The Ark har nu släppt sin hitsamling Arkeology och därmed även det sista som bandet kommer att släppa ifrån sig. Två nya låtar. Första singeln Breaking Up With God har spelats flitigt ett tag nu och låten skrevs redan innan bandet visste att sagan skulle nå sitt slut under 2011. Rykande färska låten The Apocalypse Is Over, det andra nya spåret på samlingen,skrev däremot Ola Salo precis efter att bandet hade fattat det gemensamma beslutet om att tiden var kommen. Mitt stalltips är att Calleth You, Cometh I får stryka på foten som avslutningslåt i vår och sommar.
Denna vy, inte storslagen men ändå en vy, mötte mig då jag stod vid mitt köksfönster och lät blicken vandra för några minuter sedan. Klarblå himmel, värmande sol och snöfritt på gator och trottoarer. Inte speciellt kallt, strax under nollan, ungefär -1,5 enligt temperatur.nu och min kökstermometer. Nu ska jag ta en rask och skön eftermiddagspromenad i solskenet och den friska vårluften. Adios amigos!
Under eftermiddagens tågresa så satt jag med en katalog från den kommande bokrean uppslagen i mitt knä. Tankarna fanns någon helt annanstans. Tågvärden bad uppenbarligen om min biljett mer än en gång, för efter ett "Tredje gången gillt kanske?" så tittade jag upp. Hon tittade på mig, sedan på katalogen och därefter på mig igen. Hon undrade vilka av böckerna jag funderade på. "Många, de flesta", svarade jag med spelad glädje, utan att ens ha koll. Kallprat, ni vet. När hon hade gått iväg så tittade jag ner på katalogen. Jag önskar att jag hade mötts av biografier, historia eller vad fan som helst. Allt utom just "Mamma Mu åker bobb", "Nicke Nyfiken får ett jobb" och "Giraffen Staffan". Rekommenderad ålder för böckerna på uppslaget var 3-6 år.
.
Det är bara nio dagar kvar av anmälan till den där klassträffen för årskurs 9 som jag skrev om för ett tag sedan. Av de fyra klasser som gick ut samtidigt på min skola så har bara en(!) tapper soldat av nästan 100 stycken anmält sig hittills. Har han dessutom såväl social fobi som multipel personlighet så är saken i hamn. Ensam, men ändå inte. "På allmän begäran har vi förlängt sista anmälningsdatum". På allmän begäran? Hoho, tillåt mig at dra på smilbanden. På begäran av klassfest.com snarare, ty jag kan nästan ta på paniken, skära den med kniv och servera den som dessert åt den ensamma saten. Om det är jag som har anmält mig, undrar ni? Nej, jag har fullt upp att planera mina reainköp av Mamma Mu, Nicke Nyfiken och Giraffen Staffan.
Idag den 15 februari (även om det datumet är över sedan några minuter) släpptes visst Familjens "Man ser det från månen" som singel, jag upptäckte releasen för bara någon timme sedan. Det är hur som helst min favoritlåt från senaste albumet "Mänskligheten" och singeln innehåller tre versioner av låten. En kortare radioversion, albumversionen (som är sex minuter lång) och en mix. Den lite kortare singelversionen bjuder skivbolaget på som gratis mp3-download. Ni får den direkt här, det är bara att högerklicka på länken nedan och spara mål som...
Jag har inte glömt bort min blogg, jag lovar. Jag har bara inte haft något speciellt att blogga om de två första veckorna i februari. På sydfronten intet nytt, utan livet har sin gilla gång. Värt att nämna är ändå att övriga Sverige verkar ha fått ett nytt snökaos fr.o.m. i torsdags, en dag då Skåne hade +6 grader och sol. Ännu ingen snö eller kaos här, men det är förvisso ganska kallt.
.
Den gångna helgen var trevlig, skönt att få komma bort och i fredags kväll såg jag en fantastisk uppsättning av "Chicago" (jag går på musikaler på tok för sällan) på Östgötateatern, där Richard Carlsohn stal showen. Nu är det strax dags för fyra timmar av personalmöte (syjunta och bolibomba i sina värsta stunder) och efterföljande arbetspass. Inte fullt lika fantastiskt, men det får gå.
The Sounds släpper ett nytt album, gruppens fjärde i ordningen, i slutet av mars. "Something To Die For" kommer albumet att heta. Första singeln "Better Off Dead" visar upp en mer elektronisk sida av bandet, vilket vi gillar, medan titellåten från albumet är ett lite mer klassikt The Sounds-stuk. Eftersom detta inlägg kommer att inkludera fyra låtar så känns det smidigare att lägga upp länkar till YouTube och inte massa direkta YouTubeklipp här. Så här är länkar till båda låtarna (med texter) från The Sounds officiella kanal på YouTube:
Glasvegas verkar år 2011 trampa ungefär samma vatten som i hitsinglarna "Geraldine" och "Daddy's Gone" från debutskivan, vilken släpptes 2008. Uppföljaren släpps i vår och två låtar finns nu ute. Först var det "The World Is Yours" som bandet släppte som gratis mp3 och aptitretare via hemsidan, sedan har nu även albumets första singel "Euphoria, Take My Hand" nått fansens öron. Två bra låtar förvisso, men jag hoppas inte att hela albumet är stöpt i ungefär samma mall. Lite segt om hela kalaset slutar som om de största hitsen från 2008 års album kommer i repris i albumformat 2011. Och i kanske t.o.m. något svagare tappning. Den som lever får se.
The Office är en brittisk serie som gjorde en förhållandesvis kort karriär 2001-2003. Två lysande säsonger (totalt 12 avsnitt) och en julspecial (uppdelad i två avsnitt) hann det bli, med Ricky Gervais i huvudrollen. 2005 gick idén och serien sedan på export till USA, där The Office i sin amerikanska version i veckan sände avsnitt 13 av den sjunde(!) säsongen.
En ganska lyckad remake må jag säga, med en bra Steve Carell i huvudrollen, även om jag bara har sett de tre första säsongerna av den amerikanska versionen. Säsong ett började, likt den brittiska, med sex avsnitt, men när säsongerna två och tre klockade in på sammanlagt 45 avsnitt (i sann amerikansk anda) så blev det för mycket av det goda för min del. I skrivande stund har ca 130 avsnitt visats i amerikansk TV och det rullar ännu på som vore det en evighetsproduktion.
Nu är det i vilket fall som helst spikat med en svensk version av The Office, som förutom England och USA även finns i Kanada, Tyskland, Frankrike, Chile och Israel. Henrik Dorsin ska göra huvudrollen i den svenska versionen av The Office. Flipp eller flopp? Tja, det kan nog gå hur som helst. Något säger mig att det blir antingen eller, det finns nog inget mellanting i detta fall. Intressant? Ja, det ska det väl bli. I alla fall vid ett lyckat resultat. Överflödigt? Ja, det kan det väl också ses som, det känns inte direkt som en färsk och vågad produktion såhär 10 år efteråt.
Här är ett tips för den nostalgiske britpopfantasten, om du är snabb nog att surfa in på http://www.ginza.se/ Ginza säljer nämligen ett parti signerade skivor av suede - The Best Of (2-cd) för ynka 99 kr! Samtliga 35 låtar ska dessutom vara remastrade. Första skivan hits och andra skivan bandets personliga favoriter och utvalda låtar bland övriga albumspår, b-sidor och "hard-to-find tracks". Inget att tveka på, eller hur?
.
Jag upptäckte det av en händelse härom dagen och fick mitt exemplar med posten idag. Dessutom var den signerade bookleten ett extraomslag, så att säga, sedan var den ordinarie 2-cd-utgåvan inplastad med tillhörande omslag. Jag förevigade er bookletens omslag nyss med ett halvtaskigt foto från mobilen. Med blixt visade det sig, som lök på laxen.
Så nu ska jag hitta en fin liten ram, sedan rama in det signerade omslaget och smälla upp det på väggen. Kanske med en tillhörande bandbild över/under omslaget för att försköna tavlan ytterligare. Därefter ska jag hälla upp ett glas vin, trycka play på låten "Still Life", luta mig tillbaka och beundra den signerade lilla tavlan på väggen. What the hell, det är ju trots allt fredag. Även om det hade passat bättre att fixa med allt detta i morgon kväll... Saturday night!
.
Edit, kl 0:20. Jag passar på att nu efter midnatt redigera in en video för att avrunda allt snack om Suede den senaste tiden. Mellan debuten och "Dog Man Star" släpptes en sanslöst bra maxi/ep bestående av idel icke albumlåtar, tillika den allra sista inspelning/session som Bernard Butler medverkade på med bandet. "Stay Together" i två olika versioner, "My Dark Star" och "The Living Dead", som är ett av bandets i särklass finaste ögonblick. Här är den fantastiska b-sidan "The Living Dead", från cd-maxin 1994, till en bilderna av video som ett fan har skapat. Det är alltså ingen officiell video, bara en s.k. fan video. Om än en vacker sådan.
.
But oh, what will you do alone? 'Cos I have to go. If I was the wife of an acrobat, would I look like the living dead, boy? You're on the wire and can't get back, let's talk about the living dead.
1980-talet. Film och musik. Moralpaniken befann sig i sitt esse i diverse debattprogram på TV. Lysande journalistik och väldigt objektiva inslag. Eller? 1980 satte "Studio S" klorna i videovåldet och 1984 satte "Svar Direkt" klorna i hårdrocken i allmänhet och W.A.S.P. och Anders Tengner i synnerhet. Alla var upprörda. Programledare, politiker, föräldrar, TV-tittare. Över en natt slog paniken till och en hel nation chockerades svårt, helt i klass med den generation småbarn som Staffan Westerbergs barnprogram sades ha förstört för alltid. Och visst är detta smått skrämmande även nu 2011, men då syftar jag kanske inte i första hand på just filmerna och musiken. Å andra sidan är det nästan mer komiskt än skrämmande, i alla fall sett 25-30 år efteråt. Minns inte om jag har länkat något av klippen tidigare, men om ni har tråkigt ett tag framöver så...
"Studio S" från 1980, om videovåldet, i sju delar:
22 år senare, år 2002, är följande inslag daterat. Barnen från "Studio S" 1980 är nu vuxna och slår hål på bubblan. Det var TV, inte skräckfilmerna, som skrämde upp ungarna mest och manipulerade småbarnen i en arrangerad intervju efter att själva ha skrämt upp dem med filmklipp.
"Svar Direkt" från 1984, då hårdrocken stod i skottlinjen.
Flickan som läser dikten i slutet, undrar ni kanske? 25 år senare, 2009, intervjuades hon kring TV-inslaget. Dikten skrevs av en av männen bakom programmet, flickan lockades dit av sin mamma (som jobbade med programmet) med löften om att få åka taxi (verkade lyxigt 1984) och under debatten i studion var flickan inte med utan slussades helt ovetandes in mot slutet. Dessutom presenterades hon med såväl felaktigt för- som efternamn. Fullständigt lysande och nästintill overkligt! Inte ens Tobe Hooper själv hade regisserat detta skräckupplägg bättre.
Monika Malmgren (hon fick fel namn i TV) a.k.a. Maria Marmgren (hennes riktiga namn) a.k.a. "Sågklingor-i-skrevet-tjejen" (udda smeknamn, diktens fel) här i intervjun från 2009:
Igår skrev den engelska musiktidningen NME på sin hemsida att Suede kommer att uppträda tre kvällar i rad i London i maj. De kommer att spela sina tre första album rakt av, från start till mål. Ett album per kväll. "Suede", "Dog Man Star" och "Coming Up" är albumen det gäller. Jag såg Suede efter releasen av tredje albumet "Coming Up" och det var singel efter singel kryddat med en del övriga albumspår. Det är bara att gratulera London och Suedes fans som kan ta sig dit i maj. Andra kvällen, då de spelar "Dog Man Star", lär jag ha en släng av ångest hemma i Sverige.
Idag skriver NME att Suede kommer att släppa remastrade versioner av samtliga fem studioalbum, dessa deluxeutgåvor kommer bland annat att innehålla outgivet material på såväl cd som dvd. Förmodligen samtliga b-sidor också, med tanke på Brett Andersons uttalande om att det i princip är en definitiv samling med allt som Suede släppte kryddat med hittills outgivna låtar.
.
"This is the definitive collection of pretty much everything we released in 14 years together and includes unreleased, never-before-heard oddities and gems which even I’d forgotten about. It’s the complete audio history of a band and it’s flawed, strange and sometimes beautiful.”
Det blir väl till att köpa i alla fall den självbetitlade debuten samt andra albumet "Dog Man Star". De remastrade deluxeutgåvorna av Pulps album "His 'n' Hers", "Different Class" och "This Is Hardcore" köpte jag för en riktigt billig peng på http://www.cdwow.se/ Samma sak med de två senaste albumen med Manic Street Preachers, lyxutgåvor där cd 2 består studioalbumets samtliga spår i demoversioner. Så det blir väl till att hålla koll på CD WOW! när release är satt för Suede.
.
Jag bjuder lite otippat på ett klipp med "Trash", för det är egentligen de två första albumen i allmänhet och "Dog Man Star" i synnerhet som jag rankar allra högst. Jag hittade en akustisk session med Brett för brittisk TV 2009 som jag inte har sett på ett tag. Trots att pärlor som "The Wild Ones" och "The Next Life" spelades vid samma tillfälle så skräller jag till med just "Trash", mest för att den i original inte alls låter såhär lugnt och avskalat. Omväxling förnöjer. Nu ska jag dessutom passa på att rippa samtliga låtar från detta akustiska soloframträdande från Youtube till mp3.
