Vila i frid Gustaf Kjellvander (1980-2011)

I dag sörjer vi musikern Gustaf Kjellvander som gick bort i sömnen natten till i lördags, blott 31 år. Songs of Soil (med musikerbrorsan Christian) och Sideshow Bob i all ära, men det är främst med The Fine Arts Showcase som i alla fall jag kommer att minnas honom. TFAS har flera fina album på sitt samvete, inte minst det lysande och senaste albumet "Dolophine Smile" från 2009. Förra året släpptes en ny singel digitalt, mig veterligen det senaste (sista?) som släppts. Bandet var även bokat till Emmabodafestivalen senare i sommar och jag gav aldrig upp tanken om ett nytt album med bandet. Och jag gör det väl inte nu heller. Någon gång. Kanske. Hoppas jag. Så otroligt tråkigt, tragiskt och oväntat, jag hittar nog inte fler ord i skrivande stund. Vila i frid Gustaf.

Sydsvenskan: http://mini.nu/2331

Dagens Skiva: http://mini.nu/2332

Här nedan lägger jag in två liveklipp med The Fine Arts Showcase från Nyhetsmorgon i TV4, tror jag, 2009 och ett liveklipp till låten "Under stjärnorna" som Gustaf gjorde för inte speciellt längesedan tillsammans med Gaby and the Guns.

I've got a bike, you can ride it if you like.

Ska man cykla, då ska man göra det i avsedd cykelbana. Annars kan det sluta med böter från pappa polis, till exempel 50 dollar som det gjorde för denna lirare. Jag kan inte undvara er detta roliga klipp där cyklisten, som vore han hämtad från Jackass, efter att ha fått sina böter visar vad som kan hända (om än något extremt i vissa fall) om man faktiskt helt och fullt håller sig till cykelbanorna. Mot slutet av klippet mådde han nog som en prins. What comes around, goes around.

We are not to blame, for seeing love is pain.

Joan Jett (The Runaways och The Blackhearts) var egentligen tänkt att landa på den lilla flygplatsen i min grannstad Kristianstad tidigare i dag, för att sedan åka vidare till Sweden Rock i den lilla byn Norje i Blekinge några mil bort. Men istället för kombinationen Kristianstad och Norje så hade sällskapet lyckats med bedriften att ha bokat in sig på flyget till Kristiansand i Norge, där de också intet ont anande landade. Klockrent! Fram till rätt Norje kom de dock så småningom.

Här fyras Joan Jetts gamla rökare "Cherry Bomb" från 1976 av, men i egen livetappning årgång 2008 och inte The Runaways gamla version. Jag försökte först hitta ett bra (både bild och ljud) liveklipp av "Love Is Pain", men tji fick jag. Notera censuren efter 30 sekunder. Heja USA!

We always helped you and took your word true

Kyte, en engelsk kvartett från Leicestershire, släppte sitt senaste album "Dead Waves" för drygt ett år sedan. Det föregicks av den utmärkta singeln "Ihnfsa" vilken jag bloggade om då det begav sig. Även singel nummer två "Designed For Damage" var en smärre pärla, men sedan lät jag nog nöja mig med albumet. Jag tappade kollen på bandet och dess övriga förehavanden.

I veckan fick jag av en händelse syn på en länk till en rykande färsk remixskiva där Kyte har samlat ihop sina mixar de gjort för andra artister och kryddat det med två egna låtar (en mix av "Designed For Damage" och en helt ny låt). Det var också då, när jag kollade upp vad de pysslat med den senaste tiden, jag fick se att de tidigare i våras släppt min favorit från "Dead Waves" som singel, så här får ni avnjuta "Fear From Death" regisserad av norrmannen Kristoffer Lundberg.

SiESTA som var i helgen, torsdag-lördag, kommer det väl ett inlägg om så småningom.

Rom i regnet. Rom så ljus och len.

Här är några av alla bilder från Rom, jag valde ut en del obligatoriska sevärdheter kryddat med lite roligare bilder. I tur och ordning 1) Colosseum fotat inifrån ett av dess valv. Hade hur många bilder som helst fotat från utsidan och insidan, sådana ni redan sett överallt annars, så denna var en av få som stack ut lite. 2) Fontana di Trevi där Anita Ekberg tog ett av filmhistoriens mest omtalade och kända dopp, dock avstod jag. 3) Här blev jag lika sprallig som ett barn på julafton. Historisk mark i form av Circus Maximus, där det förekom kapplöpningar, gladiatorspel och avrättningar. Förmodligen tänker ni bara: men oj, vad intressant att ta del av en jävligt illa växande gräsplätt, som vore det en undermålig allsvensk fotbollsplan om våren. 4) För de som vill besöka grannhuset men är för bekväma för att nyttja trappor och få sig lite frisk luft. 5) Döden. Mötte honom vid ett gathörn vid Fontana di Trevi. Alla fotade mest fontänen, jag fotade mest Döden. 6) Har man svårt att fickparkera, då är det bara att backa in. Med en bil som är lika kort som bred så är dessa smidiga parkeringar snarare regel än undantag. 7) Polisbilarna är himmelsblå, kanske något för Malmö FF att köpa in som spelarbilar till bortamatcherna? Denna bild är för din skull, P.

Reseberättelse i övrigt? Tja, det heter ju att en bild säger mer än tusen ord så därmed har jag fått ur mig, utan att jag ens hade behövt skriva något alls, sjutusen ord. Inte illa. Får se om jag smäller upp några till vad det lider, det finns som sagt att ösa ur. Utöver det ovan så kan jag väl tillägga att många andra sevärdheter och måsten besöktes, liksom några marknader, mysiga parker, restauranger o.s.v. Benen fick visa vad de gick för, ty jag har nog aldrig gått så mycket under en och samma vecka som i Rom. Strålande sol och garanterat en peak på minst 25 grader varje dag, med tanke på att man dagligen svettades mer än en genomsnittlig maratonlöpare.

MVH, reseledaren.

If you stand for nothing, you will fall for anything

Jag sitter här och samlar inspiration till att såväl orka städa som att välja ut några av de 459 bilder, för att vara exakt, som jag tog under en vecka i Rom. Resultatet följer idag eller imorgon. I väntan inspiration så laddar jag inför SiESTA 2-4 juni. Det gör jag med gamla SiESTA-bands (Enter Shikari och The Horrors) nya singlar. Det där med att de sista dagarna innan en festival göra 123 spellistor och panikspela sönder massa låtar och album med festivalaktuella artister bara-för-att är inte min grej. Min lott i livet, i alla fall för stunden, är istället att välja ut några av de där 459 bilderna. Polisbilar i MFF-färger, Döden, statyer, Francesco Tottis röda Ferarri (Totti är fotbollsspelare), suddiga kyrkbilder och galet många och snarlika bilder på det underbara Colosseum.

I just have one thing to say, enjoy it while it lasts.

I väntan på utlovat reportage om Rom så får ni hålla tillgodo med trailern till Lars von Triers bioaktuella film "Melancholia". Hans föregående långfilm "Antichrist" hade sina små förtjänster, men på det hela stora så nådde den inte alls ända fram. Desto högre förväntningar har jag då på "Melancholia" där Kirsten Dunst enligt flera recensenter dessutom gör något av sitt livs roll. Bland övriga skådisar märks bland andra Charlotte Gainsbourg (även med i "Antichrist"), Kiefer Sutherland, John Hurt, Charlotte Rampling och två gånger Skarsgård (Alexander och Stellan). Lars von Trier, lite av en favoritregissör för min del, kan här ha gjort sin bästa film på länge. Hoppas jag. För nu är förväntningarna höga, vilket även i sin tur kan vara farligt.

To die by your side is such a heavenly way to die

Här har det varit total bloggtorka på grund av resa till Rom. Den eviga staden. Jag kom hem igår kväll. Resan vara alltså inte för evigt, men väl en vecka. Gott så! Då jag befann mig i Rom var visst stunden kommen för jorden att gå under, för vilken gång i ordningen vet jag inte, enligt en amerikan som haft fel tidigare. Jag befann mig vid den tiden någonstans kring Colosseum. Jag och Colosseum sida vid sida vid tiden för undergången, som vore det upptakten till en amerikansk och ekonomiskt storslagen och pampig domedagsfilm. Men, nej, apokalypsen får snällt vänta, ty liraren hade fel än en gång. Värmen och solen var dock väldigt påfrestande hela veckan.

Idag ska jag, parallellt med att tvätten rullar, sätta mig in i de senaste skivsläppen från bland andra Sahara Hotnights (jag har högre förväntningar än på många år) och Lady Gaga (inga förväntningar alls efter några tråkiga och allt annat än nyskapande singlar) och se var de står årgång 2011. Där jag hoppas att Sahara har tagit ett steg tillbaka mot hur de lät på de första albumen så förmodar jag att Gaga inte utmanar fansen och bryter ny mark över huvud taget. 2011 känns t.o.m. Britney Spears mer spännande än Gaga, då fattar ni poängen, och vi har dessutom redan en Madonna. Men det visar sig, för nu ska jag till att börja med kolla igenom 400-500 bilder från Rom.

SiESTA - 2-4 juni 2011

SiESTA, årlig sommarfestival i Hässleholm, har spikat sitt artistprogram för 2011 års festival som äger rum 2-4 juni. De flesta av de större svenska artisterna har spelat där tidigare och spelar överallt annars i sommar, men sådant är kanske svårt att undvika. Namnen i sig går det inte att klaga på. The Sounds, The Ark, bob hund, Håkan Hellström, Sahara Hotnights och Henrik Berggren (från Broder Daniel) tillhör alla såväl de för året svenska toppnamnen som de som redan tidigare har gästat festivalen. Men SiESTA är SiESTA och det missar jag inte att besöka.

När det gäller utländska bokningar så är det dessvärre tunnare. Ladytron ska i alla fall bli väldigt angenämt att se, även om jag hellre hade sett t.ex. Saint Etienne istället. The Kooks, även de ett brittiskt band, hade passat ännu bättre 2006, men det ska bli roligt att se dem också. Bättre sent än aldrig. Resten har jag väl ingen stenkoll på, men Asking Alexandria kan för min del mycket väl komma att bli 2011 års Enter Shikari eller Anti-Flag.

Tidigare års internationella bokningar som till exempel Röyksopp, Placebo, The Horrors, Enter Shikari, Anti-Flag, Ed Harcourt, Mew, Sonic Youth, Jesse Malin, Built To Spill, Dinosaur Jr. med flera känns i backspegeln snäppet vassare än 2011 års. Det känns lite som att en från graven hastigt och lustigt återuppstånden Hultsfredsfestival plötsligt högg på allt som rörde sig och plockade det ena efter det andra framför ögonen på bland annat SiESTA.

Nåväl. SiESTA är SiESTA och tre dagars festival av denna kaliber för endast 555 kr, när en enda konsert med The Ark, Håkan etc kostar uppåt 400 kr, det är inget annat än +++++ i prisvärdhet. Fem getingar är i underkant, som Expressen en gång i tiden skrev om en ganska seg film.

Grekland. Kostym o adidas. Very chevy chase...

Jag slökollar lite på ESC av i princip en enda anledning. Eller några då. Jag orkar nämligen inte göra så mycket mer i mitt inhumant trötta tillstånd, inte ens koncentrera mig på en film eller bok, efter att idag ha kommit hem från gårdagens väldigt vackra och trevliga bröllopsfirande i Östergötland. Liraren som spelade på festen var från Nottingham, spelade bra musik och var precis sådär charmig och öldrickande som man hade kunnat förvänta sig. Han skulle lätt kunna ha misstagits för en nära släkting till Graham Coxon (Blur) med den skjortan och glasögonen. Dessutom älskade även bröllopsmusikern, precis som jag, "Common People" med Pulp, men dessvärre var låtlistan spikad i förväg så den önskningen från min sida gick därmed i stöpet.

Dessutom twittrar Johan Rheborg underhållande om spektaklet. ESC alltså, inte bröllopet. För att gå in på den egentliga anledningen till att jag härdat ut så här långt. Det bjuds bl.a. på kommentarer om alla bidrag, så det blir som att se ESC med skriftligt kommentarspår av Rheborg. Det började väl helt okej några låtar, men det har blivit segare och segare. Om ungefär fem timmars musik, 81 låtar, tre timmars röstpresentation och fyra paket ångestdämpande är det slut.

Några utvalda oneliners signerade Rheborg:

Gaultier wannabes... Howard Jones möter statist från Femte Elementet equals Irland.

Grekland. Kostym o adidas. Very chevy chase... Breakdance. Zorba. Eld. Förvirring.

Teletubbies, Coneheads och Die fantastiche vier i skön knarkmix. Där har ni en vinnare. #moldavien

Alexej. Calle Norlen stylad för en cameo i Mad Men.

UK. Fyra st Freddie Ljungberg utan boll.

Danmark. Skönt gay.

Nu ger jag upp och satsar på The Big Bang Theory parallellt med Johan Rheborg.