16 mars 2011

The Vaccines, The Human League och Pet Shop Boys

Jag har lyssnat in mig på tre färska skivor idag. Dock inte bob hund riktigt ännu, tyvärr.
.
The Vaccines är varken originella eller nyskapande. Dessutom är väl de båda orden synonymer för ett och samma, men sak samma. Efter några singlar är det hypande Londonbandet nu redo att släppa ifrån sig sitt debutalbum. De låter som ett Interpol som utforskar skrammelpop (i stil med The Jesus & Mary Chain) och 70-talspunk (i stil med The Ramones) och sedan kör vi allting i mixern. Ut kommer en angenäm smoothie som säkert får någon svensk festival att dansa loss i sommar.
.
The Human League kuskade Sverige runt under tre helger och sex konserter i somras i turnépaketet "Forever Young 2010" och nu är tiden kommen för 80-talsikonerna att leverera ett helt nytt studioalbum. "Credo" är bandets första på 10 år. Hur det låter? Som The Human League, varken mer eller mindre egentligen. Nästan som om tiden har stått still, både på gott och ont. Visserligen bättre producerat och uppdaterat sound och ljudbild än deras tidiga album, men det kommer väl per automatik med tid och teknik. Jag gillade den spelning jag var på i somras, men 2011 har de nog inte så mycket mer att komma med än att pliktskyldigt peta in ett par nya låtar och sedan i huvudsak inrikta sig på hitkavalkaden. Precis som fallet var redan i somras alltså. Gott så!
.
Pet Shop Boys är desto mer oberäkneliga. För några år sedan tonsatte de den ryska stumfilmen "Pansarkryssaren Potemkin", en film mest känd för den klassiska scenen (en av filmhistoriens mest kända vågar jag mig påstå) där en barnvagn åker ner för en trappa. Nu är turen kommen till HC Andersens "Det utroligste" som nu satts upp som balettföreställning under namnet "The Most Incredible Thing" och albumet bär samma namn. Musiken är skapad av Tennant och Lowe, alltså Pet Shop Boys. I morse läste jag en recension där musiken beskrevs som "Tjajkovskij på en ravefest". Träffsäkert, faktiskt. Annars slås jag mest av vilka fantastiska kompositörer firma Tennant/Lowe är, det kommer till sin rätt i detta näst intill helt instrumentala verk som klockar in på tre akter, 21 spår och nästan en och en halv timmes speltid.

Inga kommentarer: