Klappat och klart. Nästan.

Då var jag nästan klar med alla klappar,
återstår bara att slå in någon av dem också.
Hm, inslagningspapper. Jag visste det var något :/

Julkorten verkar ha spelat ut sin roll.
I alla fall då det gäller mig. Uppenbarligen.
Inte skicka kort alltså, men att få. Lata jävlar!

Folk till förbannelse på stan.
Alla ska fram. Knuff. Aj. Oj. Stön.


Om någon undrar över bilden här till vänster, så är det under kents spelning på Stockholms Stadion, nationaldagen 2003. Den bilden är mest till för att illustrera julträngseln i Hässleholm, 22 december 2007. Men det är klart, den bilden gör inte denna dag rättvisa, ty idag var det värre än så. Nästan i alla fall. Kanske. Lite. Ändå inte. Hur som helst, kan inte folk bara tagga ner? Julen ska vara mysig. Trevlig. Gemenskap. Mat och dryck med familjen, nära och kära. Inte i första hand någon Hej-vad-det-ska-handlas-julklappar-helg.


Ingen snö är det heller!

Jag säger som Janne Berglund:

- Det är bara elände!

Å andra sidan.
Man ska kanske inte lyssna på honom.
Han står för de numera bevingade orden:

- För helvete Mackan,
du är nästan som en hora.
Du gör allt för lite pengar.

Detta när jag jobbade som timvikarie.
Trevliga föräldrar mina vänner har, haha.

Julstämning? Någon?