I förrgår var vi på en pizzeria och skulle äta kvällsmat med jobbet. Kycklingsallad, och till det serverades sådant där gott, ljust, varmt bröd. Jag fick med mig tre bitar av det hem och igår, dagen efter, blev jag sjukt sugen på dem.
Klockan var väl ca 20, ugnen sattes på på 200 grader, in med bröden efter stund och sedan... tja. Sedan blev klockan 23 innan jag upptäckte bröden igen. Jag skulle ut i köket och hämta lite vatten under ett avsnitt av Criminal Minds.
Vid det laget, efter ca tre timmar i ugnen, så påminde bröden mer om en slags hårda och lite tjockare pepparkakor. Till det yttre, kan jag tillägga. Till smaken? Ingen aning. De gick direkt i organiskt idag, när ugnen vädrat ur.
.
Synd på så rara ärtor, som det heter.
Synd på så rara ärtor, som det heter.
För de var riktigt goda, de där bröden.
4 kommentarer:
hahahahah! aja baja, när man är ouppmärksam ;)
Hehe. Började de inte brinna? Inga Sofiero den kvällen då? "Halv åtta hos mig" nästa?
Jag fattade inte det där med "Halv åtta hos mig", men sedan såg jag klippet i din blogg. Hahaha, vilken jävla lirare, där ligger man i lä. Sedir Ajeenah + matlagning = Epic Fail Deluxe. HAHAHA!
Och nej, det började inte att brinna. Inte så mycket os heller, det tog ju ca 3 h att upptäcka det.
De blev förvisso jävligt brända. Från färgen av ljust och fint (och mjukt) bröd till pepparkaksfärg. Och stenhårda. Inte ok.
Skicka en kommentar