Jag har väl egentligen inte så mycket nytt att berätta sedan senast. Inga revolutionerande eskapader och strapatser i helgen. Ganska lugnt och skönt det såhär efter jobb till och från under jul och nyår, samt en och annan droppe alkohol däremellan och efteråt.
Jag har väl dessutom känt mig ganska osynlig på i princip alla sätt och vis nu under söndagen. Varje stund. Varje andetag. Från start till mål. Hela jävla dagen. Det hade säkert funkat bättre om jag inte hade vaknat alls idag. Sovit från lördag natt till måndag morgon.
Sunday, bloody Sunday, som Bono hade sagt.
Jag har väl dessutom känt mig ganska osynlig på i princip alla sätt och vis nu under söndagen. Varje stund. Varje andetag. Från start till mål. Hela jävla dagen. Det hade säkert funkat bättre om jag inte hade vaknat alls idag. Sovit från lördag natt till måndag morgon.
Sunday, bloody Sunday, som Bono hade sagt.
1 kommentar:
Det låter ju inte bra. Att vara osynlig är sällan så kul som man tänkte sig när man var liten och fantiserade om att kunna smyga omkring överallt obemärkt. Att vara synlig är i själva verket det mest eftersträvansvärda i många situationer.
Att vara i färg.
Skicka en kommentar