I förrgår natt gick förmodligen ridån ner.
It's with some sadness and great relief to tell you that I quit Oasis tonight. People will write and say what they like, but I simply could not go on working with Liam a day longer. /Noel Gallagher
Okej, det är väl inte direkt första gången som bröderna Gallagher har hamnat i regelrätt slagsmål, slutat prata med varandra och hotat med att lämna bandet. Eller faktiskt gjort slag i saken, för den delen. För det har varit tack-och-hej-föreställningar tidigare. Något säger mig emellertid att det är över denna gång. Om inte, så i alla fall för att det borde vara nog nu.
Bröderna slogs backstage precis innan en konsert i Paris. Konserten ställdes in och publiken fick reda på varför (slagsmålet) på storbildsskärmarna. Klockrent! Sedan har bröderna inte pratat med varandra mer än genom pajkastning på Twitter. Noel meddelade sitt avhopp enbart genom ett inlägg på hemsidan, efter det ställdes resten av turnén in. Ska det göras, då ska det göras ordentligt som de rockstjärnebusar de är.
Sedan är det synd att det inte skedde i grevens tid. 1994-96 ägde de musikvärlden. Två förstklassiga album och mästerliga b-sidor. Först 2009 verkar de slutligen stänga butiken. Never say never, för om kassakistan börjar tryta så är kanske bröderna plötsligt de finaste vänner igen. Sörplar te, äter scones och tar sitt sänkta skepp för ännu en vända världen över. Om de hinner slutföra turnén, d.v.s.
Jag får väl buga och bocka för de här åren 15 åren. Främst de mästerliga åren 1994-96, med sina två album med tillhörande tio cd-maxis. För det kommer de för alltid att finnas i min historiebok. Senaste plattan var dessutom trots allt ett steg i rätt riktning igen, så skeppet fick i alla fall sjunka med flaggan på halv stång. Det är gott så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar