Glory glory Man United, as The Reds go marching on, on, on!

Denna dag finns det bara en låt i hela universum och det är denna hymn, så håll tillgodo!

I just might die with a smile on my face after all.

Ståuppkomikerna Ricky Gervais och Jerry Seinfeld i samma diskussionsprogram om humor? Ja, om HBO själva får välja. Och det fick de så klart. "Talking Funny" heter programmet och är ca 50 minuter långt. Även Chris Rock och Louis C.K. medverkar runt bordet. I andra klippet pratar de fyra herrarna om hur de halkade in på banan och vilket deras första riktigt roliga skämt var. Seinfeld hänvisar till sin TV-premiär 1977 om kommunikationer och transporter. Ganska kul, visst, men det roligaste är ju ändå hur han såg ut som ståuppare för 34 år sedan. De av er som söker på Jerry Seinfeld 1977 på Youtube kommer även att finna. Ett par olika klipp dessutom.

Men åter till HBO och nutid. 50 minuter och fyra länkar, varav den första inbäddad.


Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=W_L5mYlxlXE
Del 3: http://www.youtube.com/watch?v=Xc6WbrOoe8I
Del 4: http://www.youtube.com/watch?v=LfwZSFsnm9c

Written on the pages, is the answer to a never ending story

Det jag egentligen tänkte skriva lite om och länka till, innan jag av en händelse råkade halka in på den där skuttande hunden, var hur som helst filmen "Labyrinth" med en ung Jennifer Connelly och en såväl skådespelande som sjungande David Bowie i huvudrollerna. Minns att jag såg denna film på vhs hos en klasskompis under högstadietiden och kompisens mamma var besatt av Bowie. En av de saker som imponerade mest på mig hemma hos dem var att morsan (hon var/är konstnär) i familjen hade målat ett stort Bowiemotiv från just denna film på en hel vägg.

Filmen kom 1986 och de officiella trailers som finns på Youtube är från den tiden med tillhörande medioker kvalitet och irriterande berättarröst. Därför tog jag en av de bättre fantrailers jag kunde hitta, där verkar dessutom bilden vara från den restaurerade dvd-utgåvan. Jag såg om filmen idag, efter alla dessa år, och den fina sagan för såväl stora som små håller bra ännu. En skön mix av klassikern "The Wizard Of Oz", den för "Labyrinth" samtida "Never Ending Story" och den då framtida (och nu aktuella) "Where The Wild Things Are" (Till Vildingarnas land).



Bonuslänk:
Limahls låt/video "Never Ending Story" från filmen med samma namn.
http://www.youtube.com/watch?v=MccmHwA-c4U Nästa nostalgiska filmåterblick?

We'll be the wild ones, running with the dogs today

Man kan inte lära gamla hundar att sitta, heter det. Denna hund verkar emellertid varken vara gammal eller vilja sitta. Annars är jag inte mycket för att lägga upp snuttiga Youtubeklipp på hundar, ungar etc, men vem kan motstå en studsande hund i sin jakt på en liten vän?

I'm looking to the future and I'm not looking back

1977-1979 släppte bandet X-Ray Spex ett album och fem singlar, sedan lämnade sångerskan Poly Styrene och bandet låg i princip helt i träda fram till en återförening med ett andra album 1995. Därefter splittrades de en andra gång och gjorde inte mycket väsen av sig därefter. Emellertid dammade de av debuten från 1978 och framförde den i sin helhet 30 år senare, 2008.

Idag rapporterar internationell media att sångerskan Poly Styrene avlidit under gårdagen. Väldigt tråkigt, för jag gillade verkligen hennes nya singel som släpptes nyligen. Jag har inte haft någon stenkoll på varken X-Ray Spex eller hennes solokarriär, det är mest enstaka låtar som jag på rak arm kan räkna upp, men vi har väl alla vid något tillfälle dansat loss till någon av bandets tidiga hits på en klubb. Inte minst debutsingeln "Oh Bondage! Up Yours!" som kom 1977.



Extra tråkigt besked också eftersom Poly Styrene inte bara släppt ny singel utan även ett nytt studioalbum hann utkomma för bara några veckor sedan. Det var i den vevan som jag snappade upp förstasingeln "Virtual Boyfriend" på någon musiksida (säkert via NME). Därför lägger jag in den också. Bra låt, lite elektronisk punk, men videon är däremot lite mer av en bagatell. Om hon nu ville använda sig av låtens tema även i själva videon, dessutom med animation, så kunde det ha gjorts på ett såååå mycket mer intressant och snyggare sätt. Denna video skulle nog inte ens Alice In Videoland eller Franz Ferdinand släppa igenom. Men låten är det som sagt inget fel på! Och hon hann med att läsa en hel del toppbetyg för sitt senaste album, stundtals riktigt bra, innan den där förrädiska cancern hastigt återkom igen och vann slaget. Vila i frid Poly Styrene!



Kathleen Hanna (Le Tigre och Bikini Kill), som ofta har sagts inspireras och komma från ett rakt nedstigande led från Poly Styrene sett till röst och musik, tycker till och droppar några fina rader till minne av Styrene. http://www.kathleenhanna.com/poly-styrene/

It began in Hässleholm-holm-holm-holm

Man trodde ju att Hässleholm hade lärt läxan då kafferansoneringen (max tre koppar kaffe per boende och dag på ett äldreboende) var på agendan landet runt för ett tag sedan i rikstäckande kvällstidningar, dagstidningar, text-tv, nyhetsprogram som Aktuellt o.s.v. Men icke då. Det som då började som en nyhet i lokaltidningen Norra Skåne exploderade sedan på nolltid. Man tycker ju att de chefer som bestämmer sådana saker borde tycka att kostnaden för ett paket kaffe extra i veckan är bättre att ta än att göra sig till allmänt åtlöje i riskmedia. Gamla får inte en påtår efter dagens tredje kopp kaffe, sådant går ju media och invånare igång på utan att blinka.

Kaffeartikel:
http://www.nsk.se/article/20110223/HASSLEHOLM/702229866

Nu är tiden kommen för att inte servera 30 äldre vid ett trygghetsboende ägg och sill till påsk. En laxtallrik i all ära, men någon har nog inte haft koll på varken kalender eller taktkänsla. Nu har Aftonbladet snappat upp Norra Skånes artikel om uteblivet påskfirande för de äldre, det har dessutom skapats en omröstning huruvida äldre ska få äta ägg till påsk. 95% tycker det just nu, de resterande procenten tramsar sig nog bara. På nolltid så har ca 250 kommentarer (det växer raskt) kommit till Aftonbladets artikel, inte alldeles vanligt ens för Aftonbladet. Och inte så fin marknadsföring för Hässleholms Kommun, ty det hade inte kostat många kronor att bjuda detta 30-tal personer på ägg och sill till laxen. Och besparat sig skammen! Snacka om uppförsbacke.

Äggartiklar:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12919998.ab

http://www.nsk.se/article/20110421/HASSLEHOLM/704209726/1170/-/han-far-varken-sill--eller-agg-till-pask

Samtidigt undrar vi alla vad som står på tur efter kaffe, ägg och sill. Kanske dras det in på solen i sommar eller snön till vintern, även om jag personligen skulle se de båda sakerna mer som en belöning om det sker i lagom dos. Eller så dras det kanske in på midsommarmaten, frisk luft / promenader eller dagstidningen. Mardrömmen vore ju om det kom ett förbud mot TV, film, musik och böcker lagom till det att jag stämplar in på ett service- eller äldreboende.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Redigerat i efterhand.

http://www.nsk.se/article/20110422/HASSLEHOLM/704229937/1007/-/pensionarerna-far-agg-och-sill

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2412468/antligen-en-aggta-pask-pa-bokeberg

Det krävs visst, som alltid, uppståndelse innan saker och ting plötsligt fixas till å det snaraste. Det verkar kvitta om det är lokalpress, riks-TV, radio o.s.v. Så fort något har kablats ut i media och folket har börjat protestera, då kryper de ansvariga genast till korset. Gärna med någon efterkonstruerad bortförklaring och att erkänna de var fel ute, men vänder ändå helt om i frågan och förväntas sedan få applåder. Jo men tjena Banarne, folket har redan placerat den s.k. dumstruten för avhämtning i närmaste skamvrå i 99% av fallen ändå.

We're in it for the money. I've got my mind made upp.

Mickey Rourke gjorde en storartad comeback i och med filmen "The Wrestler" för några år sedan. När han plötsligt dök upp i den filmen, för vilken han även nominerades till bl.a. Oscar och BAFTA och inte minst vann en Golden Globe för bästa manliga huvudroll, hade nog många inte aning om att han fortfarande var i branschen. Därefter gjorde han några större filmer för vilka han borde ha kunnat plocka ut en hygglig ekonomisk förtjänst efter succécomebacken.

Tyvärr verkar han inte ha valt med riktig omsorg, för den senaste filmen "Passion Play" (där bl.a. även Bill Murray och Megan Fox medverkar) är totalsågad i USA. Det är med nöd och näppe som den ens fått distribution på ett färre antal biografer. Jag har inte läst något om motiveringen till varför Mickey Rourke valde att medverka i filmen, om det är för pengar (brödföda och hyra är ju ett måste) eller om han verkligen trodde på det på manusstadiet. Kan tillägga att jag inte heller sett filmen, så jag har ingen aning om den är så usel som det visst verkar vara gällande.

Många är skådespelarna som har tagit en del roller enbart för pengar, desto färre är de som säger det rakt ut. När det kommer på tal så slingrar sig alltid vederbörande ur det på ett eller annat sätt. Filmen hade trots allt sina förtjänster, man fick arbeta med en gammal idol o.s.v. Jag träffade skådespelaren Shanti Roney under en berättarafton där han höll ett föredrag för några år sedan. Efter många om och men så, ja, jo, det fanns en del film- och TV-roller som togs enbart för pengarna. Lång lucka i schemat rimmar illa då det är hyra, mat, barn m.m. som ska ha sitt. Vilka produktioner han syftade på? "Nej, inga namn, hehe". Föga överraskande.

Mickey Rourke kör dock med raka rör gällande senaste filmen "Passion Play", mellan raderna så utläser i alla fall jag att det förmodligen fanns en stund över att inkassera några dollar till bankkontot och förnödenheter. Vad han gillar filmen? Inget vidare, vilket han säger rakt ut. Till filmbolagets och finansiärernas förtret kan tänkas, när de med näbbar och klor verkade ha fått kriga sig till en liten biografdistribution.

Till New York Magazine säger han utan att blinka:
- Ännu en usel film, men man måste göra dåliga filmer under karriären också.

På frågan om varför den får så kort tid på biograferna:
– På grund av att den inte är så bra.
"Passion Play" trailer: http://www.youtube.com/watch?v=aK8Gc2Uj0uE

På tal om Mickey Rourke så tänkte jag slutligen ta tag i "The Informers" någon dag. Jag har den hemma någonstans, inköpt på en outlet, men ännu inte kommit till skott. Även Winona Ryder (lysande när hon är som allra bäst), Chris Isaak (till P:s stora glädje) Kim Basinger och Billy Bob Thornton är med i den och det är American Psychoförfattaren Brett Easton Ellis som skrev boken som filmen baseras på och han är även delaktig i manusarbetet. Sevärd film hoppas jag.
"The Informers" trailer: http://www.youtube.com/watch?v=11lHeI6fq_0

Ett svenskt perspektiv som avrundning. Jonas Åkerlunds drogliberala film "Spun" (2002) spretade kanske lite väl mycket, vill jag minnas (många år sedan jag såg den). Så även den digra rollistan. Förutom Mickey Rourke så medverkade bl.a. Jason Schwartzman, Mena Suvari, Deborah Harry (från Blondie), Peter Stormare, Eric Roberts och den tidigt bortgångna Brittany Murphy.
"Spun" trailer: http://www.youtube.com/watch?v=lrWD1kVi0ME

Fear no darkness, promised child

Jag verkar inte kunna posta inlägg (inte ens kommentera Blogspot, t.ex. svara kommentarer i min egen blogg) hemifrån, det är säkert något med min nyuppdaterade webbläsare eller liknande som inte uppskattar Blogspot. Vi får hoppas att de kommer överens inom kort. Här nedan är något som ironiskt nog inte kom iväg igår kväll, då det var tänkt att äntligen skickats något, utan sparades istället i ett utkast. Passar på att få iväg det nu, eftersom jag inte är hemma :p

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tisdag kväll: Bloggen är inte bortglömd eller försummad, jag har bara inte haft något direkt att blogga om. Jag skulle kunna blogga om vardagstristess, saknad, längtan, vårväder och så vidare, men icke då. Eftersom jag inte vill ha en utlämnande självbiografi, det överlåter jag till andra som uppdaterar 123 gånger om dagen om allt och inget, så återkommer jag säkert igen med något inom musik, film, litteratur, dråpligheter eller liknande upptåg vad det lider. Hav förtröstan!

Lite kultur kan jag väl alltid klämma in. I skrivande stund ser jag Stefan Jarls lysande dokumentär Underkastelsen inom dokumentärsatsningen Dox i svt1. Den senaste konserten var en väldigt angenäm sådan med Håkan Hellström i fredags. Jag har återigen tagit upp den helt fantastiska serien In Treatment (välskriven, välspelad och jävligt bra) med bl.a. Gabriel Byrne och den alltid lika fantastiska Dianne Wiest på dvd. Och Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón är en fängslande bok som alla borde läsa. Plus massa facklitteratur. Ja, nej, det var väl allt för nu. Over and out!

The Difference Between Love And Hell

Nya singeln "Oh's" (finns även på Spotify) med Sahara Hotnights är intetsägande i TV4-klippet. Kanske inte nödvändigtvis dålig, det finns det andra musikaliska genrer och artister att klassa som, utan det är bara... inget alls. En gång i tiden levererade de, en gång i tiden berörde de, en gång i tiden betydde de något. Mycket. Var sak har uppenbarligen sin tid, även om jag så klart ska ta chansen att se dem på SiESTA i sommar. För gamla tiders skull och nostalgi, om inte annat. Men en liten brasklapp, ty låten (och riffet) är både tyngre och tightare i studioversionen.

Fast under liveklippet kom jag istället på mig själv med att tänka på detta:
1) Undrar hur mycket mannen i början av klippet skrapade fram.
2) Frisyren à la Mia Farrow på Jennie (till vänster).




De spelade visst ytterligare en ny låt, "Vulture Feet", men inte heller den var speciellt upphetsande. Jag slänger dock in den för rättvisans skull. Jag var även på väg att skriva att dessa båda låtar kanske blir snäppet vassare och tuffas till live, men sedan insåg jag att de faktiskt framförs just live. Så, mjo, jag tappade fokus och lät tankarna vandra iväg mer än en gång. Synd, för jag hoppas varje gång att de ska komma tillbaka till gammal god form som på de två första albumen (även i viss mån det tredje), men det verkar ånyo ta en annan riktning än den rakt rockiga och stundtals lite punkrockiga som de tidiga albumen, framför allt "Jennie Bomb", gav oss. Synd på så rara ärtor.

Tinnitus i hjärtat

Livesändningen av konserten (se inlägget nedan) började i dur och slutade i moll, som bob hund själva hade sagt om de hade suttit framför datorn istället för att stå på scenen. Däremot väckte det min aptit efter en dos av de små vovvarna och jag spelar i skrivande stund bob hund för fullt, gammalt och nytt om vartannat, som vore jag DJ på en popklubb med bob hund-tema.

Mina problem har skaffat sig egna drömmar. Mitt synsätt har spruckit upp och fått nya lösa sömmar. Från solsystem, till nervsystem. 15 sekunder av allt. Från genombrott, till sammanbrott. 15 sekunder av allt. 15 sekunder av allt.