21 september 2009

Man måste tiga för att vara sann, men man måste tala för att ha en chans...

Jag drog ner nya albumet med [ingenting] förra helgen. Jag fick tips från Pocke att det hade läckt på en japansk server av alla ställen. Google är vår vän, så det gick smärtfritt att hitta. Allt stod förvisso på japanska, men det gick vägen ändå. Skam den som ger sig, tog väl bara några sekunder av betänketid och sedan första bästa länk. Bingo! Nu har jag lyssnat en hel del till och från de senaste 10 dagarna och ingenting duger absolut. (för att förstå de tre sista orden korrekt så bör man ha viss koll på bandet)

Dagen till ära så har jag rippat mina cd's med bandet till en [ingenting]-mapp på datorn, så nu kan jag avnjuta (nästan) hela katalogen. En binge album, EP's och singlar. Idag blir en dag full av [ingenting] i ordets båda bemärkelser. Jag har bott på jobbet 43 h sedan i fredags eftermiddag, men nu är jag åter i friheten. Nu andas jag åter frisk luft. Nej, så illa är det inte, det är bara min übertrötta ironi/sarkasm/humor/whatever som slagit på autopiloten.

Jag bjuder på en låt som alla bör ha hört. Sommarsingeln "Halleluja!", här live i TV4. Så fram med paraplydrinken, på med dansskorna och klappa handklapp i sann pop-takt som vore ni (den numera försvunne?) krylltotten Patrik Nilsson (från Studiefrämjandet) på valfri surf-pop-konsert! Klapp-klapp-klapp!

Inga kommentarer: