Ge dom ett finger och värm min hand. I ett iskallt IKEA-land.

Jag är precis inkommen efter en sen kvällspromenad med en arbetskamrat. Det var tänkt att bli en spontan och kort promenad, mest för att få lite syre och frisk luft innan sovdags. Det gick... sådär. Ungefär en timme senare kommer jag hem igen. Ingen känsel varken i tår eller fingrar. Nog fick jag syre och frisk luft alltid, garanterat tillräckligt för resten av 2010. Känns som att det har tagit två timmar bara att författa detta inlägg, med fingrar darrande likt asplöv, så imorgon har vi säkerligen lärt läxan och tar den inbokade och ordinarie promenaden något tidigare än kl 00-01. Jag måste nog tina upp mig själv med en kopp te nu, sedan blir det långt om länge god natt för min del!

Sunday, bloody Sunday

Fy fan vilken värdelös dag. Söndag. Den sjunde dagen. Vilodagen. Jag hatar, verkligen hatar, att genomlida en dag när jag känner att jag inte gör något konstruktivt och vettigt alls. Vissa dagar har man rätt att slappa med gott samvete, även om min hjärna tycks vilja säga (och säger, som idag) något annat. Sunday, bloody Sunday som Bono i U2 sjöng en gång i tiden. Morgondagen verkar för den delen inte gå ett bättre öde till mötes. Snart halvvägs i denna känsla av meningslöshet, bara att bita ihop ännu ett dygn. Mer än så har jag nog inte att komma med denna första advent.

.

Det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar.

/J. Berg

Deadmau5 @ SiESTA Festival 2011?

Deadmau5 (Dead Mouse) sägs vara högaktuell till SiESTA! 2011. I så fall blir det en väldigt exklusiv bokning får man förmoda. Vem som kontaktade vem? Deadmau5 med management sägs själva ha tagit kontakt med SiESTA, bara en sådan sak. Är det på detta vis och SiESTA inte tar tillfället i akt, då får de ha en bra motivering till att avstå. Jag är absolut inget hardcorefan av Deadmau5, tvärtom har jag bara snappat upp en låt här och en låt där. Hur som helst så hade det säkert kunnat bli ett intressant spektakel. Några öl i kroppen, kanske ett eller annat glas vin, och sedan står man där i sensommarkvällen och gungar i takt till en och annan pärla signerad Deadmau5.

.

Även Håkan Hellström sägs vara på gång, fast honom behöver jag nog inte presentera.

Om inte annat så kom det nu en längtan efter juni 2011 och SiESTA. Eskapism i höstmörkret.

Life is a mystery, everyone must stand alone

Hela grejen med covers, i alla fall om ni frågar mig, är att artisten som ska tolka någon annans låt även ska göra det hela till sin egen grej. Artisten ska tolka låten personligt och göra den till sin egen. Inte bara göra en plikttrogen version som är som en karbonkopia av originalet. Snyggt kanske det blir, men det tenderar även att bli förbannat tråkigt. Och överflödigt. Ty vad är då vitsen med att spela in en låt på nytt, om den bir exakt som originalet?

Idol är en covertävling, om man ska hårddra det. Eller så behöver vi inte hårddra det, för hela den där s.k. musiktävlingen bygger ju på att mer eller mindre okända personer framför andra artisters oftast i regel uttjatade låtar. Och gärna som en sådan där karbonkopia där originalversionen får hänga med, på sin höjd väääldigt lätt omarrangerad. Det verkar dock finnas undantag även i ett coverprogram som Idol. Som denna lirare nedan. Jay Smith från Helsingborg. Nu är jag ingen Idolexpert, men detta, från gårdagens program, måste banne mig vara en av de bästa stunderna som Idol har haft på sitt samvete. Kurt Cobain goes Madonna, eller något i den stilen.

.

På tal om Helsingborg, dit ska jag om bara någon timme.

Inte för att det har något med Jay Smith att göra, men ändå...

- I know every bit of Harry Potter trivia.

Att samla eller inte samla, det är frågan. Som Hamlet hade sagt. För Harry Potter, eller rättare sagt "Harry Potter", så är det inte frågan. Det är mer än så, det är livet. Denna samlare samlar utav bara hel*ete. Nog för att det kan vara trevligt med en hobby. Ett intresse. Att samla på något. Ibland går det dock överstyr. Som här. Jag förmodar att det anordnats en videotävling där USA's största Harry Potter-fan ska utses, jag snubblade över ett av inläggen under gårdagen. Jag nöjer mig med det, ty finns det än mer fanatiska Potters (jag ifrågasätter det inte) så lämnar jag dem därhän.

And if that wasn't enough for you, I can wear Harry Potter clothing every day for three months without wearing the same thing twice.

Good for you son, good for you!

Let them snitch, let them be, let them die. Let them hate.

Det svenska bandet jj, vilka bl.a. har turnérat med The xx, ger på skivbolaget Sincerely Yours hemsida bort en helt ny singel med två låtar. Första låten "Let Them" är en riktigt trevlig och angenäm bekantskap. Har ni några minuter över att döda, varför inte ge jj chansen? Om ni inte redan har koll på dem d.v.s. a jj 12", Nº 1, Nº 2 och Nº 3 är annars deras fyra tidigare släpp.

.

Det är nästan omöjligt att sitta helt stilla medan förstaspåret spelas. Gör som jag gör, alltså gunga, digga, smådansa, nynna med och glöm bort höstmörkret under cirka fyra och en halv minuts tid. Det är folk värda, både ni och jj. Närmare en radiohit än såhär har de kanske aldrig varit. I alla fall inte sedan "From Africa to Malaga", vilken fanns på bandets allra första släpp a jj 12".

.

Nedladdningslänk till nya singeln finnes här: http://www.sincerelyyours.se/yours0150.php

.

Nyfikna även på just ovan nämnda "From Africa to Malaga" från bandets debut-EP?

Gratis mp3: http://www.tram7.se/2009/06/24/yours0113-jj-from-africa-to-malaga-2/

What about all the dreams that you said was yours and mine?

De avsnitt som jag har sett från start till mål av The Oprah Winfrey Show kan nog räknas på den ena handens fem fingrar. Ändå har kvinnan och hennes talkshow, när hon gör sin sista säsong 2011, osannolika 25 år och ca 5.000 avsnitt på sitt samvete. Ja, jag erkänner, jag googlade fram den där statistiken nyss. Hur som helst, det jag ville delge er är ett avsnitt som visades i USA i måndags. Då sändes en lång intervju där Oprah gjorde ett "hemma hos" med Katherine Jackson (Michaels mamma). En öppen och ärlig intervju. Även MJ's pappa och barn intervjuas i programmet.

.

Tycka vad man vill om MJ, men detta är stundtals väldigt intressant (för att inte tala om exklusivt) även för den icke fullt så intresserade och insatte. Fast jag var väl någorlunda intressaerad en gång i tiden. Jag t.o.m. såg MJ en gång. Ullevi 1997-08-16. Vann en gratisbiljett och åkte upp. Visuell knockout, får man säga. TV3 sände den ett tag efteråt, jag har t.o.m. kvar vhs-bandet med konserten. Folk må tycka vad de vill om Neverland och diverse skvaller, men när MJ var som bäst så var han faktiskt riktigt bra. Och det var främst under 70-80-90-talen. Det kom ett comebackalbum 2001, någon som minns det? Nej, tänkte väl det. Vill minnas att det emellertid innehöll ett par ljusglimtar ändå, men vid det laget fick den musikaliska biten stå tillbaka för andra saker. Säkert var det musikaliskt inte på topp år 2007 heller, då det under några månader spelades in ett mer eller mindre (säkerligen mindre) färdigt album som snart ligger på skivdiskarna i zzzlutet av 2010.

.

Nåväl, Oprah var det.

Del 1 http://www.youtube.com/watch?v=rnPFQnJ6cp8
Del 2 http://www.youtube.com/watch?v=n_hDq7VSQNQ&feature=related
Del 3 http://www.youtube.com/watch?v=rRPaJjTTtC8&feature=related

Och den som inte berördes av detta, minnesceremonin 2009, är nog extremt känslolös.
Dottern Paris tal om sin avlidne far: http://www.youtube.com/watch?v=OT8h-XA2efo

You and me together, stars 4-ever (that's what we are)

Nu ska bloggen snart bli fri från Robyn, hon förekommer ju med jämna mellanrun under hösten, detta eftersom den tredje delen av "Body Talk" nådde mina öron (och min dator) för cirka två dagar sedan. Fem nya låtar och en mix (av "Dancehall Queen") inkluderas på "Body Talk Pt. 3". Jämnare och mer popig än de båda tidigare, visserligen också några spår kortare. Den lite tyngre discokänslan, med sina lite tyngre electronicainslag, har ersatts av ett mer pop/discosound Tuggummipop, om ni så vill. Både på gott och ont, mest ont så klart, för jag gillade verkligen den där lite tyngre Robyn de gånger det klaffade som allra bäst.

.

"Indestructible", som har funnits tillgänglig ett tag nu, "Get Myself Together" och Time Machince" får bli en trio av tips. "Call Your Girlfriend" är inte heller den helt oäven, alltså fyra trevliga inledningsspår, men det avslutande spåret (om man bortser från den där mixen) "Stars 4-ever" är kanske i lite väl lättviktigaste laget för min smak. Trallvänlig discopop. "You and me together, stars forever. That's what we are. Hey, we're superstars". Om och om igen, som vore det ett mantra från helvetet. Första tanken (textmässigt, sett till refrängen): The Ark, men hade inte Paris Hilton en sådan här typ av låt eller jag får bara flashbacks från en mardröm? Oh my.

.

Edit: Youtubade så klart Paris låt nyss, bara för det. Nyfikenheten blev tyvärr för stor. "Stars Are Blind". Vedervärdig reggaepop(!) minsann. Förlåt, Robyn, för att jag nämnde er i samma andetag. Men respektive refräng är ungefär lika enformigt tjatig, så faktumet om ett mantra får kvarstå.

Skrattvarning utfärdas med Grotesco och Spamalot

Jag vet inte hur länge första avsnittet har legat uppe på SVT Play, men jag har sett det i förväg där. Grotesco, säsong 2. TV-premiär på måndag i SVT, men avsnittet finns som sagt att beskåda på SVT Play. Säsong 1 från 2007 var lysande och denna andra säsong börjar lite i samma stil och anda. Ett bra avsnitt! http://svtplay.se/t/140137/grotesco Och imorgon fortsätter min humorhelg genom att jag förärar musikalen Spamalot, med Hipp Hipp-gänget, Johan Glans m.fl, med ett besök.

I press trigger, I don't press people button

En följetong med lika många ändringar och nya bud som rymden har stjärnor. Alltså oändligt.

.

Nu är visst Body Talk Pt. 3 på gång ändå, trots allt. En EP med de fem nya låtarna. Parallellt med Body Talk, samlingen med tio "gamla" och fem nya låtar, eller istället för? Ingen aning, men istället för verkar det nya budet vara. Detta efter ett tryck från fansens sida om en tredje del bestående endast av nytt material. Dessutom lär Robyn ha sagt, jag läste det på http://www.esau.se/ ikväll, att det troligtvis är ännu mer nytt material att vänta redan i januari.

För min del kunde gärna del tre ha skjutits fram till dec/jan i så fall, så att ytterligare tre låtar kunde ha fått halka med och därmed ha blivit åtta spår. Om det nu ändå ska levereras mer i januari. Och om det nu blir en EP som följer upp de båda minialbumen. Eller en EP och en samling. Hur som helst så är det inte helt och fullt konsekvent, om än en klen tröst med en "riktig" tredje del. Dock bara en EP. Intentionen var god, men hur det än blir så snavar Robyn till precis innan målsnöret.