Jag skulle leta upp ett gammalt mail från Bredbandsbolaget idag. Då fann jag, av en ren tillfällighet, en dikt som jag skrev för några år sedan. En dikt som jag skrev in i ett mail och skickade till mig själv som back up. Antar jag. En ganska svart och allt annat än upplyftande sak, så jag ska bespara er den. Den ska inte stå i fokus här. Däremot kom jag att tänka på andra dikter (ja, jag skrev en del i perioder) och var de är nu.
Sedan gick det från dikter till kompisar och vänner. Ja, jag har en tendens att särskilja de orden åt. Kompisar och vänner från förr. Skoltiden (från lågstadie till student), lumpen, högskolan o.s.v. Eller folk som bara kommit och gått av en eller annan anledning. Vad gör de idag? Hörs några andra av dem fortfarande av? Varför släpper man vissa vänner, eller rättare sagt bara glider isär, utan någon egentlig orsak? Det bara... händer?
Var sak har sin tid, antar jag.
Filosofiskt såhär på kvällskvisten,
när man sitter ensam med sina tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det kan jag hålla med om. Var sak har sin tid. Även om man skulle önska att vissa saker fick bestå under en längre tid, och att tiden inte gick så fort.
Ibland når man vägs ände hastigt och lustigt.
Ja, men det är väl en del av livet det med, såväl på gott som ont. Folk som kommer och går, medan man själv består. Och ibland önskar att andra med hade gjort det.
Skicka en kommentar