R.I.P. Mark Linkous

Så får väl även jag tillägna honom ett blogginlägg. Låtskaparen, sångaren och frontmannen Mark Linkous, 47 år, mest känd från bandet Sparklehorse, var i slutfasen av inspelningarna av ett kommande soloalbum när han tog sitt liv i Knoxville, Tennessee i lördags, den 6 mars.

1997, med debutskivan och ett antal EP- och singelsläpp i bagaget, anlände bandet Olympen i Lund som förband till Radiohead. Både Sparklehorse och Radiohead samma kväll, klart att man var på plats. Jag, min bror, Pocke och ytterligare någon till i sällskapet, vill jag minnas.

Minns att jag och brorsan snöade in en hel del på Sparklehorse omkring 1996-1999, i samband med deras två första album. Klart att jag, med en känsla av såväl nostalgi som vemod, kommer att damma av mina gamla Sparklehorseskivor någon dag snart.

Värt att nämna annars, utöver den musik han skapade med Sparklehorse, var hans lyckade samarbeten med artister som Nina Persson (A Camp), PJ Harvey, Radiohead, Tom Waits, Daniel Johnston och regissören David Lynch.

.

Sist men inte minst en pungspark till DN. Han blev 40 år, tror man. Hans exakta ålder är okänd /.../ bör han ha varit i 40-årsåldern. För helvete, skojar journalisten till artikeln med oss? Har han ens bemödat sig att kolla upp fakta? Linkous blev 47 år, det säger t.o.m. den källa som enligt DN säger att han blev ca 40 år. Ridå!

.

Hans första band Dancing Hoods debuterade med två vinylsläpp redan 1984-85, för ca 25 år sedan. Då var han INTE ca 15 år. Snarare hade han passerat de tjugo med några år, packat väskan och flyttat till N.Y. med resten av bandet. Bakläxa DN! Detta var bara så jävla taffligt och pinsamt!

.

Vila i frid, Mark Linkous!

I'd walk to hell and back,

to see you smile. On Saturday.

I'd like to tell you how I feel.
I'll probably keep it 'til Saturday.

För att det inte ska bli ett alltför för sorgligt och tradigt inlägg, så redigerar jag inlägget såhär onsdag förmiddag och smäller in denna glada och roliga video. Här är något att le åt, Mark & co med diverse galna upptåg! Later dude! :)

Mellan äkta och falsk.

Mellan sanning och lögn.
Vi är idioter.

Den förra videon jag lade upp var, som det även stod, en alternativ version. Idag verkade originalvideon, huvudvideon, eller vad man ska kalla det, dyka upp. Inte lika flippad och sevärd som den alternativa, denna är ju bara så mycket tråkigare. Typ, hej, vi är Kent, vi står här lite tråkigt fastfrusna och ser ut som vi gör på scen. Fast här dessutom ännu tråkigare.

.

Vill ni se något förvisso hyggligt snyggt,

men ganska så tråkigt? Bingo! Varsågoda!

Happy birthday!

Jodå, ett stort grattis på födesedagen till mig. Inte sant? Eller, ja, det som fram till för ca 65 minuter sedan var min födelsedag. Vid en närmare koll på klockan så är det ungefär ett år minus 25 h till nästa födelsedag kickar igång. Ingen större förlust. Skål!

Jag har ett arbetspass på 19 h bakom mig, kväll/natt fred-lörd. Sedan firande från 14-tiden fram till nu vid 01-snåret. Framför mig stundar ett arbetspass på 24 h. Egentligen. Jag har lyckats byta bort delar av det, så jag kommer undan med 13 h. Skål!

Jugge, Nalle och Svullos kompis?!

Jugge Nohall och Nalle Knutsson, det gamla radarparet från bl.a. TV-programmen "Club Goa" och "Nalles Show", iträdde sig rollerna som Idiot respektive Kung i nya Kentvideon i det föregående videoinlägget. Nu är den stora frågan, vem tusan spelar vetenskapsmannen? Sven Knutsson lyder ett bud, men då infinner sig nästa fråga. Vem tusan är i så fall denne Sven Knutsson?

Sven Knutsson. En lirare som bl.a. har varit med i TV-serien "Angne & Svullo", om jag lyckades Googla fram rätt snubbe. Han spelade den där sköna hallåan mellan vissa inslag. Bara en sådan sak. Nostalgitrippen når plötsligt såväl oanade som oväntade höjder. Detta blir bara bättre och bättre. Gode Gud, måtte det vara han.

.

Annars vill vi nog helst, på tal om dessa herrar, komma ihåg Jugge bäst från Roy Anderssons senaste film "Du Levande". Han var ju påtänkt redan inför "Sånger från andra våningen", men föll på mållinjen. Sedan fick han en roll i "Du Levande". Kanske dags att ta steget fullt ut i Roys land och få en huvudroll som Idiot i kommande filmen? Ja, om sisådär X antal år. För vi känner ju Roy.

Mellan äkta och falsk.

Mellan sanning och lögn.
Vi är idioter.

Improvisation och spontanitet.

Tvättid imorgon. Kl 21.30 ikväll gick det upp ett litet ljus. Bättre sent än aldrig, som det heter. Har jag ens tvättmedel hemma? Tog det inte precis slut vid förra tvättomgången? Dubbelkoll i skrubben och jodå, rätt ihågkommet.

Note to self: Nästa gång, skriv upp det där förbannade tvättmedlet direkt på en handlingslista, post it-lapp eller vad fan som helst då det tar slut. Då slipper man att stå där med byxorne nere kvällen innan det ska tvättas. Eller ännu värre, i tvättstugan redo att kicka igång maskinerna.

En uppfriskande promenad till ICA på schemat. Perfekt, då kan jag handla lite annat också. Det gäller att passa på, att slå två flugor i en smäll. En improviserad handlingslista, spontant ihopdiktad i huvudet längs promenaden.

Jag vandrar runt där inne i godan ro. Plockar en liter mjölk här och en liter yoghurt där. Bröd, disktrasor och köttfärspaj om vartannat. Pasta inför morgondagens lunch, det blir väl gott. Köttfärs till det. Glass kanske? Javisst.

Drar mig sedan mot kassan eftersom den där rösten ropat ut både två och tre gånger att det börjar lacka mot stängning. Jaha, där börjar de släcka ner i butiken. Vilket hot. Eller inte. Dock småstressande. Men vänta, visst var det något mer?

Jodå, det stämmer. Huvudanledningen till själva promenaden. Tvättmedel. Tacka vet jag de där varningsklockorna som trots allt kan ringa långt in i bakhuvudet när det som bäst behövs. Jag hann både fixa tvättmedel och betala hela kalaset.

Hemkommen. Drygt 350 spänn fattigare. Jag som bara skulle ha lite tvättmedel inför morgondagen. Och det var ju med nöd och näppe som jag ens fick det med mig hem. Hade inte varningsklockan ringt, då hade jag lika gärna kunnat skjuta mig själv.

Jag vill inte dö,

jag vill bara inte leva.

.

Dags att börja på en ny bok känner jag, jag sparar resten av STRAGE TXT. Alltså Text av Fredrik Strage. Hans samlade texter. Jävligt bra förvisso, men det blir lite för mycket av det goda att läsa den från start till mål.

.

Jag köpte Ann Heberleins senaste bok på pocket förra veckan, tänkte ta mig an den inom kort. Imorgon kväll då jag jourar natt, närmare bestämt. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Galet bra boktitel. Eller titel över huvud taget.

Nästan lite Mannen i den vita hatten över den där boktiteln. Bara för det så bjuder jag på favoritraderna från de för vintern/våren nya verserna (nya verser för varje turné, ända sedan 2005) av just nämnda sång.

.

Jag kastar pappersplan från höghus,

mot en gnista gömd i snön.
Jag måste tro att det kan hända,

jag måste drömma min egen dröm.

.

För du och jag ska aldrig dö.

Nej, du och jag ska aldrig dö.

.

Det vi har ska aldrig dö...

.

.

God natt!

Charlie bit me. And that really hurts.

Vet inte hur många gånger jag har sett följande klipp de senaste åren, men en riktig klassiker. Behöver man peppas upp, dra på mungiporna eller bara få sig ett gott skratt, då fungerar den anmärkningvärt väl.

Detta trots sina snart 165.000.000 visningar. Okej, alla visningar är naturligtvis inte mina. Jag lovar. Nog för att man behöver peppas upp någon gång emellanåt, men inte 165.000.000 gånger (snart 0,2 miljarder) på knappt tre år.

Innan allting tar slut

Har Kent någonsin fått så mycket skit på så kort tid? Inom loppet av några få timmar så har det spytts några hundra kilo galla över turnépremiären. Låtlistan, insläppet, scenshowen, inramningen, en hes/sliten och inte så pratglad Jocke o.s.v.

I sms efter sms efter konserten nåddes jag av rapporter och intryck som "Jag är besviken", "Det blir en lång och tråkig kentvår" och "Helt okej konsert". Det verkade t.o.m. värre än vårturnén 2008 och nu efter bara en enda konsert.

Ingen 747, men det kan man väl överleva. Den har man hört varje konsert sedan år 1658. Nästa albumvända är det väl MIDVH som får stå över. Inte otänkbart. Men att damma av FF? Kärleken väntar, när ska de tröttna på den låten?

Och sedan hemsidans forum, där man trodde att folk i alla fall skulle vara lite mer positiva. Men nejdå. 747 är död, lamt slut av konserten, kasst ljud, sämsta jävla konsert jag varit på, störiga lampor mellan låtarna, Kärleken väntar har spelat ut sin roll (tyckte några, förvisso helt korrekt) o.s.v. Även den till synes fina merchandisen hann få sig en känga där.

Och härmed skruvar jag ner mina förväntning och min pepp X antal steg, för jag vill inte kliva i samma rävsax som jag gjorde efter den lysande hösten 2007 och gick med huvudet rakt in i en tråkig vår 2008. Från tryck och jävlar anamma till uppgivenhet och en-dag-på-jobbet på några månader för Kents egen del den gången.

Kent som liveakt var nere för räkning för första gången på många år under våren 2008, men det tog sig under sommaren. Vi får hoppas på något liknande denna gång, om det nu var som snacket gör gällande. Men hellre att folk säger vad de tycker än att de låtsas lura sig själva, om folk nu inte fick valuta för sina pengar.

.

Turné 19, var är du? Jocke, läser du detta? (eh, känns ju troligt. Inte) Det är kanske dags att slå upp de där stora tälten, lägga ett vackert pussel med låtlistorna, hitta den där i perioder tappade livegnistan, sluta tältcirkeln och plocka fram den där jävlar anamman igen?

Och begrava Kräkleken väntar. Deal?
FF? 2010? Nej, inte 1 april idag heller. Hm...

SiESTA! 2010

Det känns som att jag borde skriva ett inlägg om SiESTA! 2010, hittills har det nog lyst med sin frånvaro. Nytt bandsläpp idag, så då kan det passa utmärkt med en uppdatering t.o.m. februari månad. Det är en salig blandning, både musikaliskt och geografiskt. Lokalt, svenskt och internationellt om vartannat.

.

För de mer lokalt kända inslagen finns i dagsläget bl.a. Familjen, Andreas Tilliander och Sophie Rimheden. Dessutom de av de allra största electronicaartisterna som Sverige över huvud taget har att bjuda på, alla från samma Hässlehåla. Bara en sådan sak.

Övrigt svenskt än så länge då? Thåström, bob hund, The Hives, [ingenting], Johnossi, The Radio Dept, Timo Räisänen, Babian, Ossler, Bear Quartet och även de sistnämndas frontfigur Mattias Alkberg solo. Bara för att nämna några mer eller mindre favoriter.

Utländska artister? De brukar dröja lite längre, sondera terrängen lite mer tätt inpå. Dock en del bokade och släppta. Röyksopp, Mew, Dinosaur Jr, Built To Spill och Dead Prez är än så länge släppta. Dinosaur Jr och Built To Spill blir skön nostalgi. Mew levererar alltid live på skånsk mark och på SiESTA! har de spelat förr. Röyksopp ska bli intressant, de har jag aldrig sett innan.

Det finns en och annan för Sverige exklusiv festivalspelning hittills i bokningarna, precis som det ska vara då det är sommar och festival. T.ex. som skrällen med Placebo förra året. I år blir detta Thåströms enda sommarstopp. The Hives kickar igång sin turnésommar på SiESTA. Bl.a. Röyksopp, Built To Spill och Dinosaur gör här uppenbarligen alla sitt enda svenska festivalstopp för sommaren.

Redo att kliva ombord på karusellen?
Bra, för det blir åka av den 27-29 maj!