I går släpptes de första namnen till Siestafestivalen 2012, bland annat är Lars Winnerbäck, Lo-Fi-Fnk och sönderhypade Loney, Dear klara. Siesta ska visst vara den enda festival i Skåne som Winnerbäck gästar nästa sommar, men det har man hört förr. I år skulle Henrik Berggren (f.d. Broder Daniel) bara göra en enda sommarspelning, exklusivt på Siesta. Så fort den var avklarad så bokades han till flera andra.
I dag klockan 15 skulle det släppas ett begränsat antal biljetter till 2012 års Siestafestival, den tionde i ordningen under det namnet, och just då började mitt arbetspass. Pick 15.00 satt jag trots det som klistad vid jobbdatorn och Ticnet, lyckades fånga in en biljett och påbörjade min betalning med Visakortet i högsta hugg. Allt gick bra fram till det att jag behövde min Internetdosa. Inte nog med att det var direktbetalning (kunde ej boka och hämta ut en annan dag), dessutom räckte det inte med enbart Visa. Dosan var kvar hemma, kvarglömd i sista stund då jag tvingades skynda hemifrån, och jag är sedan fast på arbetet under 19 timmar. Uppförsbacke deluxe.
Jag kollade Ticnet för en stund sedan, uppbokat såklart. Inte för att jag hyste några större förhoppningar om att det skulle finnas billiga biljetter kvar i nuläget, än mindre då jag kommer hem efter 10-tiden i morgon förmiddag. 595 spänn för tre dagar, som hittat. Tyvärr var det alltför många som verkade tycka det. De snikna jävlarna. Säger jag, hehe. Nåja, det får väl bli en biljett till vad-nu-priset-landar-på då de släpps officiellt istället. Eller om jag lyckas vinna en biljett, jag brukar ha tur ibland. Gratis är gott. Den som lever får se, men det är jag värd.
I dagens Norra Skåne (Hässleholms lokala dagstidning) säger för övrigt festivalgeneralen apropå att Winnerbäck är bokad och gör sommarpremiären på Siesta att en premiärspelning är alltid lite speciell. Alla är peppade. Kolla bara på Håkan Hellström i somras, som spelade hur länge som helst.
Hur länge som helst? Han får det att låta som en maratonspelning på tre-fyra timmar i ren Lundellanda, alternativt att han skruvade fram sin egen klocka några timmar under spelningens gång. Nu minns jag inte den exakta speltiden, men det var 120 minuter på inomhusspelningen i Kristianstad månaderna innan och, om jag minns någorlunda rätt, cirka 100 minuter på Siestas stora utescen. Håkan hade väl som sista akt den kvällen 2,5 h (eller var det tre?) till sitt förfogande, om inte mer, enligt arrangörerna till Siesta. Hur länge som helst? Jo, tjena Banarne. Snarare en förväntad spellängd för en headliner. Om 1 h 40 min är hur länge som helst, då skulle en konsert med Lundell pågå till den dag helvetet fryser till is i paritet med Håkan på Siesta 2011.
Nu ska jag döva smärta och döda tid genom att långt om länge börja läsa Patti Smith. "Just Kids". Kollade lite på Idol tidigare, men det mådde man inte direkt bättre av. Inte ens på betald arbetstid. Råkade se en tjej slakta Kent och en kille slakta Krunegård. Många fler framträdanden såg jag inte, men kanske lika bra det. Varken inlevelse eller kroppsspråk. De bara stod där som teatraliska stenstoder, som vore de fastspikade i scengolvet och med armarna onaturligt flaxande vid sidorna.
Ja' ä inte bitter, som Tony Rickardsson skulle ha sagt ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar