INCEPTION

Christopher Nolan (regissör) har för mig varit intressant ända sedan genombrottet med "Memento" för tio år sedan. Den där baklängesfilmen, ni minns? Jag har sett den såväl baklänges (originalfilmen) som framlänges (kronologiskt), men kronologiskt tappade den sin charm. Sedan vill jag minnas att det även finns en tredje version på min dvd-utgåva, men den har jag i ärlighetens namn inte kollat upp. Eller jag minns i alla fall inte vad det var för något speciellt med den.

.
Tio år senare, 2010, och jag är precis hemkommen från att ha sett hans senaste film "Inception". Efter först "Batman Begins", sedan "The Prestige" och inte minst senast "The Dark Knight" så vet man vad som väntar. En väldigt bra och sjukt snygg film. Förväntningarna var uppskruvade och ofta kan det bli till en films nackdel. Dock inte i detta fall, det var den alldeles för stark för. På IMDB ligger filmens betyg i skrivande stund på 9,1 av 10. Inte helt oförtjänt, faktiskt.

.
Enda invändningen var kanske filmens två och en halv timme. Aningen för lång, men det är bara petitesser. Smart manus, trippla parallellvärldar i drömmarnas land, snyggt filmad och lysande skådespeleri. DiCaprio är minst lika lysande som i "Shutter Island". Likt ett fint årgångsvin blir han bevisligen bara bättre med åren. Och alltid lika vackra Ellen Page som pricken över i.

Taut on the outside, I'm crumpling and crawling.

Watching the day drag away. Sleepwalk! Sleepwalk! Sleepwalk! Sleepwalk!

.

Ville bara tala om att jag lever. Jag har tillbringat 36 av de 42 senaste timmarna på arbetet. I skrivande stund känner jag mig smått seg, för att dra till med en underdrift. Parallellt med detta, mest för att varva idiotpasset med något annat, så har jag läst nästan 350 sidor av Keplers "Paganinikontraktet". Lättsmält och snabbläst deckare. Det var mina två senaste dygn.

.

Överskottsenergin, istället för tröttheten, har slagit på. Då har man omedvetet piggnat till, är inte längre trött. Så istället för att ta igen mig på soffan idag, så ska jag åka tåg. Bestämde jag nyss. Kristianstad, Malmö eller någon annan spontan destination. Kolla affärer, leta vinterskor, äta lunch och känna mig som en zombie när jag kommer hem i eftermiddag. Den stunden, den sorgen.

- Jag har redan förhandsröstat, men återkom gärna 2014.

Det, mina vänner, måste ändå vara den ultimata undanflykten om någon från ett parti vill utbyta några ord med er såhär i valtider. Eftersom jag ska arbeta ett långt pass på valdagen, så förhandsröstade jag idag. Minuterna senare, då jag korsade Stortorget där alla valstugor står, så ville så klart både ett och två partier haffa mig för en dialog. Jag blev för dem helt ointressant på blott några sekunder genom att plocka fram repliken ovan, ty jag hade ju precis röstat.

.

Just det, jag läste ytterligare en bok igår. En om dagen där under några dagar. "Någon i din säng" var inte riktigt lika vass som "Mörkrädd", men gick ändå snabbare att läsa. Ca 320 sidor på under fyra och en halv timme. Om någon av er är intresserade av att läsa de båda böckena, läs dem då i samma ordning som jag gjorde. Det lönar sig. Cirkeln sluts. Och jag hoppas på en tredje. Idag går det lite trögare p.g.a. ryggont, men jag har ändå legat två timmar i soffan och läst halva "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg. Nu blir det te och "The Shining". Det är gott så.

"Snälla", viskade han.

"Lämna mig ifred. Snälla."

.

Författaren Andreas Roman har alltid verkat intressant, men jag har aldrig läst något av honom. Jag har dock införskaffat hans två senaste romaner, den sjunde respektive åttonde i ordningen, på pocketböcker nyligen. Idag var det dags att inviga "Mörkrädd". Jag tänkte även avsluta den idag, så att jag kan läsa (alltså påbörja och avsluta) "Någon i din säng" under morgondagen.
.

Att jag nappade på just hans två senaste romaner, och inte någon av hans sex första, är för att han i sina två senaste ger sig in i skräckgenren. Och någonstans ska man som bekant börja, efter att ha varit nyfiken på honom under några år. Spontant kommer jag att tänka på John Ajvide Lindqvist. Föga överraskande kanske, för Sverige har väl inte alltför många författare som skriver på ett för mig intressant sätt i just skräckfacket.

.
I skrivande stund så vilar "Mörkrädd" ungefär halvvägs in. Jag har precis ätit lunch, ska snart posta detta inlägg och därefter blir det till att återgå till boken och plöja andra halvan. Lunch efter 14-tiden? Skyll inte på mig, skyll på Andreas Roman. Det är han som har stulit de senaste två timmarna av mitt liv. Och även de följande två, kan jag tillägga redan nu.

.

David har varit extremt mörkrädd sedan nioårsåldern. När han nu som 32-åring, i sällskap med sin katt Trassel, flyr Stockholm för att hyra en ödslig stuga i Norrland och en gång för alla bli kvitt mörkrets skuggor och ljud samt de i huvud och fantasi ihopdiktade farhågorna, då vill jag så klart veta hur han lyckas med det. Om han lyckas med det. För inte är väl något av det där på riktigt?

.

Jag släpper inte in dig, tänkte han. Du är på väg ut härifrån. Du ska inte få komma in igen. Jag vill inte bli svart igen. Aldrig mer bli svart. Jag tänker inte ge mig. (nej kompis)

.

Plötsligt stannade Trassel. Hon stirrade ut mot köket. Orörlig. Framåtlutad, med ögonen nästan svarta av förstorade pupiller. Han tittade på henne. "Trassletjejen...". Hon hörde honom inte. Hon fortsatte bara stirra rakt fram. Hon rörde lite på huvudet, som om hon följde något med blicken.

Konsten att vid dörren bli kvitt påflugna partirepresentanter.

Har ni haft hembesök av representanter för de politiska partierna ännu? Annars kommer det nog att ske, ty det räcker visst inte med att de skickar ut valkuvert till samtliga hushåll och står i valstugor på torgen runt om i alla städer och byar. Nej, de ska visst dessutom bokstavligt talat hemsöka folk. När något parti ringde på under helgen, jag vet inte vilket parti, så orkade jag inte öppna dörren. Titthålet och ivriga röster utanför dörren om valet och fan och hans moster fick räcka.

.

Härom dagen så gjorde jag det däremot, jag tror nämligen att jag röjde mig vid titthålet då jag snubblade till i bästa Mr Bean-stil, så... Dessutom kunde jag inte riktigt se i titthålet vilka (två personer) som stod utanför min dörr. Vill ni inte att folk ska prata sönder er, oavsett deras partitillhörighet, så har jag ett tips. Det fungerade för mig just då. Vänsterpartiet var det, men jag kunde ha gjort det mot vilket parti som helst egentligen. Okej, i alla fall nästan vilket som helst.

.
Jag vet hur jag ska rösta och jag hade inte lust att tjöta en stund med deras representanter heller. Vill jag tjöta då söker jag upp dem, t.ex. i valstugorna i stan eller går på ett valmöte/torgmöte som de anordnar i stan. Jag söker upp dem, inte tvärtom. Låt gå för valkuvert med information och valsedlar, det kan man alltid ströläsa och döda tiden med till frukosten eller något.

.

Åter till mitt tips och de båda vänsterpartisterna. De var ganska påflugna redan från början, så jag svarade kort att jag redan visste hur jag kommer att rösta. Då började de fråga vad jag ansåg om Vänsterpartiet, så då sade jag tröttsamt och lite uppgivet att det var det sista parti som jag skulle kunna tänka mig att rösta på. Allt för att bli av med dem. Då kontrade de med att det finns massa partier, inte bara riksdagspartierna. Det finns ju t.ex. de farliga Sverigedemokraterna. Här insåg jag min taktik fr.o.m. nu, när partier ringer på framöver och man råkar öppna dörren, så jag satte jag spiken i kistan med ett glatt: Ja, det vet jag väl. Något mer ni har på hjärtat, eller?

.

Det fick önskad effekt, jag blev av med politikerna. De var inte sugna på att prata mer, så om ni råkar öppna dörren och inte vill prata (oavsett parti) så dra bara till med att just det parti de representerar är det sista parti som ni skulle överväga att lägga er röst på. Då kommer de garanterat, som i mitt fall, att inse slaget förlorat och gå vidare till någon som de faktiskt kan omvända. Taktiken är klar, var är partierna? Komsi komsi!

I never claimed to be a saint

Efter ett antal inlägg i rad om musik (fyra, nu fem) så tänkte jag ha skrivit om något annat i detta inlägg. Men varför bryta en tradition? Det får bli nästa månad, det där inlägget. September, hösten, som inleds om några minuter. Septembers första inlägg får väl bli ett vettigare. Den dagen, den sorgen. Till dess, en riktigt vacker (om än vid det här laget sönderspelad) låt med SlipKnoT. Jodå, det finns faktiskt en del. Tro't eller ej. Vermilion Pt. 2 är en annan. Och jo, ni ser rätt. Visst är det Malcolm McDowell från A Clockwork Orange som är med i videon. Bara en sådan sak. Kärlek!



So if you love me, let me go.

And run away before I know.
My heart is just too dark to care.

I can't destroy what isn't there.

Deliver me into my fate.

If I'm alone, I cannot hate.

I don't deserve to have you.
My smile was taken long ago.

If I can change, I hope I never know.

For those who dream with open eyes...

Jag vet att det är tråkigt att läsa inlägg efter inlägg om musik. Med länkar. Med tips. Med gud-vet-vad. Dessutom har jag bloggat om The Fine Arts Showcase innan, men likförbannat sitter jag här och spelar senaste albumet "Dolophine Smile" på repeat och kände mig nödd och tvungen att droppa några rader. Efter detta albumsläpp så har det bara kommit en ny mp3-singel. Sorgligt, men sant. Här är förstasingeln, "London, my town" (live i TV, kanske TV4), från det drygt årsgamla albumet.

.

The Fine Arts Showcase – Dolophine Smile (klicka)

Spår 1, 2 och 9 om jag måste välja tre favoriter. Lyssna då!

I kväll saknar jag. I kväll längtar jag. I natt blir detta mitt soundtrack.

Don't let go. Never give up, it's such a wonderful life.

Skivtips: HURTS - Happiness
.

Release 6 och 8 september (två datum figurerar, kanske olika för olika länder), men albumet finns att finna redan nu (igen) om ni är nyfikna. Jag fann det med gott samvete. Jag har nämligen ändå förhandsbokat den på http://www.cdwow.se/ Endast 99 kronor och fri frakt som alltid.

.

Två av låtarna hade jag redan som singlar och några andra som demos (förmodar jag) och livelåtar. Albumet är dock nyinspelningar och mer välproducerat. Ser fram emot att få hålla den fysiska skivan i min hand vad det lider, men tills dess... De spelar för övrigt på Popaganda i Stockholm på lördag. Hoppas på Skåne i höst!

.

Better Than Love (live) http://www.youtube.com/watch?v=GBz4KT4yf2c

Wonderful Life (live) http://www.youtube.com/watch?v=AJSp0HCFpAM

Saknar dig fast du står här mitt framför mig

Ska en kräftskiva spåra ur, såhär vid tider för kräftskivor, då ska den göra det ordentligt. Videon till andra singeln från andra albumet med Hessleholms stolthet Johan T Karlsson (Familjen) lägger ribban. Kanske ni redan har sett videon efter någon vecka på Youtube. Annars... Det var jag.

Ou Est Le Swimming Pool

Ou Est Le Swimming Pool, engelsk trio spelandes elektronisk pop, snappade jag upp i musiktidningen NME någon gång tidigt i våras. Jag noterade bandnamnet, fixade de båda singlarna, lyssnade på dem en del och sedan tänkte jag inte så mycket mer på dem. Lyssnade emellanåt, men de föll i glömska under sommaren. Under sommaren utkom en tredje singel (och en skiva, dock inte debuten, säkert fan-made), men det singelsläppet gick mig spårlöst förbi. Jag lyssnade dock igenom "skivan" (tre singlar + åtta andra låtar) i söndags och det låter inte så tokigt. Debutalbum var planerat till oktober.

.

Orsaken till att jag snappade upp detta med deras tredje singel och någon slags skiva var väl dessvärre inte någon angenäm anledning. Jag läste i tidningen i helgen att sångaren Charles Haddon (i mitten, klicka för större bild), 22 år, omkommit efter att han hade hoppat från en telefonmast precis efter en spelning i Belgien i fredags. Tråkigt, väldigt tråkigt. Deras UK-turné som var tänkt att avslutas i oktober skulle visst eventuellt följas upp med datum i Skandinavien, läste jag nyss. Köpenhamn, Skåne och Stockholm spekulerades det bl.a. kring. Inget band som jag hårdpluggat, det får jag erkänna, men nog hade jag kanske tagit chansen att se dem. Inte minst om de kanske hade bokats till underbara KB i Malmö. Surt sade räven. Och vila i frid Charles Haddon.

Jag bjuder på bandets debutsingel, den låt som jag hörde först och sedan föll för.