Bastu, öl, massagestol, stereo och bubbelbad till förfogande. Det enda jag inte nyttjade i dag av de där sakerna var bubbelbadet, men det ger mig å andra sidan en anledning att cykla en ny tripp och bubbelbada redan kommande vecka. Dumt att inte passa på då man har tillgång. Bastu, öl och musik på samma gång, vem sade att vi killar inte har simultankapacitet? Dessutom hinner man filosofera mycket då man sitter i en bastu och... tja, mestadels bara sitter där och svettas. För svettas gör man, som vore man ofrivillig gäst mitt i en aggressiv moshpit på en konsert med SlipKnoT. Eskapism är underskattat, både som ord och sysselsättning, därav att tankarna tenderar att flyga fritt.
När jag satt där i bastun i dag kom jag att tänka på svunna tider, något ska man ju tänka på. Tider då allt var enkelt, både på gott och ont. Jag tänkte bland annat på de stunder som jag satt hos en klasskompis och spelade vinylsinglar med Stone Roses och Manic Street Preachers. Där satt vi med saft och Stone Roses på tredje våningen och två våningar ner i samma trapphus satt den i princip jämngamle Johan Karlsson (för allmänheten mest känd under namnet Familjen) och drack Newcastle-öl (det snurrade i hans skalle redan då, haha) och lyssnade på samma Stone Roseslåtar. Den som sett honom live tvivlar heller inte på hans förkärlek för Ian Brown & co. Ibland tittade han upp till oss, ibland tittade vi ner till honom. Oftast satt vi där dock ensamma och lyssnade. Undrar om Magnus har kvar de där vinylsinglarna än i dag?
Ibland saknar jag svunna stunder, det enkla, människorna, jag hatar mig själv för att jag alltid låter människor och saker bara rinna ut i sanden. Men mest av allt saknar jag kanske bara just tiden då allt var sådär lagom enkelt. Tankarna kretsade inte kring framtid, ovisshet och vad det blev av allt och alla, utan mest kring vem som skulle peta ner Pet Shop Boys från förstaplatsen på Tracks i P3, om det skulle bli 1.000 meter klädsim (jobbigt), redskap (värdelöst) eller bollspel (desto roligare) på gymnastiken den kommande veckan, om P skulle dyka upp mindre än 1 h efter utsatt tid för straffsparkstävling på Norrängskolans fotbollsplan eller huruvida en annan gammal klasskompis mamma, efter vad som kändes som hundra år, äntligen skulle bli klar med sin enorma David Bowiemålning (den kom slutligen att täcka lägenhetens ena vägg från golv till tak och från sida till sida).
Eskapism, nostalgi och något bisarra tankegångar, tre anledningar till att jag borde ta tag i det där med bubbelbad också och få en chans att flumma vidare av ren tristess. För att inte tala om löpträningen, den har jag snackat om hela våren. Så får det bli, intalar jag i alla fall mig själv nu. Mer bastu, mer massagestol, mer bubbelbad och regelbunden löpträning. Om inte annat så skingrar det tankarna och främjar verklighetsflykten för en stund såhär i semestertider, det är gott så!
I kväll är det Henric de la Cour som jag saknar. Beundransvärd i sin kamp mot en obotlig sjukdom och ett musikaliskt geni som tyvärr inte har fått det genomslag och den stora uppskattning som han förtjänar. Jag har dödat den senaste timmen eller två med att lyssna igenom mina skivor med Yvonne och Strip Music (album, b-sidor, demos, ca 100 låtar finnes allt som allt) och saknar de la Cour. Upplagda "Dogs" på YouTube är en fin sololåt, men det borde släppas något officiellt snart. Det där soloalbumet som det har snackats om i några år och som uppenbarligen kryper allt närmare för varje gång som jag hör någon nämna hans namn. Och inte minst borde SiESTA 2011 ha bokat honom, jag ville ha haft min abstinens dämpad under året, fy skäms på dem. Markan och P23 som trots allt har haft både Yvonne, Strip Music och David Lindh (han praoade i BD mot slutet, jag fattar ännu inte hur han hamnade där) flera gånger, men nejdå. Inte 2011, inte. Jag får snällt leva vidare med abstinensen tills vidare, om nu inte Sommarfesten 2011 skräller till ordentligt.
P.S. Cola, vodka och citron i samma glas är ungefär lika lättdrucket som vatten eller saft. Både på gott och ont. Biljetter är nu bokade till Linköping och fina Lindavännen, vi ska bland annat se min Blur-dvd (dokumentärfilm och en konsert) på storbildsduk och dricka te. Strax ska jag se SlipKnoT live via direktsänd stream från Sonisphere Knebworth, men det är jag väl ensam om här? Om några dagar ska jag förhoppningsvis på Hästveda marknad, där hittas alltid något för oss filmälskare.
När jag satt där i bastun i dag kom jag att tänka på svunna tider, något ska man ju tänka på. Tider då allt var enkelt, både på gott och ont. Jag tänkte bland annat på de stunder som jag satt hos en klasskompis och spelade vinylsinglar med Stone Roses och Manic Street Preachers. Där satt vi med saft och Stone Roses på tredje våningen och två våningar ner i samma trapphus satt den i princip jämngamle Johan Karlsson (för allmänheten mest känd under namnet Familjen) och drack Newcastle-öl (det snurrade i hans skalle redan då, haha) och lyssnade på samma Stone Roseslåtar. Den som sett honom live tvivlar heller inte på hans förkärlek för Ian Brown & co. Ibland tittade han upp till oss, ibland tittade vi ner till honom. Oftast satt vi där dock ensamma och lyssnade. Undrar om Magnus har kvar de där vinylsinglarna än i dag?
Ibland saknar jag svunna stunder, det enkla, människorna, jag hatar mig själv för att jag alltid låter människor och saker bara rinna ut i sanden. Men mest av allt saknar jag kanske bara just tiden då allt var sådär lagom enkelt. Tankarna kretsade inte kring framtid, ovisshet och vad det blev av allt och alla, utan mest kring vem som skulle peta ner Pet Shop Boys från förstaplatsen på Tracks i P3, om det skulle bli 1.000 meter klädsim (jobbigt), redskap (värdelöst) eller bollspel (desto roligare) på gymnastiken den kommande veckan, om P skulle dyka upp mindre än 1 h efter utsatt tid för straffsparkstävling på Norrängskolans fotbollsplan eller huruvida en annan gammal klasskompis mamma, efter vad som kändes som hundra år, äntligen skulle bli klar med sin enorma David Bowiemålning (den kom slutligen att täcka lägenhetens ena vägg från golv till tak och från sida till sida).
Eskapism, nostalgi och något bisarra tankegångar, tre anledningar till att jag borde ta tag i det där med bubbelbad också och få en chans att flumma vidare av ren tristess. För att inte tala om löpträningen, den har jag snackat om hela våren. Så får det bli, intalar jag i alla fall mig själv nu. Mer bastu, mer massagestol, mer bubbelbad och regelbunden löpträning. Om inte annat så skingrar det tankarna och främjar verklighetsflykten för en stund såhär i semestertider, det är gott så!
I kväll är det Henric de la Cour som jag saknar. Beundransvärd i sin kamp mot en obotlig sjukdom och ett musikaliskt geni som tyvärr inte har fått det genomslag och den stora uppskattning som han förtjänar. Jag har dödat den senaste timmen eller två med att lyssna igenom mina skivor med Yvonne och Strip Music (album, b-sidor, demos, ca 100 låtar finnes allt som allt) och saknar de la Cour. Upplagda "Dogs" på YouTube är en fin sololåt, men det borde släppas något officiellt snart. Det där soloalbumet som det har snackats om i några år och som uppenbarligen kryper allt närmare för varje gång som jag hör någon nämna hans namn. Och inte minst borde SiESTA 2011 ha bokat honom, jag ville ha haft min abstinens dämpad under året, fy skäms på dem. Markan och P23 som trots allt har haft både Yvonne, Strip Music och David Lindh (han praoade i BD mot slutet, jag fattar ännu inte hur han hamnade där) flera gånger, men nejdå. Inte 2011, inte. Jag får snällt leva vidare med abstinensen tills vidare, om nu inte Sommarfesten 2011 skräller till ordentligt.
P.S. Cola, vodka och citron i samma glas är ungefär lika lättdrucket som vatten eller saft. Både på gott och ont. Biljetter är nu bokade till Linköping och fina Lindavännen, vi ska bland annat se min Blur-dvd (dokumentärfilm och en konsert) på storbildsduk och dricka te. Strax ska jag se SlipKnoT live via direktsänd stream från Sonisphere Knebworth, men det är jag väl ensam om här? Om några dagar ska jag förhoppningsvis på Hästveda marknad, där hittas alltid något för oss filmälskare.
4 kommentarer:
Åh vad bra du skriver. Skriv en bok å ge ut, det har jag sagt till dig flera gånger.
Tack vännen, men fullt så enkelt är det inte. Eller det är det kanske, Magnus Skoglund lyckades kränga ut en bra och egen bok på någon vänster. Å andra sidan har han säkert fler läsare och fans än vad jag har :p
Bastu och bubbelbad borde ju ha lett till nostalgiska tankegångar av annat slag också.. Fan, vad fina kvällar vi haft tillsammans!
Haha, ja, det var tider. Och i förmiddags promenerade jag i Hembygdsparken, förbi gräset och barnfamiljer ;-)
Skicka en kommentar