faktiskt kan omvända. Taktiken är klar, var är partierna? Komsi komsi!