jónsi – go

Nu rullar det på. Tredje blogginlägget på ungefär ett halvt dygn. Så kan det gå ibland. Inte hunnit med att att läsa de föregående två? ingen panik, de finns lagrade här under. De handlar om telefonförsäljare och musikquiz. Ganska vardagliga bestyr, med andra ord.

Efter att ha varit trött på Sigur Ros i ett antal år så lyssnade jag igenom kommande soloalbumet (release 5 april) med sångaren Jónsi för några dagar sedan. Nu sjungs det även på engelska och den externa producenten som plockats in är Peter Katis, som tidigare har producerat bl.a. Mercury Rev och en hel del åt Interpol.

Klart att jag under dessa rådande omständigheter (engelska texter och såväl Mercury Rev- som Interpolanknytning) åter blir lite nyfiken på, om inte Sigur Ros så, i alla fall Jónsi. Klart att jag då införskaffar albumet i förväg för en och annan lyssning. Klart att jag slölyssnar på det även nu i skrivande stund.

Hur det låter? Jovars, inte så tokigt.

Mercury Rev-vibbarna går att spåra. Interpol? Inte i musiken, men kanske lite i ljudbilden. Lite hur ljudmattorna, eller vad det nu kallas, ligger. Påminner förvisso ännu mer om MEW och Geneva på den punkten. Dessutom är det inte riktigt lika slött och segt som Sigur Ros, så man tröttnar nog inte lika fort vid en stunds lyssning.

Telefonförsäljare

Minuterna innan jag skulle gå hemifrån idag för att åka till Malmö så ringde telefonen. Skyddat nummer, jag trodde att det var jobbet. Jag möts av frasen "Hej, jag heter Patricia", varpå det blir total tystnad i flera sekunder. Hörde jag en knappnål falla till golvet? Var det någon från jobbet som skämtade med mig? Men, nej. Icke då.

Patricia sade heller inte vilket företag eller organisation som hon ringde ifrån, bara att hon stödjer forskning inom cancer och diabetes. Och det ville så klart jag också göra? Inte sant? Varningsklockorna ringde såväl genast som högt. Patricia lät faktiskt som en mix av otroligt osäker, socialt inkompetent och smått efterbliven. Och nej, jag överdriver inte.

- Nej, då får du skicka hem info om detta.
- Det räcker med ett engångsbidrag på 500 kr.
- Jag tar inte sådant per telefon, skicka papper.
- Går det bra med 365 kronor då?

Smaka på den där repliken igen.
Går det bra med 365 kronor då?

Hon prutar nu ner det från 500 till 365 kr. Det lät som improviserad panik, som om hon desperat grep efter ett sista halmstrå. Varför just 365 kr?! Säkert bara en siffra framtagen i ren panik. Som om jag skulle tro att jag kom undan billigare än andra. Ja, jo, här kan jag nu plötsligt spara in 135 kr jämfört med andra lättlurade jävlar, så det kanske är lika bra att slå till? INTE!

- Inte per telefon, skicka papper om din organisation.
- Okej. Jaha. Nej! Hejdå! *klick*

Hon var snabb med att avrunda.
Det ska hon i alla fall ha lite cred för.

Annars ska försäljare tas i sann Seinfeldanda.
Jag har faktiskt gjort det en gång. Det gick bra.

Alltid detta satans 80-tal.

Musikquiz igår med två arbetskamrater. När vi anländer Harrys, efter en italiensk plånbok med öl på Infinity (fullbokat för ätande på Harrys), så infinner sig ett litet hopp. Det är inte den ordinarie liraren som ska hålla i quizet, utan den lite kaftigare snubben. Han har haft en del indie, pop och rock innan då han praoat där.

Innan quizet frågade jag om det fanns hopp för indiefrågor. Jodå, i alla fall en. Åh, det verkade lovande. När quizet drog igång kom slaget i magen. Kniven i ryggen. Ikväll blir det 80-talstema! Jaha, som omväxling från alla andra gånger de haft det temat senaste tiden? Indiepop från 80-talet, undrar ni? Morrissey / The Smiths.

Annars var det en del jag kunde bidra med till laget ändå. Jason Donovan, Grannar, George Orwell, Kevin Bacon, Alphaville och Tyskland m.m. Annat som dök upp var t.ex. Aretha Franklin, Hannover, Madonnas ungar och annat blandat. Jag skulle tro att vi kom fyra, med tanke på vad de övriga lagen hade för poäng.

Trevliga tjejer, de där båda vi snackade med under och efter quizet. Nästa gång ville de ha med mig i sitt lag. Vi får väl se hur det blir med det, ju fler kockar... desto mindre i presentkortet. Haha. Skämt åsido. Den ena tjejen drack en drink utan namn. Bagar-Leif i baren, vem annars, hade visst rört ihop den på måfå.

Nu ska jag strax till Malmö.
Ni får ha en trevlig fredag! Ciao!

R.I.P. Mark Linkous

Så får väl även jag tillägna honom ett blogginlägg. Låtskaparen, sångaren och frontmannen Mark Linkous, 47 år, mest känd från bandet Sparklehorse, var i slutfasen av inspelningarna av ett kommande soloalbum när han tog sitt liv i Knoxville, Tennessee i lördags, den 6 mars.

1997, med debutskivan och ett antal EP- och singelsläpp i bagaget, anlände bandet Olympen i Lund som förband till Radiohead. Både Sparklehorse och Radiohead samma kväll, klart att man var på plats. Jag, min bror, Pocke och ytterligare någon till i sällskapet, vill jag minnas.

Minns att jag och brorsan snöade in en hel del på Sparklehorse omkring 1996-1999, i samband med deras två första album. Klart att jag, med en känsla av såväl nostalgi som vemod, kommer att damma av mina gamla Sparklehorseskivor någon dag snart.

Värt att nämna annars, utöver den musik han skapade med Sparklehorse, var hans lyckade samarbeten med artister som Nina Persson (A Camp), PJ Harvey, Radiohead, Tom Waits, Daniel Johnston och regissören David Lynch.

.

Sist men inte minst en pungspark till DN. Han blev 40 år, tror man. Hans exakta ålder är okänd /.../ bör han ha varit i 40-årsåldern. För helvete, skojar journalisten till artikeln med oss? Har han ens bemödat sig att kolla upp fakta? Linkous blev 47 år, det säger t.o.m. den källa som enligt DN säger att han blev ca 40 år. Ridå!

.

Hans första band Dancing Hoods debuterade med två vinylsläpp redan 1984-85, för ca 25 år sedan. Då var han INTE ca 15 år. Snarare hade han passerat de tjugo med några år, packat väskan och flyttat till N.Y. med resten av bandet. Bakläxa DN! Detta var bara så jävla taffligt och pinsamt!

.

Vila i frid, Mark Linkous!

I'd walk to hell and back,

to see you smile. On Saturday.

I'd like to tell you how I feel.
I'll probably keep it 'til Saturday.

För att det inte ska bli ett alltför för sorgligt och tradigt inlägg, så redigerar jag inlägget såhär onsdag förmiddag och smäller in denna glada och roliga video. Här är något att le åt, Mark & co med diverse galna upptåg! Later dude! :)

Mellan äkta och falsk.

Mellan sanning och lögn.
Vi är idioter.

Den förra videon jag lade upp var, som det även stod, en alternativ version. Idag verkade originalvideon, huvudvideon, eller vad man ska kalla det, dyka upp. Inte lika flippad och sevärd som den alternativa, denna är ju bara så mycket tråkigare. Typ, hej, vi är Kent, vi står här lite tråkigt fastfrusna och ser ut som vi gör på scen. Fast här dessutom ännu tråkigare.

.

Vill ni se något förvisso hyggligt snyggt,

men ganska så tråkigt? Bingo! Varsågoda!

Happy birthday!

Jodå, ett stort grattis på födesedagen till mig. Inte sant? Eller, ja, det som fram till för ca 65 minuter sedan var min födelsedag. Vid en närmare koll på klockan så är det ungefär ett år minus 25 h till nästa födelsedag kickar igång. Ingen större förlust. Skål!

Jag har ett arbetspass på 19 h bakom mig, kväll/natt fred-lörd. Sedan firande från 14-tiden fram till nu vid 01-snåret. Framför mig stundar ett arbetspass på 24 h. Egentligen. Jag har lyckats byta bort delar av det, så jag kommer undan med 13 h. Skål!

Jugge, Nalle och Svullos kompis?!

Jugge Nohall och Nalle Knutsson, det gamla radarparet från bl.a. TV-programmen "Club Goa" och "Nalles Show", iträdde sig rollerna som Idiot respektive Kung i nya Kentvideon i det föregående videoinlägget. Nu är den stora frågan, vem tusan spelar vetenskapsmannen? Sven Knutsson lyder ett bud, men då infinner sig nästa fråga. Vem tusan är i så fall denne Sven Knutsson?

Sven Knutsson. En lirare som bl.a. har varit med i TV-serien "Angne & Svullo", om jag lyckades Googla fram rätt snubbe. Han spelade den där sköna hallåan mellan vissa inslag. Bara en sådan sak. Nostalgitrippen når plötsligt såväl oanade som oväntade höjder. Detta blir bara bättre och bättre. Gode Gud, måtte det vara han.

.

Annars vill vi nog helst, på tal om dessa herrar, komma ihåg Jugge bäst från Roy Anderssons senaste film "Du Levande". Han var ju påtänkt redan inför "Sånger från andra våningen", men föll på mållinjen. Sedan fick han en roll i "Du Levande". Kanske dags att ta steget fullt ut i Roys land och få en huvudroll som Idiot i kommande filmen? Ja, om sisådär X antal år. För vi känner ju Roy.

Mellan äkta och falsk.

Mellan sanning och lögn.
Vi är idioter.

Improvisation och spontanitet.

Tvättid imorgon. Kl 21.30 ikväll gick det upp ett litet ljus. Bättre sent än aldrig, som det heter. Har jag ens tvättmedel hemma? Tog det inte precis slut vid förra tvättomgången? Dubbelkoll i skrubben och jodå, rätt ihågkommet.

Note to self: Nästa gång, skriv upp det där förbannade tvättmedlet direkt på en handlingslista, post it-lapp eller vad fan som helst då det tar slut. Då slipper man att stå där med byxorne nere kvällen innan det ska tvättas. Eller ännu värre, i tvättstugan redo att kicka igång maskinerna.

En uppfriskande promenad till ICA på schemat. Perfekt, då kan jag handla lite annat också. Det gäller att passa på, att slå två flugor i en smäll. En improviserad handlingslista, spontant ihopdiktad i huvudet längs promenaden.

Jag vandrar runt där inne i godan ro. Plockar en liter mjölk här och en liter yoghurt där. Bröd, disktrasor och köttfärspaj om vartannat. Pasta inför morgondagens lunch, det blir väl gott. Köttfärs till det. Glass kanske? Javisst.

Drar mig sedan mot kassan eftersom den där rösten ropat ut både två och tre gånger att det börjar lacka mot stängning. Jaha, där börjar de släcka ner i butiken. Vilket hot. Eller inte. Dock småstressande. Men vänta, visst var det något mer?

Jodå, det stämmer. Huvudanledningen till själva promenaden. Tvättmedel. Tacka vet jag de där varningsklockorna som trots allt kan ringa långt in i bakhuvudet när det som bäst behövs. Jag hann både fixa tvättmedel och betala hela kalaset.

Hemkommen. Drygt 350 spänn fattigare. Jag som bara skulle ha lite tvättmedel inför morgondagen. Och det var ju med nöd och näppe som jag ens fick det med mig hem. Hade inte varningsklockan ringt, då hade jag lika gärna kunnat skjuta mig själv.

Jag vill inte dö,

jag vill bara inte leva.

.

Dags att börja på en ny bok känner jag, jag sparar resten av STRAGE TXT. Alltså Text av Fredrik Strage. Hans samlade texter. Jävligt bra förvisso, men det blir lite för mycket av det goda att läsa den från start till mål.

.

Jag köpte Ann Heberleins senaste bok på pocket förra veckan, tänkte ta mig an den inom kort. Imorgon kväll då jag jourar natt, närmare bestämt. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Galet bra boktitel. Eller titel över huvud taget.

Nästan lite Mannen i den vita hatten över den där boktiteln. Bara för det så bjuder jag på favoritraderna från de för vintern/våren nya verserna (nya verser för varje turné, ända sedan 2005) av just nämnda sång.

.

Jag kastar pappersplan från höghus,

mot en gnista gömd i snön.
Jag måste tro att det kan hända,

jag måste drömma min egen dröm.

.

För du och jag ska aldrig dö.

Nej, du och jag ska aldrig dö.

.

Det vi har ska aldrig dö...

.

.

God natt!