GOD JUL till er allihopa!

Black Eyed Santa from PlaceboWorld on Vimeo.

Ingen lämnas kvar.

Vi skyddar dig med all kraft vi har.

Kent + TV3's Efterlyst = filmen Hjärta <3

2004

Jag skrev i ett tidigare inlägg om vänner som kommer och går. Sånt är livet. Gilla läget. Var sak har väl sin tid, men vissa vänner vill man inte förlora, tappa bort eller bara glida ifrån. Då slår det till desto hårdare i efterhand.

2004 är fortfarande ett av de bästa och finaste åren i mitt liv (den otrogna fi**an till trots) såhär i backspegeln. Olle Ljungström, Hultsfredsfestivalen, gångtunnel, Hembygdsparken och marmorgolv. Skål, kyss och kram. BD, LW, HH, Ark och Kent.

Jag har precis skickat iväg ett mail, i hopp om att än en gång få en smak av den där speciella och sällsynt vackra vänskapen. Svunna tider. Fina tider. Man vet aldrig vad man hade förrän saknaden slår till. Hårt. Inte minst när man känner sig som mest ensam. Som nu.

Hårt mot hårt mot ensamheten. /J.Berg

Snön faller och vi med den.

Snön faller och vi med den. Långt, långt till sommaren.
Snön faller och vi med den. Det blir mycket bättre sen.

Sjukt kallt i natt och i morse. Tack gode Gud för att jag satte in cykeln i hallen på jobbet, annars hade väl det förbannade cykellåset frusit fast på nolltid under natten. Och som om denna kyla med snöfall inte är nog, så ska det bli ännu kallare nästa vecka.

Kvälls- och nattpasset är i alla fall härmed avklarat, nu är det helg till måndag morgon kl 07. Kanske är det dags att ta tag i de obligatoriska julklappsinköpen i helgen då, medan jag har lite tid över. Ja, om man nu ens vet vad man ska köpa, haha.

Den biten tål att tänkas på. Eller det MÅSTE rättare sagt tänkas på, för listan till familjen är inte direkt lång. Dagens understatement. Får väl bli en spana-läget-runda på stan idag, sedan fixas förhoppningsvis allt imorgon. Intressant uppdatering, jag vet ^^

Snön faller och vi med den.
Snön faller nog länge än.
Har jag på känn...

VinterNoll2

genom en iskall vinter

Har ni sett julspecialen av Ullared?

Jag såg den i förmiddags på kanal5.se. Kjell med familj var inte med. Synd, men kanske inte helt oväntat. Serien hade nämligen hunnit sändas ett tag då detta julavsnitt spelades in.

Morgan-på-lagret skulle som av en händelse såväl julpynta hemma i huset (en ostadig och livsfarlig ljusstake och en ful julby med jobbigt blinkande ljus) som jobba extra just den dag som TV-teamet var på plats. Först skulle Morgan bege sig ner till just lagret för att få sina arbetsuppgifter. Fast han verkar inte riktigt ha någon stenkoll på hur man tar sig ner till lagret (finns säkert flera olika lager). Först irrar han vilset runt en stund inne i varuhuset, innan han haffar första bästa personal.

- Hur kommer man ner i källaren?
- Dörren där!
- Den som är rätt fram?

Sedan verkar han inte ha koll på hissen.

- Det var ett tag sedan du åkte en hiss härinne?
- Ja, det är det nu, rätt så många år sedan.

Sedan hittar Morgan inte arbetsledaren. Och ingen verkar orka bry sig om honom, trots Morgans försök till hälsningar och tendenser till kallprat. Efter ett tag dyker i alla fall rätt snubbe upp, mumlar lite och går iväg. Morgan följer mest efter, dragandes på en lastpall. Han verkar inte känna sig hemma, inte riktigt bekväm.

- Jag blev ju väl bemött av arbetsledarna och sånt. Vi känner varandra sedan innan, så det är bara att köra på.

Jomen tjenare.

Stilla som när snö faller...

Hur har ni det med julstämningen hemma?
T.o.m. börjat få klart med era julklappsinköp?

Och postat de sista julkorten? Duktiga er, i så fall.

Underbar måndagsstart på veckan. En tisdag som slutade bra trots bl.a. SJ's strul. Nu stundar jobb, tre pass på tre dagar (och en natt) från onsdag eftermiddag till lördag förmiddag. Julklapparna ska vi inte tala om. En delade jag ut idag ihop med ett julkort. Mammas är förresten fixad, alltid något. Sedan är det värre, men det lossnar väl vad det lider. Förr eller senare är det väl klappat och klart. Lid för klappen eller brinn, typ. Fast den där riktiga julkänslan lär väl aldrig infinna sig i år p.g.a. jobbet. Tyvärr.

Jag lyssnar förresten på Jesus Christ Superstar (svenska uppsättningen) nu och hoppas på att den släpps på dvd någon gång framöver. Det gick år skogen, dubbelt upp, då jag skulle se den i Malmö. En gång p.g.a. sjukdom och en gång p.g.a. att Ola Salo inte var med det datum det fanns biljetter kvar till. Getsemane, Templet och Korsfästelsen, om ni vill hitta tre Salolika (sagolika, någon?) guldkorn. Öh, he, ha, trött, måste nog sova ikapp förlorad sömn i natt... så god natt!

I don't care if Monday's blue

Då var det måndag igen.
Ny vecka, nya möjligheter.

Ha det! /M

På nära håll

Jag skulle leta upp ett gammalt mail från Bredbandsbolaget idag. Då fann jag, av en ren tillfällighet, en dikt som jag skrev för några år sedan. En dikt som jag skrev in i ett mail och skickade till mig själv som back up. Antar jag. En ganska svart och allt annat än upplyftande sak, så jag ska bespara er den. Den ska inte stå i fokus här. Däremot kom jag att tänka på andra dikter (ja, jag skrev en del i perioder) och var de är nu.

Sedan gick det från dikter till kompisar och vänner. Ja, jag har en tendens att särskilja de orden åt. Kompisar och vänner från förr. Skoltiden (från lågstadie till student), lumpen, högskolan o.s.v. Eller folk som bara kommit och gått av en eller annan anledning. Vad gör de idag? Hörs några andra av dem fortfarande av? Varför släpper man vissa vänner, eller rättare sagt bara glider isär, utan någon egentlig orsak? Det bara... händer?

Var sak har sin tid, antar jag.

Filosofiskt såhär på kvällskvisten,
när man sitter ensam med sina tankar.

But the most radical thing to do,

is to love someone who loves you.
Even when the world is seemingly telling you not to.

När jag trodde att jag inte kunde bli mer trött och seg än vad jag har varit senaste tiden, då tjuter naturligtvis ett larm på jobbet efter 03-tiden i natt (jag jobbade kl 15-09). Jag hade hoppats på att få sova ca kl 01-06, men icke. Sedan var det kört, det gick så klart inte att somna om. Istället vilade jag av nästan tre timmar. Mysigt? Nej, inte det minsta.

Jag funderar starkt på att sova (i alla fall vila) någon timme nu, sedan fixa både ärenden (köpa parfym och Håkan-dvd till mig själv) och luncha på stan samtidigt. Slå två flugor i en smäll. Fast jag blev riktigt glad nyss, utebliven sömn till trots, då ett avtryck från Aino poppade upp likt en svamp ur marken. En jobbig natt har blivit till en vacker förmiddag.

Nu går det nog bara uppåt, resten av dagen!
Måtte veckan snart vara slut. Nästa vecka, nu.

Men vad har vi här då?

Ordet "men" inleder bisatser, det fick i alla fall jag lära mig i skolan. Ibland kan det emellertid vara väldigt effektfullt att inleda en mening/huvudsats med detta ord, så ingen regel utan undantag. Ibland alltså, inte för jämnan. Ibland, när det görs i rätt sammanhang och syfte. Skräckexempel? Självklart Norra Skåne, där Lisa W lyckades med konststycket inte mindre än fyra gånger på några stycken.

Klicka för större variant.