Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket åt en av Kittys krönikor i Aftonbladet som jag gjorde idag. Satt på ett café vid lunchtid och kunde knappt sluta att skratta, haha.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kittyjutbring/article6349164.ab
Avslutningen är ju helt lysande.
Jag skulle ha velat se hennes bror.
Ni hör att natten inte direkt var full av visdomar och intelligens. På nåt sätt hittade vi våra jackor och tog oss hem. Nån timme senare, väl hemma i min säng, väcks jag av vilda knackningar.
Minuten senare står lillebror Jonas i rummet med två julgranskulor i vänsterörat. Så, känner du som jag gjorde, att du tappat greppet och bara sitter hemma på nätterna och missar allt det festliga?
Enligt min undersökning så kan du lugnt fortsätta att stanna i soffan, inget har förändrats. Det är dom andra som tappat det. Big time.
Kitty? tänker ni.
Javisst, den gamla popsångerskan Kitty Jutbring (även saker från TV, radio, tidningar m.m. på sitt samvete). Mest känd i indiekretsar är hon dock för sitt band Kitty & The K, med P3-hiten IAMAMF. Har ni svårt att uttyda hieroglyferna så I am a MF. Nu ligger dessutom deras samlade låtproduktion ute för gratis nedladdning sedan X antal månader tillbaka. Indiesverige jublar...?
Jag har t.o.m. sett Kitty & The K på Perrong 23 en gång i tiden. Pierre, den gamle Snooze-frisören, gick loss ordentligt. På efterfesten halade han fram en cd-r och spelade den där satans Schnappi-låten till förbannelse. Ni minns den där tyska barnlåten (lät det som) med en krokodil som varumärke och flaggskepp. Pierre goes crazy. Bara en sådan sak var värd entrépengen på 40 spänn, eller vad det nu kan ha kostat.
28 december 2009
Bright Lights
No one can take it away from me.
And no one can tear it apart.
Because a heart that hurts,
is a heart that works.
Ja, det var några dagar sedan senast, men på allmän begäran och efterfrågan (*host*Aino*host*). Bloggen har väl haft lite ofrivillig julledighet eller något, det har bara inte riktigt blivit av med just bloggandet. Jul, arbete och andra trevligheter. Inte för att jobb en julafton är en trevlighet, men, ja...
Igår insåg jag att jag hade alla inlägg sedan december 2007 och framåt på startsidan för bloggen. Inte undra på att det tar en stund att ladda den ibland, med tanke på alla klipp och bilder, haha. Men nu är det åtgärdat, ca 20 inlägg åt gången eller något. Gamla hittar ni i högermarginalen under respektive år och månad. Varför de nu skulle vara intressanta. Nostalgi kanske, vad vet jag.
Har ni fyndat något under den pågående mellandagsrean då? Det där med mellandagsrea är väl annars något som snart har spelat ut sin roll, jag tycker att många butiker ändå kör med en slags året-runt-rea nuförtiden. Mer eller mindre i alla fall. T.ex. ett SMS från H&M angående 30% på valfritt plagg var och varannan vecka.
Nåväl, jag får väl ta en sväng om stan under måndagen, jag har ändå ett par andra ärenden. Annars köpte jag en platt-TV under rean igår (annandagen, lördag). Samsung 32". Duger väl gott tills man får för sig att fixa en på 40" eller 42". Jag tänkte ha monterat den under söndagen, men... tja, trodde jag verkligen på det själv? På den sjunde dagen, vilodagen, i min enfald.
Hm, dags att sätta stopp här och nu kanske.
Annars kan jag nog spamma tills imorgon bitti.
And no one can tear it apart.
Because a heart that hurts,
is a heart that works.
Ja, det var några dagar sedan senast, men på allmän begäran och efterfrågan (*host*Aino*host*). Bloggen har väl haft lite ofrivillig julledighet eller något, det har bara inte riktigt blivit av med just bloggandet. Jul, arbete och andra trevligheter. Inte för att jobb en julafton är en trevlighet, men, ja...
Igår insåg jag att jag hade alla inlägg sedan december 2007 och framåt på startsidan för bloggen. Inte undra på att det tar en stund att ladda den ibland, med tanke på alla klipp och bilder, haha. Men nu är det åtgärdat, ca 20 inlägg åt gången eller något. Gamla hittar ni i högermarginalen under respektive år och månad. Varför de nu skulle vara intressanta. Nostalgi kanske, vad vet jag.
Har ni fyndat något under den pågående mellandagsrean då? Det där med mellandagsrea är väl annars något som snart har spelat ut sin roll, jag tycker att många butiker ändå kör med en slags året-runt-rea nuförtiden. Mer eller mindre i alla fall. T.ex. ett SMS från H&M angående 30% på valfritt plagg var och varannan vecka.
Nåväl, jag får väl ta en sväng om stan under måndagen, jag har ändå ett par andra ärenden. Annars köpte jag en platt-TV under rean igår (annandagen, lördag). Samsung 32". Duger väl gott tills man får för sig att fixa en på 40" eller 42". Jag tänkte ha monterat den under söndagen, men... tja, trodde jag verkligen på det själv? På den sjunde dagen, vilodagen, i min enfald.
Hm, dags att sätta stopp här och nu kanske.
Annars kan jag nog spamma tills imorgon bitti.
24 december 2009
21 december 2009
20 december 2009
2004
Jag skrev i ett tidigare inlägg om vänner som kommer och går. Sånt är livet. Gilla läget. Var sak har väl sin tid, men vissa vänner vill man inte förlora, tappa bort eller bara glida ifrån. Då slår det till desto hårdare i efterhand.
2004 är fortfarande ett av de bästa och finaste åren i mitt liv (den otrogna fi**an till trots) såhär i backspegeln. Olle Ljungström, Hultsfredsfestivalen, gångtunnel, Hembygdsparken och marmorgolv. Skål, kyss och kram. BD, LW, HH, Ark och Kent.
Jag har precis skickat iväg ett mail, i hopp om att än en gång få en smak av den där speciella och sällsynt vackra vänskapen. Svunna tider. Fina tider. Man vet aldrig vad man hade förrän saknaden slår till. Hårt. Inte minst när man känner sig som mest ensam. Som nu.
Hårt mot hårt mot ensamheten. /J.Berg
2004 är fortfarande ett av de bästa och finaste åren i mitt liv (den otrogna fi**an till trots) såhär i backspegeln. Olle Ljungström, Hultsfredsfestivalen, gångtunnel, Hembygdsparken och marmorgolv. Skål, kyss och kram. BD, LW, HH, Ark och Kent.
Jag har precis skickat iväg ett mail, i hopp om att än en gång få en smak av den där speciella och sällsynt vackra vänskapen. Svunna tider. Fina tider. Man vet aldrig vad man hade förrän saknaden slår till. Hårt. Inte minst när man känner sig som mest ensam. Som nu.
Hårt mot hårt mot ensamheten. /J.Berg
19 december 2009
Snön faller och vi med den.
Snön faller och vi med den. Långt, långt till sommaren.
Snön faller och vi med den. Det blir mycket bättre sen.
Sjukt kallt i natt och i morse. Tack gode Gud för att jag satte in cykeln i hallen på jobbet, annars hade väl det förbannade cykellåset frusit fast på nolltid under natten. Och som om denna kyla med snöfall inte är nog, så ska det bli ännu kallare nästa vecka.
Kvälls- och nattpasset är i alla fall härmed avklarat, nu är det helg till måndag morgon kl 07. Kanske är det dags att ta tag i de obligatoriska julklappsinköpen i helgen då, medan jag har lite tid över. Ja, om man nu ens vet vad man ska köpa, haha.
Den biten tål att tänkas på. Eller det MÅSTE rättare sagt tänkas på, för listan till familjen är inte direkt lång. Dagens understatement. Får väl bli en spana-läget-runda på stan idag, sedan fixas förhoppningsvis allt imorgon. Intressant uppdatering, jag vet ^^
Snön faller och vi med den.
Snön faller nog länge än.
Har jag på känn...
Snön faller och vi med den. Det blir mycket bättre sen.
Sjukt kallt i natt och i morse. Tack gode Gud för att jag satte in cykeln i hallen på jobbet, annars hade väl det förbannade cykellåset frusit fast på nolltid under natten. Och som om denna kyla med snöfall inte är nog, så ska det bli ännu kallare nästa vecka.
Kvälls- och nattpasset är i alla fall härmed avklarat, nu är det helg till måndag morgon kl 07. Kanske är det dags att ta tag i de obligatoriska julklappsinköpen i helgen då, medan jag har lite tid över. Ja, om man nu ens vet vad man ska köpa, haha.
Den biten tål att tänkas på. Eller det MÅSTE rättare sagt tänkas på, för listan till familjen är inte direkt lång. Dagens understatement. Får väl bli en spana-läget-runda på stan idag, sedan fixas förhoppningsvis allt imorgon. Intressant uppdatering, jag vet ^^
Snön faller och vi med den.
Snön faller nog länge än.
Har jag på känn...
18 december 2009
VinterNoll2
genom en iskall vinter
Har ni sett julspecialen av Ullared?
Jag såg den i förmiddags på kanal5.se. Kjell med familj var inte med. Synd, men kanske inte helt oväntat. Serien hade nämligen hunnit sändas ett tag då detta julavsnitt spelades in.
Morgan-på-lagret skulle som av en händelse såväl julpynta hemma i huset (en ostadig och livsfarlig ljusstake och en ful julby med jobbigt blinkande ljus) som jobba extra just den dag som TV-teamet var på plats. Först skulle Morgan bege sig ner till just lagret för att få sina arbetsuppgifter. Fast han verkar inte riktigt ha någon stenkoll på hur man tar sig ner till lagret (finns säkert flera olika lager). Först irrar han vilset runt en stund inne i varuhuset, innan han haffar första bästa personal.
- Hur kommer man ner i källaren?
- Dörren där!
- Den som är rätt fram?
Sedan verkar han inte ha koll på hissen.
- Det var ett tag sedan du åkte en hiss härinne?
- Ja, det är det nu, rätt så många år sedan.
Sedan hittar Morgan inte arbetsledaren. Och ingen verkar orka bry sig om honom, trots Morgans försök till hälsningar och tendenser till kallprat. Efter ett tag dyker i alla fall rätt snubbe upp, mumlar lite och går iväg. Morgan följer mest efter, dragandes på en lastpall. Han verkar inte känna sig hemma, inte riktigt bekväm.
- Jag blev ju väl bemött av arbetsledarna och sånt. Vi känner varandra sedan innan, så det är bara att köra på.
Jomen tjenare.
Har ni sett julspecialen av Ullared?
Jag såg den i förmiddags på kanal5.se. Kjell med familj var inte med. Synd, men kanske inte helt oväntat. Serien hade nämligen hunnit sändas ett tag då detta julavsnitt spelades in.
Morgan-på-lagret skulle som av en händelse såväl julpynta hemma i huset (en ostadig och livsfarlig ljusstake och en ful julby med jobbigt blinkande ljus) som jobba extra just den dag som TV-teamet var på plats. Först skulle Morgan bege sig ner till just lagret för att få sina arbetsuppgifter. Fast han verkar inte riktigt ha någon stenkoll på hur man tar sig ner till lagret (finns säkert flera olika lager). Först irrar han vilset runt en stund inne i varuhuset, innan han haffar första bästa personal.
- Hur kommer man ner i källaren?
- Dörren där!
- Den som är rätt fram?
Sedan verkar han inte ha koll på hissen.
- Det var ett tag sedan du åkte en hiss härinne?
- Ja, det är det nu, rätt så många år sedan.
Sedan hittar Morgan inte arbetsledaren. Och ingen verkar orka bry sig om honom, trots Morgans försök till hälsningar och tendenser till kallprat. Efter ett tag dyker i alla fall rätt snubbe upp, mumlar lite och går iväg. Morgan följer mest efter, dragandes på en lastpall. Han verkar inte känna sig hemma, inte riktigt bekväm.
- Jag blev ju väl bemött av arbetsledarna och sånt. Vi känner varandra sedan innan, så det är bara att köra på.
Jomen tjenare.
15 december 2009
Stilla som när snö faller...
Hur har ni det med julstämningen hemma?
T.o.m. börjat få klart med era julklappsinköp?
T.o.m. börjat få klart med era julklappsinköp?
Och postat de sista julkorten? Duktiga er, i så fall.
Underbar måndagsstart på veckan. En tisdag som slutade bra trots bl.a. SJ's strul. Nu stundar jobb, tre pass på tre dagar (och en natt) från onsdag eftermiddag till lördag förmiddag. Julklapparna ska vi inte tala om. En delade jag ut idag ihop med ett julkort. Mammas är förresten fixad, alltid något. Sedan är det värre, men det lossnar väl vad det lider. Förr eller senare är det väl klappat och klart. Lid för klappen eller brinn, typ. Fast den där riktiga julkänslan lär väl aldrig infinna sig i år p.g.a. jobbet. Tyvärr.
Jag lyssnar förresten på Jesus Christ Superstar (svenska uppsättningen) nu och hoppas på att den släpps på dvd någon gång framöver. Det gick år skogen, dubbelt upp, då jag skulle se den i Malmö. En gång p.g.a. sjukdom och en gång p.g.a. att Ola Salo inte var med det datum det fanns biljetter kvar till. Getsemane, Templet och Korsfästelsen, om ni vill hitta tre Salolika (sagolika, någon?) guldkorn. Öh, he, ha, trött, måste nog sova ikapp förlorad sömn i natt... så god natt!
Underbar måndagsstart på veckan. En tisdag som slutade bra trots bl.a. SJ's strul. Nu stundar jobb, tre pass på tre dagar (och en natt) från onsdag eftermiddag till lördag förmiddag. Julklapparna ska vi inte tala om. En delade jag ut idag ihop med ett julkort. Mammas är förresten fixad, alltid något. Sedan är det värre, men det lossnar väl vad det lider. Förr eller senare är det väl klappat och klart. Lid för klappen eller brinn, typ. Fast den där riktiga julkänslan lär väl aldrig infinna sig i år p.g.a. jobbet. Tyvärr.
Jag lyssnar förresten på Jesus Christ Superstar (svenska uppsättningen) nu och hoppas på att den släpps på dvd någon gång framöver. Det gick år skogen, dubbelt upp, då jag skulle se den i Malmö. En gång p.g.a. sjukdom och en gång p.g.a. att Ola Salo inte var med det datum det fanns biljetter kvar till. Getsemane, Templet och Korsfästelsen, om ni vill hitta tre Salolika (sagolika, någon?) guldkorn. Öh, he, ha, trött, måste nog sova ikapp förlorad sömn i natt... så god natt!
14 december 2009
10 december 2009
På nära håll
Jag skulle leta upp ett gammalt mail från Bredbandsbolaget idag. Då fann jag, av en ren tillfällighet, en dikt som jag skrev för några år sedan. En dikt som jag skrev in i ett mail och skickade till mig själv som back up. Antar jag. En ganska svart och allt annat än upplyftande sak, så jag ska bespara er den. Den ska inte stå i fokus här. Däremot kom jag att tänka på andra dikter (ja, jag skrev en del i perioder) och var de är nu.
Sedan gick det från dikter till kompisar och vänner. Ja, jag har en tendens att särskilja de orden åt. Kompisar och vänner från förr. Skoltiden (från lågstadie till student), lumpen, högskolan o.s.v. Eller folk som bara kommit och gått av en eller annan anledning. Vad gör de idag? Hörs några andra av dem fortfarande av? Varför släpper man vissa vänner, eller rättare sagt bara glider isär, utan någon egentlig orsak? Det bara... händer?
Var sak har sin tid, antar jag.
Filosofiskt såhär på kvällskvisten,
när man sitter ensam med sina tankar.
Sedan gick det från dikter till kompisar och vänner. Ja, jag har en tendens att särskilja de orden åt. Kompisar och vänner från förr. Skoltiden (från lågstadie till student), lumpen, högskolan o.s.v. Eller folk som bara kommit och gått av en eller annan anledning. Vad gör de idag? Hörs några andra av dem fortfarande av? Varför släpper man vissa vänner, eller rättare sagt bara glider isär, utan någon egentlig orsak? Det bara... händer?
Var sak har sin tid, antar jag.
Filosofiskt såhär på kvällskvisten,
när man sitter ensam med sina tankar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
