Henric de la Cour (feat. Susanna Risberg) - Shark

Gustaf Kjellvander

Bloggens väcks till liv då tanken om ett annat liv, ett slocknat, slog mig nyss. I dag, den 18 juni, är det ju exakt två år sedan Gustaf Kjellvander (1980-2011) gick bort, alldeles för tidigt. Ljuset slocknade vid 31. Jag minns fortfarande chocken då jag läste dödsbudet på nätet och drog iväg ett sms till Patrik, som då befann sig i Italien och knappt trodde mig. Denna afton spelas The Fine Arts Showcase hela kvällen till hans ära. Vila i frid Gustaf. Saknad, men aldrig glömd.

Här återfinns mitt två år gamla inlägg kort efter beskedet:
http://hessleholm.blogspot.se/2011/06/for-those-who-dream-with-open-eyes.html

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

And I'm tired of digging this grave.
And I just love to misbehave.
And I swear I have much more to give.
Today is the day that we both shall live.
(2010)

Från sista låten/singeln (ses/hörs nedan) med The Fine Arts Showcase.

SiESTA! - Vila i frid.

I går eftermiddag, just som jag hade påbörjat ett arbetspass på 18 h, droppades bomben att SiESTA! ställs in. Festivalen, som skulle gått av stapeln under tre dagar med start nästa torsdag, hann fira tio år 2012 (innan dess var den Festival Blå), men 2013 blir det inget. Knappt 2.400 sålda biljetter i förköp är orsaken. Jag säger inget om det. En festival som försäljer drygt 2000 pass genererar inget överskott, tvärtom pekade prognoserna på 4.000 besökare och uppemot 4,5 miljoner i förlust om den hade fullföljts. Men beslutet skulle ha tagits tidigare. Den senaste månaden, sedan 22 april fram tills i går, hade det visst sålts ca 500 biljetter, då stod de med inte ens 2.000 sålda 22 april.

 

Där någonstans borde de ha fattat något av två följande beslut:

1) Detta håller inte, vi ställer in i god tid för allas bästa.

2) Inga goda förutsättningar, men vi kör. Bära eller brista.

 

Istället var det goda miner utåt. Så sent som i helgen hade tidningen Norra Skåne stor intervju där arrangören sade att biljettförsäljningen nu hade lossnat (500 st på en månad, jo men tjenare!). I dag, dagen efter att festivalen ställts in, är det stor intervju i Lokaltidningen Hässleholm. Gratistidning som dimper ner i brevlådan. Jag antar att de inte hann stoppa den. I intervjun (kanske gjord för några dagar sedan, inte vet jag) är det även där glada miner och snack om bästa startfältet någonsin och en förhoppning på 10.000 besökare. Att läsa detta i dag med tanke på gårdagen är mest... tragikomiskt? Bisarrt? En enda stor lögn och en bubbla av självförnekelse? 500 sålda på en månad, totalt 2.400, och en vecka innan festival står det svart på vitt om förhoppningar på 10.000 besökare. Vilkenvärld lever man i då, när man har krängt 500 biljetter på en månad och hoppas på att kränga 7.600+ på 1-2 veckor?!

 

För bara en vecka sedan gjordes det visst klart med den restaurang som skulle stått för servering av alkohol och mat. En vecka sedan?! De lovades, av samma arrangör som målat upp guld och gröna skogar i media senaste veckan, att prognoserna pekade på i alla fall lika mycket folk som förra året. Upp mot 8.000. Minst.

 

En vecka senare, i går, vet vi alla hur det slutade.

 

Biljettpengarna? Ingen som vet. I alla fall inte utåt sett. Jag hyser dock ingen förhoppning om att få tillbaka mina slantar. Inte ens om arrangörerna går ut i media och säger så, för vem vet hur det VERKLIGEN skulle kunna gå dagar senare. Ena dagen är man störst, bäst, vackrast och syns överallt... nästa dag är man oanträffbar. Någonstans däremellan finns bara förlorare. Festivalen, arrangörer, artister och besökare. All heder åt Kulturföreningen Markan som har marknadsfört SiESTA! och Hässleholm. De växte kanske bara helt enkelt för snabbt, för stort. Kostymen blev troligen för stor för deras eget bästa. Avslutet kunde dock ha skötts snyggare, just nu lämnar det bara en bitter eftersmak såhär dryga veckan innan festen skulle ha börjat...

Dexter Season 8 - Official Trailer

Den åttonde säsongen, startar 30 juni i USA, blir som bekant den avslutande.

 

Charlotte Rampling gästar säsong 8. Det har nästan alltid varit någon skådis som gästar serien varje säsong för en nyckelroll, t.ex. John Lithgow, Julia Stiles, Colin Hanks (Toms grabb), Sean Patrick Flanery och nu verkar de, i och med Charlotte Rampling, avsluta med flaggan i topp gällande gästskådis!

 

Officiell trailer för sista säsongen släpptes i kväll:

Monica Z

Första trailern (bara en teaser är släppt tidigare) till Monica Z släpptes i dag.

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn, att allting efteråt är för sent.

NRJ, ni vet den där radiokanalen som spelade samma tråkiga bajsmusik dygnet runt och som man inte ens visste fanns kvar, ringde upp ett fan till Bieber och lurade i henne att hon skulle få gå på konserten, träffa Bieber och även äta middag med honom. Det är alltså inget inslag där det drivs med Biebers hysteriska fans, s.k. Beliebers, kollektivt, utan en tjej väljs ut och placeras i en situation hon inte bett om. Hon erbjuds biljett och personligt möte, men...

 

Sedan kan man förvisso bli lite arg på hennes bror som bad radiokanalen att jävlas med syrran, men programledarna är ju de som kom på "skämtet" och helt drar undan mattan under tjejens fötter. Och sedan försvarar de sig med att det bara var ett skämt. Biljetterna som tjejen får till konserten, det är hennes bror (inte NRJ) som har köpt dem.

Tycka vad man vill om Justin Bieber, hans musik och hans hysteriska fans, MEN alla har vi väl varit tonåringar och haft våra idoler och drömmar. Mycket mer än så borde inte krävas för att kunna sätta sig in i hur tjejen känner när de vuxna människorna förvandlar en dröm till mardröm genom att pissa henne rätt i ansiktet och asgarva åt det. Man kan riktigt se framför sig hur de vuxna mobbarna gör en high five i studion. Men visst, NRJ... vad mer kan man begära.

SiESTA! 2013 - triss i ess från UK

Klara sedan innan är bland annat Håkan Hellström och engelska Enter Shikari.

I dag släpptes bland annat engelska The Vaccines, ett band med utsökt live-CV och två bra album (inte minst debuten) på sitt samvete. Skotska (med en svenska på trummor) Glasvegas blir kanske aldrig bättre än sin debut, men den räcker gott (förutsatt att Daddy's Gone och Geraldine spelas i sommar) för att jag ska se fram emot deras konsert. Även brittiska Biffy Clyro släpptes i dag, men de har jag ingen speciell koll på. Bara några hits och sådär.

Mycket trevligt släpp tycker den danssugna och glada indieräven i mig.

Jag bjuder på en hitsingel vardera från de tre ovan nämnda banden. De i Sverige tämligen okända (men gigantiska hemma i UK) Biffy Clyro låter som bäst i de lite lugnare låtarna, som den i liveklippet nedan. Från Wembley. Sicken gåshud! Ha d gott. Marcus.

Biffy Clyro - Many of Horror (When We Collide)
I still believe,
It's you and me 'til the end of time.
When we collide we come together.
If we don't we'll always be apart.
I'll take a bruise, I know you're worth it.
When you hit me, hit me hard...

Winny Puhh - "Meiecundimees üks Korsakov läks eile Lätti"

Ett enda stort What The Fuck?! är på sin plats här! Om man dessutom inte redan har anlag för epilepsi, då kan man få det för mindre p.g.a. klippningen av detta framförande. Winny Puhh kallar de sig. Man tänker osökt på Nalle Puh, vilket troligen också är avsikten.

 

EESTI LAUL 2013: Winny Puhh - "Meiecundimees üks Korsakov läks eile Lätti". Eesti Laul is the national selection of Eurovision Song Contest in Estonia.

 

Jag har inte den blekaste aning hur det gick för dårarna i uttagningen till ESC, men vi får väl hoppas att de inte vann. Eller kanske att de vann ändå, ty detta är ju mer bisarrt är när Lordi deltog (och vann).

I remember you well in the Chelsea Hotel

Lana Del Rey tar sig an vackra Chelsea Hotel #2 av Leonard Cohen.

Inte fy skam!

Det kommer aldrig va över för mig