13 april 2011

Fear no darkness, promised child

Jag verkar inte kunna posta inlägg (inte ens kommentera Blogspot, t.ex. svara kommentarer i min egen blogg) hemifrån, det är säkert något med min nyuppdaterade webbläsare eller liknande som inte uppskattar Blogspot. Vi får hoppas att de kommer överens inom kort. Här nedan är något som ironiskt nog inte kom iväg igår kväll, då det var tänkt att äntligen skickats något, utan sparades istället i ett utkast. Passar på att få iväg det nu, eftersom jag inte är hemma :p

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tisdag kväll: Bloggen är inte bortglömd eller försummad, jag har bara inte haft något direkt att blogga om. Jag skulle kunna blogga om vardagstristess, saknad, längtan, vårväder och så vidare, men icke då. Eftersom jag inte vill ha en utlämnande självbiografi, det överlåter jag till andra som uppdaterar 123 gånger om dagen om allt och inget, så återkommer jag säkert igen med något inom musik, film, litteratur, dråpligheter eller liknande upptåg vad det lider. Hav förtröstan!

Lite kultur kan jag väl alltid klämma in. I skrivande stund ser jag Stefan Jarls lysande dokumentär Underkastelsen inom dokumentärsatsningen Dox i svt1. Den senaste konserten var en väldigt angenäm sådan med Håkan Hellström i fredags. Jag har återigen tagit upp den helt fantastiska serien In Treatment (välskriven, välspelad och jävligt bra) med bl.a. Gabriel Byrne och den alltid lika fantastiska Dianne Wiest på dvd. Och Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón är en fängslande bok som alla borde läsa. Plus massa facklitteratur. Ja, nej, det var väl allt för nu. Over and out!

4 kommentarer:

P sa...

Apropå Dianne Wiest, se "Rabbit hole" alla hessleholmare. En bra film om en tragisk händelse. Såg den för ett par månader sedan på Drottninggatans filmfestival. Lite mindre "bioskärm" och lite intimare och lugnare. Ungefär lika smärtsam som "Blue valentine" trots att den senare mest handlade om två personer som inte tyckte speciellt bra om varandra nån gång. "Rabbit hole" var egentligen betydligt mer tragisk. Men det hindrar inte att bägge var jobbiga att se på.

/M sa...

Icke sett "Rabbit Hole" ännu, men det kommer. Det kommer. Inom kort. Hoppas jag. Dianne Wiest är alltid sevärd.

Om detta skickas så kan jag dessutom svara (då också blogga, antar jag) kommentarer hemifrån igen.

Sébastien sa...

Jag håller med om att man inte vill blogga om ingenting. Det är okej om en del andra gör det (vissa gör det t.o.m. bra), men jag vill i likhet med dig helst fokusera på film/musik/litteratur.

Sedan måste jag bara hålla med om hur bra Dianne Wiest är. Så himla synd att Woody Allen inte längre arbetar med henne, hon har lyft många av hans 80-talsfilmer.

/M sa...

Hela klippet jag länkande är sanslöst bra, precis som serien. Från 5:00 och framåt är ett skådespel, personkemi, minspel och repliker som är få filmer och serier förunnat.

Dianne Wiest håller fortfarande toppklass, så, ja, det skulle vara trevligt att få återse henne i en Woody Allenfilm snart. Fast det känns väl som att den tiden är dem förbi, tyvärr.