Man blir så trött av allt prat, av att tolka språken. (kent - Beredd på allt)
Jag sms:ade två tågincidenter (plats 3 och 1 nedan, plats 2 har jag även Twittrat om) till en god vän, den ena i går och den andra i dag. Om inte jag författar ett inlägg om det, då gör han det. Hotade han. Så, okej då!
Under sommaren tenderar det att bli något fler tågresor än vanligt. Skånetrafiken har sitt sommarkort JoJo Sommar, då får man åka så mycket tåg och bussar man vill i hela Skåne för drygt 500 kr under två månader. Tyvärr är det många som passar på att utnyttja det, inte minst småbarnsföräldrar. Gärna i grupp om tre-fyra stycken mammor med både barnvagnar och hundar, alla i slow motion som om ingen annan önskar att kliva av eller på. Det kvittar om det är tåg eller buss, de tränger sig ändå förbi alla andra, fram till dörrarna, för att få stå på första parkett.
Topp tre bisarra incidenter hittills de senaste veckorna.
Plats 3. I dag på tåget från Malmö till Kalmar så meddelade tågpersonalen via högtalarna redan i Lund att det ena tågsetet p.g.a. något strul skulle komma att kopplas av i Hässleholm drygt 30 minuter senare. De som ville vidare efter Hässleholm, tro mig det var mååånga, började genast stirra (ej stirra somi att glo, utan stirra som i att bli stirriga/hysteriska) som fan. Alla reste sig och skulle vandra genom tågseten samtidigt medan tåget rullade. Panik utbröt, som vore det 30 sekunder (och inte 30 minuter) att agera på. Väskor trillade i gångarna, småbarn skrek, hundar och barnvagnar syntes naturligtvis till (t.o.m. en cykel skulle visst till Kalmar denna dag) och folk vinglade fram och tillbaka när tåget fortsatte sin färd. Tack och lov skulle jag av i Hässleholm, så jag slapp att känna mig som boskap snarare än tågresenär och kunde lugnt sitta kvar på min plats. Vad jag hade gjort i deras ställe? Gått av vid första bästa station (tre stopp inklusive Hässleholm återstod trots allt) och vandrat längs med tåget och gått på i det bakte tågsetet, istället för att känna mig som såväl boskap som idiot. Kvinna i 50-årsåldern till sin man: Axel, vi måste byta tågdel nu. NU! Tar du väskorna och kommer efter! Sedan gick hon iväg utan någon packning, efteråt kom den skamsne maken med två-tre stora väskor. Vad jag hade gjort i hans ställe? Klivit av i Eslöv och börjat om på nytt utan kärringen.
Plats 2. Sträckan Hässleholm-Kristianstad tar vanligtvis inte ens 20 minuter och det gjorde den inte för några veckor sedan heller. Däremot kändes det som 20 timmar. Ett litet barn skrek, då menar jag SKREK, så in i helvete! Mamman skulle då lugna barnet. Gott så! Misstaget var att hon för det första nästan överröstade barnet och för det andra gjorde det genom att i princip gå igenom alla djurläten som denna planet har att erbjuda. Vad säger katten? MJAAAAU! Vad säger hunden? VOV VOV VOV! Vad säger kossan? MUUUUU! Ja, ni fattar. Där satt en mamma med sitt lilla barn och triggade varandra. När djurlätena gjorde comeback både en andra och tredje gång, då övervägde jag att hoppa av i farten.
Plats 1. Linköping-Hässleholm i går. En kvinna som inte ensam hade åkt kollektivt på flera år, då hon enligt egen utsago lider av både ångest och... typ, massa annat jobbigt. Inte roligt för henne, men inte heller roligt för alla oss andra i vagnen. Säkert värst för henne själv, jag lider absolut med henne, men när man oavbrutet under ca 90 minuter hör saker som Nej, jag klarar inte detta, JAG KLARAR DET INTE! följt av skrik och gråt, då blir det konstig stämning efter en stund. Eller när det är fem minuters försening i Mjölby och det kommer något i stil med: Åh, nu är vi försenade, jösses, nu kan vi bli flera timmar försenade! Blir vi det? Två timmar? Mer kan det väl inte bli? Tänk om vi får sova på tåget i natt? Kvinnan som satt i sätet intill mig öppnade en starköl strax innan Nässjö. Därefter en öl till. Jag förstår henne.
