I Won't Come Home Tonight

Ja, vad ska jag skriva? Jag har så mycket att skriva om att jag inte vet var jag ska börja. Fast där ljög jag. Tyvärr. 1 maj (okej, 2 maj om man så vill) och en ny månad har inletts. Inte utan att man undrar var vintern tog vägen. Och våren. Inte för att det hann bli någon direkt vår och snart är det SiESTA och sommar. Så kan det gå.

Fredag natt, vid 03.30-snåret, lyssnade jag på Joy Division och det är inget fel med det. Tvärtom, men tyvärr vet man aldrig i förväg hur det ska sluta. Ultravox, The Human League och Roxy Music blev det också igår kväll/natt och nu ikväll/natt är det bl.a. Depeche Mode, Erasure, Front 242 och Nitzer Ebb. Hej 80-tal! Och välkommen tillbaka igen!

Klockan och natten är bara barnet, 02.30-tiden. Nu blir det Cinemascape och ”Scenario”. Därefter "Blood & Vision"? Varför inte "I won't come home tonight (botox version)" efter det? Haha, känns lite... konstigt... att skriva det med tanke på att några medlemmar har hittat hit. Kom jag på nu. Men det får jag bjuda på.

http://www.cinemascape.se/category/music/

Där finns de tre låtarna gratis, ihop med massa andra fina låtar.
Vet att jag tipsade om dem i januari, men hellre en gång för mycket.

"Blood & Vision"

Tonight
You’re acting out your life
A public tragedy
There’s blood and vision here
For everyone to see

Dancing with tears in my eyes.

Weeping for the memory of a life gone by.

.

Den senaste veckan har jag plötsligt snöat in på Ultravox, därför bjuder jag er på två favoritlåtar. Och jag tänkte inte ens på att de skulle gästa Sverige (de spelade i Stockholm igår) då jag fick detta ryck. Jag ville väl bara ha mig lite nostalgi. Här sitter jag igen. Bloggandes. Lyssnandes. "Dancing with tears in my eyes", den långa versionen på 10 minuter. Den verkar aldrig ta slut. Bra det.

.

Hoppas att de återkommer till Sverige och Forever Young i sommar. Drömma kan man alltid. Tillsammans med Reeperbahn skulle de bara göra mig gott. Alphaville, The Human League och Jakob Hellman i all ära, men jag vill ha dit Ultravox. Vilken jävla låtskatt de besitter, om man tänker efter. Midge Ure, den gamle räven. Vilken jävla pipa han besitter, om man tänkter efter.

Dancing With Tears In My Eyes

Vienna

Man ser det från månen, helvetet på jorden

The Ark är tillbaka. För under hundralappen inkasserade jag en tjock tidning, deras nya skiva och en stor affisch. Prisvärt utan dess like, men de kunde gott ha slängt med ett litet texthäfte. Nu finns texterna i tidningen, där de samsas med snygga bilder, intervjuer och en del reklamsidor. Å andra sidan, någonstans måste ju pengarna in. Låg moms (paketet klassas som bok/tidning, inte en skiva) och annonsörer möjliggjorde detta.

Musiken då? In Full Regalia heter skivan som släpptes igår. "Stay with me" är en vacker låt och trion "I'll have my way with you, Frankie", Hygiene squad" och The red cap", för att droppa ett par namn, är finfina spår. Det är på det hela stora en stabil platta, med ett och annat stolpskott, men det är väl gott så. Inget mästerverk med The Arks mått mätt, långt därifrån, men man kan som bekant inte få allt här i världen för 99 spänn.


Familjen är tillbaka med uppföljaren till "Det snurrar i min skalle". Den 5 maj släpps albumet Mänskligheten (finns på Spotify redan nu), det s.k. svåra andraalbumet. Och det är nog ingen klyscha, för det har suttit långt inne. Några år, flera kasserade idéer och låtar, ångest, diverse andra samarbeten, tvivel, isolerad i en studio, mer ångest och slutligen blev det en skiva. En bra skiva som kunde ha blivit ett lysande minialbum.

Singeln "När planeterna stannat" (med Sami och Martin från Kent) har redan gått varm, så även den två år gamla låten "Socker" (som ändå slank med här). Räknar man sedan bort en introlåt, en instrumental låt och tre halvtråkiga låtar med Ninsun Poli vid micken, då återstår bara fyra låtar. "Djungelns lag", "Det var jag", Vems lilla hjärta flyger" och "Man ser det från månen". Fyra stabila Familjenlåtar, inte minst de tre sista där. Tillsammans med "När planeterna stannat" och "Socker" hade dessa fyra låtar (alltså totalt sex låtar) blivit ett grymt minialbum/EP. Nu blir det en stundtals haltande och splittrad platta, men det är som sagt den svåra andraskivan. Sett så, då är det ett gott hantverk. Trots allt.

.

Jag måste slå ett extra slag för den fantastiska "Man ser det från månen".

Låten börjar försiktigt, stegrar och exploderar sedan vackert i all sin enkelhet!

"It began in Hässleholm" heter första låten, tillika gammal introlåt under konserterna.

Så välkommen tillbaka Johan T. Karlsson. Välkommen hem till Hess... förlåt, Hässleholm.

I'm all messed up, I'm so out of line

Stilettos and broken bottles, I'm spinning around in circles

.

Robyns kommande skiva Body Talk Pt. 1 är bra. Stundtals lysande. Nästan sönderspelad senaste dagarna. Här är första singeln Dancing on my own från albumet, upplagd på hennes officiella Youtubekanal. Ett av de bästa spåren på plattan och den perfekta nystart, omstart, som jag bara hade väntat på. Välkommen tillbaka, älskade Robyn. Jag vill bara krama henne sönder och samman.

Dagens filmtips (att undvika)

Jag såg Paranormal Activity igår, det borde jag aldrig ha gjort.

Otroligt seg och tråkig film, det hände inte ett skit. Inte minsta tendens till att jag blev skrämd. Jag önskar att det hade hänt något. Något mer än två personer (ibland tre, dra på trissor) som gick runt och pratade, sov, sprang och skrek lite i ett hus. Det värsta var att jag inte fann den så pass tråkig att jag stängde av (eller så orkade jag inte), utan jag satt mest apatisk. Slumrandes. Och undrade när det skulle hända något. Hoho, tji fick jag.

Jag vet inte varför The Blair Witch Project (som var allt som denna film inte var) nämndes i var och varannan artikel och recension. Antagligen bara för kombinatikonen autentiska handkameror och lågbudgetfilmer. Mer än så hade de inte gemensamt. Möjligtvis skräck/thriller, även om Paranormal Activity snarare borde gå under kategorin sömnpiller.

.

På omslaget stod det:

.

Don't see it alone.

Jag håller med, höll på att somna.

.

What happens when you sleep?

Vet inte. Jag somnade tyvärr inte under filmen.

.

"Skrämmer av dig brallorna. Ruggig demonrulle" Metro

Finns det 12-åriga praoelever på Metro? Som får recensera? Ja, uppenbarligen.

.

"...här är årets bästa skräckfilm." Film.nu

Jaså, bara sett en enda 2009? Eller lite full då filmen sågs?

.

"...något av det läskigaste du kommer att se på den här sidan 2000-talet. Du är härmed varnad." MovieZine

Nämen, nu blir jag rädd. Av fel anledning. Mörkrädd. Sådär hade jag med kunnat skriva, om det vore 1 april. Fast mest blir jag förbannad, den där människan kan inte ha sett någon annan film 2000-2009. Shame on you, MovieZine. Shame on you!

Jag Vet En Dejlig Rosa

Team Jarvis Cocker hade chansen i kvällens musikquiz. Mindre folk än vanligt på plats. Det var visst tre lag på 15 poäng under aftonens quiz. Någon i personalen fick dra lott. Nitlott för vår del, ett av lagen på 15 poäng. Trea och 100 kr i presentkort, men vi ska inte klandra liraren som drog vår lapp först (men stryk ska h*n få). Vi ska inte heller, även om det vore det lättaste, klandra de sms-chattande fuskarna i hörnet. Deras mobiler (och googlande, förmodar jag) gick varmare än ölkranarna gör under happy hour på valfritt ölhak en fredag eller lördag.

Nej, vi få klandra oss själva. Ett ynka poäng till och vi hade kammat hem första pris. Våra 100 kr hade därmed bytts ut mot 300 kr. Vi, precis som de två andra topplagen, hade 15 av 20. Alltså fem fel. Vi borde fixat något av dem. Lotta Engberg och Westlife fixade vi inte, kanske lika bra det om man ska bibehålla sitt goda rykte inom pop, rock, synth och electronica. Nya Zeeland kan vi också lämna därhän. The Postman, en floppfilm med Kevin Costner och Tom Petty, nämnde jag som hastigast i förbifarten. Trodde dock inte att det skulle vara rätt. Jackson 5 (bandet) kunde han gett oss rätt för, det var I wan't you back (låten) som DJ'n ville åt. Jävla klåpare. DJ'n alltså, inte vi. Ni minns väl vad Morrissey sjöng? Hang the DJ löd visdomsorden, i en låt med The Smiths.

Nu ska jag istället trösta mig genom att premiärlyssna igenom hela Robyns kommande skiva Body Talk pt. 1 (release först i juni) från start till mål, vilket enligt infon tar mig dryga halvtimmen. Den första av tre skivor som hon ämnar att släppa under 2010. Men visst, har man åtta låtar på första albumet så går det kanske att få ihop tre stycken. Hon avslutar visst dessutom detta första album för året med låten Jag Vet En Dejlig Rosa. Bara en sådan sak. Snacka om cliffhanger.

Hey modern days

99 spänn för ett tidningsmagasin är ganska dyrt. 99 spänn för en ny cd-skiva är däremot ganska billigt. Beroende på hur man ser på saken så kan det vara både och, men 99 spänn för både en tidning och en skiva är billigt. Om man väljer att se det så, och det får väl åtminstone det gemene Arkfanet göra. Reklamen får man leva med. 19 sidor enligt PSL. Mycket tidning i PSL-klippet. Skivan? Den tar han sig an imorgon, här ges bara en försmak och inblick i magasinet.

Detta med tidning och skiva är långt ifrån något nytt, många musiktidningar slänger med skivor till köpare och/eller prenumeranter. Men vad tror ni, är det ett nytt sätt för framtida artister att kränga plattor på? Bara för konsumenten att knalla tvärs över gatan till Statoil eller 7-Eleven och köpa The Arks tidning/skiva då de ändå ska köpa Aftonbladet och en liter mjölk. Eller kanske raskt plocka en Loka, en banan och Arktidningen på Pressbyrån fem minuter innan tågets ska rulla iväg.

.

Hey modern days, för att anknyta till en 10 år gammal låttitel med bandet i fråga.

HIF, Inter och Skanstull

Kanske inte det mest upplyftande inlägget senast, men sånt är livet ibland. Ikväll är det alla fall bättre kan jag lova. Jag fick ett fint brev med posten i förmiddags, redan där var dagen gjord. Sedan blev det fotboll och allmänt trevligt hos en kompis ikväll. Helsingborg vann mot Malmö och Inter vann mot Barcelona. Därmed var inte bara dagen (med brevet) utan även kvällen i hamn. Ett brev och två segrar samma dag. Det är gott så!

Den senaste veckan har jag snöat in på denna låt.
Skanstull med det svenska bandet Tiger Tape. Voila!

.

Eftersom jag inte kan sova, ca 0.30, så lyssnar jag vidare nu.

men den där oron stannar kvar

Jag ber en bön när ingen ser mig. Du har också mörka hemligheter.
Bäst att vara på den säkra sidan tron. Att gardera sig, att inte bränna broar.

Du sa att rädslan den går över, men den där oron stannar kvar.
Den gör dig tveksam när du behöver snabba avslut, snabba svar.

Du sa att rädslan pendlar långsamt för oss.


Är jag en astronaut?
Är jag så ensam?

Always look on the bright side of life

Låset till lägenheten har börjat att kärva. Kärva är dessutom en smärre underdrift att påstå. Jag funderade på att att ringa vaktis redan i vintras, men då var det inte så farligt. Någon gång då och då, bara ett par sekunder per tillfälle. Det får jag betala för desto mer idag. Två gånger har det redan drivit mig till vansinne under dagen. In med nyckeln i låset, vrida om och... nej, förresten, det går ju inte. Varken vrida nyckelhelvetet till vänster eller höger. Där står man som ett jävla fån, som en inbrottstjuv med rätt att faktiskt få ta sig in. Men nejdå.

.

Andra gången hade jag kämpat i säkert fem minuter. Som lök på laxen så ser jag plötsligt en kärring stå och röka utanför entrén. Var kom hon ifrån? Hade hon stått där hela tiden? Uppenbarligen en perfekt sysselsättning för henne att råstirra på en tappert krigande galning vid ett lås. Perfekt och gratis underhållning till ciggen, verkar det som. Man kan se ut som en inbrottstjuv för mindre. Svär. Svettas. Och där stod kärringen och bara stirrade på mig. Tack och lov så hade en granne lite olja att smörja med, men detta håller inte i längden.

.

På måndag morgon är det jag som ringer till vaktis. Inte okej att kämpa som om jag vore en genomsvettig armbrytare eller en ofrivilligt självdestruktiv sate med en förkärlek för blåsor på fingrarna. Nu ska jag strax ner till tvättstugan, vika ihop och hämta upp det sista av tvätten. Att låsa eller inte låsa, det är frågan. Jag chansar på att lämna dörren olåst under fem minuter. Hellre ett snabbinbrott än att jag ska riskera att stå där med svansen mellan benen och en rökande kärring som återigen bjuds på sitt livs underhållning till ciggen.