Where is this life of fun that you promised me?

Här är ett tips för den nostalgiske britpopfantasten, om du är snabb nog att surfa in på http://www.ginza.se/ Ginza säljer nämligen ett parti signerade skivor av suede - The Best Of (2-cd) för ynka 99 kr! Samtliga 35 låtar ska dessutom vara remastrade. Första skivan hits och andra skivan bandets personliga favoriter och utvalda låtar bland övriga albumspår, b-sidor och "hard-to-find tracks". Inget att tveka på, eller hur?

.

Jag upptäckte det av en händelse härom dagen och fick mitt exemplar med posten idag. Dessutom var den signerade bookleten ett extraomslag, så att säga, sedan var den ordinarie 2-cd-utgåvan inplastad med tillhörande omslag. Jag förevigade er bookletens omslag nyss med ett halvtaskigt foto från mobilen. Med blixt visade det sig, som lök på laxen.

Så nu ska jag hitta en fin liten ram, sedan rama in det signerade omslaget och smälla upp det på väggen. Kanske med en tillhörande bandbild över/under omslaget för att försköna tavlan ytterligare. Därefter ska jag hälla upp ett glas vin, trycka play på låten "Still Life", luta mig tillbaka och beundra den signerade lilla tavlan på väggen. What the hell, det är ju trots allt fredag. Även om det hade passat bättre att fixa med allt detta i morgon kväll... Saturday night!

.

Edit, kl 0:20. Jag passar på att nu efter midnatt redigera in en video för att avrunda allt snack om Suede den senaste tiden. Mellan debuten och "Dog Man Star" släpptes en sanslöst bra maxi/ep bestående av idel icke albumlåtar, tillika den allra sista inspelning/session som Bernard Butler medverkade på med bandet. "Stay Together" i två olika versioner, "My Dark Star" och "The Living Dead", som är ett av bandets i särklass finaste ögonblick. Här är den fantastiska b-sidan "The Living Dead", från cd-maxin 1994, till en bilderna av video som ett fan har skapat. Det är alltså ingen officiell video, bara en s.k. fan video. Om än en vacker sådan.

.

But oh, what will you do alone? 'Cos I have to go.
If I was the wife of an acrobat, would I look like the living dead, boy?
You're on the wire and can't get back, let's talk about the living dead.

Videovåld och satanism under moralpanikens 1980-tal.

1980-talet. Film och musik. Moralpaniken befann sig i sitt esse i diverse debattprogram på TV. Lysande journalistik och väldigt objektiva inslag. Eller? 1980 satte "Studio S" klorna i videovåldet och 1984 satte "Svar Direkt" klorna i hårdrocken i allmänhet och W.A.S.P. och Anders Tengner i synnerhet. Alla var upprörda. Programledare, politiker, föräldrar, TV-tittare. Över en natt slog paniken till och en hel nation chockerades svårt, helt i klass med den generation småbarn som Staffan Westerbergs barnprogram sades ha förstört för alltid. Och visst är detta smått skrämmande även nu 2011, men då syftar jag kanske inte i första hand på just filmerna och musiken. Å andra sidan är det nästan mer komiskt än skrämmande, i alla fall sett 25-30 år efteråt. Minns inte om jag har länkat något av klippen tidigare, men om ni har tråkigt ett tag framöver så...


"Studio S" från 1980, om videovåldet, i sju delar:




22 år senare, år 2002, är följande inslag daterat. Barnen från "Studio S" 1980 är nu vuxna och slår hål på bubblan. Det var TV, inte skräckfilmerna, som skrämde upp ungarna mest och manipulerade småbarnen i en arrangerad intervju efter att själva ha skrämt upp dem med filmklipp.




"Svar Direkt" från 1984, då hårdrocken stod i skottlinjen.




Flickan som läser dikten i slutet, undrar ni kanske? 25 år senare, 2009, intervjuades hon kring TV-inslaget. Dikten skrevs av en av männen bakom programmet, flickan lockades dit av sin mamma (som jobbade med programmet) med löften om att få åka taxi (verkade lyxigt 1984) och under debatten i studion var flickan inte med utan slussades helt ovetandes in mot slutet. Dessutom presenterades hon med såväl felaktigt för- som efternamn. Fullständigt lysande och nästintill overkligt! Inte ens Tobe Hooper själv hade regisserat detta skräckupplägg bättre.

Monika Malmgren (hon fick fel namn i TV) a.k.a. Maria Marmgren (hennes riktiga namn) a.k.a. "Sågklingor-i-skrevet-tjejen" (udda smeknamn, diktens fel) här i intervjun från 2009:

http://www.criticalmass.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1036

We're the lovers on the streets

Igår skrev den engelska musiktidningen NME på sin hemsida att Suede kommer att uppträda tre kvällar i rad i London i maj. De kommer att spela sina tre första album rakt av, från start till mål. Ett album per kväll. "Suede", "Dog Man Star" och "Coming Up" är albumen det gäller. Jag såg Suede efter releasen av tredje albumet "Coming Up" och det var singel efter singel kryddat med en del övriga albumspår. Det är bara att gratulera London och Suedes fans som kan ta sig dit i maj. Andra kvällen, då de spelar "Dog Man Star", lär jag ha en släng av ångest hemma i Sverige.

http://www.nme.com/news/suede/54643

.

Idag skriver NME att Suede kommer att släppa remastrade versioner av samtliga fem studioalbum, dessa deluxeutgåvor kommer bland annat att innehålla outgivet material på såväl cd som dvd. Förmodligen samtliga b-sidor också, med tanke på Brett Andersons uttalande om att det i princip är en definitiv samling med allt som Suede släppte kryddat med hittills outgivna låtar.

.

"This is the definitive collection of pretty much everything we released in 14 years together and includes unreleased, never-before-heard oddities and gems which even I’d forgotten about. It’s the complete audio history of a band and it’s flawed, strange and sometimes beautiful.”

http://www.nme.com/news/suede/54654

.

Det blir väl till att köpa i alla fall den självbetitlade debuten samt andra albumet "Dog Man Star". De remastrade deluxeutgåvorna av Pulps album "His 'n' Hers", "Different Class" och "This Is Hardcore" köpte jag för en riktigt billig peng på http://www.cdwow.se/ Samma sak med de två senaste albumen med Manic Street Preachers, lyxutgåvor där cd 2 består studioalbumets samtliga spår i demoversioner. Så det blir väl till att hålla koll på CD WOW! när release är satt för Suede.

.

Jag bjuder lite otippat på ett klipp med "Trash", för det är egentligen de två första albumen i allmänhet och "Dog Man Star" i synnerhet som jag rankar allra högst. Jag hittade en akustisk session med Brett för brittisk TV 2009 som jag inte har sett på ett tag. Trots att pärlor som "The Wild Ones" och "The Next Life" spelades vid samma tillfälle så skräller jag till med just "Trash", mest för att den i original inte alls låter såhär lugnt och avskalat. Omväxling förnöjer. Nu ska jag dessutom passa på att rippa samtliga låtar från detta akustiska soloframträdande från Youtube till mp3.

So tonight I'm gonna party like it's 1999

Prince ovan och Pulp här under.

I said let's all meet up in the year 2000.

Won't it be strange when we're all fully grown?

.

Idag fick jag nämligen ett brev gällande en klassfest med avgångsklassen från årskurs 9. Om klassen, eller delar av den, fortsätter att höras/ses regelbundet så är det kanske även trevligt med de där regelbundet återkommande klassfesterna som styrs upp externt av något vinstdrivande företag. Annars inte. En gång tidigare har det anordnats en sådan sammankomst, då närvarade (vad jag hörde i efterhand) ca 5-6 personer från klassen. Stor chans då, eller inte, att de personerna dyker upp denna gång också eller att andra tar chansen. Själv har jag bara i synnerhet filmen "Klassfesten" med Björn Kjellman i huvudet (i allmänhet scenen där han som barn springer till tonerna av Bowies "Heroes") när jag hör ordet klassfest i detta nostalgiska(?) sammanhang.

.

Däremot hade jag gärna övervägt saken om det vore avslutningsklassen från gymnasiet, å andra sidan är det ironiskt nog tyst som i graven när det gäller sammankomster där. Eller det kanske de har, klassfester alltså. Varje sommar. Med massa öl, vin, skratt, hångel, ballonger och clowner... vad tusan vet jag :p Skämt åsido. Var sak har sin tid, om det nu inte är en svunnen tid som regelbundet dröjer sig kvar per automatik och på ett naturligt och självvalt sätt.

.
Inte en scen från själva klassfesten, utan inledningsscenen (vill jag minnas) till filmen "Klassfesten". Inget mästerverk, men eftersom jag nämnde den tidigare och att den trots allt knyter samman detta inlägg om just klassfester. Dessutom en anledning att avnjuta Bowies mästerverk "Heroes".

.

Och de som ser klassfester som en kväll av jag-lyckades-bäst-egoism, här har ni:

We can beat them, for ever and ever. Oh, we can be heroes. Just for one day.

Jag har just köpt Volvo. Och jag har just köpt Ericsson.

Jag äger även CDON, en liten skitgrej på nätet. Jag har ett börsvärde på femtusen miljarder ungefär. Jag tror jag har en 50-60 Boeing 737. Jag har säkert 500.000-600.000 anställda.

.

En del använder sig av vita lögner av en eller annan anledning. Några ljuger trovärdigt, medan andra ljuger med finess. Sedan finns det de som ljuger och ljuger och ljuger. Och ljuger vidare. När det är hög tid att sätta spiken i kistan och avrunda, var gör de då? Jo, ljuger lite till. Här är en lirare som kanske borde ha tackat för sig redan när första eller andra lögnen är ett faktum, men icke då! Ungefär 1.300 livvakter hade han visst också med sig vid sitt besök i sin gamla hemstad Göteborg, men alla 1.300 verkar ha fått ledigt just för stunden. Vilken passande tillfällighet. Av kommentarerna att döma så syns mytomanen på stadens ölhak om helgerna, drickandes öl efter öl. Ganska slappt och okomplicerat leverne för en man med alla dessa företag och anställda på sitt samvete. Han har nog byggt upp en för honom egen och trovärdig fantasivärld i huvudet :D

It's gonna be a night of partying and heavy drinking.

Or as Charlie Sheen calls it. Breakfast.
.

I natt (svensk tid) hölls Golden Globe Awards 2011. Värd, precis som förra året, var det brittiska komikergeniet Ricky Gervais. Kultserien "The Office" var lysande då den var ny och den är lika fantastisk än idag tio år efter premiärsäsongen. "Extras", hans andra brittiska TV-serie, höll inte samma klass, men var ändå riktigt bra i sina bästa stunder. Dessutom bl.a. fyra på dvd släppta och tillika lysande turnéer inom stand up (även om jag bara har sett de tre första), en och annan medverkan i spelfilmer och nu en egen TV-show. Men nog med reklam och smörande.

.

På cirka fem minuter i inledningstalet av nattens Golden Globegala lyckades Gervais kamma hem fler poäng än vad Parlamentet har gjort sammanlagt under sina 65 säsonger i TV4. Kul även att Gervais mitt bland alla skämt hyllar serien "The Walking Dead" (fantastisk serie), men sekunden senare är han tillbaka till sitt vanliga jag och går loss på Hugh Hefner, 84 år, på tal om the walking dead.

.

Golden Globe för övrigt, sett till priser och prestationer? Det finns att läsa om någon helt annanstans, men konstateras kan bl.a. att Natalie Portman belönades för sin huvudroll i "Black Swan" och att "The Social Network", i bästa Facebookstil, verkar ha trollbundit en hel planet.

Men i ärlighetens namn så har vi svenskar hört det där inledningsskämtet från Gervais förut. Alltså det där med att festa och dricka, sedan kommer slutklämmen... som XX kallar det, frukost/lunch. Kolla själva, Johans Glans gjorde en roligare variant för några år sedan i RAW. Kolla från 4:00 i klippet här nedanför, om ni mot förmodan inte vill se hela. Öl + fotboll = dansk klassiker.

.

Han hade druckit 15-20 öl. Eller som det heter i Danmark. Lunch.

.

It's gonna be a night of partying and heavy drinking. Or as Charlie Cheen calls it. Breakfast.

The dreams in which I'm dying are the best I've ever had

Jag lyssnar på soundtracket till "Donnie Darko" nu, därav titeln på blogginlägget. Nyss lyssnade jag på en för dagen helt ny låt med Glasvegas. För någon vecka sedan gick nämligen det skotska bandet Glasvegas ut med info om att man idag, den 16 januari, släpper ett smakprov i form av den gratis mp3'an "The World Is Yours" från det kommande albumet "EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\" på hemsidan. Dagen D är nu kommen, so here you are: http://www.glasvegas.net/theworldisyours/

.

Igår beställde jag långt om länge Robyns tre skivor i "Body Talk"-trilogin, eftersom både Ginza och CDON har haft dem för 49 kr/st ett tag nu och det blir förmodligen inte billigare än så ändå. Dessutom gör de sig nog bra som fysiska album i skivsamlingen. I övrigt? Jag har lånat filmen "Thirst" på biblioteket, tänkte se den någon dag framöver. Kritikerhyllad film på vampyrtema av Park Chan-Wook, mannen med utsökta filmer som "Old Boy" och "Lady Vengeance" på sitt samvete, så förväntningarna är på topp. På tal om film så har jag de senaste dagarna sett "Shuttle" (dussinskräck enligt mall 1A) och "Youth In Revolt" (en komedi, desto bättre).

Du hade allting som du drömde om, alltihop försvann på en dag.

Ulf Lundell, mannen som ger ut böcker och skivor som en annan byter kalsonger, ställer in den kommande turnén p.g.a. sjukdom. Detta offentliggjordes idag. 23 konserter under cirka två månader (18 februari - 13 april) ställs in med omedelbar verkan. Ungefär 80% av biljetterna ska redan ha sålts och Lundell har aldrig någonsin ställt in en konsert som bokats av den gamle bokningsräven Thomas Johansson. Den nollan spräcktes alltså idag, efter nästan 40 år.

.

– Vi har jobbat tillsammans i snart 40 år och gjort åtminstone något tusental spelningar tillsammans. Han har aldrig tidigare ställt in, säger Thomas Johansson.

.

"En inställd spelning är också en spelning" är annars ett bevingat citat av Lundell, men den gången var det inte Thomas Johansson med bokningsbolag som hade bokat Uffe-Puffe. Nåväl, en Lundell årgång 2011 är inte direkt på toppen av sin karriär. Dessutom har den där sista turnén, avskedsturnén, annonserats ut mer än en gång. Förmodligen så många gånger att 2011 års vårturné inte ens har benämnts som en sista chans att se den nu 85-årige, skulle man i alla fall kanske kunna tro, Lundell. Ödets ironi och snopet värre om sommarturnén 2010 istället skulle bli den sista.

.

Sett till de fanatiska hardcorefansen i 120-årsåldern som har sett Lundell minst 345 gånger, rankar den limiterade demo-promon från 1912 som bästa skiva och på ett dygn fyllde en spann med 5 liter salta tårar då Uffe plötsligt blev AA-nykterist... ja, då har jag inte så mycket att komma med. Jag började inte lyssna på Lundell förrän 1993. Årtiondet cirka 1993-2002 räknar jag som Lundells kanske bästa musikaliska period och resa. Inte hardcore för fem öre. Naturligtvis har han några bra album och lysande låtar såväl före 1993 som efter 2002, men desto fler ljumma alster.

.

Jag har faktiskt bara sett Lundell uppträda live en gång, det var sommaren 2003. En akustisk minispelning 2002 undantaget, då jag även fick skaka tass med gubben. Då stod han i slutet av i mitt tycke sina tio bästa år, så konserten 2003 gjorde mig allt annat än besviken. Minns att den var ungefär 3,5 timmar, men kändes som halva tiden. Ett gott tecken. Den 26 mars 2011 skulle jag ha sett min andra spelning med Lundell. För "gamla" tiders skull, att sluta cirkeln. Tji fick jag.

.

Krya på dig Uffe-Puffe!

.

Jag kom förresten att tänka på en helt annan sak nu.
"Winter's Bone" och "Black Swan"... nej, jag bara skojade ;-)

I want to kill you like they do in the movies

Så vad tycker ni om det svenska filmåret 2010? Sett något bra? Dåligt?

Guldbaggegalan närmar sig, här är några av prisklasserna med nominerade.

Bästa film:

"I rymden finns inga känslor"

"Sebbe"

"Svinalängorna"

Bästa regi:

Pernilla August för "Svinalängorna"

Lisa Langseth för "Till det som är vackert"

Babak Najafi för "Sebbe"

Bästa kvinnliga huvudroll:

Pernilla August för rollen som Kicki i "Miss Kicki"

Noomi Rapace för rollen som Leena i "Svinalängorna"

Alicia Vikander för rollen som Katarina i "Till det som är vackert"

.
Bästa manliga huvudroll:

Sebastian Hiort af Ornäs för rollen som Sebbe i "Sebbe"

Joel Kinnaman för rollen som JW i "Snabba Cash"

Bill Skarsgård för rollen som Simon i "I rymden finns inga känslor"

Bästa utländska film:

"Fish Tank" av Andrea Arnold

"Miraklet i Lourdes" av Jessica Hausner

"The Social Network" av David Fincher

.

Upplagt för tungvrickande strapatser bland de nominerade. Det är bara att hoppas att de som presenterar nominerade och vinnare lyckas hålla tungan rätt i mun och inte får hjärnsläpp då de ska delge TV-tittarna namn som Babak Najafi, Sebastian Hiort af Ornäs, Outi Mäenpää, Alberto Herskovits, Elisabeth Marjanovic Cronvall eller Niki Lindroth von Bahr.

.

"The Social Network" var en bra film, t.o.m. för mig som inte ens använder Facebook. Däremot känns filmen väldigt sönderhypad, recensenterna verkade nästan tävla om toppbetyg och superlativ. David Fincher har gjort betydligt bättre filmer än så tidigare, därför håller jag istället tummarna för utsökta "Fish Tank". Dessutom retar det säkert gallfeber på några recensenter om den vinner, även om "Fish Tank" också fick överlag lysande kritik.

.

Det verkar vara lite samma sak med svenska "Svinalängorna" som med "The Social Network". En sönderhyllad film som blev en snackis, oavsett om folk sett den eller ej. En succébok blev en succéfilm innan filmen ens hade hunnit få premiär. Alla pratade om filmen. Överallt. Hela tiden. Innan den ens hade gått upp på biograferna. Jag har inte sett den, så jag ska inte döma ut den. Kanske den är som boken, d.v.s. helt okej trots allt.

.

"Sebbe", en angenäm och intressant film, är galans stora underdog. Det finns alltid någon film som andas independent lång väg. I alla fall mer än vad alla andra nominerade gör och inte sällan är det även debutregissörer inblandade. "Hata Göteborg", Farväl Falkenberg", "Gitarrmongot", De ofrivilliga", "Darling", "Man tänker sitt", "Apan", (för att spontant lista några outsiders som jag själv sett och som jag helt eller delvis fastnade för) o.s.v. har varit mer eller mindre uppmärksammade de senaste åren. Även varit mer eller mindre framgångsrika på Guldbaggegalan också.

.

I år är det "Sebbe" med sina nomineringar i de tunga klasserna för bästa film, regi och manliga huvudroll som lär få alla kaffesörplande och Guldbaggezappande svenssons framför TV-apparaterna att undra vad det är för konstig film som de just har sett ett litet klipp från. De där personerna som kanske går på två-tre biobesök om året. Om ens det. "Sällskapsresan - 40 år senare", "Göta kanal 7" och "Änglagård 5", säkra kort för oerfarna biobesökare som inte vill hitta ut ur sin glaskula eller riskera att råka på någon bra film där de tvingas bränna några extra hjärnceller.

.

Mila Kunis, för att återgå till "Black Swan" som jag bloggade om för exakt en vecka sedan och där jag borde ha nämnt henne, har nog med just "Black Swan" en gång för alla brutit sig loss från TV-komedifacket och med lite tur slipper hon nu att stämplas som den bitchiga och ytliga Jackie från "That 70's Show" (hon medverkade i drygt 200 avsnitt under 8 år) i all evighet. Det är inte alla förunnat. I "Vänner" och "Seinfeld", för att ta två andra långkörande komediserier, så tänker man fortfarande Kramer, Elaine, Joey och Chandler när skådisarna syns i andra sammanhang.

.

En och annan av alla skådespelare från ovan nämnda serier har lyckats mer eller mindre bra efter seriens nedläggning, men det är kanske bara Jennifer Aniston (möjligtvis även Ashton Kutcher) som verkar ha lyckats någorlunda med sina långfilmer och sin långfilmskarriär sedan. Eller i alla fall på inkomstsidan får jag förmoda, kvalitetsmässigt låter jag det vara osagt. Flera av deras f.d. TV-kollegor har fått andra TV-serier nedlagda eller halvdana, parallellt med oseriösa småroller i filmer.

.

Mila Kunis, som alltså spelar mot Natalie Portman i "Black Swan", har redan prisbelönats vid filmfestivalen i Venedig 2010 och hon är även nominerad till bl.a. en Golden Globe för bästa kvinnliga biroll. Jag hoppas att hon även nomineras till en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Let's face it, hon är ju såväl fortfarande söt som socker som att hon nu har fått visa att hon duger gott även utanför TV-komedifacket. Dessutom är det säkert en och annan PK-recensent som skulle sätta morgonkaffet i halsen om en komedibrud från TV nominerades till en Oscar.

.

Nu känns det som att detta inlägg har tappat den röda tråden och om jag inte sätter stopp snart så lär detta bli i längd med en C-uppsats på högskolenivå. Avslutningsvis är det alltså kul för "Sebbe" och Mila Kunis. Och ett stort grattis till regissören Hayao Miyazaki som idag fyller 70 år.

Don't look back, like Dylan in the movies

Ibland drabbas man av oväntad filmkärlek vid första ögonkastet. Från ingenstans kommer det en film som man inte hade några direkta förväntningar på, men som utvecklas till en väldigt positiv överraskning. Kanske man har tipsats, sett, hört eller läst något om den. Något litet. Inget stort. Snarare är det lite av en chansning, kanske man ser fram emot en helt okej film. Varken mer eller mindre som förhandsförväntning, men istället bjuds man på det där lilla extra.

.
"Frozen River" och "The Burning Plain" var två sådana filmer för min del under 2009. Jag föeväntade mig bra film, men kanske inget som skulle dröja sig kvar eller lämna några större avtryck. Tji fick jag. Drama/spänning kan de få gå under, om vi nu måste sätta dem i ett fack, så även "Winter's Bone" med en sanslöst bra Jennifer Lawrence i huvudrollen. Hon var även med i "The Burning Plain" där hon gjorde väldigt bra ifrån sig, men i "Winter's Bone" blommar hon ut fullständigt, slår knock på allt och alla och torde nu stå på tröskeln sitt stora internationella genombrott. Oscar, någon?

.

Jennifer Lawrence, 20 år, spelar 17-åriga Ree som efter faderns plötsliga försvinnande tvingas ta hand om såväl sin svårt sjuka mamma som sina två yngre syskon. Därtill också huset, vilket pappan satte som pant/borgen i samband med att han skulle infinna sig till en rättegång. Naturligtvis dyker han inte upp och Ree börjar nysta i pappans förehavanden och den mörka sanningen i ett försök att få behålla huset och inte kastas ut på gatan tillsammans med resten av familjen.

.
Vackert foto, tät stämning, lysande skådespeleri och jag får vibbar av båda ovan nämnda filmer samt "Fargo" då jag sitter fastklistrad under 100 minuter. Under Stockholms Filmfestival i november kammade filmen hem priserna för såväl bästa film som bästa kvinnliga huvudroll. Sverigepremiär på biogaferna nu på fredag, den 7:e januari. "Winter's Bone" lägger ribban för mitt filmår 2011, även om världspremiären var redan för ett år sedan och den officiella USA-premiären i somras. Den och "Black Swan" (Sverigepremiär i mars) är antagligen, utan att jag har stenkoll på programmet, de två bästa filmerna som går upp på svenska biografer under 2011 års första kvartal.

Inredigerat den 7/1:
.
"Winter's Bone" går upp på svenska biografer idag. Recensenterna har precis sagt sitt. Å andra sidan, intet nytt under solen där. Allt detta, och lite till, slog jag fast redan då jag satt klistrad framför filmen.
.
Aftonbladet, betyg: 4/5
"Det är en thriller, men lika mycket en etnografisk skildring av en tid, en plats och ett antal människor. Mycket engagerande och annorlunda, med suveränt skådespeleri av 20-åriga Jennifer Lawrence, som, med all rätt, tippas ligga bra till för en Oscar-nominering."
.
Expressen, betyg: 4/5
"En vecka in på 2011 och det går redan nu att fastslå att ”Winter's bone” är en av årets tre bästa filmer.Det finns inte en chans i världen att det ska komma en trio andra som petar undan Debra Graniks rika, mörka, ytterst välspelade och spännande drama från en sådan lista.
Och jag är lika bergfast övertygad om att 20-åriga Jennifer Lawrence står som en av de Oscar-nominerade skådespelerskorna om drygt två veckor, 25 januari."
.
SvD, betyg: 5/6
"Just disciplinen är, vid sidan av starka skådespelarprestationer över hela linjen, det som främst imponerar. Regissören Debra Granik avstår på det hela taget från lättköpta poänger. Lika beslutsamt som Ree närmar hon sig kalla och hårda mysterier."
.
DN drar till med maxbetyget 5/5. Så gör även bl.a. SVT och Metro.
TV4 och Sydsvenskan nöjer sig med betyget 4/5, förvisso fint det med.