Jaha, då är jag vaccinerad mot influensa A(H1N1) nu. Pandemrix heter visst vaccinet. Jag blev erbjuden det redan första veckan vaccinet fanns i Sverige, i och med arbetet. Då avstod jag, precis som många andra. Sedan tänkte jag om, precis som många andra. Knallade dit vid 14-snåret. Nu, ca två timmar senare, känner jag inga biverkningar. Peppar peppar ta i trä.
Precis efter att jag hade blivit vaccinerad och satt av de obligatoriska 15 seeega minuterna efteråt, då inträffade förresten något galet som piffade upp det lite. Plötsligt. Halvt skrikande. En gäll kvinnoröst. Invandrare. Helt okej svenska, så hon visste väl exakt vad hon hade varit med om. Desto mer bisarrt då, denna one man show som fick hela kön att stanna upp för 30 sekunder.
- Nej, nej, åh, nej. Snälla.
Genast vände sig X antal personer om, inklusive jag. Inte undra på, för 1) man hade inget bättre för sig ändå och 2) kvinnan fick det ju att låta som om hon blev såväl bestulen på värdesaker som barnvagn (med ungen i). Dock inte så troligt där inne. Fasthållen och tvångsvaccinerad då? Nja, inte ens det. I nästa andetag förstod man att det hade skett helt frivilligt, men sedan ångrade hon sig uppenbarligen precis efteråt.
Ja, ni läste/anade rätt.
EFTERÅT. *trumvirvel*
- Jag vill inte mer. Inte nu.
Ni får ta tillbaka vaccinet nu.
Jag vill inte ha det mer. Nej, nej!
Jag vill inte ha det mer?! Vad fan. Som vore det en lånebok från biblioteket. Låna och lämna tillbaka. Hm, vill jag detta? Jag vet, jag agerar först och bestämmer mig sedan. Ett nålstick och sedan, nja, det där Pandemrix var nog inget för mig. Ni kan tömma min kropp på det igen, men tack för lånet. Tack för att jag gav det en chans i alla fall, istället för att tänka efter... före. Tack för att jag kanske inte tänkte alls.
Hennes man skämdes, men jag klandrade honom inte. Som ni förstår så satt inte de kvar där under de obligatoriska 15 minuterna, utan mannen mer eller mindre släpade med sig frugan ut. Kvar stod X antal personer och någon sköterska. Ja, Gud, vad ska man säga? Grattis, eller något!
Och jag nästan hoppas att hon åker på nöffnöff, sitt Pandemrix till trots. Såvida inte familjen anlitar greve Dracula i syfte att suga såväl blod som Pandemrix ur kvinnans till synnes (i alla fall för oss åskådare) besatta kropp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
HAHAHAHAHAHA! Fy vilken knasig tjej xD
Ja, de får nog satsa på assistans från greve Dracula. :D
I och för sig kan jag förstå den ångesten, att inte kunna ångra sig. Är man vaccinerad, så är man. Hon hade väl hört för många skräckhistorier om alla biverkningar, antar jag.
Ja, det finns ju risker för biverkningar, dock långt ifrån alla som känner av något. Möjligtvis lite ömmande runt om sticket för merparten. Det känner jag av lite nu, men that's it.
Samtidigt ska/bör man ha tänkt igenom saken INNAN man löper linan fullt ut. Då är det så dags. Tänk efter, före. Annars blir det kanske som med den där stackars kvinnan :-P
Någon annan här som har vaccinerat sig nu då? Eller som tänker göra det? Kanske avstå helt? Varför / varför inte?
I efterhand känns det bra, då kanske man kan andas ut i vinter. Kan en för kanske något dygn smått öm arm (men inte alls besvärande) få mig att inte åka på skiten, då är det bra. Gott så!
Jag ska vaccinera mig framöver, men har inte fått besked om när.
Det känns säkrast så.
Annars brukar jag inte ta någon influensaspruta, men svininfluesan verkar ju lite lurigare än den vanliga influensan. Helt friska personer som plötsligt får vårdas i respirator, nej tack, det slipper jag helst.
Lite ömhet i armen måste du väl fått ändå? Inte så farligt men ändå.
u-->
Jag har nog aldrig åkt på en höst/vinterinfluensa innan, men denna gång vågade jag nog inte riktigt chansa. Inte fler som insjuknar än vanligt, men de som insjuknar råkar i regel värre ut. Den risken vill jag nog inte ta.
Nu är ju inte skyddet 100%. Jag hörde 60% någonstans, men nu har man ändå en dos av skiten i sig (liiite liiiten dos) i och med sprutan. Förhoppningsvis ska det då lyckas hålla skiten borta sedan.
P-->
Jag tog ju sprutan i fredags eftermiddag och sedan var jag lite öm i armen (omkring området för sticket) under lördagen och söndagen. Inte så att man tänkte på det hela tiden, men om man stötte emot något med armen eller i vissa rörelser.
Dock ingen tendens till frossa, feber, yrsel, illamående eller annat. Och idag känner jag nog inget alls i armen.
Skicka en kommentar