"Lämna mig ifred. Snälla."
.
Författaren Andreas Roman har alltid verkat intressant, men jag har aldrig läst något av honom. Jag har dock införskaffat hans två senaste romaner, den sjunde respektive åttonde i ordningen, på pocketböcker nyligen. Idag var det dags att inviga "Mörkrädd". Jag tänkte även avsluta den idag, så att jag kan läsa (alltså påbörja och avsluta) "Någon i din säng" under morgondagen.
.
.
Att jag nappade på just hans två senaste romaner, och inte någon av hans sex första, är för att han i sina två senaste ger sig in i skräckgenren. Och någonstans ska man som bekant börja, efter att ha varit nyfiken på honom under några år. Spontant kommer jag att tänka på John Ajvide Lindqvist. Föga överraskande kanske, för Sverige har väl inte alltför många författare som skriver på ett för mig intressant sätt i just skräckfacket.
.
I skrivande stund så vilar "Mörkrädd" ungefär halvvägs in. Jag har precis ätit lunch, ska snart posta detta inlägg och därefter blir det till att återgå till boken och plöja andra halvan. Lunch efter 14-tiden? Skyll inte på mig, skyll på Andreas Roman. Det är han som har stulit de senaste två timmarna av mitt liv. Och även de följande två, kan jag tillägga redan nu.
I skrivande stund så vilar "Mörkrädd" ungefär halvvägs in. Jag har precis ätit lunch, ska snart posta detta inlägg och därefter blir det till att återgå till boken och plöja andra halvan. Lunch efter 14-tiden? Skyll inte på mig, skyll på Andreas Roman. Det är han som har stulit de senaste två timmarna av mitt liv. Och även de följande två, kan jag tillägga redan nu.
.
David har varit extremt mörkrädd sedan nioårsåldern. När han nu som 32-åring, i sällskap med sin katt Trassel, flyr Stockholm för att hyra en ödslig stuga i Norrland och en gång för alla bli kvitt mörkrets skuggor och ljud samt de i huvud och fantasi ihopdiktade farhågorna, då vill jag så klart veta hur han lyckas med det. Om han lyckas med det. För inte är väl något av det där på riktigt?
.
Jag släpper inte in dig, tänkte han. Du är på väg ut härifrån. Du ska inte få komma in igen. Jag vill inte bli svart igen. Aldrig mer bli svart. Jag tänker inte ge mig. (nej kompis)
.
Plötsligt stannade Trassel. Hon stirrade ut mot köket. Orörlig. Framåtlutad, med ögonen nästan svarta av förstorade pupiller. Han tittade på henne. "Trassletjejen...". Hon hörde honom inte. Hon fortsatte bara stirra rakt fram. Hon rörde lite på huvudet, som om hon följde något med blicken.
5 kommentarer:
vilket mysigt citat det där sista. jag som vill kunna sova inatt. som tröst för det så ska jag låna dom böckerna av dig =)
Javisst! One down today, one to go tomorrow. Jag ska läsa tre böcker nu söndag-tisdag :)
Nu är det förrsten måndag, om man ser till klocka och datum. Kanske jag skulle passa på att inviga några sidor i "Någon i din säng" snart då, när jag i så fall ligger i min säng.
Men nej, jag plöjer den nog i ett svep under fyra-fem eftermiddagstimmar istället. Så får det bli. Tack och god natt, det där avslutande citatet till trots! ;-)
Tycker den varkar lite tramsig. Nu har jag dock inte läst den. Har dock svårt att ta sådana här romaner på allvar. De vill vara läskiga men blir som en bagatellartad oförståelig saga för vuxna barn.
"Skumtimmen" var väl helt okej men "Människohamn" eller "Midvinterblod" är snudd på parodiska.
Fast nu är Kallentoft mer deckare/thriller (precis som t.ex. Roslund & Hellström, alltså polisböcker), inte direkt skräck/rysare (vilket Ajvide Lindqvist och Roman själva benämner sina romaner som). Om man ska hålla isär det lite. Och det bör man ju göra, för olika genrer.
Theorin vet jag inte riktigt, för jag har inte läst något av honom. Enligt Theorin själv så går den sviten om fyra böcker dock kort och gott under benämningen "romaner" (fyra romaner om de fyra årstiderna, på Öland). Ingen annan genre specificerad enligt Theorin själv. "Deckare" enligt förlag och press.
P.S. Adielssons upploppsvideo i Vomb fungerar visst, angående din/hans Twitter som jag läste för en stund sedan. Dock kass kvalitet och bara 28 sekunder. What's the point? som Johnossi hade sagt. Hehe.
Ja, jag vet inte. Men "Skumtimmen" var lite lik "Människohamn" på nåt vis, i stämningen, men ändå inte.
Kallentofts "Midvinterblod" var kanske mer deckare, men i sin ton helt obegriplig (där offrets betraktelser som död(!) och allt tjat om hur kallt det var blev en pina, därför borde väl egentligen spök/"rysare"-roman vara det närmaste.
Ok, får kolla Vomb-klippet hemma, fungerade inte i min Ajfån, men det brukar inte vara några filmiska mästerverk...
Skicka en kommentar