Let's have a black celebration

Vad brukade era föräldrar göra för musikaliska aktiviteter för och med er då ni var yngre? Min pappa brukade spela jazz så att hela bilen alternativt källaren skakade, men det var mest för hans egen skull. Vi andra fick det på köpet, så att säga. En gång tog han faktiskt med mig och brorsan på konsert med Kiss, han tröttnade väl helt sonika på att vi som små knattar målade oss i ansiktena och bankade på mammas kastruller dagarna i ända. Sminket hade Kiss dock lagt åt sidan inför den turnén, typiskt nog, men för småskitar som mig och brorsan så var det säkert en cool konsert ändå. Jag minns inte riktigt. Här är hur som helst en pappa som gör coverklipp av Depeche Modes låtar ihop med sina barn, diverse klipp har kommit upp med oregelbundna mellanrum. Det senaste i raden, Black Celebration, lades upp så sent som i går.

I love you more than life itself.

Artisten Ulrich Bermsjös färska singel After Hours är skriven ihop med Sami Sirviö, till vardags gitarrist i kent. Sirviö har även producerat låten, en dansant och angenäm sak vilken växer sig allt starkare i takt med lyssningarna. Bermsjö är kanske annars mest känd för att utgöra ena halvan av synthpopbandet Nouveau Riche, vilket han grundade ihop med Dominika Peczynski (Army of Lovers). Dock ersattes hon sedemera av Camilla Brinck. Nåväl, nog om dem och över till Bermsjös solosingel.

Under the Westway / The Puritan

På måndag, den 2 juli, kommer blur att spela två nya låtar live. De kommer att framföra Under the Westway och The Puritan (två separata singlar eller dubbelsidig singel, jag har ingen aning) från ett hustak någonstans i London. Som om detta inte vore nog så ska hela kalaset streamas live på Twitter. Många bitar som ska falla på plats samtidigt, men vi håller så klart tummarna. De båda låtarna har ju framförts vid enstaka tillfällen under våren av bandets sångare Damon Albarn och cirkulerar i diverse liveupptagningar, mer eller mindre bra sådana, på t.ex. YouTube, men snart är det dags för hela orkestern att ta sig an låtarna.

I klippet nedan får basisten Alex James själv berätta lite mer.

...från skogen i Snapphaneland.

Hässleholms stolthet och guldklimp Familjen (alltså Johan T. Karlsson) är snart tillbaka med sitt tredje studioalbum, Allt på rött släpps den 5 september. I väntan på det har första smakprovet anlänt i form av singeln Vi Va Dom tidigare i veckan. På SiESTA! för tre veckor sedan spelade Familjen fem låtar från kommande albumet. En kändes ljummen vid första lyssningen, men de övriga fyra, däribland singeln, kändes desto bättre under konserten.

Bonusklipp:

Genombrottet Det snurrar i min skalle.

I skrivande stund hela 2.568.602 visningar:

http://www.youtube.com/watch?v=QfU-4Y4_akY

The Artist

Har ni sett The Artist? Om inte, gör det! Fantastisk! Filmen, skådespeleriet, musiken, bonusmaterialet (bl.a. 45 min Q&A, en längre dokumentär och fem kortare), castingen, fotot o.s.v. Jean Dujardin och Bérénice Bejo imponerar i de ledande rollerna. John Goodman briljerar bakom dem, ikonen James Cromwell har även han en större biroll och underskattade Malcolm McDowell (sorgligt nog endast förknippad med A Clockwork Orange av den stora massan) dyker upp som hastigast. Kul!

Helheten kan inte bli något annat än +++++ för denna film. I alla fall inte för oss som kan konsten att uppskatta en lysande stumfilm. De som inte gör det, vissa saker är ju få förunnade, kan ju hålla sig till... låt oss säga... hjärndöd dussinaction, istället för att vidga vyerna och våga sig på stumfilm, fransk film, italiensk film, äldre film, independentfilm o.s.v. I min samling står nu The Artist intill mina filmer med Charlie Chaplin.

Nedan är såväl trailern (överst) som filmen (underst).

Woody Allen: A Documentary

Drygt tre veckor kvar till den svenska biopremiären (29 juni) av Woody Allen: A Documentary. Den går upp i en klippt version, 105 minuter. Emellertid glädjande att den ens får distribution på svenska biografer. Jag beställde den istället som import-dvd, 169 kr, för lite sedan. Inte sååå mycket dyrare än ett biobesök och då får man dessutom den långa versionen, 195 minuter + 25 minuter bonus, att ställa till sin samling av Woody Allen-filmer. Och i dag fick jag den med posten. Jag blev lite irriterad, för den har visst funnits tillgänglig sedan i februari, vilket jag av någon anledning inte hade koll på. Men bättre sent än aldrig och i dag och/eller i morgon bänkar jag mig för min premiärvisning.

Jag vet inte riktigt hur resultatet blir då den klipps ner från 3 h 15 min till 1 h 45 min, det är ju nästan halva dokumentären som klipps bort endast för att den ska passa bioformatet. Varför inte visa hela när den nu går upp? Det är knappast en föreställning som småglin, actionnördar eller annat folk går på ändå. Gillar man Woody Allen, vilket man förhoppningsvis gör om man går och ser den, vill man väl ha så mycket som möjligt? Förmodligen ett krav på att den skulle klippas ner för att få kunna gå upp på bio, men inte vet jag.

Mycket vill ha mer, så även jag. Hur bioversionen blir, nerklippt med 90 minuter, har jag därför heller aldrig för avsikt att ra reda på, ty jag sätter mig istället ner i min fåtölj i lugn och ro, matar in den långa och oklippta versionen och njuter i min ensamhet av Woodys fantastiska värld och liv från födelsen 1935 till Midnight in Paris 2011. Skådespelare, kollegor, släktingar, ex-fru och fan och hans moster intervjuas. Och inte minst Woody själv, så klart. Allt varvat med filmklipp, privata klipp och bilder. O.s.v. Jag är som ett barn på julafton, hihi, så nu jävlar kör vi!

Grenade / Harmony Dies

Cirka två veckor sen på bollen, så att säga, men här kommer i alla fall senaste videon, en snygg sådan, med Henric de la Cour. Låten Grenade utgör nya singeln ihop med andraspåret Harmony Dies. Singeln är släppt som som download, vinylsingel och kassettband. Kassettband, alltså. Endast 100 exemplar dessutom. Jag köpte de två spåren som download förra veckan, 15 kr totalt, och ska förmodligen beställa 7" inom kort. Är dock även sugen på kassettbandet. Kassett år 2012, liksom. Man kan inte annat än att älska Henric de la Cour.

Se även de två föregående (även de snygga) solovideorna.

My Machine: http://youtu.be/wmrPjcpKzgE
Dracula: http://youtu.be/-A-B9DKDcwg

De cirklar tyst kring offren som ett moln av Neurosedyn

.
kent - Jag ser dig (singel) live för PSL.

Reach out and touth faith. Your own Personal Jesus.

Han har druckit och drogat som få. Han har dödförklarats och återuppstått. Han har drabbats av cancer våren 2009 och besegrat den. Men i dag, den 9 maj 2012, nästan på dagen tre år efter att Dave kollapsade p.g.a. sjukdomen, ligger fokus på att kämpen Dave Gahan, till vardags sångare i det eminenta bandet Depeche Mode, fyller 50 år. Still going strong. Så sent som januari 2010, drygt 8 månader efter att cancern upptäcktes och sedemera besegrades, såg jag bandet äga Malmö Arena. En katt har nio liv, sägs det, så mjau på födelsedagen, Dave!

Klippet nedan är f.ö. inspelat november 2009.

The Dark Knight Rises - Official Trailer #3

Efter att det härom dagen släpptes nya trailers för såväl Prometheus som The Dark Knight Rises, är det fortfarande fördel för Ridley Scott gentemot Christopher Nolan. I alla fall i min bok. Likväl är det två givna biobesök och säkerligen storslagna filmer båda två.

Rollistan för Nolans The Dark Knight Rises är långt mer imponerande med Christian Bale, Anne Hathaway, Tom Hardy, Marion Cotillard, Michael Caine, Gary Oldman och Morgan Freeman i spetsen, men peppen inför Scotts Prometheus (Charlize Theron, Michael Fassbender, Noomi Rapace och Guy Pearce) är större tack vare trailers och alla års frånvaro sett ur Alienperspektivet.