"Då sa den tappre siste mohikanen..."

Navid Modiri.

Mest känd för att ha skjutit SVT's Filmkrönikan i sank. Efter 450 år på TV (och med Nils-Petter Sundgren under 350 av de åren) så lades programmet ner strax efter att Navid Modiri (tillsammans med Mumintrollet) av någon jävla anledning rekryterades som programledare. Bolibompavarning på lägsta nivå. Han kom, han såg och han fick programmet bort från TV-tablån. Starkt jobbat!

Modiri hann i Filmkrönikan med att såga Ingmar Bergman och hans filmer, detta utan att ha sett en enda av dem. Sedan ville han i efterhand visa att han trots allt hade haft rätt, när han hade sågat något som han inte ens hade sett. Idioten satte sig då ner i TV-soffan och såg 50 filmer av Ingmar Bergman på 50 dagar. Utan att han gillade dem innan, under tiden eller efter att ha sett dem. Jag menar, kom igen för faaaan.

Snubben har lett program i P3 och SVT. Han är dessutom musiker, bloggare, föreläsare, poet och har även både en roman och ett barn på gång. För mig är och förblir han emellertid alltid ökänd och ihågkommen som den där tönten i mohikanfrisyr som våldtog och skändade Filmkrönikan. Han lyckades på 1 år med det som ingen lyckats med under programmets 450 år. Ja, eller något i den stilen. Grattis!

Navid Modiri & Gudarna spelade på SiESTA! tidigare i år, en spelning som jag gladeligen missade. Ikväll gästar han dock Sommarfesten, jag överväger att närvara. Kl 22.00 är klockslaget. Jag funderar på att göra en stor jävla banderoll med texten "Bergman was here" eller "Du våldtog Filmkrönikan", och sedan stå längst fram och demonstrativt hålla upp den.

Men för att han inte ska bryta samman helt och hållet, om han mot förmodan hittar detta blogginlägg, så ska jag vara snäll och länka till två av hans låtar. För övrigt de enda två låtar som jag orkade lyssna mer än 30 sekunder på när jag letade runt på Youtube, så valet blev inte så svårt.

Moon

Jag har sett trailern till Moon om och om och om under de senaste månaderna. Verkar vara en bra, vacker och fascinerande film. Nu får den banne mig få svensk distribution snart, ty jag vill se den nu. NU. NUU!

Tips, tips och åter tips.

Festivaldax intar stan med start imorgon.
Onsdag-lördag. Fyra dagar av öl, mat och musik.

Imorgon blir det dock inte mycket till Festivaldax för min del, utan istället står en berättarafton med Shanti Roney på programmet. Borggården på Hovdala Slott. Picknickkorg. Ja, jo, jag kan nog döda en timme eller två i sällskap med Shanti Roney där i solen, med en öl, mitt inne på slottets borggård. Helt ok.

Musiktips. Jag har snöat in en del på Lady GaGa under våren och sommaren. Inte hennes album, det är lagom enformigt och innehåller bara ett par schyssta spår. Istället upptäckte jag akustiska pianoversioner på Youtube, sedan laddade jag ner massa akustiska låtar med GaGa på sång och piano. Oftast från radio- och TV-shower och liknande. Hur vackert som helst.

Boktips. Läsandet går som på räls. Nu är det El Choco av Markus Lutteman som jag tar mig an för fullt. Den handlar om en svensk (Jonas Andersson) som skulle ta en väska med kokain från Bolivia till Sverige. Det gick käpprätt åt helvete, sedan fick han sitta av ett antal år i San Pedro-fängelset i Bolivia. Inte den mest mysiga semaster man kan tänka sig. 2005 återvände han till Sverige och arbetet med en bok började.

Filmtips. Lars and the Real Girl. Tragisk och komisk om vartannat. Tragikomisk, med andra ord. Bitvis nästan obekväm och lite obehaglig. Absolut inte skrämmande obehaglig, mer... äh, ni får se själva. Lysande skådespeleri. Orkar ni inte springa iväg och hyra den, så ligger nog hela filmen uppe på Youtube. Bara att se del 1 och framåt där om ni behagar. Här är trailern till filmen.

Vombsjön runt

Sydsvenskan skrev idag om ett årligt cykellopp, Vombsjön runt. Jag hittade en del roliga bilder på diverse cykelkonstruktioner, så jag kunde naturligtvis inte låta bli att bjuda er på en av dem. Saxat direkt från artikeln:

Vombsjön runt gick på lördagen av stapeln för 38:e året. Vissa tog sig fram i maklig takt medan andra trampade på så att svetten rann. /.../ Niklas Nilsson har också han en ovanlig cykel. Och sannolikt också bäst överblick över tävlingen från sin sadel.

– Det är kul när lastbilarna kommer, för jag sitter i höjd med dem, säger han.

Det enda problemet med de två sammansvetsade cykelramarna är att det är lite svårstartat. Men med några skutt för att få fart får han balans på cykeln.

Boktipset.

31 juli och augusti står för dörren. Snart även slut på semestervecka nummer två av mina totalt fyra veckor. Dessa båda veckor har jag bl.a. ägnat åt en hel del bokläsande, utöver diverse utflykter till västkusten, Malmö och Helsingborg. Idel bra böcker dessutom, så ni kan se dem som tips på väldigt läsvärd litteratur. Fem böcker, om jag inte har råkat glömma någon.

Midvinterblod och Sommardöden, bägge av Mons Kallentoft, Styckmordet i Halmstad av Lennart Norén, Gomorra av Roberto Saviano och Portrait of a killer - Jack the Ripper, case closed av Patricia Cornwell har alla betats av. Den sistnämnda har jag läst tidigare, men vem kan motstå nästan 500 sidor på engelska om Jack the Ripper?! Bitvis invecklad terminologi, men fascinationen tar överhand och sedan rinner sidorna snabbt iväg. Den finns även utgiven på svenska för alla bekväma latmaskar.

Idag ska jag börja på Extremister av Magnus Sandelin, i väntan på att G N' R-biografin Watch you bleed ska anlända från CDON. Den finns bara utgiven på engelska, men samtidigt ska ändå biografier med fördel avnjutas på engelska. Precis som mången facklitteratur så går alldeles för mycket ofta (inte alltid, men ofta) förlorat vid en översättning, som vore det snarare regel än undantag.

Lilla landet lagom

Henrik Dorsin som tragikomisk vestkustfeskare i Lilla landet lagom (Kanal 5). Om ni inte redan har sett det. Och har ni sett det, så se det igen. Jag har ingen bra förklaring till varför jag inte länkat det tidigare, men bättre sent än aldrig.

Det var bättre förr.

Jag har slökollat något avsnitt på nätet och någon repris på TV. Och i skrivande stund rullar en repris av det senaste programmet i bakgrunden på TV'n. Allsång på Skansen så klart. Nu är det hög tid att lägga ner spektaklet, bättre sent än aldrig. Oftare än något år tidigare har jag 2009 slagits av tanken av hur programmen (det lilla jag sett, till och från) aldrig lyfter. Engagerar inte. Bara trampar på...

Läser man igenom artistlistan 2009, så slås man av hur ensidigt och tråkigt utbudet är. Gårdagens (läs: 80-talets) artister (Tomas Ledin, Lili & Susie, Elisabeth Andreassen, o.s.v.) försöker skaka liv i karriärerna på nytt. Dagens artister 2009 (Idol-Kevin, Johan Palm, Schlager-Rybak o.s.v.) som snart är bortglömda, vill visa upp sig i hopp om att få ytterligare 15 minuter i rampljuset.

Kikki Danielsson snyftade i våras ut för sjutusende gången i media. Till Allsång på Skansen 2009 hade hon inte fått någon inbjudan. Hon har faktiskt inte varit där sedan slottet Tre Kronor brann 1697 och undrade om det var något fel på henne. Jo, hon sade faktiskt så, "Vad är det för fel på mig?". Kikki kan vara lugn. Hur mediakåt hon är än, vare sig det gäller alkohol, rattfylla, tröstätande, fetma eller musik (som omväxling) så kan hon skatta sig lycklig över att hon slipper Skanseneländet 2009.

Robert Gustafsson (är det något år han INTE medverkar?!) tacklar dansbandslåtar med Rolandz. När "värmlänningen" Roland tar ton är dessutom den värmländska dialekten som bortblåst. Med andra ord så blir det inget annat än en komiker som sjunger dansbandslåtar. Ridå! Skådespelaren Jonas Karlsson tar ton, helt malplacerad i sammanhanget. Humorduon Mia & Klara är inte roliga för fem öre, fem minuters lidande. T.o.m. Anders Lundin verkar påtagligt förvirrad och onegagerad emellanåt. Uppgiven, kanske. Precis som jag.

Dock ingen regel utan undantag. Av det jag snabbspolat, slötittat och zappat så har Henrik Dorsin varit kul, som alltid. Måns Zelmerlöws medverkan såg jag inte, men han gjorde säkert sin grej helt okej. En av få Idoldeltagare som jag kan överleva med att se på TV. Dessutom är det Timo Räisänen nästa vecka och Markus Krunegård veckan därefter. Kanske det ändå finns hopp om ett hyggligt bokslut, långt om länge.

Vad ska hända på Skansenscenen 2010?
Glenn Hysén läser två dikter av Karin Boye?
Di Leva kör en monolog ur I väntan på Godot?
Vedervärdiga E.M.D. kör ett segt Carola-medley?

Allsång på Skansen. 2007. Florence Valentin.
Det var bättre förr, om än bara för två år sedan.

Åh Mallorca, la-la-la-la...

Två år gammalt klipp, men fortfarande lockar det till skratt. Som de flesta andra Idolklipp, bör tilläggas. Och det låter inte bättre än att liraren dessutom är från Skåne. Något för Hessleholm att nysta vidare i månne? Vad hände sedan? eller något i den stilen.

Monoton "sång", la-la-la, handklapp, en snurr och sedan avslutningen med tröjan och rosen. Som ett kombinerat pass i gympa, sång och rytmik. Lars-Göran Edfors, Tommy Karlsson och Göran Wahlqvist hade varit stolta över liraren.

Pågatåget, torsdag, kl 19.20.

På väg in med Pågatåget till Helsingborgsfestivalen och konserter igår. Klockan var inte mer än ca 19.20. Två tjejer vinglar in i vagnen och har siktet inställt på toaletten. För mycket av allt. Alkohol, smink och fan och hans moster. Det enda de inte hade i överflöd var väl kläder, fast i brist på kläder så kompenserade de med en promillehalt lika hög som tönthalten.

Tjej 1
- Asså, vet du hur många gånger jag har spytt idag?

Tjej 2
- Nä, hur många?

Tjej 1
- Asså, typ tre gånger.

Tjej 2
- Åååh, du är SÅÅÅ cool (låter imponerad)

Sedan försvinner de in på toaletten och bjuder resenärer i närheten på såväl pysande öl-/ciderburk, äckliga kräkljud och falsksång / låtslakt av Katy Perrys "I kissed a girl" under de följande minuterna. Sedan vinglar de ut igen, som om inget hänt.

Tjej 1
- Fy fan vad vi är bra. Typ bäst.

Tjej 2
- Ja, bäst forever. Och fullast.

Tjej 1
- Och nu har jag spytt fyra gånger idag.

Tjej 2
- Ja. Och klockan är bara... ja, inte mycket.


MEN FÖR HELVETE, STANNA HEMMA ISTÄLLET!
NÄSTA GÅNG KNUFFAR JAG GÄRNA AV ER I FARTEN!

Sådär, nu ska jag nog lugna ner mig.
Andas in - ut - in - ut. Tre djupa andetag.

Parapapapa

För helvete. Är det inte Gwen Stefani & Akon för några år sedan, så är det Katy Perry eller Pink förra året. Eller varför inte fan och hans moster. Inte ens band som The Killers och Coldplay kan längre undkomma den där Rix-FM-överkörningen i 220 km/h med ett fåtal låtar som ges X antal spelningar vardera i timmen. Gärna flera månader efter att de släpptes.

Nu har turen sedan ett par månader kommit till Cidinho & Doca och deras satans Rap Das Armas (Parapapapa). Dessvärre så verkar inte antalet radiospelningar avta i takt med antalet månader man tvingas genomlida låten. Snarare tvärtom. Och jag lyssnar aldrig på Rix-FM (utom om det dunkar i jobbets buss), utan det är mitt älskade P3 som kör kniven i ryggen på mig. Och jag står maktlös, nynnandes det där satans Parapapapa mot min vilja, som vore det en reflex eller försvarsmekanism.