Och flickan med TV-nerver ler.

Kommentaren från Kents trummis Markus Mustonen på Twitter tidigare i kväll säger nog det mesta om denna cover där Deathstars möter Lok. Eller något i den stilen. Revolt III har hastigt och lustigt blivit till Revolt 666 i bästa SlipKnoT-anda.

@MarkusMustonen Så kan man också tolka våran orkester.

Ricky Gervais Opening Monologues, 2011 + 2012.

Jag kan ju inte lägga upp hur många videos och klipp som helst i bloggen, då skulle det så småningom ta en evighet att ens ladda startsidan. Jag vill ändå visa er Ricky Gervais öppningsmonolog från The 2012 Golden Globe Awards, därför följer den i länk blott ett musklick bort. Om ni mot förmodan inte har sett 2011 års öppningsmonolog, även då med Gervais som värd, så finns den strax under årets. Om tekniken gör som jag önskar, då kan ni även se dem i storbild modell större direkt via länkarna nedan. Håll tillgodo!

2012: http://www.youtube.com/v/YQrMGlIE79M

2011: http://www.youtube.com/v/BvHXzP2SpLA

I’m not asking much of you. Just sing, little darling sing with me.

First Aid Kit. En duo bestående av två svenska systrar födda på 90-talet. Bland fansen finns Bright Eyes, Jack White m.fl. 2012 kommer Genombrottet med stort G i och med andra albumet The Lion's Roar som i dag släpptes som download och på onsdag släpps i butik. Inofficiellt har jag spelat det under några dagars tid. Nedan en fantastisk liveversion av senaste singeln Emmylou.

I tell you all the time, heaven is a place on earth with you.

Äntligen är det tillgängligt, det nya albumet (hennes andra i ordningen) Born To Die från artisten Lana Del Rey. Singlar och smakprov har kommit i en strid ström de senaste månaderna, de senaste veckorna har även en och annan övrig albumlåt (och icke albumlåt visade det sig) läckt till allmänheten. Nu är väntan över, de låtar jag inte hade sedan tidigare har snart gått klart första vändan och jag har redan satt albumet i sin helhet på repeat.

Enerverande nog finns det tre "special edition additional tracks" på en separat utgåva av albumet, inte lika tillgänglig för stunden dessutom, vad nu vitsen ska vara med sådana påhitt. Totalt meningslöst, nästan lika jobbigt som då t.ex. Blondie hade liknande trams för sig. I det fallet fyra bonuslåtar uppdelade på TVÅ alternativa utgåvor utöver standardutgåvan.

Beväpna dig med vingar, beväpna dig med sång.

Beväpna dig med allting som du längtat och drömde om en gång.

Beväpna dig med vingar, Thåströms första singel från albumet med samma namn.
Albumet släpps den 15 februari. Singeln premiärspelades på P3 vid lunchtid i dag.

Apflickorna

Snart är tiden kommen för att premiera det svenska filmåret 2011 i form av gala och Guldbaggar. Precis som flera andra prisutdelningar, tänk till exempel musikens Grammisgala, är det något av branschens klubben för inbördes beundran.

Av de svenska filmer som jag har sett från 2011 sticker Apflickorna, i regi av Lisa Ashan, ut mest och bäst. Två unga tjejer, båda kontrollerande på sina sätt, i en psykologisk maktkamp som triggas igång och trissas upp steg för steg. Stundtals stjäls showen av en fantastisk ca sjuåring, spelar yngre syster till en av tjejerna, som på sin kant kämpar med sin indentitet, utanförskap och nyfikenhet. Tokhyllad av Robert de Niro, som såg till att den kammade hem filmpriset vid hans egen Tribeca Film Festival 2011. Prisad även vid filmfestivalen i Berlin 2011.

PLAY av Ruben Östlund (De Ofrivilliga och Gitarrmongot) har jag emellertid inte sett, inte omöjligt att den kan vara med och konkurrera uppe i toppen för min egen del. Sedan finns det så klart massa svenska filmer som jag inte har sett och inte heller lär se, vissa bättre än andra, men jag pallar inte att beta av film blott utifrån huruvida de listas i en inhemsk filmgala eller ej. Verkar någon bra så verkar den bra oavsett antal nomineringar, priser eller biobesökare.

Apflickorna, trailer: http://www.youtube.com/v/vDgBNqPMbiM

PLAY, trailer: http://www.youtube.com/v/6UsE80g0qeE

Odjuret blev utan nominering. Synd och orättvist, då man betänker att bland annat den senaste filmen om Stig-Helmer (Sällskapsresan o.s.v.) knep en nominering. Inte för att Odjuret hade kunnat bli årets Sebbe, vilken skrällde till och prisades som bästa film på förra årets gala, men den hade förtjänat mer uppmärksamhet. Vissa skavanker, brister och lågbudget, men i grund och botten en väldigt mörk historia. 2011 års upplaga av Åsa-Nisse då? Icke sett, kommer aldrig att se och inga nomineringar på den stundande galan. Tack och lov. Det räcker med Stig-Helmer. Biobesökare lär alltid gå bananas och springa man ur huse för Åsa-Nisse, Stig-Helmer & co. Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal, tycker jag om det.

Jazzhuset är fullt av trix och koka kola-chiks och kicks.

2012 års första inlägg noterar jag. Det får då i liveversion utgöras av inledningsspåret (eftersom jag inte kunde välja bland de fem spåren så gjorde jag det enkelt för mig på detta vis) till världens kanske bästa jazzalbum. Kind of Blue med Miles Davis. Ganska spontant inlägg, mest för att det var det album som mitt musikbibliotek slumpade fram nyss.

Jag håller nog där, annars spårar detta ur till en topp tio efter någon timmes betänketid och spontant flummande. Därefter drar jag nog in både Esbjörn Svensson Trio och Jan Johansson i leken, så har vi en svensk topp... öh, fem? Svårare med en topp tio där. Nåväl, hålla var det, ja. Så nu kör vi. Här är en visa som förmodligen lär vagga mig till sömns i natt:

Ring klocka ring, ge mig en ny chans.

Och där faller ännu ett år, spricker upp och försvinner.
Men av dagarna som går ska jag fylla varje timme.
kent - Thinner

2 x trailers

Sommaren 2012. The Dark Knight Rises vs Prometheus. Christopher Nolan vs Ridley Scott.

All I Want For Christmas Is New Year's Day

Detta med jullåtar är i regel inte min grej, men ett och annat guldkorn dyker upp emellanåt. Förra årets julalbum stod Saint Etienne för och jullåten stod Hurts för. Även Mauro Scocco och Coldplay levererade hyggliga jullåtar förra året. 2011 är... värre.

Detta års julalbum får väl bli det gemensamma albumet med Emmy the Great och Tim Wheeler. Mest för att det är två bra artister, inte minst den sistnämnde. Tillika sångare i Ash. Årets jullåt är det värre med, det är ingen som spontant poppar upp. Det skulle kunna bli någon från albumet med Emmy och Tim, men det känns kanske tråkigt och förutsägbart att bara plocka en där.

Därför blir det en favorit i repris och Hurts. Igen. Ännu tråkigare kan tyckas, men tämligen oförutsägbart, hehe. Jullåtar är ändå underordnat det faktum att jag med detta inlägg egentligen bara vill passa på att, såhär stunden innan julafton är förbi, önska alla en riktigt god jul! Och det med en riktigt bra låt, så håll tillgodo mina vänner!