It began in Hässleholm-holm-holm-holm

Per Sinding-Larsen i egen hög person (eller låg, PSL är förvånansvärt kort) intervjuade Johan "Familjen" Karlsson för typ 37'e gången på 2 år. Denna gång på SiESTA-festivalen tidigare idag. Självklart var Hessleholmsbloggen på plats (om än av misstag) för att föreviga detta med en medelmåttig mobilbild, men bättre än inget. Familjen fick göra intervjuer för bl.a. PSL, en kommande dokumentär på SVT om SiESTA och Kulturnyheterna (SVT ikväll kl 19, sades det).

Hessleholmsbloggen fick loss Johan för en exklusiv pratstund efter att PSL pratat med honom i vad som kändes som 45 timmar, men då handlade det mest om hemmaplan, Stockholm, Newcastle-öl och Stone Roses. Till Johans stora lättnad. Och en önskan om att få höra Man Ser Det Från Månen under lördagens konsert. Till Johans stora förvåning. Vi får väl se om han ger mig den låten eller inte. Jag hotade med att våldgästa hans föräldrar annars. Jag känner dem förvisso, så det hotet biter kanske inte. Jag får tänka ut något nytt, det är trots allt två dagar till Familjen ska upp på scen.

.

Hög tid att sänka en Staropramen och ett glas rött.

Och leta upp den där jackan jag kom hem för att hämta...

Gimme gimme gimme a man after midnight

Won't somebody help me chase the shadows away

.

Idag gick Robin Söderling likt en ångvält fram till den tredje omgången av Franska Öppna, där han faktiskt nådde final förra året. Dagens match, den tog Söderling bara 77 minuter, vann han med 6-0, 6-1, 6-1. Hemligheten bakom detta? Det stavas karaoke. För några dagar sedan gick Söderling loss på ABBA framför franska TV-kameror. Det gjorde uppenbarligen susen även för tennisen.

1:08 in i klippet för er latmaskar, vi andra ryser oss igenom även Federers presentation följt av Tsonga, Murray och slutligen Söderling. Och vem hade på fullaste allvar kunnat förutspå detta för några år sedan? Dels att den tidigare labile Söderling såväl skulle ligga topp 10 under ett års tid som att han skulle dra på sig blond peruk, solglasögon och tralla lite ABBA för fransk television.

Dancing with tears in my eyes,

weeping for the memory of a life gone by...

FOREVER YOUNG 2010

Ultravox
Alphaville
The Human League
Reeperbahn
Jakob Hellman
Lustans Lakejer

Jag hade gärna bytt ut Lustans Lakejer mot t.ex. Indochine.
Jag hade nästan kunnat ge mig högra hand för det bytet, men men...

Vi ses väl i Helsingborg den 14 augusti och/eller Kalmar den 21 augusti?

I'm right over here, why can't you see me?

Nu är den officiella videon här sedan några dagar. Första videon från kommande albumet.
Förvisso väldigt sönderspelad låt från ett förhållandevis sönderspelat album, men varsågoda!

Kort Biografi Med Litet Testamente

Om en stund läggs en vecka till handlingen, till förmån för en helt ny.

.

Arbete får såväl inleda (månd-tisd) som avsluta (söndag) den stundande veckan. Därmellan (läs: onsdag) får jag väl ta mig tid att tvätta och städa så att det kan bli lite ordning och reda, eftersom SiESTA-festivalen tar vid torsd-lörd. Då krävs rena kläder och finns ingen tid för finputsning.

.

Det lär väl bli såväl hektiskt som trevligt emellanåt, att varva konserter med lite mat och dryck. En chans att få några avkopplande dagar under helgen, om inte annat. En chans att skingra tankarna, kanske t.o.m. koppla bort dem. Mer kan jag nog inte begära i dagsläget. Och det vore ändå gott så.

.

God natt!

Ingenting är vettigt 03:30

Markus Krunegård - Ingenting är vettigt 03:30
Snart är vi där, 03:30. En torsdag natt / fredag morgon.

Ingenting är vettigt 03:30. Det har du rätt i, men det struntar jag i.
Jag svär, jag såg den, den där glimten bakom hårt sminkade ögon.

Önskar att jag kunde se glimten nu. Den där glimten.
Snart är klockan 03:30. Alldeles snart. Och här sitter jag.

For Those Who Dream With Open Eyes

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Färdigjobbat för denna vecka. Musikquiz ikväll. Fick ett fint brev igår. Lite smolk i glädjebägaren p.g.a. sjukdom i familjen, men, ja... om jag inte uppdaterar så mycket under helgen så vet ni i alla fall varför. Innan musikquizet så ska jag droppa några rader om den musik som strömmar ur högtalarna för studen.

The Fine Arts Showcase. Ett favoritband. Eller artist, snarare. Gustaf Kjellvander från Lund har räddat många stunder sedan debuten 2004, även om det främst var uppföljaren som jag fastnade för under 2006. Ytterligare två skivsläpp, däribland en cover-cd, har det blivit sedan dess. Har tipsat om honom förut i bloggen, jag vet.

Så otroligt trevlig och ödmjuk kille, den där Gustaf. Man kan inget annat än att älska honom. Oförskämt okända i Sverige. Det är bara att hoppas att den för våren nya låten/singeln "This is the day" följs upp av ett nytt album, vilket ger honom den uppmärsamhet han förtjänar. I alla fall i mina ögon. Jag tänkte försöka välja ut fem favoriter, utan inbördes ordning, för er som har Spotify.

"This is the day". Senaste singeln. Den kom i mars, utan förvarning.
http://open.spotify.com/track/5wYOd6rmhTiAWAbxYGgDPw

"For those who dream with open eyes". En plågsamt vacker låt.
http://open.spotify.com/track/0YZVvPM9MJNBJtXMjfAhNv

"London, my town". Londonabstinens deluxe. Två minuter av hatkärlek.
http://open.spotify.com/track/2f8KfWGAb3CIByOQEyzOIF

"Chemical Girl". En av hans hits. I alla fall på P3 och popklubbar.
http://open.spotify.com/track/3hfv1zpS1WjN43xoAC250a

"Frida and I". Jag hade konstant gåshud av denna på en konsert 2006.
http://open.spotify.com/track/7B2E5EDOuHGix21hvSLCYB

"Modern Love". Rough Bunnies-cover. Bra band det också, Rough Bunnies.
http://open.spotify.com/track/5nwhvx9DuY9xYMgIC1xyXs

Det blev visst sex låtar, men det får ni leva med. Ändå lämnades många riktigt bra låtar därhän. Kolla gärna upp albumen också. "The Dolophine Smile", senaste skivan, kan ni börja med. Även "Radiola" hör till hans bästa. Tyvärr lär väl inte något av The Fine Arts Showcase dyka upp under kvällens musikquiz, men det gör inget. Då har vi honom för oss själva. Jag och ni.

And then I kissed her, with a kiss that could only mean goodbye

Jag tar det som ett tecken, ni ska få avnjuta en video med The Horrors. Vad fick mig då att komma till denna insikt? Först en bisarr dröm jag hade för några nätter sedan, där jag fick spela med dem live under en turné. Det slutade med att de insåg att jag inte hade svart hår, varpå de snedtände och jagade in mig i en mörk skog. Okej, det är kanske inte direkt det bästa tecknet på att det är läge att lyssna på dem, efter en så suspekt och illavarslande dröm. Vi tar tecken nummer två.

Idag är det städdag. Eller det var det, i fem minuter. Jag tänkte först röja lite på golvet i vardagsrummet och sedan dammsuga av lägenheten. Som vanligt så är planer till för att helt omedvetet rämna sönder och samman. Efter fem minuter av småplockande hittade jag låtlistan från The Horrors konsert på SiESTA! 2009. Det ena ledde till det andra och slutade med att nu lyssnar igenom senaste plattan från start till mål och dessutom slänger in videon Who Can Say åt er.



And when I told her, I didn't love her anymore. She cried.
And when I told her, her kisses were not like before. She cried.
And when I told her, another girl had caught my eye. She cried.
And then I kissed her, with a kiss that could only mean goodbye.

And though it's hard for me to say, maybe you're better off this way.

And though it's hard for me to say, I know you're better off this way.

Bjuder på en livelåt också, bara för att...

Walk in silence. Don't walk away, in silence.

Idag, den 18 maj, är det 30 år sedan Ian Curtis tog livet av sig.
Jag tyckte att det kunde vara värt att uppmärksamma i bild och ljud.

Efter mycket om och men och noga övervägande så får ni njuta av Atmosphere, vilken i mitt tycke är Joy Divisions absoluta höjdpunkt. Min absoluta favoritversion av den är dock Chance, som låten hette under bandets Picadilly Radio Session. Och jag har en kusin som träffade Ian Curtis & co under en spelning i Tyskland (vill jag minnas) i samband med någon av de sista turnéerna. Den där inramade och signerade vinylsingeln som han har på sin ena vägg, den ska bli min efter hans död. Eller när han har sett den till leda där i hemmet. Det har jag hans ord på sedan länge. Gott så!

10 minuter (för mig själv)

Klicka för större bild.

.

Den föreställer tre personer som lommar iväg med massa saker.

Eller, ja, männen bär. Första vändan, fler skulle de tvingas att göra.

.

Jag beställde tre pocketböcker och tre dvd-filmer på CDON innan helgen. Det gick i iväg i två paket. Det ena innehöll de tre filmerna och en pocket, det lyckades brevbäraren trixa in genom brevinkastet i förmiddags. Det andra paketet innehöll således två pocketböcker. Det uteblev. Några timmar senare fick jag ett sms att det fanns redo att hämtas ut i en tobaksbutik i centrum.

.

Några meter framför mig hinner tre lirare in i tobaksbutiken. De sade till killen bak disken att de bara skulle hämta ut några små paket, följt av ett oroväckande skratt. Jag anade oråd. Dessutom är killens kollega iväg ett annat ärende, så han är ensam kvar. Ännu mer oråd. En av de tre lirarna börjar rabbla sms-koder för paket i en hastighet som får de mest fanatiska sportkommentatorer att framstå som amatörer. Min anade oro var befogad. Jag är fortfarande, någon halvtimme efteråt, förvånad över hur tobakaffärens förråd räckte till för alla saker som jag skulle få se lastas ut.

.

Jag stod först kön, efter lirarna som verkade hämta ut ett nytt hem på plats. Det var ett par mattor, ett antal paket med kläder och stora jävla lådor som mest påminde om flyttkartonger. Tio minuter för mig själv och femhundra paket senare (kändes det som) var det äntligen min tur. Jag fick i min hand ett litet paket innehållandes mina båda pocketböcker. Jag lämnade samtidigt som de tre lirarna gick iväg med en bråkdel av sina saker. De skulle visst strax komma tillbaka för resten av lådorna och mattorna. Någon flyttbil såg jag dock inte till, hehe.

.
En pocketbok och tre filmer lyckades brevbäraren pressa in i inkastet, men inte två pocketböcker. Naturligtvis var jag inte sämre än att jag tvunget skulle prova att få in paketet genom inkastet då jag kom hem igen. Det kändes både lättare och såg mindre ut. Självklart var det inga större problem att få in det genom inkastet. Lite våld löser det mesta. Antagligen var väl brevbäraren bara lagom frustrerad efter att med nöd och näppe ha lyckats med det första, därav att paket nummer två antagligen fick stanna kvar i väskan. Jag borde kanske bli brevbärare i nästa liv?