A million thoughts and they're all about you

"A Million Thoughts and They're All About You" heter nya albumet med AiV (Alice in Videoland).

"Maiden Voyage" och "Outrageous!" är bandets två första album. Vid tiden för de albumen såg jag bandet live en del gånger. På skiva är de bra, stundtals riktigt bra, men live är det nog bara två konserter som riktigt har imponerat på mig. Det bör ha varit omkring 2003-2005 och det har varit inomhus på en mindre scen och med en cool ljusshow som förstärkt intrycken ytterligare. Live, där det kan halta betänkligt, lämnar vi därhän för nu. Fokus läggs på ett nytt album.

2008 års "She's a Machine", det tredje och föregående albumet, gick ganska spårlöst förbi. Jag införskaffade det på rea först något halvår efter release. Möjligtvis att nyhetens behag var över, var sak hade kanske sin tid? Albumet innehöll dock, bandets vana trogen, en del pärlor. Så även nya skivan. Electropunk benämner bandet helst själva sin musikstil i intervjuer, jag har inga problem att köpa det. Med ett par tre undantag så är det gasen mer eller mindre i botten på nya skivan.

Bandet har alltid varit ganska sparsmakade med låtar. Åtta-tio spår per skiva har det blivit. Nio låtar innehåller nya "A Million Thoughts...". Singeln "Psychobitch" som släpptes mellan förra och nya skivan är inte med här, men väl sommarhiten "Spaceship". En bagatell i sammanhanget, ett av albumets mer popiga, lättviktiga och tråkiga spår. På årets Arvikafestival presenterade AiV en del för publiken nytt material, bl.a. spelade de en cover av Neneh Cherrys gamla "Buffalo Stance".

I AiV's tappning avslutar "Buffalo Stance" albumet. Möjligtvis småkul på pappret, en lördagnatt kl 03. Ganska plikttrogen och småtråkig version, uppdaterad med ett soft och lugnt AiV-sound. Inte dålig, mest bara ganska onödig och överflödig. Stolpskottet med stort S är dock "Bender", inte ens som b-sida hade den varit önskvärd. Den är stundtals okej, men spårar ur p.g.a. tramsigt rappande. Utöver de tre låtar jag nämnt ovan så utgör övriga sex spår (ingen nämnd, ingen glömd) ett habilt hantverk. Så vi glömmer snedstegen och lägger in de övriga sex i spellistor, mobil etc. Två tredjedelar av materialet håller i alla fall måttet årgång 2010, det är gott så! SiESTA! 2011, kanske?

.

Bästa låt: "Take Me With You". En riktig pärla på ca tre minuter.

Låtens 30 sista sekunder rockar dessutom röven av det mesta 2010.

.

P.S. Vill ni lyssna på skivan (släpps digitalt 2/11) http://www.artoffact.com/releases.php

Låtarna sparas visst automatiskt på datorn efter att man har lyssnat. Kanske årets tabbe? :)